efter aflidne handelsagenten F. Lutteman utsågs i förgår magistratssekreterare Herlitz till rättens ombudsman och stadsfiskal Jansson till god man.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Gotländingen Johan Söderström
erhåller följande dödsruna i Ölands Tidning:
Engeln med de nattsvarta vingarne har lägrat sig i vårt samhälle och bredt sorgens flor öfver många hjertan. Dödens glafven har denna gång träffat ett Lf, som fordom varit fullt af ljus, värme och kraft; den obeveklige herskaren öfver litvet har nu ändat en verksamhet, som leddes af ädelt nit, ett varmt hjerta och ett klart förstånd.
Johan Söderström atsomnade 28 Nov. åttiotre år och några månader gammal. Han föddes 25 September 1798 vid Stenstugu i Endre socken på Gotland och uppfostrades i Visby, dit hans fattiga föräldrar flyttade, medan han ännu var helt ung. Efter erhållen undervisning i »D. B. V:s» nyinrättade friskola ingick han i handel der i staden, men flyttade 1517 såsom – biträde med handl. Hernberg till den nyanlagda staden Borgholm. Denna stad, som sålunda fick sin förste köpman, var då at helt anspråkslösa dimensioner, ty den hade endast trenne bebygda gårdar, tyra inhysstugor, och invånareantalet utgjorde trettiotre personer. Nu eger staden ötver 900 invånare, närmare 100 bebygda gårdar, torg och ordnade gator samt parkanläggningar, hvilket till stor del är S:s verk, År 1818, då Hernberg dog, öppnade S. handel för egen räkning, och den anspråkslöse och raske köpmannen lyckades att i handl. Sven Hasselquist i Kalmar förvärfva sig en lika kraftig gynnare som uppriktig vän. — Utrustad med mer än vanligt skarpt förstånd och i besittniug at stort ordningssinne samt mycken arbetslust i förening med hög rättskänsla var den intelligente mannen sjelfkallad såsom en styrande makt i samhället och af helt naturliga skäl utsågs han således år 1825 til ordningsman för staden. Detta blef han också i ordets fulla bemärkelse, ty under hans kraftiga ledning och genom hans uppoffringar af både möda och penningar har staden uppvuxit och ordnats. År 1825 åtog S. sig att utan ersättning bestrida tullinspektorsbefattningen härstädes och 1826 öfvertog han postmästaretjensten, hvilka befattningar han skötte med sin vanliga plikttrohet och ordentlighet, den förra till 1836 och den senare till 1842, då postkontoret inrättades och särskild postmästare tillsattes. I alla kommunala värf inom samhället och orten blef han T grund af sitt öfverlägsna förstånd, sitt ärdfria, enkla väsende och sin praktiska duglighet använd. Hans-meritförteckning upptager omkring trettio olika befattningar och uppdrag. Öfverallt der ett verksamt och kraftigt ingrepp för stadens och öns intressen behöfdes, var Söderström sjelfskrifven att utföra detsamma. Medaljen af guld af femte storleken för medborgerlig förtjenst tilldelades honom 1852 och 30 December 1862 erhöll han af enkedrotthingen Josefina medaljen i silfver för nit om silkesodlingen. I början af år 1863 utnämdes S. till riddare af Vasa-orden. Sjelf omtalar S. i efterlemnade anteckningar hurusom stadens \”invånare 11 Maj samma år anstälde sexa på gästgifvaregården till firande af hans 46-åriga verksamhet inom samhället.
Vid detta tillfälle öfverlemnades till honom såsom uttryck af stadens tacksamhet för hans sträfvanden i och för samhällets utveckling och framgång en pokal af silfver. Och såsom ett ytterligare erkännande åt herr 8. lät staden under förlidet år måla hans porträtt i olja och i en vacker ram upphänga detsamma i rådhussalen. Till 1875 års slut innehade han ordningsmänskapet för staden, vid hvilken tid denna befattning uppkörde och efterträddes af stadsstyrelsen, hvars ordförande blef den aflidnes måg, v. häradshöfding L. F. Sjöbohm. Under förlidet år drog den gamle hedersmannen sig undan från alla bestyr, han satte sig då att i Ingn blicka tillbaka på ett långt, verksamt och ärofullt lif. Han hade fylt sin plats i ledet, ålderdomen började nu tydligt framträda; kroppskrafterna förminskades, men den klara tankegången, det ovanliga minnet egde han in på sista tiden, — Döden kom stilla — den årtyngde odlaren insomnade nöjd och fridfull. — Måtte vårt land ega många så ädle män som Johan Söderström, hvilkens minne sent skall dö i den trakt, der hans lifs gerningar burit frukter !
