Länsfängelset 1 Juli.
Giftmordet i När. Angående detta fortsattes nu med häktade enkorna Anna Sörensson Öndarfve och Lotta Djurman ransakning, som, ntsatt att börjas kl. 9, likväl icke började förr än kl. 10 och 10 min. f.m. Sedan fångarne blifvit införda, upplästes för justering protokollet för 6 Juni och lemnades utan anmärkning. Med afseende på det vid förra ransakningstillfället ifrågasatta särskilda utlåtande af läkare, uppläste ordföranden derefter en skrifvelse från provincialläkaren, deraf inhämtades, att ett dylikt utlåtande fordrade noggrannare undersökning och längre tid, så att det ännu icke kunnat medhinnas till expedition, men att det skulle kunna vara expedieradt färdigt till 20 Juli.
En hustru Sjöberg från Närsholm var nu inkallad till vittne, men anmäldes vara af sjukdom hindrad från inställelse, och styrktes detta med betyg. – Åklagaren anmärkte härvid, att han egentligen ville hafva hustru Sjöberg hörd angående barnamord, till hvilket Lotta Djurman för 4 år sedan skulle gjort sig skyldig, i det Lotta vid barnförlossning då biträdt nämda hustru Sjöberg, som framfödt ett lefvande barn, men hvilket Lotta genom afslit ning af nafvelssträngen beröfvat lifvet, tillläggande åklagaren, på derom framstiäld fråga, att han ansåg Lottas verkliga afsigt hafva varit att beröfva barnet lifvet, detta så mycket mera, som hon förut försökt fosterfördtsifning; hvarför han ock nu tilltalade Lotta för barnamord.
Lotta Djuarman står således nu tilltalad för 1) giftmord, 2) fosterfördrifning, 3) barnamord. Tillspord härom påstod Lotta, att «många osanningar» förekommit i denna rättegång, nekade för barnamordet, likasom för giftmordet och fosterfördrifningen, och tillfrågad, hvilka osanningar hon menade, svarade hon: «hvad gör det, hvad jag sägar, det blir ju ändå icke upptaget i protokollet». Allvarligen tillsagd att närmare och bestämdt utmärka de antydda osanningarne, påstod hon, att särskildt hustra Maria Bergströms 13 Maj aflagda vittnesmål var osanning hvartenda ord, och vidhöll detta, äfven sedan nämda vittnesberättelse nu ånyo blifvit för henne ur protokollet uppläst; påstod, att hon icke egentligen märkt, att den döda gumman varit sjuk, utan ansett henne ligga af ålderdomssvaghet; aldrig kokat kaffe särskildt åt henne; vidare påstod Lotta, att Olof Adamsson Halsarfve, som 20 Nov. och 19 Dec. sistl. år hörts såsom vittne, vittnet orätt. Nekade för öfrigt för allt, som hon anklagades för.
Anna Sörensson, härefter förhörd, uppgaf, att hon trodde, att gumman sjelf tagit in arsenik för att bota sig, men icke haft «förstånd derpå», så att det blifvit för mycket; att hon icke trodde, att Lotta gifvit gumman in arsenik, emedan hon frågat Lotta derom, och hon nekat, då hon väl eljest kunnat «tala om det för sin egen syster». Härvid anmärktes, att Anna, då hon häktades, för länsman Svallingson yttrat: nog hade Lotta och Petterssonskan (barnmorskan) något hyss med mor, och det är Petterssonskan, som är skuld till alltsammans. För detta sitt yttrande nekade nu Anna, och gaf detta ordföranden anledning att till rätten framställa förslag om, att hos k. m:ts befallningshafvandle anhålla om förordnande af annan åklagare, på det länsman Svallingson skulle kunna beediga uppgiften om nämda Annas yttrande vid häktningstillfället. Lotta yttrade nu slutligen, att hon först kommit till domstolen i den goda tron, att alla der, efter aflagd ed, skulle tala sanning, men att hon nu förlorat denna tro, att hon nu ieke kunde tro det, emedan de afgifna vittnesberättelserna stredo deremot.
För så väl det väntade läkareutlåtan det, som särskildt hustru Sjöbergs och flere andra namngifna personers hörande uppsköts den vidare ransakningen till 22 Juli kl. 9 f. m.
Rådhusrätten 1 Juli.
Oxmålet från Veskinde. Slagtaren Olof Ahlstedt hade 21 sistlidne Januari af enkefru Svebilins 4 Skäggs köpt en oxe för 150 kr. att betalas inom åtta dagar derefter, men uraktlåtit detta, och, när fråga blef om betalningen, dels nekat, att han vore skyldig för någon oxe, dels medgifvit detta, men likväl förnekat all betalningsskyldighet intill dess han af fru Svebilins bekommit 2 oxar, hvarom aftal med henne skulle skett. Genom idag afunnadt utslag dömdes Ahlstedt att betala den erhållna oxen med 150 kr. samt ersätta rättegångskostnaderna.
Slagsmål och knifskäring. Gjuteriarbetarne Julins Jakobsson och Johan Lysholm, sadelmakeriarbet. August och Fredrik Hultberg hade vid 10-tiden lördags afton 22 Juni sammanträffat med arbetaren Karl Lundgren utanför Söderport vid det under bygnad varande jernvägsstationshuset dervid det kommit till handgemäng, och Lundgren af de förstnämde blifvit med knif skuren öfver näsan samt på flere ställen i ansigtet samt slagen med sten i hufvudet. De tilltalade, hörda, hvardera särskildt, erkände, att de, Lysholm undantagen, slagit Lundgren, men ville icke erkänna, att knif eller sten dervid begagnats, dock ville Fredrik Hultberg påstå, att Lundgren först slagit till honom med sten. August Hultberg menåde dock, att Iakobsson begagnat sten, hvilket Jakobsson åter bestred, endast medgifvande, att han «kastat en sten» och «sparkat Lundgren i sidan». Lysholm åter hade aldeles icke deltagit i våldet, enligt hvad han sjelf påstod och äfven af de 3 andra medgafs. För att genom vittnen åstadkomma bevisning, att sten och knif blifvit begagnade vid våldets föröfvande, uppsköts målet, ifrån hvilket Lysholm skildes och frikändes.
— Smeden K. M. Jonsson hade natten mellan 25—26 Juni dels på gatan, dels inne på gården till smeden Dahlbäckssmedja vid Skeppsbron erhållit flere slag och knifhugg af «magiske konstnären» J. Edvard Josefsson, som derför blifvit instämd, men uttagit genstämning å Jonsson med yrkande å ansvar å honom för det denna skulle ha misshandlat honom.
Enligt företedt läkarebetyg hade Jonsson erhållit slag öfver näsan, vid venstra tinningen samt å flere ställen i ansigtet. Smeden Dahlbäck, som af Josefsson nu åberopades till vittne, hade ingenting annat att upplysa, än att han om natten hört ett förfärligt skrik och oväsen i sin gård, hvarför han gått ned för att efterse hvad det var och afstyra oväsendet, men hade han då icke märkt, att något slag utdelades, utan endast hört skrik och skällsord. För andra vittnens hörande uppsköts målet.
Försummad gaturenhållning. Ogifta Lisa Pettersson, som enligt kontrakt åtagit sig att ansvara för renhållningen å åtskilliga allmänna platser, hade försummat renhållningen af gata och trottoarer vid och utanför Österport, samt dömdes derför att böta 5 kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juli 1878
N:r 53
