Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Bergningsångarne »Poseidon» och »Neptun» anlände hit i förgår på morgonen och qvarligga här ännu. «Poseidon» bergade under hitvägen från Karlskrona utanför Bergqvara en koff. «Neptuns» senaste anlöpningsort var Ljugarn. Ångarnes afgångstid härifrån är icke bestämd, men antagas de vid första lämpliga bergningsyäder skola afgå till den strandade stora, engelska ångaren »Castlewood» för att der börja bergningsarbete, — Skeppet »Iris», kapten Hansson, afseglade 27 sistl. December från S:t Thomas till Jamaica för intagande af sockerlast till London. — Fyrfartyget Svinbådan utanför Malmö måste i måndags lemna sin station för svår drifis. Sofia har nu några gånger anländt hit tidigare än vanligt. Igår hitkom den redan vid ½ 9 tiden på f. m.
Gotlands Allehanda Lördagen den 31 Januari 1880 N:r 9
genom hängning begicks 22 dennes af hemmansegaren Johan Olof Vallin, Nygårds i Vänge. Vallin hade under de tvänne senaste åren tidvis varit sinnessvag och, oaktadt han befann sig i goda ekonomiska omständigheter, grubblat öfver huru han med sitt hushåll skulle kunna berga sig på Nygårds. Flere gånger hade han sökt afhända sig lifvet men hindrats derifrån af sina anhöriga, som på senaste tiden alltid hade ett vaksamt öga på honom. Ofvannämde dag steg han upp kl. 5 f. m. och gick ut för att, såsom vanligt, fodra kreaturen. En stund derefter begaf sig en son till Vallin äfven ut samt återkom inom kort och omtalade, att fadren ej syntes till. Vallins tvänne söner och svåger skyndade då ut med en lykta för att söka V.; de funno honom slutligen hängande i tröskverkshuset. Han nedskars genast från snaran men var redan död. Vallin var vid sin död 54 år gammal samt efterlemnar hustru och tre fullväxta barn.
Gotlands Allehanda Lördagen den 31 Januari 1880 N:r 9
har af k. m:t beviljats tjensteårsberäkning i likhet med den länsveterinärer åtnjuta, med tjenstedistrikt af Klinte, Eksta, Hablingbo, Hafdhems, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Rone, Alfva, Fardhems, Levide, Burs, Närs, Alskogs och Garda pastorat. Veterinären antages af länsstyrelsen och skall ega af medicinalstyrelsen godkänd kompetens. Denna tjensteårsberäkning tillgodokommer nuvarande veterinären derstädes Frans Sjöstedt från och med den dag som den begärda tjensteårsberäkningen af k. m:t beviljats.
Gotlands Allehanda Lördagen den 31 Januari 1880 N:r 9
Fredagen den 20 nästkommande Februari från kl. 11 f. m. låter herr löjtnant J. A. Gyllensvaan genom offentlig, frivillig auktion, som å stället förrättas, till den högstbjudande försälja sitt egande hemman 3/16:dels mantal kronoskatte Fardume i Ruthe med derå uppförda, i godt skick befintliga, man- och ladugårdsbygnader samt utsådd höstgröda, att genast tillträdas. Till hemmanet hörer andel i kalkbruk med lastageplats samt hälften i en tätt invid gården uppförd vädermjölsqvarn. Upplysningsvis får meddelas att hemmanet säljas fritt från utgörande af s. k. levitionsundantag. Betalningsvilkoren, som blifva ganska förmånliga och kunna lämpas efter en reel köpares beqvämlighet, tillkännagifvas vid auktionen. Hägur i Bunge den 24 Januari 1880. Efter anmodan, J. G. LINDGREN.
Gotlands Allehanda Lördagen den 31 Januari 1880 N:r 9
I anseende till afflyttning från stället låter L. P. Pettersson, Råby i Hejdeby, genom frivillig auktion, som hålles vid Nickarfve i samma socken, tisdagen d. 10 Februari från kl. 10 f.m. försälja silfver, koppar, jern- och blecksaker, glas, porslin, linne och sängkläder, sängställen, soffor, bord, stolar, skåp, en fruntimmersbyrå, en väggklocka med fodral, 2:ne nya arbetsvagnar, en ny kälkrack, 2 par kälkar, en ny vindmaskin, vrång- och foderhäckar, vändoch spetsplogar, en jernpinnbarf, ett par oxar, en qvigkalf, lam m. m. En ladugårdssträcka af sten under fodertak, 50 aln. lång, 16 aln. bred. Säkre köpare, som af egaren godkännas, erhålla anstånd med betalningen till den 1 September detta år. Fole den 28 Januari 1880. N. M. ÅBERG.
