Vinterpostföringen

mellan Gotland och den öfriga verlden har utsigt att denna vinter komma att ordnas efter kinesiskt mönster. Med det beslut för ögonen, som poststyrelsen nyligen lär hafva fattat i denna fråga, ligger det nära till hands att antaga, det nästa steg från denna myndighets sida varder ett beslut att frångå användandet af ångkraften för att i stället återgå till den gamla, pröfvade postbefordringsmetoden, då vi här fingo kännedom om t. ex. våra konungars frånfälle 3 till 4 månader sedan de aflidit, — allt förmodligen för att motverka, det förbindelsen mellan vår fem timmars väg från fastlandet belägna ö och den öfriga verlden blefve allt för mycket öfverensstämmande med de kraf på upplysning och utveckling, som i nittonde ärhundradet kunna hysas af 55 tusen bland Sveriges invånare. Alltför länge hafva vi i förhållande till den utsträckning postförbindelserna fått inom Sveriges öfriga län varit styfmoderligt behandlade, alltför länge har läns- och residensstaden Visby vintertiden fått nöja sig med post lika många gånger i veckan, som många städer af samma art hafva om dagen, att icke säga i timmen, för att våra berättigade anspråk på en ringa förbättring af vederbörande omsider bort behjertas. Och härtill bjöds i år ett gynsamt tillfälle, utan att den pekuniära uppoffringen från postverkets sida behöft ökas. I och med jernvägens öppnande till Vestervik vardt sjövägen för postbefordringen förkortad med omkr. 2 timmar, och man fäste poststyrelsens uppmärksamhet på att tre resor i veckan mellan Visby—Vestervik med framoch. återresa på samma dag ick8 stälde sig dyrare än föregående vintrars postförivog med fyra enkla resor i veckan mellan Visby—Oskarshamn. Vi skulle således här för samma kostnad som förut få afgående och ankommande post tre gånger i veckan i stället för två. Denna framställning visade sig poststyrelsen icke obenägen tillmötesgå under förutsättning att Visby stad bidroge med den ökning i kostnad, som motsvarade skilnaden mellan två och tre resor Visby—Vestervik i veckan. Att icke Visby stad, som tillhör konungariket Sverige, hvarest all postföring sker på allmän bekostnad, kunde enskildt påtaga sig några bördor för sådant ändamål, bör emellertid icke förvåna. Efter detta på åtskilliga andra grunder än rättvisans och billighetens stödda afslag, har intet från poststyrelsens sida afhörts förr än vi idag i Vesterviksposten finna följande korta upplysning:
»Postångaren Sofias turer. Enligt till befälhafvaren ingången skrifvelse från kungl. generalpoststyrelsen skall postångaren under instundande seglationstid afgå från Vestervik tisdagar och fredagar samt från Visby torsdagar och söndagar, med utgång i dagningen under den mörkaste årstiden.
När dagsljuset blifver längre ställes antagligen afgångstiden härifrån i förbindelse med med hit ankommande genomgående tågen från Norsholm och Hultsfred.»
Förutsatt uppgiften eger grund och icke beror på ett elakt skämt från vår ärade samtida, må det förlåtas oss, om vi efter två gångers genomläsning och begrnndning af notisen: började misstänka, att den plan, som deri förefinnes, härrör snarare från postmandarinen hos solens hr broder och månens kusin än från en praktisk kgl svensk poststyrelse. Ty
att ordna en postföringslinie så utan all tanke på de linier, som tillföra utgångspunkterna post, som här är fallet;
att göra postföringens naturliga samband med jernvägstågen beroende på »dagsljuset» ;
att låta den ankommande, hit bestämda posten qvarligga i Vestervik 16 till 18 timmar;
att låta den till Visby från Gotlands landsbygd för vidare befordring torsdagar och söndagar kl. 10 f.m. ankommande posten — omfattande post från 19 anstalter — qvarligga på Visby postkontor till närmast följande torsdag eller söndag;
