Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Att Herren den 5 dennes kl. 5,35 min. e. m. till den eviga hvilan hemkallat min kära hustrna Maria Margareta Albertina Sjöström, född Vahlby, efter ett långvarigt lidande, i en ålder af 36 år, 6 mån. och 21 dagar; djupt sörjd och saknad af mig, tvänne barn, syskon, slägt och många vänner, har jag den sorgliga pligten tillkännagifva.
Visby den 8 December 1881.
Johan Petter Sjöström.
Sv. Ps.-b. 488, v:na 2, 3, 4. 1 Tim, 2: 3, 4.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 December 1881
N:r 98
Visby rådhusrätt.
För våld å arbetaren Karl Petter Engström var instämd arbetaren Karl Söderberg, hvilken å skeppsbron skulle hafva tilldelat E. ett slag för munnen, så blodvite uppkommit. Söderberg ansåg, att E. skulle med vittnen styrka sin sak.
Målet uppsköts till annan dag, då Söderberg ålades att vid 10 kronors vite komma tillstädes.
För fylleri och oljud å stora torget yrkades ansvar å stenbrytaren John Johanson från Skogsholm. Han ville ingenting medgifva utan anhöll om uppskof för att få inkalla vittnen, som skulle bevisa hans oskuld. Åklagaren upplyste, att J. varit så berusad, att polisen måst draga honom på en kärra till vaktkontoret. Målet uppsköts.
Förhör med borgenärerna i urarfvakonkursen efter aflidne handelsagenten F. Lutteman hölls i förgår inför rådhusrätten. Då ogifta Johanna Lindell, som uppgifvit en del af boet vid dess uppteckning, anmodades med ed bekräfta riktigheten af dessa sina uppgifter, föll hon i gråt och vägrade att aflägga eden samt sade sig ej kunna förstå, huru man kunde misstänka henne för att hafva undandolt något. Då de närvarande borgenärerna ej ville befria henne från edgången, lemnade henne rådhusrätten betänketid till 19 dennes, då hon ålades att vid 10 kronors vite infinna sig.
Till denna dag inkallades vinhandlaren O. G. Hellgren, hvilken enligt borgenärernas yrkande äfven borde aflägga bouppteckningsed.
Förseelser mot tullstadgan. Skepparen N. P. Berggren i Fide fäldes att böta 20 kronor för uraktlåtenhet att medhafva förpassning å en del gods, som han fört hit till Gotland från Stockholm å jakten »Josefina».
— Tullkontrollören hade äfven yrkat ansvar å Berggren för underlåtelse att aflemna märkrulla. Rådhusrätten förklarade målet ej vara af deu beskaffenhet, att Berggren kunde ådömas ansvar.
I ärckränkningsmålet mellan handelsidkaren Jönssons hustru Axelina Lovisa och f. atilleristen Svenssons hustru Maria föll i förgår utslag. Hustru Svenson dömdes till 25 kronors böter och förpliktades betala rättegångskostnader med 20 kronor.
Södra häradsrätten.
Till edgång hade handlanden Oskar Bokström i Hemse dömts i ett bränvinsmål. Vid sammanträdet 1:sta sistl. November förklarade han sig villig gå eden, men erhöll då, på grund af sina sväfvande utlåtelser om hvad han hade att genom eden fria sig ifrån, en månads betänketid med edgången. Vid nyss hållet tingssammanträde ingaf han till rätten en skriftlig förklaring, att han ej ville aflägga eden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Tyska briggen Pallas, kommande frän Kronstadt på resa till Leith med last af plankor, har strandat å Gotska Sandön och blifvit vrak. Riggen är kapad öfver bord och skrofvet fullt af vatten.
— Skonerten Lord Nelson inkom, under resa från Oskarshamn till Newcastle med stäfver, till Karlshamn med skador å låringen efter att hafva sammanåtött med ett obekant fartyg. En del af lasten har måst lossas.
— Svenska barkskeppet Jakob, hemma i Stockholm och fördt af kapten Linder, har under resa från norra Amerika till Quenstown förlorat fockrån ock många segel.
— Omkring 1,000 kubikfot råg ha uppfiskats från sjöbotten vid skonerten Annas strandningsställe i Vesterviks skärgård.
