Visby rådhusrätt.
Krig i fred. Ransakning med häktade arbetaren Jakob Vestergren hölls i går å härvarande länsfingelse.
Från den bekante ögonläkaren i Stockholm, doktor Anton Berg iulemnade åklagaren ett intyg öfver den skada, som tillfogats kapten Aspegren, hvilket intyg meddelar, att i följd af den å kapten Aspegrens venstra öga tillfogade skada »synskärpan å detta öga är så ringa, att kapten A. icke blott icke kan använda det till läsning eller skrifning utan icke en gång till vägledning. Utan tvifvel kan ingen förbättring genom ändamålsenlig behandling erhållas. Dock kan detta öga enligt all sannolikhet ej erhålla den synkraft, att det kan blifva arbetsdugligt.» Från Stockholm hade äfven Vestergrens prestbetyg ankommit, hvilket utvisade att V. egde medborgerligt förtroende.
Såsom målsegare uppträdde nu äfven löjtnant Svanberg, som anhöll att med vittnen få styrka, att han blifvit öfverfallen och förolämpad af Vestergren, hvilken han på intet sätt förfördeladt. Åklagaren företedde för rätten ett från kapten Aspegren ankommet bref, hvari kapten A. omnämde, att han vid sammanträffandet med Vestergren ingalunda haft sabel i handen utan endast en käpp.
Nedannämde fyra vittnen intygade följande: Underlöjtnant Kolmodin: Berättade att löjtnant Eneroth fick 2 slag af Vestergren i slottsparken utan att löjtnant E. på något sätt förfördelat Vestergren och hans sällskap; att kapten Aspegren varit helt och hållet civilklädd och ej haft någon sabel utan endast en käpp; att kapten A. förde sin hand mellan de olika slagen af Vestergrens väst och bedt honom uppgifva namn samt medfölja till polisen; att kapten A. talat fogligt till Vestergren, som äfven uppgifvit sitt namn; vittnet net hade ej sin sabel utdragen och kapten A.
hade ej heller lånat vittnets sabel; vittnet hade ej sett, att kapten A. på något sätt hotat att slå Vestergren.
Sedan detta vittnesmål aflagts, yttrade Vestergren, att kapten A. möjligen haft käpp och ej sabel.
Löjtnant Sellergren: Hade tillsammans med löjtnant Svanberg och underlöjtnant Kolmodin gått ned från stadshotellets matsal vid 9-tiden e. m., då vittnet i trappan erhöll en knuff af skomakaren Vilhelm Luvdberg, hvilken knuff var allt för stadig för att ej vara utdelad med afsigt; att Lundberg emellertid ursäktat sig och sagt, att knuffen hade skett ofrivilligt samt att vittnet vore en hygglig karl men att löjtnanterna Svanberg och Kolmodin voro kitsliga djeflar; hörde endast ett smågräl mellan löjtnant Svanberg och Vestergren, hvilken senare vittnet dock ej igenkiände; ingick derefter på kafét samt utkom åter om en stund, då löjtnant Svanberg omtalade, att han ikullknuffats; vittnet sade sig ej kunna minnas, att vittnet mottagit löjtnant Svanbergs öfverrock; skomakaren Lundberg var ingalunda nykter, då han knuffade till vittnet; senare på qvällen, då vittnet sett Lundberg, var denne mycket berusad.
Arbetaren Johan Petter Lundberg: Såg att Vestergren med knuten hand tilldelade löjtnant Svanberg flere slag mot bröstet; hörde att Vestergren öfverföll löjtnant Svanberg med skällsord; Vestergren gick derpå ut på trappan, hvarvid löjtnant Svanberg följde efter; såg ej att löjtnant Svanberg hade sin käpp lyftad liksom för att slå till; vittnet, som jämte stationskarlen Jakobson från stadshotellets gård hört oväsen och stimm i förstugan och derför gått dit och bedt Vestergren lugna sig, skyndade efter ut på gatan, då han såg, att Vestergren kastade omkull löjtnant Svanberg; vittnet hade derpå kastat sig emellan och derigenom afvärjt ett mot löjtnant Svanberg af Vestergren med knuten hand riktadt slag; vittnet såg ej, att löjtnant Svanberg slog ned Vestergrens upplyftade armar.
Stationskarlen Karl Jakobson: Såg att Vestergren slog till löjtnant Svanberg, som af slaget föll mot väggen; hörde att både Vestergren och skomakaren Lundberg öfveröst löjtnanterna Svanberg och Kolmodin med skällsord; då V:s:ergren gick ut på trappan, ropade ban efter löjtnant Svanberg, som följde efter honom och ej hade sin käpp upplyftad; såg ej att löjtnant Svanberg nedslagit Vestergrens upplyftade armar och attlöjtnant Svanberg vid tillfället hade någon öfverrock; då vittnet sedan kommit ut på gatan, hade Vestergren förebrått vittnet, derför att vittnet uppgifvit hans namn; vittnet träffade skomakaren Vilhelm Lundberg på gatan strax sedan löjtnant Svanberg ikullslagits, då Lundberg sagt till vittnet, att vittnet och hans kamrat ej hade med saken att göra.
Åklagaren öfverlemnade målet till rättens pröfning, yrkande ausvar å Vestergren för våldet å kapten Aspegren samt löjtnanterna Eneroth och Svanberg, hvarjämte ersättning yrkades af Vestergren i och för kapten Aspegrens räkning. Löjtnant Svanberg öfverlemnade äfven målet till rättens pröfning.
Efter enskild öfverläggning dömde rätten Vestergren skyldig att för våldet mot kapten Aspegren undergå fyra månaders straffarbete samt för våldet mot löjtnant Eneroth böta 50 kronor och för våldet mot löjtnant Svan berg 25 kronor, båda dessa senare bötesstraff förvandlade till 15 dagars straffarbete, hvarjämte Vestergren ålades att ersätta kapten Aspegren med 300 kronor och löjtnant Svanberg med 5 kronor i rättegångskostnader.
Södra häradsrätten.
För oloflig bränvinsförsäljning fäldes handlanden Johan Bokström i Hemse till 120 kronors böter, hvarjämte han ålades utgifva ersättning till samtlige i målet hörda vittnen.
I det långvariga ersättningsmålet mellan Fredrik Häglund, Enges i Burs, kärande, och Lars Nilsson dersammastädes, svarande, föll i tisdags utslag. Käromålet ogillades och ålades Häglund att utgifva 50 kronor till Lars Nilsson.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1881
N:r 46
