Månad: maj 2022

egde rum i går kl. 10,30 f.m.
Knappheten i den tid, som för dessa raders nedskrifvande beskärts, nödgar oss till största möjliga korthet vid beskrifuingen af denna festliga dag.
Till jernvägsstationen hade redan långt före konungens ankomst samlats en oöfverskådlig menniskomassa, hvilxen önskade bevista denna högtidlighet. På en särskild med blommor och flaggor prydd estrad, på hvilken Gotlands vapen och deröfver Kung Oskars valspråk, Brödrafolkens väl, var anbragt, hade prinsessan Enugenie och inbjudna damer tagit plats, under det att perrongen och trakten omkring stationshuset var till trängsel fyld af inbjudne och skådelystne. Strax före half 11 tillkännagåfvo afläsgna hurrarop; att Konungen nalkades. Alt kraftigare och närmare brasade lefveropen, tills Konungen hann fram till stationshuset, der han emottogs af jernvägsbolagets styrelse samt öfveringeniör Danielsson. Konungen träder ut på estraden, klädd i amiraluniform. Jernvägsstyrelsens ordförande, öfverste v. Vegesack, anhåller, att han behagade förklara Gotlands jernväg öppnad för trafik, hvarpå konungen yttrade följande:
Herr öfverste! Mine: herrar!
Det är en för mig fröjdefull och för detta samhälle, och hela Gotland betydelsefull stund, denna, då första gången ett tåg, festligt prydt, lemnar stadens murar på väg till det bördiga Storsödret. Gotland, som så många år bidragit till Sveriges stambanesystem, har. derigenom förvärfvat sig berättigade kraf på att äfven för sin del komma åtnjutande af de fördelar, jernvägar skänka. Jag hoppas, att den bana, som i dag viges, utgör början till ett helt jernvägsnät, ländande till nationelt förvärf och försvar. Liksom ädelstenen anses vinna ökad glans genom att infattas i metall, så hoppas jag, att Gotland, denna ädelsten i Sveriges konungakrona, skall genom denna infattning af jern vinna fördel och anseende. Under uttalande af dessa mina önskningar och med erkännande åt de män, som offrat tid, kraft och tillgångar för detta företag, förklarar jag härmed denna jernväg emellan Visby och Hemse för allmän trafik öppnad.
Gotlands nationalbevärings musikkår uppspelade folksången och mängden instämde. Sakta glider det af 14 blomsterprydda vagnar och 2 flagg- och vapenprydda lokomotiv bestående festtåget fram till perrongen Deltagarne i färden till Hemse taga plats, och Konungen, hvilken under tiden :samtalat med flere af de närvarande, träder på blomsterströdd stig med sin omgifning in: i den för honom anordnade salongvagnen. Ånghvisslan ljuder, och under musikens toner och ljudliga lefverop af den troligen största folkmassa, som här någonsin varit samlad, ilar tåget mot banans andra ändpunkt.
Festtåget anlände strax efter 11 tillförsta stationen på vägen, Bardlingbo, tåget saktade farten utan att stanna, och Konungen helsades vid stationshuset, här såsom öfverallt annorstädes festligt smyckadt, af den samlade mängden med lefve- och hurrarop: Vi passera bron öfver Follingbo kanal och Snovallsån, skåda mellan träden länets folkhögskolas bostad, gården Aumunds, och äro kl. 11,20 framme vid Roma.. Der mötte församlingens pastor, kyrkoherden Appellöf, som helsade Konungen med följande tal:
Det var med en innerlig fröjd, som vi emottogo underrättelsen om att Eders Kongl Maj:t nådigst täcktes vilja göra ett besök härstädes. Också har detta pastorats befolkning med glädje samlats här, för att helsa sin dyre Konung, och har den tillika genom mig dess kyrkoherde velat betyga Eders kongl. Maj:t sin underdåniga tacksamhet för detta besök och bedja Eders kongl. Maj:t vara välkommen hit.
Må Gud nådeligen beskydda och länge åt oss bevara vår älskade Konung.
Tåget fortsättes efter några minuters uppehåll, helsas, utan att stanna, vid Bjerges i Vänge och vid Buttle af stora menniskomassor, och anländer kl. 12,10 till Etelhems i den täcka ängen belägna station, hvarest man stannade. Konungen med uppvaktning steg ur, helsade hjertligt sin gamle Upsalakamrat, kyrkoherden Svensson i Garda, som här mötte och för Konungen i anslående ord uttryckte folkets känslor för den välvilja och bevåg nhet, som från Konungens sida genom detta besök kom dem till del. Han nedkallade öfver Konungen och det företag, han idag invigt, den Högstes välsignelse och slöt med att utbringa ett: länge, länge lefve Konungen!
