(Af Allehandas referent.)
1 och 2 November.
För att hafva öfverfallit arbetskarlen Oskar Berg, Klinte, då han med hustru och barn 8 sistl. September på qvällen å allmän landsväg skulle begifva sig till sitt hem, voro instämda drängarne Olof Alsten, Johannes och Jakob Hägvall samt smeden Johan Olsson. Dessa påstodo sig ingalunda hafva våldfört sig å Berg, hvilken tvärtom skulle hafva öfverfallit dem. Ett vittne intygade att, då han åkande kommit till platsen för slagsmålet, flere karlar under högt oljud slagits med hvarandra, och hade vittnet särskildt igenkänt smeden Olsson och Johannes H. äfvensom Berg, hvars ansigte var betäckt af blod. För vidare bevisnings anskaffande erhölls uppskof och förpliktigades svarandena att vid 25 kronors vite för dem hvardera komma tillstädes vid målets nästkommande handläggning.
Arbetaren Karl Svenson, Nygårds i Vesterhejde, jämte arbetarne Axel och Alfred Lindbom, Hundlund i samma socken, voro instämda, emedan de skulle hafva på qvällen 31 sistl. Juli medels stenkastning inslagit en mängd fönster i hr Dassows bostad å Visborgs kungsladugård samt hotat honom. De nekade först samtlige till anklagelsen. På grund af erhållna upplyningar afstod åklagaren från sin talan mot de båda Lindbomarne. Ett vittne berättade, att Svenson böjt sig ned mot marken liksom för att upptaga stenar och att Svenson sedan gjort en rörelse med armen såsom han skulle hafva kastat någonting, hvarefter vittnet hört, att det klang i fönsterrutorna. Svenson erkände slutligen, att han kastat en hand sand eller småsten mot fönstren, men visste ej huru många fönster deraf inslagits. Hr Dassow yttrade, att Svenson skulle sagt till honom: ditt hjertblod skall flyta i qväll; härtill nekade Svenson.
Målet uppsköts för vidare utredning.
Angående klander af årfskifte efter sin fader stodo bröderna Johan Johanson, Bjerges i Lye, och Anton Berglund dersammastädes mot hvarandra. En kompromiss hade dömt dem emellan, men med dess dom var Johanson ej nöjd. Svaranden Berglund yrkade ansvar å Johanson för domqval. Kärandeombudet, f. kronofogden Lindström utvecklade i en längre skrift käromålet. Uppskof erhölls.
I ett ersättningsmål hade Karl Jakobson, Salmunds i Tofta, instämt Karl Jakobson, Nasume, och dennes son, Johan Karlson, som öfvertagit fadrens egendom med skyldighet attj underhålla honom och ansvara för en del af egendomens gravationer. Kärandens fordran af fadren ansåg sig sonen ej vara skyldig betala utan beklagade sig öfver det dryga undantaget han hade å sin egendom. Målet blef ej nu afgjordt.
Återvinning åt konkursbo Kronolänsman J. Smedberg hade såsom syssloman i L. Vahlgrens, Bringsarfve, konkurs instämt nämdeman Johan Engström i Tofta med yrkande, att Engström måtte förpliktigas till konkursboet återlemna en i Vahlgrens egendom intecknad förbindelse å 2,000 kronor, hvilken Engström omkring 7 veckor före Vahlgrens försättande i konkurs köpt af Vahlgren för — 15 kronor. Engström sade, att han ansett reversen hafva intet värde utan köpt den på vinst och förlust. Vahlgren sjelf medgaf, att han sålt förbindelsen, som han ansåg vara värdelös. — Rättens \”ombudsman i konkursen, kronolänsman Dahlbäck upplyste, att ett öfverskott af 400 kronor erhållits, hvadan reversen ej blifvit så värdelös, och anhöll att få Vahlgrens nu fälda orå intagna i protokollet, emedan det kunde vara möjligt, att fordringsegarne komme att väcka åtal mot Vahlgren såsom vårdslös gäldenär, enär han omtalat saken på ett annat sätt på ett borgenärsummanträde. Käranden yrkade köpets återgång, enär det hade karaktär af gåfva och egt rum inom tre månader före konkursens början.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 November 1880
N:r 91