att då sjövägen till Vestervik är ett par timmar kortare än till Oskarshamn göra vår postföring i år icke blott icke bättre utan fastmer sämre än i fjor; detta allt syntes oss knappast fullt allvarligt menadt.
Emellertid framgår af denna plan åtminstene så mycket, att poststyrelsen icke så synnerligen håller på att i vår postföring göra, alla möjliga besparingar, eljes hade man nog tillsett, att postångarens turer ordnats så, att den icke alldeles obetydliga kostnaden för pannans uppeldning två gånger i veckan försvunnit. Det är antagligen den bättring i postverkets finanser, hvarom men på de senaste dagarne fått kännedom, som orsakat denna minskning i besparingslusta. Om nu emellertid båten finge gå tre gånger i veckan med fram- och återresa samma dag, hålla vi före, att den obetydliga ökning i ntgifter, som skulle uppkomma genom en sådan turlista, jämförd med den nu tilltänkta, endast vore den minsta gärd åt det anspråk på utveckling i sitt postväsendej hvilket Gotland, efter att i tiotal af år hafva nöjt sig med post två gånger i veckan, nu djerfves hysa. Vi skola här nedan se till, huru sådant lämpligen kan låta sig utföras.
Redan meltan kl. 1 och 2 på natten hafva till Norsholm anländt både upp- och nedgående nattågens poster. Med den om föga öppen blick för de fördelar, som skulle tillföras jernvägen genom post-, person- och godstrafiken på Gotland, nu uppgjorda tidtabellen för Norsholm—Vesteviks jernväg afgår tåget från Norsholm först kl. 7:50 f. m. och anländer till Vestervik kl. 2:20 e. m., således efter 6 och en half timmes färd på 11 mils bana. Det är att märka det högst kuriösa förhållandet, vittnande om den ovanligt tröga farten på nyss nämde jernväg, att om posten t. ex. från Stockholm tager den omkring 12 mil längre vägen öfver Linköping—Nässjö— Hultsfred —Vestervik, han ändock är framme närmare en timme tidigare i Vestervik än om han gått öfver Norsholm. Hvad särskildt angår persontrafiken med Sofia, så varder det nödigt, om den nu uppgjorda planen skall gälla, att passagerare härifrån anlita Vesterviks —Hultfredsbanan för att på dygnet kunna vara framme i Stockholm, hvilket icke låter sig göra med användande af linien Vestervik—Norsholm. Det förefaller derför, som torde det komma att varda på Vestervik—Hultsfredsbanan, som den gotländska post- och persontrafiken för |närvarande bör rikta sina blickar. Men det är icke naturligt, och vi antaga som gifvet, att Norsholm—Vesterviks jernväg underkastar sin tidtabell en ändring, som står lika väl tillsammans med jernvägens egna intressen, som med vår postföring.
Saken, bättring i postgången utan nämnvärd ökning i kostnad, vinnes helt enkelt genom att låta Sofia göra tur- och returresor på dagen tre gånger i veckan och genom att förmå jernvägsbolaget att dessa tre dagar låta tåget från Norsholm, utan att afvakta godstågen från Norr- och Linköping, utgå kl. 4 f.m. Sätter man vidare »Sofias» afgångstid från Visby till kl. 4 på morgonen, så vore båten framme i Vestervik vid tiotiden eller just lagom för att möta det då anländande tåget, intaga posten och genast vända för att åter vara här på eftermiddagen. Vi skulle genom ett sådant tillvägagående närma oss de stora verldshändelserna ända derhän, att vi hvarje postdag på eftermiddagen här finge emottaga föregående dagens aftontidningar, en anordning vida öfverträffande den under större delen af sommarpostföringstiden rådande.
Vi anhålla vördsamt få fästa poststyrelsens uppmärksamhet på dessa förhållanden, på samma gång vi erinra, att här icke är fråga om någon enskild ort, som söker tillskansa sig fördelar, utan att saken gäller ett bland Sveriges 24 län, för hvars önskningar vi härmed gjort oss till tolk, visse som vi äro, med föregående kännedom om poststyrelsens mottaglighet för grundade erinringar, att vi äfven härutinnan icke hafva talat alldeles förgäfves.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

På Polhems födelsedag.