Åter bar det af. Stånga station passeras, folket jublar och vid ett-tiden är man framme vid resans ändpunkt, Hemse stationshus, hvars festskrud bar prägeln af smak, omtanke och arbete.
Konungen steg ur och helsades på perrongen af de samlade värdarne. Ffter en stunds samtal dels med dem dels med en och annan af ortens öfrige invånare förkannades, att middagsbordet väntade, och man satte sig i gång mot det för änd4målet i den i närheten liggande Kodingskyrkäng uppförda tältet. Den anblick detta festtåg erbjöd var i hög grad. anslående. Med Konungen i spetsen ordnade sig gästerna fyra i ledet, musiken uppspelade en marsch, och framåt bar det genom skogen på brädbeklädd väg, kantad af högtidsklädd allmoge. Några minuters väg, och man stod vid målet: ett vidsträckt tält, öppet på tre sidor, rikt prydt med vimplar och flaggor och siradt af gröna kransar. — Men från det yttre, från den böljande folkmassan riktades snart blicken mot tältets fondvägg, dekorerad på egendomligt sätt.
Der stod i raska drag Gotlands historia tecknad från äldsta tid till våra dagar. Öfverst ett krönt O med devisen Gud bevare konungen, och nedanför i en halfcirkel 20 sköldar med lika många namn.
Ordningen började med Thjelvars sköld prydd af en stjerna, som blixten splittrar («elden» i Gutasagan); S:t Olof, som införde kristendomen; Gust. v. Psilander, sjöhjelten, besjungen af Konungen i Sv. Flottans Minnen, landshöfding här, räddade han 1717 Gotland från Ryssarne; Rud. Cederström sjöhjelten, som 1808 återtog Gotland från Ryssarne; J. Cederström, landshöfding 1817—31, ordnaren af nationalbeväringen, brandstodsföreningarne, landtposten; w. Segebaden, landshöfding 1766—88, Gotlands Per Brahe; Joh. Norby, öfverste, lärd militär, skjuten 1807; J. Gråberg af Hemse, generalkonsul, språklärd, död 1847; prosten Gust. Kolmodin, den store landthushållaren död 1831; M. S. von Hohenhausen, landshöfding 1831—49, en ärans man, »bepröfvad i krig och fred» såsom inskriften lyder på hans grafsten; L. Neogard, kyrkoherde i Östergarn, språkkarl förf. till «Gautan Minning>, död 1758; Jöran Wallin, superintendent 1735—45, lärd forskare, förf. till. »Gotländska samlingar»; Gust. Lutteman, prost i Hafdhem, lärd, skänkt sitt bibliotek till läroverket, död 1818; bröderna G. M. och J. N. Donner, framstående köpmän, döde 1808 och 1809: Karl Säve, professor, nordiskt språklärd död 1876; Kristoffer Gazelius, född på Fårö, ansedd köpman, skänkte en stor del af sin förmögenhet till Visby stads fattige; J. N. Ahlström, musiker, död 1857, samt Karl Laurin, musiker.
Värdarne hafva all heder af sina anordningar. Den ofvan beskrifna originella fonddekorationen lär vara ett verk af dr Säve.
Emellertid började gästerna taga plats. Konungens bord var ordnadt i fonden af tältet. Konungen innehade mellersta platsen vid bordets långsida, med statsrådet Thyselins på sin högra och jernvägsstyrelsens ordförande, öfverste v. Vegesack på sin venstra sida. För öfrigt sutto till höger om Konungen landshöfding Horn, major Nathorst, konsul Cramér, direktör E1worth, major Ihre, kapten Blix, bankiren Cervin, kammarherre Ankarkrona samt dr keijer. Till venster innehades platserna af öfverste Beijer, öfverstlöjtnant af Chapman, kommendörkaptenen Cronhjelm, ingeniör Danielsson, dr Lyth kanslisekreteraren Vennberg, häradshöfding Tagerberg, adjutanten major Leijonhjelm samt generaldirektör Troilius.
Vid hvarje kuvert låg ett exemplar af dr Säves på annat ställe återgifna verser.