— Skeppet Pallas, som stött på grund i Vesterviks yttre skärgård, har nu i Vestervik undersökts och reparerats af dykare.
— En massa strövrak har bergats i Bohusläns skärgård, En del effekter voro märkta med namnet Finn.
— Skonerten Gustafva Sofia, hemma i Arilds läge och förd af kapten Jönsson, afgick 9 sistl. November från Vallavik på Gotland på resa till Halmstad men måste för storm och brist proviant 26 November söka nödbamn i Karlskrona.
— Svenska lotsstyrelsen, som ansett sig böra afvakta utgången at de försök som efter kontrakt mellan assuradörerna och Switzerbolaget gjorts för att upptaga den söder om Drogdens fyrskepp sjunkna ångaren Medea, har nu, sedan dessa försök visat sig gagnlösa, gått i författning om vrakets undanskaffande.
— Bergningsångarne Poseidon och Freja hafva lyckats taga af grund den utanför Ölands ostkust strandade norska briggen Spied, hvilken af bergningsångarne infördes i torsdags natt till Kalmar varf för att efter lossning af trävarulasten undergå reparation.
— Utanför Triberga vid Öland har tyska skonerten Helene, kapten Balwin, strandat under resa från Hernösand till Tyskland med trälast. Fartyget, som är läck och vattenfyldt, söka Neptunbolagets ångare att berga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
(Meddelande fran Stockholms patentbyrå),
2 December.
Nr 337 Degerman K. 6 år å diametermått.
Nr 338 Embritsén, H., 5 år å dubbel pressfot för symaskiner.
Nr 339 Eriksson, K. och Pettersson K., 5 år å soffa.
Nr 340 Krupp, Fried., 10 år å sätt att åstadkomma tätt gjutgods.
Nr 341 Ljunggren, K. J. F., 6 år å grytkamin.
Nr 342 Raub, Kristian, 10 år å lokomotiv.
Nr 343 Westman, Gustaf Maurits, 10 år å konstruktion af ugnar för reducerande af syrehaltiga malmer, äfvensom å sätt att reducera sinkmalmer.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
efter aflidne handelsagenten F. Lutteman utsågs i förgår magistratssekreterare Herlitz till rättens ombudsman och stadsfiskal Jansson till god man.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
erhåller följande dödsruna i Ölands Tidning:
Engeln med de nattsvarta vingarne har lägrat sig i vårt samhälle och bredt sorgens flor öfver många hjertan. Dödens glafven har denna gång träffat ett Lf, som fordom varit fullt af ljus, värme och kraft; den obeveklige herskaren öfver litvet har nu ändat en verksamhet, som leddes af ädelt nit, ett varmt hjerta och ett klart förstånd.
Johan Söderström atsomnade 28 Nov. åttiotre år och några månader gammal. Han föddes 25 September 1798 vid Stenstugu i Endre socken på Gotland och uppfostrades i Visby, dit hans fattiga föräldrar flyttade, medan han ännu var helt ung. Efter erhållen undervisning i »D. B. V:s» nyinrättade friskola ingick han i handel der i staden, men flyttade 1517 såsom – biträde med handl. Hernberg till den nyanlagda staden Borgholm. Denna stad, som sålunda fick sin förste köpman, var då at helt anspråkslösa dimensioner, ty den hade endast trenne bebygda gårdar, tyra inhysstugor, och invånareantalet utgjorde trettiotre personer. Nu eger staden ötver 900 invånare, närmare 100 bebygda gårdar, torg och ordnade gator samt parkanläggningar, hvilket till stor del är S:s verk, År 1818, då Hernberg dog, öppnade S. handel för egen räkning, och den anspråkslöse och raske köpmannen lyckades att i handl. Sven Hasselquist i Kalmar förvärfva sig en lika kraftig gynnare som uppriktig vän. — Utrustad med mer än vanligt skarpt förstånd och i besittniug at stort ordningssinne samt mycken arbetslust i förening med hög rättskänsla var den intelligente mannen sjelfkallad såsom en styrande makt i samhället och af helt naturliga skäl utsågs han således år 1825 til ordningsman för staden. Detta blef han också i ordets fulla bemärkelse, ty under hans kraftiga ledning och genom hans uppoffringar af både möda och penningar har staden uppvuxit och ordnats. År 1825 åtog S. sig att utan ersättning bestrida tullinspektorsbefattningen härstädes och 1826 öfvertog han postmästaretjensten, hvilka befattningar han skötte med sin vanliga plikttrohet och ordentlighet, den förra till 1836 och den senare till 1842, då postkontoret inrättades och särskild postmästare tillsattes. I alla kommunala värf inom samhället och orten blef han T grund af sitt öfverlägsna förstånd, sitt ärdfria, enkla väsende och sin praktiska duglighet använd. Hans-meritförteckning upptager omkring trettio olika befattningar och uppdrag. Öfverallt der ett verksamt och kraftigt ingrepp för stadens och öns intressen behöfdes, var Söderström sjelfskrifven att utföra detsamma. Medaljen af guld af femte storleken för medborgerlig förtjenst tilldelades honom 1852 och 30 December 1862 erhöll han af enkedrotthingen Josefina medaljen i silfver för nit om silkesodlingen. I början af år 1863 utnämdes S. till riddare af Vasa-orden. Sjelf omtalar S. i efterlemnade anteckningar hurusom stadens \”invånare 11 Maj samma år anstälde sexa på gästgifvaregården till firande af hans 46-åriga verksamhet inom samhället.