Gotlands Allehanda Lördagen den 31 Januari 1880 N:r 9
Då genom Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 26 Sept. 1879 flere ändringar och tillägg till nu gällande jagtstadga blifvit gjorda med afseende på fridlysning af vildt, har Gotlands Skarpskytte- och Jägaregille, till hvars uppgifter det hör att verka för upprätthållandet af en lagenlig jagt och åstadkommande af jagtvård inom provinsen, ansett sig böra erinra om dessa förändringar, hvilka under nu ingångne år komma att tillämpas, samt meddela några upplysningar och utdrag ur jagtstadgan. Sålunda må i första hand erinras om, att Morkullan, som förut icke varit fridlyst under någon tid af året, numera är förbjuden från och med 1:sta Februari till och med 10 Maj. Jagt å Hare och Orre får numera bedrifvas från och med 11 Augusti endast till 15 Februari. Fridlysningstiden för Svan, dubbel Beckasin, enkel Beckasin (Russgauk) och And är densamma som förut eller från och med 16 Mars till och med 10 Juli, men bemärkas bör, att under benämningen »And» innefattas icke blott den vanliga gräsanden (Storand) utan ock alla andra arter af detta slägte, hvaraf hos oss följande mer eller mindre talrikt förekomma: Grafand (Jugås) Skedand, Spjutand, Arta, Krickand (Arrte) och Bläsand (Brunkopp) samt att den af flere jägare bland allmogen såsom särskild art ansedda »Isanden» icke är något annat än den vanliga gräsanden i vinterdrägt, hvars yfvigare fjäderklädnad och i allmänhet mörkare färger hafva gifvit anledning till denna åtskilnad. I fråga om Rapphönsens fridlysning hafva inga förändringar vidtagits, men med hänsyn till den inom provinsen fortfarande klena tillgången på denna fogelart, hvilken oaktadt de bemödanden, som för dess förökande och tillväxt under senaste åren blifvit gjorda, likväl icke i någon nämnvärd grad tilltagit i antal, torde all jagt å dem äfven under innevarande år inställas. Önskligt vore äfven, att åtgärder vidtogos för underlättande af rapphönsens näringsomsorger under vintermånaderna, hvilket synnerligast är af nöden, då genom omvexlande köld- och mildväder och dervid inträffande snöfall flere af hårdfrusna skorpor skilda lager bildas i snötäcket, hvilka försvåra eller rent af omöjliggöra rapphönsens bemödanden att gräfva sig ned till den gröna brodden, af hvilken de hemta sin föda. För att härvid vara dem behjelplig fordras endast att man på några qvadratalnars rymd skottar undan snön, så att brodden med lätthet kan åtkommas. Om man dertill emellanåt utströr litet små-säd, och på de platser, der rapphönsen företrädesvis uppehålla sig, sätter ut några gran- eller enruskor, beredes dem såväl tillgång på föda som ock skydd mot roffoglar och andra fiender. Äfven för Ejder (Ad) är fridlysningstiden densamma som förut (eller från och med 24 April till och med 10 Juli) och synes härigenom denna fogelarts bestånd hos oss vara fullt betryggad, såvida vid häckplatserna nödiga försigtighetsmått iakttagas, neml. att fogeln under liggtiden lemnas i ro och frid, samt dess ägg och späda ungar skyddas för angrepp af kråkor, korpar och hafstrutar (Gjausar), hvilka kunna anses lika förderfliga som både hök och örn, åtminstone med afseende på ejdern och flera andra sjöfoglar. Vidare må ur Kongl. Jagtstadgan följande meddelas: Ägg af fridlysta eller andra nyttiga foglar må icke ur bona tagas eller förstöras. Giller eller snaror få icke begagnas till fångande af fridlyst vildt. Grop, sax eller förgiftadt lockbete få icke utläggas, innan kungörelse derom blifvit uppläst i närmaste kyrkor och aldrig under sommarmånaderna Juni—September. Jagthund får icke drifva lös i skog och mark under fridlysta jagttiden, 15 Februari—11 Augusti. Katt, anträffad i skog och hage må saklöst dödas. Den, som köper, säljer eller blott innehar fridlyst, under förbjuden tid taget, viidt, pliktar likasom