Hösttingets sista sammanträde vid södra häradsrätten fortgick 29 och 30 november samt var mindre besökt än något af ärets föregående sammanträden. Fem utslag afknnades, hvarjämte omkring 20 mäl handlades. Såsom ovanligt kan antecknas, att å sammanträdets andra dag flertalet af bisittarne i rätten utgjordes ar ex.ra nämdemän. Rättens ordrföraude var nu, liksom vid föregående sammanträde, v. häradshöfding Teodor Andersson-Hagander.
För oloflig bränvinsförsäljning fäldes hemmansegaren Lars Bolin, Sceuhuse i Sanda, till 50 kronors böter, hvarjämte han förpliktades ait utgifva utskänkningsatgift med 37 kronor 50 öre samt ersävta viutnen med 12 kronor.
Drängen Johan Östergren, som mot dagspenning är anstäld hos bröderna Bokström i Hemse, har at allmänna åklagaren åtalats för oloflig försäljning och utminutering af bränvin. Östergren nekade nu liksom förra gången. Sex vittnen hördes i saken, at hvilka tre afgålvo for Östergren ganska besvärande vittnesmål, Nå berättade ect victne, art vivtnet sett Östergren komma med ett femkanskärl från Bokströms bränvinsmagasin och deritrån hegitva sig in i en Bokström tillhörig stallbygnad, der flere personer med mindre kärl vvro till städes. En af dessa personer klagade för vittnet, att det köpta bränvinet varit vattenblandadt, Östergren hade äfven frågat vittnet, om ej vittnet ville köpa bränvin, samt tillagt, att det skulle utdelas, då det blefve mörkt på qvällen och då några andra kunder infunnit sig. Två andra vittnen intygade, att de, som några dagar förut lemnat Östergren pengar, köpt 3 1/2 kanna bräuvvin af svaranden i hrr Bokströms stall, hvarjämte vittnena tillade, att det var deras öftygelse, att bräuvinet tillhört hrr Bokström. En jämförelse mellan dessa vittnens berättelser och det af Östergren på ed aflagda vittnesmål, hvari han bestämdt förnekat sig hafva på något sätt tillhandagått hrr Bokström i deras bränvinsaffär, visar åtskilligt för svaranden mindre hedrande, hvarjämte åklagaren anmälde, att ett särskildt åtal mot Östergren på grund af dessa upplysningar torde komma att väckas. Åklagaren öfverlemnade målet till rättens pröfning och yrkade ansvar å Östergren för oloflig utminutering af bränvin. Utslag faller vid tingets slut.
Köpmannen Emil Krokstedt i När var likaledes instämd för oloflig bränvinsutskänkning. Han fäldes att böta 2 kronor för uteblifvande samt ålades att vid 50 kronors vite komma tillstädes vid målets nästkommande handläggning.
För våld å enkan Sofia Alberg, Lekarfve i Sanda, hade ansvar yrkats å arbetaren Olof Gabriel Ferdinand Larsson, Bunne i Sanda.
Målet, som förekonimit vid flere sammanträden, har nu bragts derhän, att Larsson ålagts, att med ed, om han det gitte, fria sig från åtalet. Emellertid uteblef Larsson, hvadan han måste anses hafva brustit i eden.
Barnuppfostringsmål. Drängen Anton Öman, Gandarfve i Vänge, hade ålagts edgång i ett dylikt mål. Enär han brustit i eden, dömdes han att årligen utgifva 50 kronor till barnets moder, tills barnet fylt 15 år, hvarjämte han ålades betala rättegångskostnader med 60 kronor.
— I ett dylikt mål hade äfven drängen Johan Reinhold Olsson från Haltarfye i Väte, nu bosatt på Öland, att svara. Oaktadt full bevisning förehragts mot honom, nekade han enständigt. Sedan han ålagts edgång, erkände han dock, uuder ett uppehåll i tingsförhandlingarne, för domaren enskildt. :
Petter Lönning i Tofta, nyligen afliden, hade vid Oktobersammanträdet aflagt ed på att en af Hans Jakobsons, Rangvalds, utgifven förbindelse å 900 kronor var hel och hållen lemnad som säkerhet åt Lönning, hvilket Jakob Vestberg. Kroks i Tofta, bestridt under förmälan, att Lönning emottagit 200 kronor af summan. Utslag föll nu i målet, hvarigenom det af Vestberg begärda uppskofvet bevilj. les, Det förmäles, att Lönning på sin dödsvrdd under yrsel mycket haft att syssla med ien aflagda eden.