Vid detta tillfälle öfverlemnades till honom såsom uttryck af stadens tacksamhet för hans sträfvanden i och för samhällets utveckling och framgång en pokal af silfver. Och såsom ett ytterligare erkännande åt herr 8. lät staden under förlidet år måla hans porträtt i olja och i en vacker ram upphänga detsamma i rådhussalen. Till 1875 års slut innehade han ordningsmänskapet för staden, vid hvilken tid denna befattning uppkörde och efterträddes af stadsstyrelsen, hvars ordförande blef den aflidnes måg, v. häradshöfding L. F. Sjöbohm. Under förlidet år drog den gamle hedersmannen sig undan från alla bestyr, han satte sig då att i Ingn blicka tillbaka på ett långt, verksamt och ärofullt lif. Han hade fylt sin plats i ledet, ålderdomen började nu tydligt framträda; kroppskrafterna förminskades, men den klara tankegången, det ovanliga minnet egde han in på sista tiden, — Döden kom stilla — den årtyngde odlaren insomnade nöjd och fridfull. — Måtte vårt land ega många så ädle män som Johan Söderström, hvilkens minne sent skall dö i den trakt, der hans lifs gerningar burit frukter !
Hvile torfvan lätt på hans graf!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
af direktionen för Visby hospital hafva förordnats auditör S. Engström, bankdirektör G. Kolmodin och handlanden J. O. Hederstedt med bankdirektör H. Pettersson som ersättare, hvilka samtlige af Gotlands landsting föreslagits till förordnandet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Till predikobiträde hos kyrkoherden i Grötlingbo J. Kinmark under dennes sjukdom har domkapitlet förordnat teologie studeranden Ronqvist.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
hade igår sin sista sammankomst för året. Dervid förrättades åtskilliga val till sällskapets förtroendeposter under nästa år, hvarvid utsågos: till ordförande nuvarande v. ordf. handl. Lindgren; till v. ordf. borgmästare Een: till sekreterare litter. K. Norrby och till skattmästare kassör Bergenstjerna.
Till ledamöter i sparbankens styrelse valdes direktör Pettersson och apotekare Marelius med redaktör Jeurling som ersättare.
I styrelsen öfver sällskapets trädgård insattes handl. Molér, dr Kahl och länsveterinär Schoug.
Revisorer blefvo borgm. Een, v. häradsh. Herlitz, lektor Fagerholm, trafikschefen Fogelström och hr Edv. Cramér.
Till ledamöter i sällskapets beredningsutskott utsågos landssekr. Hambræus, lektor Bergman och konsul Cramér.
I paviljongsaktiebolagets styrelse invaldes handl. Grönstrand och kamrer Ihre med bankbokh. Anton Pettersson som ersättare.
Under aftonens lopp upplifvades genom en skål minnet af det tyska besöket i somras och sällskapet afsände såsom en svarshelsning på den för någon tid sedan hitkomma telegrafiska tacksägelseyttringen följande telegram:
Herrn I. D. Hinsch, Hamburg.
