Visby rådhusrätt.
För olaga handel fäldes handlanden Salomon Sisefsky till 20 kronors böter.
I smugglingsmålet mellan tullkontrollören och skepparen K. J. Petterson från Fröjel föll igår dom. Petterson dömdes att för oloflig varuinförsel böta kr, 18:54, de insmugIhde varornas dubbla värde, hvarjämte det insmuglade godset förklarades för förbrutet.
I målet mellan allmänna åklagaren och handlanden Julius Lindal angående ansvar för försummelse i vården om eldfarliga oljor hördes igår två vittnen, hvaraf framgick, att den filt, som bör vara till hands i det rum der oljorna förvaras, och som vid åklagarens besök hos svaranden ej var synlig, för tillfället var uttagen för att tvättås. På grundaf dessa upplysningar afstod åklagaren från ansvarstalan.
Bränvinsmål. Åklagaren hade instämt arbetaren Lars Lundal derför att denne skulle hafva 27 sistl. Oktober hafva tillhandagått flere personer med anskaffando af bränvin i mindre partier å spritbolagets lokal å stora torget. Imadal nekade först. Tre vittnen intygade dock, att han af arbetareh K. Sandberg och artilleristen Östergren å torget mottagit buteljer och penningar samt derefter ingått i spritbolagets lokal, hvarifrån han efter en stund återkommit, då han lemnat Sandberg 2 qvartersbuteljer och Östergren en dylik butelj samt behållit en butelj sjelf. Af Lundals ifriga försvar för denna sin hjelpsamhet att skaffa andra personer bränvin framgick, att han vissa tider på dagen har »sitt pass» utanför spritbolaget, då han köper bränvin åt andra; många personer gjorde på samma sätt som han; det enda sätt att hindra detta vore att utfärda förbud mot försäljning af bränvin i flere mindre kärl; det vore arbetsfolkets pengar, som bolaget lefde på, sade han. Utslag faller nästa rättegångsdag.
— Å slagtarehustrun Maria Aktdlstedt hade åklagaren yrkat ansvar för samma förseelse. Tre vittnen intygade, att hon på samma sätt som ofvanför nämts skaffat bränvin åt f. artilleristen Petterson och arbetaren Salomon Jakobson. Hustrun A. förnekade allt; hon hade köpt för sin familjs behof.
Ett mindre behagligt efterspel följde efter detta mål. Hustrun A:s man, slagtaren Bothold Ahlstedt, som äfven var närvarande inför rätten, blef, sedan de tre vittnena aflagt sina berättelser, ursinnig och började titulera ena vittnet, poliskonstapeln O. V. Nilsson med mindre vackra tillmälen; då A. sedan utkom i rättens förmak, kunde han ej längre styra sig, hvarför han af fyra konstaplar omhändertogs, då ett vildt slagsmål var nära att utbryta, hvilket dock förhindrades genom stadsfiskalens bestämda ingripande. Ahlstedt, som sade sig vilja tala med borgmästaren, fick dertill tillåtelse, sedan rättens enskilda öfverläggning slutat, då han inför rätten-anhöll, att poliskonstapeln O. V. Nilsson måtte ställas till ansvar, emedan han sökt komma i brottsligt förhållande till Ablstedts dotter, som aldrig lemnades ifred af Nilsson. Ahlstedts hustru och ofvannämda dotter voro närvarande vid rätten, då denna angitvelse gjordes. Rättens ordförande hänvisade Ahlstedt till allmänna åklagaren, till hvilken en dylik anmälan till åtal borde ske.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 November 1881
N:r 87