Hvile torfvan lätt på hans graf!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Till ledamöter
af direktionen för Visby hospital hafva förordnats auditör S. Engström, bankdirektör G. Kolmodin och handlanden J. O. Hederstedt med bankdirektör H. Pettersson som ersättare, hvilka samtlige af Gotlands landsting föreslagits till förordnandet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Stiftsnyheter.
Till predikobiträde hos kyrkoherden i Grötlingbo J. Kinmark under dennes sjukdom har domkapitlet förordnat teologie studeranden Ronqvist.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Sällskapet D. B. V.
hade igår sin sista sammankomst för året. Dervid förrättades åtskilliga val till sällskapets förtroendeposter under nästa år, hvarvid utsågos: till ordförande nuvarande v. ordf. handl. Lindgren; till v. ordf. borgmästare Een: till sekreterare litter. K. Norrby och till skattmästare kassör Bergenstjerna.
Till ledamöter i sparbankens styrelse valdes direktör Pettersson och apotekare Marelius med redaktör Jeurling som ersättare.
I styrelsen öfver sällskapets trädgård insattes handl. Molér, dr Kahl och länsveterinär Schoug.
Revisorer blefvo borgm. Een, v. häradsh. Herlitz, lektor Fagerholm, trafikschefen Fogelström och hr Edv. Cramér.
Till ledamöter i sällskapets beredningsutskott utsågos landssekr. Hambræus, lektor Bergman och konsul Cramér.
I paviljongsaktiebolagets styrelse invaldes handl. Grönstrand och kamrer Ihre med bankbokh. Anton Pettersson som ersättare.
Under aftonens lopp upplifvades genom en skål minnet af det tyska besöket i somras och sällskapet afsände såsom en svarshelsning på den för någon tid sedan hitkomma telegrafiska tacksägelseyttringen följande telegram:
Herrn I. D. Hinsch, Hamburg.
Verschiedene Gotländer, in der Gesellschaft D. B. W. feierlich versammelt, senden Ihnen und den üdrigen Hansischen Wisbyfahrern den herzlichsten Dank für Ihren freundlichen telegraphischen Gruss. Wir bewahren alle in treuen Hergen das Gedächtniss Ihres angenehmen Besuches.
Die Gesellschaft D. B. W.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Cellfängelse som förbättringsanstalt.
Det lär, efter hvad som kommit till vår kännedom, vara fråga om att här efter föredömet på andra orter bilda en 8. k. fångvårdsförening till stöd och hjelp för frigifna fångar, särskildt under den första tiden efter frigifvandet, då tillfälle till arbetsförtjenst är som minst att påräkna.
Detta uppslag har ledt våra tankar på frågan, hura det egentligen är stäldtinom våra fängelser med den moraliska vård som lemnas fången. Vi kunna derom icke anse annat, än att mycket icke är som det borde vara.
Då nya tiders idéer om brottslingars behandling fick den reform erkänd och genomförd, som bestod införandet af ensamhetsfängölse, fästades dervid många och stora förhoppningar om en moraliskt förbättrande och upprättande inverkan på fångarne. Det låg så naturligt till hands att antaga, att då fångarnes reflektion icke mera fick vara sysselsatt med och förströdd af den omgifvande verlden, så skulle den användas till sjelfpröfning och ånger.
Ser man emellertid på dem, som nu för tiden komma ut ur fängelserna efter en längre uttjent strafftid, så måste hvar och eu medgifva, att dessa förhoppningar om fångarnes moraliska förbättring i allmänhet gå snöpligen i qvaf. Från många fängelser komma fångarne ut antingen förhärdade eller förfäade — i sanning sorgliga resultat af den vård ett upplyst och kristet samhälle tagit om sina vilsefarande barn.
