Visby rådhusrätt.
För stöld af ved i en hamnmästare Vinberg tillhörig hage vore f. artilleristerna Oskar Vilhelm och Johannes Petter Henrikson, Karl Emil Johanson och Anders Magnus Gustaf Ahl åtalade af allmänna åklagaren. Då målet i förgår förekom, erkände de, att de af ett förut nedfäldt träd huggit sig litet ved, som de värderade till en krona ; Johanson sade sig dessutom hafva varit der en annan gång och tillegnat sig ved till ett värde af tolf öre. Samtlige svarandena nekade på det bestämdaste att hafva nedfält några träd. Målsegaren anhöll om uppskof, emedan han kunde med vittnen styrka, att svarandena fält träd i hans hage. Målet uppsköts till nästkommande rättegångsdag, då svarandena vid hämtnings äfventyr skulle komma till städes.
För oljud och fylleri å Adelsgatan sistl. julafton fäldes snickeriarbetaren Fredrik Hammer och f. brefbäraren Ludvig Nordström att hvardera böta 20 kronor.
Konkursansökan å t. v. konsul Karl Falk inlemnades genom ombud af stadsfogden i Norrköping O. Lundgren, som hade en fordran å Falk på 1,080 kronor. Ansökan återtogs emellertid, då rätten skulle afkunna ntslaget.
I fordringsmålet mellan justeraren Vilhelm Svenson och handlanden Karl Strömbeck hördes tvänne af kärandeparten åberopade vittnen. Det ena vittnet berättade, att Strömbeck underrättats om att de till justering inlemnade vågarne först måste undergå nödig reparation samt att Strömbecks bokhållare infunnit sig bos Svenson, antagligen iafsigt att tillsäga Svenson att företaga reparation; det andra vittnet mälde, att Svenson jämte en annan för vittnet obekant person en afton inkommit i verkstaden, då Svenson sagt: »här är nu Strömbecks bokhållare och tillsäger om reparation af vågarne, så vi få nu genast taga itu med det. Å kärandesidan åberopades derjämte ett tredje vittne, Strömbecks bokhållare, som af svarandeombudet jäfvades; kärandeombudet, ansåg vittnet ej vara jäfvigt, enär det ej var lagstadgad tjenare, och uttalade sin förvåning öfver att svaranden ej vågade låta sin egen bokhållare höras samt framstälde, om ej svarandeombudet ville tillåta, att vittnet upplysningsvis finge höras, hvartill svarades: »Min hufvudman vill ej, alls ha bokhållaren hörd». För vidare bevisnings auskaffande anhöll käranden om uppskof och yrkade, att svaranden måtte åläggas att personligen infinna sig. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten det åberopade vittnet jäfvigt, enär det var i svarandens lön, kost och bostad samt att skäl ej för värvarande funnes att ålägga svarandenpersonlig inställelse, hvarjämte kärandens anhållan om uppskof bifölls. Mot utslaget angående jäfsanmärkningen anmälde kärandeombudet missnöje.
Ersättningsmålet angående strandade engelska ångaren Widdrington mellan f. v. konsul Falk, kärande, samt handlanden Karl Molander, konsul Liljewaleh och Neptunbolaget, svarande, förekom i förgår åter till behandling. Från svarandena inlemnades en skrift, hvari de fortfarande bestredo Falks gjorda anspråk och förklarade dessutom, att de begärda ersättningssummorna voro oskäligt högt tilltagna, hvarjämte det af käranden företedda, af ingeniör Santeson och agenten Richnau upprättade och inför Stockholms rådhusrätt beedigade besigtningsinstrument öfver den strandade ångaren bestreds. Käranden, som likaledes bestred det af svarandena företedda besigtningsinstrument, upprättadt af mariningeniör Braune och kapten Malinberg, erhöll uppskof för svaromåls ingifvande.
Testamentsklander, Hemmansegaren P. Johansson, Larsarfve i Roma, yrkade såsom förmyndare för aflidne husegaren Jakob Bogströms son, att ett af B. till förmån för pigan Johanna Elisabet Lindgren upprättadt testamente måtte upphäfvas, emedan Bogströms bo försatts i konkurs och sonens arfsrätt genom nämda testamente lede intrång.
Lindgrens ombud bestred käromålet. Utslag annan dag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Februari 1882
N:r 9