för dess fångande eller dödande från 10—200 kronor. Två tredjedelar af böterna tillfalla åklagaren, och är enhvar berättigad att till domstol instämma mål, angående jagt i förbjuden tid eller andra öfverträdelser af jagtstadgan, hvilka icke allenast beröra enskild persons rätt. I sammanhang härmed må nämnas, att till förebyggande af ett fullkomligt utrotande af våra jagtbara djurarter en verklig jagtvård måste komma till stånd, hvilken härstädes är så mycket mera af nöden påkallad, som ingen annan provins inom Sverige torde i förhållande till folkmängden och ytinnehållet kunna uppvisa ett så stort antal jägare. Och till en ordentlig jagtvård hör icke allenast ett noggrannt efterlefvande af jagststadans föreskrifter med afseende på fridlysningstiderna utan ock respekterandet af jagträtten, så att icke, såsom hittills varit fallet inom många kommuner, jagt får bedrifvas af personer, som dertill icke ega den ringaste rättighet, och hvilka personer oftast draga vida större fördel afjagtmarkerna än dessas egare eller innehafvare sjelfve, då för dessa fribytare inom jagtverlden hvarje tanke på att spara och skydda vildnaden är fullkomligt främmande, i det de endast ledas af begäret att taga allt hvad tagas kan. Det torde inom provinsen finnas få eller inga innehafvare af fiskvatten, hvilkas afkastning må nu vara stor eller liten, som icke med noggranhet bevaka sin rätt i detta hänseende, och hos befolkningen i allmänhet är medvetandet om det brottsliga i kränkandet af fiskerätten fullt lefvande, då deremot ett brott mot jagtlagen i allmänhet och särskildt det att utan vederbörligt medgifvande idka jagt på annans mark merendels betraktas såsom en obetydlighet och ingalunda anses straffvärdt. Att denna senare uppfattning är fullkomligt oriktig och att den såsom sådan bör försvinna torde af hvarje rättänkande samhällsmedlem erkännas och behjertas. Men för åstadkommande af en verklig jagtvård är det icke nog att endast iakttaga dessa lagens föreskrifter, utan hvar och en, som vill bibehålla en villebrådsstam på sina jagtmarker för att sålunda äfven fortfarande kunna bereda sig de njutningar och fördelar, jagten skänker, måste se till att under den för jagt tillåtna tiden icke för stort antal villebråd nedlägges utan att en tillräcklig stam lemnas qvar för fortplantningen, och framförallt måste denna stam skyddas för sina fiender, rofdjuren, hvilkas utrotande eller hållande inom behöriga gränser är ett nödvändigt vilkor för all vildafvels bestånd. Detta har också af Länets Landsting behjertats, då genom dess försorg medel äro stälda till Jägaregillets förfogande för att användas till premier för utrotande af rofdjur; och utbetalas sålunda fortfarande premier för räf, örn, dufhök, sparfhök och kråka, hvilka djurartar, i anseende till den mängd, i hvilken de ännu förekomma här på landet, böra i första hand efterhållas, och torde dessutom hvar och en jägare äfven utan utsigt till en direkt penningebelöning söka inskränka antalet korpar och hafstrutar (Gjausar) på grund af den skada, som af dessa båda fogelartar göres på ungarne af ejder, svärtor, skräckor och andra sjöfoglar. Slutligen må här erinras om, att skyddandet af småfoglarne bör ligga hvarje jagtvän om hjertat, ty om än deras betydelse i naturens stora hushållning icke är så synnerligen i ögonen fallande, utföra dock många, ja de fleste af dem ett nyttigt arbete både i ett och annat afseende, och då det icke för någon verklig jägare kan medföra hvarken nytta eller nöje att döda dem, finnes heller icke något skäl att endast af rå mordlust tillintetgöra en lefvande varelse, som, om den också icke synes vara af någon direkt nytta för jagten, likväl icke kan utöfva någon skadlig inverkan på densamma.
Jagttalbell, utvisande årstiden då på Gotland förekommande villebråd är fridlyst och lofgifvet.