Man måste komma ihåg, att ett öfvervägande stort antal af cellfångarne äro sådane, hvilkas förstånd under uppfostran och föregående verksamhet erhållit föga odling, personer som tanklöst flutit med på lifvets ström, hvilkas enda lifssporre varit de rent lekamliga behofven. Då de isolerades från det lif och den verksamhet, hvari de äro invanda, så börja de ej att vända blicken inåt sig sjelfva, ty de kunna det ej utan ledning. De falla i stället i andlig dvala och försoffning, som lätt öfvergär till sinnesslöhet och fånighet.
Andra lynnen, för hvilka verksambet och ett skiftande rörligt lif blifvit till ett litsbehof, falla vid inspärrningen lätt i en förtviflan, som slutar antingen med förhärdelse eller med galenskap.
Botemedlet är ej snarfunnet, men har först under de allra sista åren och under fångvårdsstyrelsens nuvarande nitiske schef börjat att i vårt land tillfallo beaktas och mera allmänt användas. Det består uti att lemna fångarne en lämplig, kärleksfull och tillräcklig vägledning på ångrens och bättringens väg genom god och flitig undervisning.
Det är knappast möjligt att icke känna sig upprörd vid tanken på, huru för ej mera än 6 år sedan vid ett af Sveriges allra största fängelser undervisning och själavård voro ordnade på så sätt, att den tillförordnade fångpredikanten samtidigt tjenstgjorde som »hjelpprest» och bodde i ett flere mil aflägset pastorat. 1 till 2 gånger om året kom han/\’till fängelset för att utdela nattvarden. I öfrigt sköttes hans åliggande af en studerande yngling med gymnasistkunskaper, som hvarje söndags förmiddag predikade för gemensamhetsfångarne och läste något Guds ord för de sjuka men endast högst sällan för cellfångarne. Och mycket mera kunde just ej fordras af honom, ty hans arbete betalades, om vi ej missminna oss, med omkring 3 kronor i veckan.
För närvarande torde väl sådana anordningar ingenstädes tolereras, men säkert är, att vid ett flertal cellfängelser fångpredikantbefattningen innehafves såsom en bisyssla, hvilken förenas med andra både mycken tid kräfvande och bättre aflönade befattningar.
Besöken på fängelset blifva af en sådan lärare knappast dagliga, då de borde vara stundliga. Den inverkan fångarne skulle röna af sin lärare blifver derför också ringa, äfven när vederböranderåkat att till befattningen välja en man med intresse och fallenhet för sitt värf.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
FÖDD.
En dotters lyckliga födelse.
Visby den 4 December 1881.
Maria Edlind, Vilhelm Edlind,.
född Hassellund.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Genom exekutiva auktion,
som förrättas tisdagen den 13 nästkommande December kl. 12 på dagen härstädes, kommer mjölnaren L. P. Nilssons konkursmassa tillhöriga fastighet, norr om staden belägna stadsjordslägenheten nr 476 i nya stadskartan med en derå uppförd vädermjölqvarn, Bingesqvarn kallad, jämte åbygnader och tillydenheter att till gäldande af intecknad fordran försäljas, De, hvilka hafva fordran, som bör ur fastigheten utgå eller annat anspråk, som skall vid auktionen iakttagas, ega, att dervid sin rätt bevaka.
Visby rådhus den 7 November 1881.
ÖFVEREXEKUTORSEMBETET.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Genom exekutiva auktioner,
som förrättas härstädes lördagen den 10 nästkommande December kl. 12 på dagen komma nedannämde, bagaren J. E. Löfgrens konkursmassa tillhöriga fastigheter, till gäldande af intecknad fordran, att försäljas nämligen:
1:o. Hus och gård nr 16 i S:t Hans Rotens 2:dra qvarter bevillningstaxerad till 24,500 kronor;
2:o. Frijordsåkern under n:rn 608615 i nya stadskartan, utgörande 7 tnld 14 kpld och bevillningstaxerad till 2,000 kronor ; samt
3:o. Hospitalsskatteåkrarne under n:rn 238—241 och n:rn 302—334 i nya stadskartan, utgörande tillhopa 9 tnld 11 kpld samt bevillningstaxerad till 1,800 kronor.
De som hafva fordran, som bör ur fastigbeten gäldas, eller annat anspråk, som skall vid auktionen iakttagas, ega att dervid sin rätt bevaka.
Visby rådhus den 7 November 1881.
ÖFVEREXEKUTORSEMBETET.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97
Tidtabell för Gotlands jernväg,
gällande från den 10 November 1881 tills vidare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1881
N:r 97