En gotländing, jungmannen Gustaf Jonsson, jämte fyra andra drunknade vid Oskarshamnsskeppets »Henriks» öfversegling. Om olyckan har kapten Gyllsdorf afgifvit följande berättelse:
»Den 10 December lemnade vi Falmouth och fortsatte resan under vestliga vindar; julafton \’ passerade vi Madeira och för en frisk n.o.-passad gick resan vidare vesternt tills 20 Januari, då på morgonen Kubas vestliga udde passerades. Kl. 9 blef jag af båtsmannen varskodd att en ångbåt styrde ned på oss, hvadan jag gaf befallning att efterse att lanternorna lyste väl och styra kursen, så att båten skulle gå klar. Lanternorna brunno klart i det rådande vackra vädret, men för att vara säker att rätt kurs styrdes, sprang jag sjelf ut, för att se om allt var i ordning, men såg jag då att ångbåten befann sig strax i lä, styrande rätt på oss. Jag såg att han skulle stöta, men ropade åt vår utkik att han skulle ringa i klockan, hvilket han äfven gjorde.
På samma gång ropade jag på styrmannen, att han skulle komma på,däck; detta var ett ögonblicks verk, jag gick för öfver, men hann ej längre än till storriggen, då båten stötte i akterkanten af förriggen, så att lanternan exploderade och båten gick in ungefär till en fots afstånd från skansen, krossande allt, som det varit glas. Jag böjde mig ned öfver storluckan och såg hur vattnet störtade in och insåg genast att Henrik måste sjunka; jag varskodde derför att manskapet skulle försöka komma ombord i båten, sjelf kraflande mig ditöfver; efter mig kom styrmannen och Fritiof Hallberg. Vi ropade till de andra att komma, men troligen voro de rädda, ty det såg ganska hemskt ut, när Henrik sjönk, troligen hade den tagit ångbåten med sig, om vi ej stuckit ifrån oss det ena ankaret.
Båtarne voro i sjön från ångbåten och fingo de till all lycka en man bergad, nämligen lättmatros Lindman från Karlskrona, han hade tagit sin tilllygt i mesanriggen, då > Henrik» sjönk, var han på sjelfva toppen. Ångbåten, som gick öfver oss, var från Neworleans och hette E. B. Ward j:r på resa till Honduras och små-öarne. Vi måste följa med på resan och anlände till Neworleans 4 Februari. Jag gick med min protest till en advokat och stoppade skutan för 15,000 doll., frakt 5,000 doll., hvilket ångbåtens rederi genast utbetalade till rätten, så att om rättegång skulle uppstå, måste domen ovilkorligen utfalla till Henriks fördel. — I Vesterviks hamn råder redan stor liflighet. Sju fartyg hafva i dessa dagar inkommit i hamnen, der lastning och lossning ifrigt pågå.
— Kapten Andreasen, förande danske skonerten Caroline från Kjöge, på resa från Ystad till Yarmouth med hafre, har i måndags kl. half 8 på morgonen från en öppen båt, en mil utauför Skagen, räddat kapten Vestermark och 7 man, utgörande besättningen & i Vestervik hemmahörande briggen Contract,Nämde fartyg var på på resa från Newcastle till hemorten. Den danske befälhafvaren och hans besättning visade de skeppsbrutne mycken välvilja och tillmötesgående?fsamt landsatte dem i måndags i Göteborg.
— På Kollerup strand. har barkskeppet Elina, kapten Sjölund från Hernösand, strandat. Besättningen, 11 man, räddades af räddningsbåten. Fartyget, som hade last af plaukor, är sönderslaget.
— I Steckholn hemmahörande skeppet Odin, kapten Nilsson, som, stadt på resa från Batavia till Greenock med sockerlast, har ankommit till London efter att genom en eldsvåda ombord under resan ha erhållit ganska svåra skador, för hvilkas reparerande fartyget antagligen måste gå i docka. Fartyget, som tillhör ”rederiaktiebolaget Svea i Stockholm, mäter en drägtighet af 1,170 tons.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1882
N:r 18