Visby i Januari 1880. Gotlands Skarpskytte- och Jägaregille.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 28 Januari 1880 N:r 8
Vestbergska förfalskningarna. Öfverstelöjt nant Oskar af Klint hade för aflidne v. konsuln Vestberg i egenskap af borgensman fått betala 2:ne kassakreditiv, det ena i riksbankens afdelningskontor härstädes, å 4,000 kr., det andra i Gotl. enskilda bank å 6,000 kr., och hade nu instämt enkefru Vahlberg, hvars namn jämte Klints fans tecknadt till säkerhet för kreditiven, med yrkande, att fru Vahlberg måtte åläggas betalningsskyldighet till hälften af beloppet. Genom sin gode man, majoren P. Ihre, svarade fru V., att hon icke tecknat sitt namn under något derå af de nämda kreditiven, oaktadt hennes namnteckning var bevittnad af handlandena Lindbom och Klintberg, som hafva sin handel i hennes hus och der hon sjelf bor. Krafvet bestreds och förklarades fru V. vara beredd att med ed styrka, att hon icke teckvat sitt namn, uppgifvande dessutom major Ihre, att i Vestbergs här qvarlemnade anteckningar, ibland annat, äfven fans upplysning om att de nämda kreditiven voro förfalskade. De 2:ne vittnena, Lindbom och Klintberg, hördes nu, efter 797 ed, och förmälde, sammanstämmande, att de på god tro bevittnat fru Vahlbergs namnteckning, oaktadt de icke sett henne sjelf skrifva namnet å hvarken det ena eller andra kreditivet; att de icke haft anledning misstänka någon förfalskning, enär Vestberg kommit barhufvud ned från sin systers, fru Vablbergs rum i öfre våningen, visat dem hennes namnteckning å handlingarne och bedt dem bevittna densamma. Målet öfverlemnades. Utslag afkunnas annan dag.
Ärekränkning. Söndagen 28 September sistl. år, hade muraren Edvard Karlsson fält förklenliga yttranden om hustru Kristina Andersson och derför instämd, nekat för sådana yttranden, men blef nu genom vittnen öfverbevist och dömdes att böta 10 kronor.
Misshandel. Samme Edvard Karlsson hade påföljande dag, 29 September klifvit upp på en murareställning till en der stående murare Oskar Olsson och gifvit honom 2:ne slag i ansigtet. Härför dömdes han nu att böta 50 kronor.
Handel med skämda lefnadsmedel. Allmänna åklagaren hade instämt husbonden Anders Hägur i Eksta för förseelse mot helsovårdsstadgan, som skulle bestått deruti, att han &å torget här i staden försålt skämd strömming och något kött. Andersson bestred, att strömmingen varit skämd, under påstående, att den endast varit något härsken & öfversta lagret itunnan; men ville för öfrigt icke göra några påståenden för sin del utan anhöll om rättens dom. Utslag afkunnas annan dag.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 28 Januari 1880 N:r 8
Djurplågeri. Kronolänsman J. A. Smedberg hade instämt hemmansegaren J.F. Ekedahl i Boge för djurplågeri, bestående deruti, att Ekedahl skulle 22 Maj 1879, i en hage utan beten utsläpt ett sig tillhörigt hästkreatur, der det fått ligga och dö at svält. Ekedahl nekade till förhållandet, men afhörda vittnen intyga dels att hästen varit alldeles utmager och likväl begagnats till körslor samt, då den icke förmådde gå fram, med piska misshandlats, särskildt en dag, 9 April 1879, dels att hästen sedan verkligen legat död i den beteslösa hagen. Ekedahl bestridde vittnesmålen, hvilka likväl ansågos fullt bevisande, och tillsades att utslag kommer att afkunnas annan dag.
Olofligt tillgrepp. Efter angifvelse hade kronolänsman J. Håkansson instämt hustru Berahardina Eriksson för olofligt tillgrepp 24 Augusti sistlidet år af ett fickur från Maria Göransson i Björke. Mannen L. P. Eriksson infann sig å hustruns vägnar för att svara och bestred tillgreppet. Af brist på vittnen m. m. kunde målet nu icke afgöras utan uppsköts till 2:dra dagen af tingets 4:de sammanträde, då hustru Eriksson vid 20 kr. vite skall personligen infinna sig vid rätten.
Tvist om fiskevatten. Hemmansegaren A. Siltberg Sigleifs i Rute hade instämt Karl Osterman m. fl. derstädes att stånda ansvar för olofligt fiskande i Vallavik. De tilltalade bestredo befogenheten af käromålet och påsto do, att rättigheten till fiske i Vallavik var gemensam för hemmansegare af Allvans, lilla Valla, Patersios och stora Valla hemman i Rute socken samt att de således icke der förehaft något olofligt fiskande. Tvistigheten om fiskeriet hade likväl under tiden alltjämt uppstått och för att få ett slut på dessa hade delegarne i sammanträde 30 December sistl. år fattat beslut om uppdrag åt hemmansegaren A. Siltberg, egare af 1/8 mantal stora Valla, att sammankalla alla delegarei Valleviks fiskvatten för afgörande af stridigheterna, hvilket uppdrag Siltberg ock åtagit sig, men icke fullgjort. Målet uppsköts.