Matsedeln vid middagen hade följande utseende:
Grönsoppa
Lax-mayonnaise
Oxfilet med Legumer
Skinka med Legumer
Timbale på fågel m. tryffel
Stekt kyckling m. sallad
Krokan och glace
Desserter

Sherry och portvin
Chåteau Yquem
Bordeaux
Champagne

Under middagens lopp utbragtes skålen för Konuugen af öfverste v. Vegesack uti ungefär följande ord:
Eders Majestät!
Då i Gotlands historia gömmes månget blad, skildrande minnesrika och ödesdigra dagar, beklagligen de flesta ristade med blodets penna, en följd af örlig och politikens förvecklingar, så är denna dag i öns annaler tecknad med kärlekens och hoppets runor, omgifna af fridens palmblad.
I hvarje stuga, der hjertat klappar varmt för utveckling och. framåtskridande firas idag en fest, ty vi äro alla lifvade af den tillförsigt, att genom det företag, som idag nått sin fullbordan, provinsen skall föras framåt tills vår ö i kulturuatveckling kan ställas i jemnbred med de provinser som Eders majestät anses bäst pryda sin kungakrona.
Men ej blott häruti ligger betydelsen af dagens högtid. När Sveriges ädle konung, som med sitt konungabud beseglat detta företag, står vänsäll och fridsäll midt bland oss, så är detta en så minnesdiger dag, att den bevaras med tacksamhetens och kärlekens känslor i gotländska bröst. «Älska din konung» har urminnes genklang här på ön. Den känsla, som fängslar ett fritt folk vid sin Konung, känner ingen bättre än I, vår folkkäre monark. Gotlands folk, idag samladt, och deribland särskildt de, som för detta företag arbetat, kunna icke bättre i denna stund uttrycka sina känslor \”än genom att höja ett den varma kärlekens, den innerliga tillgifvenhetens och den bergfasta trohetens Lefve Konungen!
På denna skål svarade Konungen:
Hr öfverste! Mina herrer!
Jag tackar Eder för den skål, I vid detta för mitt hjerta dyrbara och kära tillfälle egnat mig. Jag svarar derpå med en skål, som gäller icke blott Eder utan alla, som höra min röst, alla som bygga och bo på denna ön. Ty den fest, som idag firas är ej blott min och Eder, utan deras.
Kännen I då betydelsen af dagens högtid? Veten I att uppskatta detta medel till bildningens spridande och förmögenhets förkofran, som idag gifves detta landskap? Veten I ock, huru I skolen begagna det? Jo, I skolen på nya banor icke lemna det gamla. TI skolen ihågkomma, att all god gåfva kommer ofvanefter. Genom den fasta, orubbliga tron på Den, mot hvilken menniskoverk intét förslå, genom en rätt uppfattning af den gemensamhetskiänsla, som knyter oss alla vid fosterlandet, genom troheten mot edra plikter, konnen I i fullaste mått tillgodogöra de frukter, som af detta företags genomförande blifva en följd.
Då jag dricker en skål för de gamle gutar, är det med förhoppning, att de måtte på de nya banorna fasthålla vid det gamla: Gotlands skål!
Efter middagens slut serverades kaffe hvarpå Konungen begaf sig ut bland den kring tältet talrikt samlade allmogen, med hvilken han inlät sig i lifligt samtal. Emellertid manades till uppbrott. Tåget ordnades på samma sätt, som under ditmarschen, och vid framkomsten till stationen, var der samlad en folkhop, som helt visst kan uppskattas till flere tusen personer. Mängden jublade och återfärfen började. Uppehållet i Hemse vardt en stund längre än hvad ämnadt var, hvudan man först kl. 5,40 anlände till Erelhem. Der voro i den om Mälarens natur påminnande ängen bålar framsatta. Talens rad öppnades af dr Leijer, som föreslog en skål för hertigen af Gotland i ungefär följande ordalag:
Eders Majestät!
Här har betygats med varma ord, den lifliga erkänsla och sanna glädje vi känna öfver att vid dessa festligheter se närvarande landets Konung, som med sitt lifligå intresse omfattat och med sitt personliga hägn har skyddat den bana, som han idag invigt och för hvars välgång han i vältaliga ord uttryckt sina förhoppningar.
— Många äro för öfrigt de bevis på kunglig ynnest, som kommit oss från hans sida till del. Bland sådana räkna viäfven den, att han särskildt fäst vår provins vid en af sina söners namn. Hvilken känsla vore då naturligare, än att vi här idag skulle önskat hertigen af Gotland närvarande. Vi ba icke den glädjen se honom bland oss, men jag utbeder mig den äran att få vara en tolk för hvad vi känna och egna honom en gärd af vår hyllning. Må han träda i sin faders fotspår, må hans arbete lända fäderneslandet och enkannerligen denna provins till gagn! Hertigens af Gotland skål!
