Visby rådhusrätt.
Fem förfalskningar. Med skolläraren Karl Petter Norrby, som enligt egét erkännande i riksbankens härvarande afdelningskontor och Gotlands enskilda bank belånat fyra förfalskade värdepapper å omkring 2,500 kronor samt förgäfves sökt få penningar på ett femte förfalskadt papper, hölls i dag å länsfängelset ransakning.
Handlandeva Karl Hök och V. Vestberg samt hemmansegarne Johan Hök, samtlige från Kappelshamn, och H. N. Vestöö, Skilsstäde, berättade samstämmigt, att de 1 sistl.
Februari lånat Norrby 400 kronor kontant, emedan han anropat dem om hjelp för att kunna inlösa en falsk handling, hvarvid han äfven försäkrade, att han ej förfalskat något annat papper; innan de beviljade honom lånet, anmälde de 31 sistl. Januari förhållandet för skolrådets ordförande, Hangvars församling v. pastor, hvadan de på intet sätt ansågo sig hafva gjort sig skyldige till förhemligande af brottet. Dessutom hade de ingått borgesförbindelse på ett lån å 400 kronor, å hvilket papper Norrby var låntagare, men sjelfve fått lyfta denna summa, hvarjämte Norrby till Karl Hök sålt sitt lösörebo, som å auktion betingat 200 kronor. Norrby sade sig i motsats till hvad han förut yttrat kunna vitsorda dessa deras uppgifter, hvadan åklagaren förklarade sig ej, hafva något att yrka mot ofvannämda 4 personer.
Vid en föregående ransakning hade Norrbys kusin, Johan Nordal, Norrbys i Vänge, med bestämdhet påstått, att å en förbindelse på 400 kronor hans namn var förfalskadt och att han ej bekommit någon del af de af detta lån influtna pengar, oaktadt Norrby då påstod raka motsatsen. Vid dagens ransakning voro de personer, som å papperet bevittnat Nordals namnteckning, tillstädes och intygade, att Nordal sjelf tecknat sin namnteckning.
Genast vid sammanträdets början återiog Nordal sina förut afgifna uppgifter och erkände sitt namn och att han aflånesumman bekommit 50 kronor, hvadan Norrbys uppgift i detta hänseende visade sig riktig.
Såväl åklagaren som Norrby öfverlemnade målet till rättens pröfning. Efter enskild öfverläggning dömde rätten Norrby attundergå straffarbete i två och ett halft år samt att vara medborgerligt förtroende förlustig nnder tre år utöfver strafftiden. Både åklagaren, stadsfiskal Janson, och Norrby förklarade sig nöjda med domen.
Enligt Norrbys egen uppgift och förmälande i en skrift från handlanden Vestberg skulle Norrby af Hangvars skolråd, som erhållit anmälan om hans förfalskningsbrott, hvilka han vid förhör inför skolrådet åtminstone delvis erkänt, för dessa sina brott blifvit suspenderad från skollärarebefattningen på sex månader. Denna märkliga uppgift utvisar, om den bekräftar sig, ett oförlåtligt och förkastligt öfverseende samt en mindre välbetänkt omtanke för ungdomens uppfostran hos Hangvars skolråd, hvars dom i detta fall väl bort hafva lydt på afsättning. Äfven rättens ordförande framhöll, att skolrådets beslut (om uppgiften bekräfter sig) att vilja till lärare återtaga en person, som begått förfalskningsbrott, vore minst sagdt högst egendomligt.
Södra häradsrätten.
Inbrottsstöld. Med arbetaren Karl Mellin i Burgsvik hölls i fredags ransakning å länsfängelset. Mellin erkände, att han jämte sjömannen Lars Niklas Larsson, hemmahörande i Burgsvik, tre gånger begått inbrottsstöld i handlanden Hansén tillhöriga magasin och källare, hvarvid tillgripits råg, korn, kött och fläsk, hvarjämte han från samme man stnlit hö och ved. Mellin påstod äfven, att han sett sjömannen Nils Höglund, Burgsvik, hafva föröfvat inbrottsstöld i ofvannämda magasin. I 8 års tid hade Mellin, som ir född 1843 i Linde (fadren båtsman), vistats vid Burgsvik och 1871 ingått äkteuskap med Maria Margareta Jakobsdotter från Hatdhem, i hvilket äktenskap han hade 5, nu lefvande barn. Under ransakningen syntes han djupt ångerfull och sade sig hafva blifvit förledd af Larsson och Höglund, hvarjämte ätven fattigdom hade dritvit honom till stölderna.
Larsson och Höglund, hvilka enligt målsegarens och åklagarens, kronolänsman Lindströms utsago ej hade det bästa rykte om sig, förnekade på det bestämdaste all delaktighet i stölderna. Emellertid förekommo mot dem en del besvärande omständigheter, hvarjämte de beslogos med tvetalan, hvadan åklagaren yrkade deras inmanande i häkte.
Etter enskild öfverläggning förklarade rätten Larsson och Höglund skyldige att genast inträda i häkte, hvarjämte målet för vidare utredning uppsköts till annan dag, då åklagaren skulle inkalla Mellins hustru.
Norra häradsrätten.
Inbrottsstölder. Kalkugnskarlen Kristian August Lindlör trån Hangvar, hvilken erkänt sig hafva två gånger föröfvat inbrottsstöld hos handl. Vestberg i Kappelshamn, hade härför af kronolänsman J. A. Smedberg blifvit häktad. Vid i fredags å länsfängelset hållen rausakning med Lindlöf erkände han ångerfallt sitt brott. Det tillgripna utgjorde tobak (ej mindre än 16 fot tuggtobak), cigarrer, tvål, läder, fläsk, hvetemjöl m. fl. varor samt 3 kronor i penningar. För att få målsegaren hörd och för anskaffande af prestbetyg för Liudlöf (som lär förat varit straffad tör första resan stöld) uppsköts målet.
— Samma dag hade norra häradsrätten ranrakning å länsfängelset med ynglingen Johan Albert Lindholm trån Fårö, som för begångna inbrottsstölder häktats af kronolänsman J. A.
Smedberg. Han erkände, att han natten till 28 Mars begått inbrottsstöld i mamsell Höks salubod å Kappelshamn, der han tillgripit en del varor och 6 kronor; att han 18 Mars hos smeden Bäck i Fleringe stulit en fil och en sparbössa med inneliggande mynt (omkring 50 öre enligt Lindholms och 2 kronor enligt Bäcks uppgift) samt att han hosenkan Rahn, Vestös i Hall, stulit socker och bröd.
Lindholm, som hade ett tillvinnande utseende med fin hy, stora blå ögon och mörkbrunt, lockigt hår, berättade utan någon som helst rörelse, att han vår född 1864 i Kungsholmens församling i Stockholm af obekanta föräldrar; att han till sitt femte år vistats på allmänna barnhuset i hufvudstaden, då han upptogs som fosterbaru af smeden Hämpel på Fårö, der han gått i folkskola samt förra året koufirmerats; att havs fosterfader aflidit för tre år sedan, då det blitvit knapt för honom och fostermodren; att hau egentligen ej haft något bestämdt arbete för sig utan mest drifvit omkring och bettlat samt ibland sysselsatt sig med fiske.
Ej en enda tår syntes i den sextonårige ynglingens ögon hvarken underransakningens gång eller då hans dom, lydande å straffarbete i 1 år och 6 månader samt 2 års förlust af medborgerligt förtroende utöfver strafftiden, afkunnades.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 April 1881
N:r 32