En minnesrik märkesdag i den gotländska odlingens häfder är den dag, som i dag är, 18 November, enär Gotlands störste och snillrikaste son, Kristoffer Polhem, på den dagen 1661 föddes till verlden. Såsom en enkel gärd af aktning för detta vår ös stoltaste minne meddela vi här ofvan en bild af den oförgätlige mannen, af hvilken vi äfven drista oss gifva en anspråkslös skildring, syftande att hos våra läsare väcka hågkomst på hvad stort och fosterländskt Kristoffer Polhem verkat.
Tidigt lemnad åt sig sjelf, måste den faderlöse gossen redan vid 12 års ålder söka bröd hos andra och var i flere år gårdsskrifvare på åtskilliga större jordagods. Det är hos sådana ynglingar, som endast hafva att lita på sig sjelfva, hos hvilka en sjelfständig karaktär och en i motgångarnes skola danad kraft i vilja och handling ofta nå en hög fulländning. Så ock hos den unge Polhammar. Hans slumrande mekaniska anlag vaknade tidigt till fullt lif. Hvarje ledig stund användes till mekaniska uppfinningar och till slöjd. Den unge mannen fann dock snart någonting, som mången har svårt att finna, nämligen huru litet vetande han i sjelfva verket egde eller med andra ord, att han saknade vetenskaplig underbygnad. För att förvärfva sig en sådan var det gamla romarspråkets inlärande ett för den tiden oundgängligt vilkor. Med brinnande ifver sökte han kunskap i ämnet, undervisad af några af landsbygdens prester, af hvilka en, som det berättas, gaf honom ett digert latinskt lexikon att lära sig utantill. Med jernflit tillegnade han sig de medel, som voro nödvändiga för att nå ett klart fattadt syftemål. Snart var han också i stånd att begifva sig till Upsala högskola, der ett rikt fält yppade sig för det unga mekaniska snillet.
Med rastlös verksamhet arbetade Polhammar och skänkte sitt fädernesland den ena vackra uppfinningen efter den andra inom mekanikens och slöjdens område, alla af så oskattbart värde för den industriella odlingen, att han inristat sitt namn i våra häfder såsom en af våre störste och rikast begåfvade män.
En annan, mindre uppmärksammad yttring af Polhems (han adlades nämligen 1716 och antog då detta namn) verksamhet är den, som han genom det till 1720 års riksdag afgifna betänkandet om »Ekonomien och Kommersen iSverige» visade.
I denna skrift, hvari lemnas en systematisk framställning af landets tillstånd och behof, visar Polhem sig som en af våra främste nationalekonomer, af hvilka frihetstiden hade många af högt värde för sin tid och med grundlig statsekonomisk blick.
Med en sådan lysande verksamhet i sitt hemland växte hans rykte allt mer och mer och banade sig snart utom Sveriges gränser. Under en utländsk resa vistades han under 3 år i Tyskland, Holland, Frankrike och England samthemkom med en rikedom af nya snillrika mekaniska idéer, Vårt fattiga land har ofta att tacka sina store mäns ädla fosterlandskärlek för, att de ej flytta sin verksamhet till rikare länder, hvilka offa furstligare än vi äro i tillfälle belöna snillet. Så ock har Sverige en tacxsamhetsskuld att betala åt denna sin hängifne son, som försakade utländska monarkers lysande anbud och stannade qvar i sitt fosterland, hvilket han älskade högre än guld och ära, njutna i främmande land. Nära 90 år gammal ingick Polhem i den sista hvilan år 1751.
»Sådan Polhem visar sig i sina verk och förslag», yttrar en minnestecknare, »skall han alltid förblifva ett bland Sveriges största mekaniska snillen; sådan han afspeglas i sina skrifna arbeten, framstår han såsom en upphöjd bild af fosterlandskärlek, statsekonomisk klar blick och fogsamhet under omständigheternas kraf. Ofta uttalar han ett berättigadt missnöje öfver att se sina egna planer tillbakasatta för anordningar dem han finner olycksbringande eller enfaldiga, men han gör det alltid på ett objektivt sätt, och då han rådfrågas, nekar han aldrig sitt biträde att bota hvad som blifvit försummadt eller bortfuskadt. I sitt enskilda lif omtalas han såsom ädel, hjelpsam och vänsäll, hvilka egenskaper äfven bevisas af det stora inflytande han egde på alla, som med homon kommo i beröring.» En sådan man var Polhem, lika aktad och hedrad af sina samtida som värd att för sina landsmän framstå såsom en oförvansklig förebild af en redbar, snillrik arbetare och en helgjuten enskild personlighet.
Polhems stoft jordfästes i Maria Magdalena kyrka i Stockholm. På senaste 100 åren har man ej vetat bestämdt platsen för Polbems grift. Först under en föregående år företagen reparation i kyrkan återupptäcktes hans dolda grift. Fosterlandet, hedradt af denne sin sons lifsbragder, vill nu också afbetala af sin tacksamhetsskuld genom att uppresa en vård öfver hans grift. Ett upprop till insamsamling af medel härtill har äfven varit synligt i denna tidning, hvilket upprop Gotlands folk säkerligen ej skall låta förklinga ohördt.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