Dr Säve hembar statsrådet Thyselius uttrycken af tacksamhet och erkänsla sålunda:
Allernådigste Konung, mina herrar!
Under det mäktiga intrycket af djup tacksamhet mot Gud, som under så långa tider för Sveriges folk bevarat freden och nn åter så rikligen beprydt detta land med all välsignelse, hvarunder vi fått fritt utveckla fäderneslandets tillgånger till allas förkofran —, har jag den äran att — i denna för Gutafolket så oförgätligt minnesrika stund, då vår fredsälle Konung sjelf står här midt ibland oss — å Gotländska jernvägsbolagets vägnar höja festpokalen för den högtbetrodde man, schefen för k. civil departementet, som med embetsmyndighet och all hägnande välvilja så kraftigt befordrat detta för Gotland ödesdigta jernvägsföretag, — hvilket, hoppas man, skall i en snar framtid bli till ortens både ekonomiska och moraliska förkofran och lycka, hvarigenom och Gotland så litet det är, skall bli af allt större vigt för det älskade moderlandet.
En äroskål, en vördnadens och tacksamhetens skål för hr statrådet Thyselius!
Statsrådet Thyselius uttalade sin tacksägelse för den uppmärksamhet, som blifvit honom egnad. Han hade ansett det som en lycka att vid slutpunkten af sin tjenstemannabana få sätta sitt namn under flere K. M:ts för denne ö vigtiga författningar. Han hoppades ock, att denna provins genom detta jernvägsarbete skall komma att te sig lyckligare än hvad nu är förhållandet, och han skattade dem lyckliga som komma att upplefva dessa stundande tider.
Prosten dr Lyth utbragte derpå följande skål:
Eders M:t! Mine herrar!
Med fröjdefullt sinne och jublande hjerta har denna dagen|helsats icke blott af, dem, som detta jernvägsföretag närmast rör, utan af allt Gotlands folk, som rönt de lifligaste bevis på sin älskade konungs välvilja och ynnest, sett de mest talande prof på, huru han främjar allt hvad som kan lända till andlig och lekamlig lycka för hans folk. Vi ha förat härför betygat honom vår oskrymtade tillgifvenhet. Men i denna stund, som i vårt lands historia skall inristas med oförgätliga drag återstår ännu att fullgöra ett uppdrag, som fallit på min lott.
Jag mins en dag för 50 år sedan, en skön vårdag, då vår älskade furste, kronprinsen Oskar, landsteg på Gotlands kust.
Denna dag är en minnesvärd dag för Gotland. Först derigenom vardt uppmärksamheten riktad på detta öland, en bland de härligaste bitarne af Sveriges rike. Förut så godt som bortglömdt, blef landet sedan dess allt mer uppmärksammadt af ett älskadt konungahus.
Den dag idag är har varit af en stor framtida betydelse för vårt land. Vår konung har talat ord som ha gått till djupet af vårt hjerta lika visst som de framsprungit ur djupet af hans eget.
Konungen står dock i sitt arbete för folkets väl icke.ensam, Han har embetsmin, som utföra hans önskningar, och dem äro vi skyldiga erkänsla och tacksamhet: dessa ädla representanter från det sagorika Svealand, hemmet för gammaldags tro och heder, för ren och oskrymtad tro. Jag ber att få egna denna skål åt de män, som på ett eller annat sätt, dels å konungens vägnar, dels enskildt, främjat vårt företag idag invigdt och besegladt af vår käre konung. Jag anhåller få föreslå en skål för generaldirektören Troilius, öfversten och schefen för väg- och vattenbygnadskåren Beijer, kanslisekreteraren Vennberg, bankiren Cervin, igeniörerna Danidsson, Nyqvist och Pettersson.
Dermed var den angenäma festen i Etelhem slut. Konungen och gästerna bestego åter tåget, som satte sig gång mot staden, på färden helsadt genom festbelysning på åtskilliga ställen bredvid banan. Ankomsten till det af kalkljus rikt upplysta stationshuset inträffade vid 8-tiden.
Såsom ett vedermäle af sin ynnest för det lyckligt fullbordade företaget öfverlemnade Konungen vid afskedet i väntsalen till jernvägsbolagets verkställande direktör dr Leijer nordstjerneordens och till öfveringeniören Danielsson vasaordens insignier.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 September 1878
N:r 73