Tjufbandet i södra häradet. Ransakning å länsfängelset hölls i torsdags af södra häradsrätten med häktade arbetaren Johan Larsson, Banda i Eskelhem, hästhandlaren Petter August Karlson, Övide i Eskelhem, samt bröderna målaregesällen Gustaf Hofström och väfskedmakaren Karl Hofström, söner till trädgårdsmästaren N. P. Hofström i Eskelhem.
Karl Hofström, som nyligen häktats i Göteborg, nekade med största djerthet för deltagande i-eller kännedom af de 4 stölder, i hvilka han enligt brodrens bestämda utsago varit delaktig; om stölden af 4 cigarrlådor och 70 fot domestik hos en handlande i Visby erkände han sig dock hafva haft vetskap. Angående den i Eskelhems sockenmagasin föröfvade inbrottsstölden, hvarvid säd tillgripits, berättade ett vittne, att Karl Hofström sålt till vittnet 12 kappar säd efter 12 kronor tunnan samt bedt vittnet att ej omtala detta för någon. Vidare yrkade åklagaren ansvar å Karl H. för mordbrand, som skulle hafva anstiftats i en Hotströms fader tillhörig bygnad, som nedbraun 15 sistl. Juli. Tre vittnen berättade åtskilliga för Karl H. besväraude omständigheter, hvilket han åhörde under hånleende. Vidare mälde ett vittne, som strax efter Larssons häktande varit hos den nes hustru, att Karl H. då ditkommit och frågat hustru Larsson, om något påträffats vid den af länsmannen gjorda undersökningen, samt anhållit att få anförtro åt hustru Larsson »tyget och de andra sakerna>; vidare bad han, aut hustru Larsson skulle förråda honom. Två af de stulna cigarrlädorna och den ofvannämda domestiken hade påträffats blaud Karl H:s tillhörigheter i hans nem; hau hade nämligen från Danmark skrifvit till sin fader med begäran att få cigarrerna skickade till sig. I detta bref nämde han, att den ena cigarrlådan var gömd under goltvet i stallet. Brefvet, som hustra Hofström på åklagarens begäran öfverlemnat, förnekade Karl H. sig hafva skritvit.
Petter August Karlson, som äfven är tilltalad för mened och bedräglig koukurs, vidhöll sin förra bekännelse, Ett vittne intygade, att Karlson öfverlåtit till honom en dragkärra före konkursens början.
Åklagaren, öfverlemnade målet till rättens prötning i hvad angick Larsson och Gustaf Hofström, & hvilken senare yrkades ansvar för dev mängd at honom begåugna och erkända mbrottsstölder; å Larsson, som oaktadt samtlige de häktades utsagor, att han deltagit i de flesta stölderna, fortrarande ihärdigt nekade, yrkades ansvar för stöld eller, om han dertill ej kunde fällas, för snatteri; vidare yrkades uppskof med målet tör att skaffa ytterligare bevisning mot Karl Hofström och Karlson
Efter enskild ötverläggning atkunnade rätten det utslag, att Gustaf Hofström gjort sig skyldig till brott enligt flere paragrafer i strafflager, samt hänsköts målet i hvad honom angick till rådhusrätten, som hade att ransaka dfver den här i staden begångna inbrottsstölden och afgifva slutlig dom; ehuru en mängd för Larsson högst besvärande omständigheter förekommit, kunde han dock ej fällas till högre straftbestämmelse än för snatteri, hvarför han bötfäldes till 50 kronor; i öfrigt uppsköts målet för vidare utredning,
I afseende på utgången af detta mål i hvad Larsson angår tränger sig med styrka den tanken fram, att åsigten om behöfligheten af en jury i brottmål i allmänhet ej utan vidare bör anses såsom förkastlig.
Efter ransakningens slut erkände Karl Hofström för fängelsedirektören, att han verkligen deltagit i de stölder, för hvilka hans broder angitvit honom, hvaremot han fortfarande förnekade, att han varit anstiftare till mordbranden. Såsom skäl hvarför han ej ville erkänna sig skyldig inför häradsrätten, uppgaf han, att han återhållits derifrån genom hviskningar från Larsson att icke erkänna. Denne senare, som ett par gånger sökte meddela sig med Karl Hofström, måste slutligen återföras till cellen, för avt ransakningen ostördt skulle kunna pågå.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 December 1880
N:r 97
