ger »Fäderneslandet» anledning till följande betraktelser:
Skogsbranden på »Gotska Sandön», ännu knappast dämpad, utgör ett lika betecknande som bedröfligt bevis på tanklöshet och oerfarenhet hos personer, åt hvilka dock i k. m:ts och kronans tjenst ofta anförtros vigtiga befattningar och på hvilka stundom kan komma att hvila drygt ansvar för lif och gods.
Gottska Sandön, belägen omkr. 5 geografiska mil från Gotländska kusten, kan sägas hafva utgjort en verklig liten perla i Östersjön. Den var före den nu inträffade katastrofen rikt skogbevuxen och med välbehag hvilade den förbiilande sjöfarandens blick på den gröna ön. Kom så häromdagen ett af den k. svenska flottans fartyg, nämligen sjömätningsfartyget Gustaf af Klint, att närma sig ön. Utan tanke eller afseende på, att den långvariga torkan måste hafva gjort marken på ön lätt antändbar, tager sig den »nitiske» fartygsbefälhafvaren det orådet för att »på tjenstens vägnar» uppsända signalraketer, men så nära inpå landet, att raketbylsorna nedföllo och ganska riktigt åstadkommo antändning, hvilken fortplantade sig, så att, då detta skrifves, inemot en tredjedel af den skogklädde ön blifvit ödelagd.
Vi förmoda eller rättare sagdt, vi tro alls icke på att vederbörande med anledning häraf ämna anställa någon räfst med fartygsschefen; ty bäst och beqvämast är att nedmylla slikt i glömskans jord, allra helst som en konungens trotjenare eljes skulle bli komprometterad såsom vduglig och oeftertänksam. Den skada på skogen, som han genom sitt oförstånd vållat, torde han väl dock icke så lätt komma itrån att gälda.
Så långt »Fäderneslandet», i hvars yrkande om räfst med upphofsmännen till branden vi tillfullo instämma.
Vi kunna skatta oss lyckliga, att det hotande tillbudet aflöpte jämförelsevis så pass lyckligt, ty en större våda hotade, en fara af internationel betydelse, om elden härjat äfven de i öns nordvestra del belägna två fyrarne, som tillika utgöra seglarens enda ledstjernor för undvikande af de farliga Kopparstenarne. Hade äfven dessa jämnats med marken, så skulle det lätt kunna hafva inträffat, att den olyckliga signalraketen blifvit en anledning till förlust af både fartyg och menniskolif.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 Augusti 1880
N:r 62