Passagerarelista.

Från Stockholm: med Gotland 16 Nov.,
hrr Carlssson, Högberg, Carlström.

Från Kalmar: med Visby 18 Nov.,
posgessionaten Malmros.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

Genom offentlig auktion,

som lördagen den 22 November från kl. 10 f. m. kommer att förrättas å stadens auktionskammare, försäljas till den högstbjudande diverse nysilfverarbeten, såsom kaffekanna, gräddskål, seckerurna samt mat- och theskeder, åtskilliga kopparkärl, deribland kittlar, kopparpannor, bakelse- och puddingsformar, thekök m. m., ett mindre piano, en liggsoffa, imperial- och andra sängar, bord och stolar af flera slag, en skänk, ett hörnskåp, en större väggspegel med mahognyram, ett nyckelskåp, en bordbänk, ett badkar, en koffert, goda sängkläder och täcken, lakan, verken och bomullstyg, en större tågmatta, diverse andra mattor, en väfstol, jämte en mängd annat, som icke så noga kan uppräknas; och lemnas åt kände köpare, som förut visat ordentlighet i betalningsväg, 2 månaders betalningsanstånd. Andre betala straxt!
Visby den 17 November 1879.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

Dödsfall Carl Wilhelm

Tillkännagifves, att vår älskade, ende son Carl Wilhelm efter 12 dygns svårt lidande stilla och fridfullt afsomnade i Visby, fredagen den 14 Nov. 1879 kl. half 7 e.m., efter en lefnad af 12 år, 4 mån, och 5 dag.; djupt sörjd och saknad afoss, slägt och många vänner.
Johanna Höglund. Johan Höglund.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

Dödsfall Mårten Olofsson

Tillkännagifves, att förre nämndemannen Mårten Olofsson stilla afled vid Koparfve i Lärbro den 16 November 1879, i en ålder af 87 år, 7 månader och 26 dagar; sörjd och saknad af barn, barnabarn och barnabarnsbarn samt slägt och vänner.
Dav. Ps. 90: 10.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

Handel och Sjöfart.