Olaga försäljning af maltdrycker. M. K. Pettersson hade väckt åtal mot Karolina Pettersson å Fårösund för försäljning af maltdrycker derstädes, till hvilken försäljning hon icke sökt eller erhållit rättighet. ”Vederbörligen stämd uteblef likväl svaranden då målet påropades till handläggning, hvarför det uppsköts till tingets 3:dje sammanträde, då Karolina Pettersson vid 25 kronors vite skall inställa sig vid rätten.
Hästhandel. För något öfver 1 år sedan hade en P. A. Karlsson i Eskelhem af P. Johansson Kinner i Lummelunda köpt en häst med 1 års betalningsanstånd. Betalningen uteblef likväl och i stället fick, Johansson Kinner en stämning, dagtecknad 15 Januari, till norra häradsrätten, med yrkande om ansvar för bedräglig handel och återgång af köpet. Efter pårop instälde sig parterna, och uppgaf käranden, att vid köpets uppgörande hästen uppgifvits vara utan fel, frisk och helbregda, men strax efteråt befunnits »helt styf i bakdelen och icke kunna stalla utan särskild hjelp>, hvartör han ansåg säljaren hafva haudlat bedrägligt, derför ansvar yrkades. Svaranden genom sakföraren Stenmark, bestred till en början att ingå i svaromål, emedan köpet skett för ett helt år sedan och ingen anmärkning af köparen gjorts förr än nu då han skulle betala. Rätten ålade likväl svaranden att ingå i svaromål, hvarpå ett af käranden till svaranden sistl. jultid aflåtet bref företeddes, i hvilket Karlsson strax på nyåret lofvade komma med pengar, slutade brefvet likväl med orden: >kommer aldrig ifråga». Någon anmärkning om hästens beskaffenhet förekom för öfrigt icke och bestreds käromålet såsom i allo obefogadt. Käranden åter begärde uppskof för att med vittnen styrka, att vid köpets uppgörande hästen uppgifvits vara felfri, och, oaktadt han gjordes uppmärksam på den ilagen bestämda »3 dygns frestetid», som för längesedan vore förliden, vidhöll han sitt yrkande, och beviljades uppskof.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 28 Januari 1880 N:r 8
I tisdags afton omkring kl. 7 anlände till Stockholm finska ångfartyget Express II med post, passagerare och ej obetydligt med gods. Åungfartyget stannade endast en gång i isen nämligen mellan Furuholm och Stora Högarn. Öfverallt i segelleden är för öfrigt, med undantag af några sträckor der deti anseende till ström går öppet, isen 3 till 4 tum tjock. För öfvigt måste den af ångfartyget Färdig i isen gjorda rännan på sina ställen forceras, enär den af den ihållande kölden snart igen tillfryser. Till Sandhamn har inkommit danska ångfartyget Rap, destineradt till Stockholm med last af mjöl. Ångfartyget Färdig utgick i onsdags f. m. till Sandhamn för att förbjelpa detta fartyg genom isen. — Från Köbenhavn meddelas i måndags, att isen under föregående natt tilltagit i styrka och utsträckning; från altanen på Toldboden kunde man icke se öppet vatten nordpå, men sydpå syntes en öppen ränna och flere segelfartyg höllo på att komma in på inre redden med tillhjelp af bogserångare. Segelfarten kunde redan då anses som upphörd, i fall frosten fortfor. — Isen i Kalmar sund är nu så fast, att Öländingarne körande inkomma till Kalmar. — I söndags inkom till Ystad danska ångfartyget Skandia, som intog last till Köbenhavn, bestående af smör, spanmål och letvande kreatur. Fartyget atgick, men måste vända om vid Drogden på grund af ishinder och återkom hit på aftonen. I fredags atgick det till Rönne. Hurtig inbogserade till Ystad i fredags skonertskeppet Boris, A. Pettersson, på resa från Libau ul Köbenhavn med linfrö. Det hade på grund at ishinder måst afbryta resan samt kom för att söka nödbamn. Det var betydligt öfverisadt.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 28 Januari 1880 N:r 8