Verschiedene Gotländer, in der Gesellschaft D. B. W. feierlich versammelt, senden Ihnen und den üdrigen Hansischen Wisbyfahrern den herzlichsten Dank für Ihren freundlichen telegraphischen Gruss. Wir bewahren alle in treuen Hergen das Gedächtniss Ihres angenehmen Besuches.
Die Gesellschaft D. B. W.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Det lär, efter hvad som kommit till vår kännedom, vara fråga om att här efter föredömet på andra orter bilda en 8. k. fångvårdsförening till stöd och hjelp för frigifna fångar, särskildt under den första tiden efter frigifvandet, då tillfälle till arbetsförtjenst är som minst att påräkna.
Detta uppslag har ledt våra tankar på frågan, hura det egentligen är stäldtinom våra fängelser med den moraliska vård som lemnas fången. Vi kunna derom icke anse annat, än att mycket icke är som det borde vara.
Då nya tiders idéer om brottslingars behandling fick den reform erkänd och genomförd, som bestod införandet af ensamhetsfängölse, fästades dervid många och stora förhoppningar om en moraliskt förbättrande och upprättande inverkan på fångarne. Det låg så naturligt till hands att antaga, att då fångarnes reflektion icke mera fick vara sysselsatt med och förströdd af den omgifvande verlden, så skulle den användas till sjelfpröfning och ånger.
Ser man emellertid på dem, som nu för tiden komma ut ur fängelserna efter en längre uttjent strafftid, så måste hvar och eu medgifva, att dessa förhoppningar om fångarnes moraliska förbättring i allmänhet gå snöpligen i qvaf. Från många fängelser komma fångarne ut antingen förhärdade eller förfäade — i sanning sorgliga resultat af den vård ett upplyst och kristet samhälle tagit om sina vilsefarande barn.
Man måste komma ihåg, att ett öfvervägande stort antal af cellfångarne äro sådane, hvilkas förstånd under uppfostran och föregående verksamhet erhållit föga odling, personer som tanklöst flutit med på lifvets ström, hvilkas enda lifssporre varit de rent lekamliga behofven. Då de isolerades från det lif och den verksamhet, hvari de äro invanda, så börja de ej att vända blicken inåt sig sjelfva, ty de kunna det ej utan ledning. De falla i stället i andlig dvala och försoffning, som lätt öfvergär till sinnesslöhet och fånighet.
Andra lynnen, för hvilka verksambet och ett skiftande rörligt lif blifvit till ett litsbehof, falla vid inspärrningen lätt i en förtviflan, som slutar antingen med förhärdelse eller med galenskap.
Botemedlet är ej snarfunnet, men har först under de allra sista åren och under fångvårdsstyrelsens nuvarande nitiske schef börjat att i vårt land tillfallo beaktas och mera allmänt användas. Det består uti att lemna fångarne en lämplig, kärleksfull och tillräcklig vägledning på ångrens och bättringens väg genom god och flitig undervisning.
Det är knappast möjligt att icke känna sig upprörd vid tanken på, huru för ej mera än 6 år sedan vid ett af Sveriges allra största fängelser undervisning och själavård voro ordnade på så sätt, att den tillförordnade fångpredikanten samtidigt tjenstgjorde som »hjelpprest» och bodde i ett flere mil aflägset pastorat. 1 till 2 gånger om året kom han/\’till fängelset för att utdela nattvarden. I öfrigt sköttes hans åliggande af en studerande yngling med gymnasistkunskaper, som hvarje söndags förmiddag predikade för gemensamhetsfångarne och läste något Guds ord för de sjuka men endast högst sällan för cellfångarne. Och mycket mera kunde just ej fordras af honom, ty hans arbete betalades, om vi ej missminna oss, med omkring 3 kronor i veckan.
För närvarande torde väl sådana anordningar ingenstädes tolereras, men säkert är, att vid ett flertal cellfängelser fångpredikantbefattningen innehafves såsom en bisyssla, hvilken förenas med andra både mycken tid kräfvande och bättre aflönade befattningar.
Besöken på fängelset blifva af en sådan lärare knappast dagliga, då de borde vara stundliga. Den inverkan fångarne skulle röna af sin lärare blifver derför också ringa, äfven när vederböranderåkat att till befattningen välja en man med intresse och fallenhet för sitt värf.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97