Inkomne fartyg:
Till Visby: 13 Nov., jakt. Emma, Paulsson, Stockholm, barlast.
Till Klinte: 5 Nov., jakt. Josefina, Levander, Femern, barlast; skon. Lina, Pettersson, Rostock, dito. 11 Nov., jakt. Två Bröder, Ahlström, Wismar, dito.
Till Slite: 6 Nov., skon» Amor, Nyström, Aarhus, barlast. . 9 Nov., skon. Karolina, Pettersson, Randers, dit… 11 Nov., skepp.
Fjerde November, Wittre, Viborg, trävaror (haverist).
Till Kylley: 9 Nov., skon. Aron, Lundvall, Kiel, barlast.

Utgångne:
Från Visby: 12 Nov. jakt. Maria, Schultz, Karlström, spannmål; skon. Karl Johan, Johansson, Karlskrona, dito; jakt. Norden, Andersson, Karlskrona, dito.
Från Slite: 6 Nov., slup. Maria, Löfqvist, Libau, osl. kalk. 8 Nov., jakt. Matilda, Thompson, Vismar, osl. kalk o. trävaror. 12 Nov., koffen Konkordia, Hejdenberg, Liaau, osl. kalk.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1879
N:r 92

Rättegångs- och Polissaker.

Stölderna å skonerten Lars. Ransakning i detta förut nämda mål hölls i onsdags åhärvarande länsfängelse. Några få af de stulna varorna, som förut ej kommit till rätta, hade nu återfunnits i styrman Hultgrens koffert. Åklagaren anmälde, att till hans kunskap kommit, att timmerman Nordströms 14:åriga dotter Anna hade 7 Oktober på middagen, dagen före styrman Hultgrens häktande, från sitt hem burit en nattsäck, hvarför åklagaren anhöll om vittnesförhör med tvänne i samma hus som Nordström boende personer.
Det ena af dessa vittnen påstod, att hustru Nordström sagt till vittnet, under det polisundersökning pågick i styrman H:s rum, att alla sakerna nu vore bortskaffade, och att hustru N. på vittnets fråga hvarför hon var ledsen svarat, att styrman H. omtalat för dem, att sakerna voro stulna.
Hustru N. och Amanda N. kunde ej förneka, att de just vid ifrågavarande tillfälle samtalat med vittnet, men bestredo vittnet berättelse.
Det andra vittnet intygade, att det på tisdagsmiddag sett Anna Nordström bortbära en rödblommig nattsäck och ett paraply, hvilket vittnesmål Anna N. helt och hållet bestred.
För att förklara sista vittnesmålet, påstod Amanda N., att hon bedt systern bära nattsäcken till en deras slägtinge, hvilket yttrande dock helt och hållet stred mot Amanda N:s föregående berättelser, i hvilka hon sagt, att hon sjelf burit nattsäcken.
Ett tredje vittne herättade, att det sett tvänne nattsäckar i styrman H:s rum, hvaraf den ena, grå till färgen, lär hafva tillhört skräddaren Hultgren vid Klintehamn.
Åklagaren anhöll om uppskof för att anskaffa prestbetyg för hustrun Yttergren och företaga vidare undersökningar, hvarjämte han vidhöll sitt häktningsyrkande mot Emma Hultgren, Amanda Nordström, hustru Yttergren och hemmanseg. Karl Toftén samt yrkade, att hustru Nordström och Anna N., jungfru Danielson och skepparen Nygren skulle vid hämtnings påföljd åläggas att nästa ransakning komma tillstädes. På af rättens ordförande framstäld fråga, om åklagaren ville göra Nygren till svarande i målet, anförde åklagaren, att han i sina slutpåståeude ämnade enligt 288 8 sjölagen yrka ansvar å Nygren för stor vårdslöshet och försummelse mot skeppsredare och varumottagare, enär Nygren redan under femte resan fått kunskap om att några saker bortkommit. Rätten afkunnade derpå det utslag, att skäl ej förefunnos att i målets nuvarande skick inmana de fyra ofvannämda i häkte, hvaremot samtliga i målet svarande, sju personer, ålades att vid hämtningsäfventyr och skepparen Nygren vid 20 kr. vite komma tillstädes nästa ransakningsdag.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1879
N:r 92

Från sjön.

