Kapten Vetterhund, befälhafvare å Visbyskonerten Orion, som nyligen i Hallintagit last, hvilken aflossats i Malmö, lät igår inför härvarande rådhusrätt tre personar af skonertens besättning med ed intyga, att ingenting af den i Hall intagna lasten på något sätt förminskats eller rubbats, detta emedan vid aflossningen i Malmö saknades glacerade stenrör för omkring 75 kronors värde, hvilket gods redaren i Hall dock påstår hafva blifvit inlastadt å fartyget, hvarför kapten Vetterlund måst ersätta lastemottagaren i Malmö med nämda summa. Vittnena intygade, att inter af lasten på något sätt förkommit under resan.
För öfverdådigt körande å södra torget och vägen utanför söderport sistl. stortorgdag hade åklagaren yrkat ansvar å arbetaren Olof Löfgren, Löves i Hejde. Svaranden har flere gånger nekat och sagt, att hans son varit den, som skött tömmarne. Emellertid har poliskommissarien Sandahl och ett par konstaplar intygat, att fadern Löfgren oaktadt deras tillsägelser kört i fullt traf utanför söderport.
I går berättade tvänne svarandens vittnen, att det varit sonen Johan Löfgren, som skött tömmarne och att han slutligen kört i traf. Johan Löfgren, som var närvarande deh åtalades af åklagaren, erkände, att endast han skött tömmarne och kört i smått traf. Han fildes till 10 kronors böter och förpliktigades utgifva 13 kronor i vittnesersättning. Fadern Olof Löfgren frikändes från ansvar men ådömdes betala ett vittne.
Arbetaren Johan Gustaf Rörfelt fäldes för fylleri, oljud och våld mot polis till 30 kronors böter.
Arbetaren Karl Olsson Sjölund, som sökt att rycka ofvannämde Rörfelt från en poliskonstapel, dömdes att härför böta 5 kronor.
Riksdagens justitieombudsman har enligt D. N. uppdragit åt advokatfiskalen i Svea hoträtt att lagligen tilltala ledamöterne i Visby rådhusrätt, borgmästaren Een samt rådmännen.
Tiberg och Kreüger, äfvensom å dem yrka ansvar derför att de dömt hattmakaren J. B.
de Brun och hushållerskan Maria Larsson att på grund af 29 kapitlet 1 $ rättegångsbalken böta för rättegångsmissbruk 5 kronor hvardera. Dessa hade nämligen hos öfverexekutorn i Visby besvärat sig öfver en af stadsfogden J. G. Frendin 10 April 1879 hos hr de Brun förrättad utmätning, hvarvid i mät skrifvits åtskilliga Maria Larsson tillhöriga möbler, men öfverexekutor hade genom utslag 31 derpå följande Juli förklarat målet för tvistigt och skjutit detsamma under domaren. I anledning deraf hade de Brun och Larsson instämt Frendin till rådhusrätten. Att klagandena sålunda allenast anhängiggjort talan mot utmätningsmannen och å honom yrkat ansvar för ett förfaringssätt, som af öfverexekutor befunnits vara tvistigt, i stället för att söka den egentliga vederparten eller utmätningssökanden, ansåg rätten utgöra ett bevis på att de handlat mot bättre vetande, klara skäl och af arghet för att hämnas på och trakassera en tjensteman, som sin plikt likmätigt nödgats vidtaga en för dem obehaglig åtgärd.
Justitieombudsmannen anser emellertid den åberopade paragrafen i rättegångsbalken icke gifva stöd för rådhusrättens åtgärd att döma klagandena till ansvar för rättegångsmissbruk.
Af nämda paragraf framgår nämligen att dylikt straff icke kan ådömas i annan händelse än »att den ena parten varder öfvertygad att hafva emot klara skäl och bättre vett af arghet dragit den andra parten inför rätta». Att i detta fall rättegången ej var anstäld »emot klara skäl» anser justitieombudsmannen redan följa deraf att saken var af öfverexekutorförklarad tvistig. Då både rådhusrätt och öfverexekutor sjelfva synas — oaktadt § 69 afutsökningslagen — vilja inblanda utmätningsförrättaren i denna sak, kunna väl ej heller, anser. justitieombudsmannen, klagandena anses ha handlat »mot bättre vett» då de verkligen instämt samme man ensam.
Då slutligen klagandena genom oförstånd i anläggandet af rättegången gått i mistning af sin rätt att återbekomma utmätt gods hvilken rätt justitieombudsmannen särskildt i det ena fallet anser ha hatt goda skäl för sig — fordrade icke rättskänslan att de än ytterligare straffas med böter för samma oförstånd, hyartill dessutom lagens åberopade stadgande, rätt tolkadt och förstådt, ej heller gaf giltig anledning.
Justitieombudsmannen har derför funnit sig uppfordrad att för ifrågavarande domslut ställa otvannämda rättens ledamöter till laga ansvar.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 November 1880
N:r 94