Skonertskeppet »Vigilancen» hemma i Beateberg och fördt af kapten Larsson, strandade 5 dennes, under resa från Petersburg till Köbenhavn för order med last af 1108 tschetwert råg, å Tornbullshäll af Salvoref norr om Fårö. Följande dag under den då rådande stormen slogs fartyger, som var fullt af vatten, sönder och har helt och hållet försvunnit.
— Skonerten »Elisabet», hemma i Kylley och förd af kapten K. E. Falck, har under resa från Hudiksvall till Liibeck med last af plankor inkommit till hemorten i haveri.
— Tyske ångfartyget »Wilhelm Tell» kapten Keding, har 4 dennes under resa från Petersburg till Rostock inkommit till Slite med läcka i maskinrummet, men dagen derefter fortsatt resan, sedan läckan blifvit tätad. Lasten var oskadad.
— Ett skepp lär äfven nyligen hafva strandat på Norra Flytaren å Gotlands östra kust.
— Holländska skonert-briggen »Florence» under resa från hemorten till Narva i ballast, Ger 5 dennes i närheten af Plank på Ösel.
— Den 7 dennes strandade vid kusten af Östby i Gräsgårds socken å östra sidan af Öland engelska barkskeppet »Mistwoch», kapten R. Grombie, hemma i Aberdeen, på resa från Swartvik till England med trälast. För fartygets tagande af grund är dykarehjelp tillkallad.
— Om bord å skonerten Union hände vid inseglingen till Ystad i lördags morse, att en 20-årig jungman, Jeppson, som skulle släcka lantärnorna, föll öfver bord och drunknade.
Fartyget var i stark fart, så att inga räddningsförsök hunno anställas.
— Då Transit n:o 1, på resa från Köbenhavn i onsdags befann sig utanför Simrishamn, hände under vackert väder på e.m. att borstpojken, 15-årige Smitterberg, föll öfver bord.
Ögonblickligen sattes båten i sjön. Den nödstälde höll sig uppe ett par minuter, men innan båten hann fram, sjönk han till botten.
— Utanför Listerby på Blekingkusten drunknade i förra veckan fiskaren Sven Andersson och tvänne ogifta systrar Pettersson.
— Svenska briggen »S:t Göran», kapten O. N. Olsen, hemma i Nösund, strandade under resa från Calais till hemorten i ballast i måndagsnatt utanför Agger. Manskapet räddades.
— Ångaren Landskrona stötte under resa till Norrköping på ett okändt grund på höjden af Öland, hvarför den måst repareras i Norrköping. Ångaren hade nämligeu passerat mellan tvänne skarpa klippspetsar, hvilka skadat plåtraden.
— Den i Sverige bygda jernångaren »The Heimdall», som nu eges af en engelsk firma, strandade i söndags vid Terschelling (holländsk ö i Nordsjön). Tretton man af besättningen räddades och tvänne omkommo.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1879
N:r 92

Väghinder.

Å nedannämde dagar skola följande broar rifvas och omläggas:
19 och 20 dennes s. k. Vastabro å kommunikationsvägen mellan Lärbro och Kappelshamn, hvilken väg dessa dagar blir ofarbar;
20 dennes tre broar å samma väg nära Simunds gård i Lärbro socken;
Från och med 19 till 22 dennes en större bro å vägen nära Vestöös i Hall socken, under hvilka dagar prestvägen mellan Hangvar och Hall kan begagnas;
21 dennes tvänne broar å landsvägen mellan Gisslauser i Lärbro och Stengrinda i Helvi, då resatde kunna fara prestvägen mellan nämda socknar;
24 dennes en bro å landgyägen mellan Kassle och Tejnings gårdar i Hangvar socken, då i stället prest- och kommunikationsvägen genom Hall socken kan användas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1879
N:r 92