Norra häradsrätten.
Dalhemsmålet.
I förgår handlade norra häradstätten ånyo målet angående sista prestvalet i Dalhem. Sedan åklagaren afstått från yrkande om ansvar å P. Pettersson, Harstäde, L. J. Eklund, Dune, J. Stenbom, Binge och K. Hagström, Dalbo, hvilka af de vid valet vinnande angifvits till åtal, samt å P. Hellgren, Tale, som angifvits af det tappande partiet, hördes de båda förstnämde som vittnen och berättade hufvudsakligen, att under tiden närmast före valet rykte varit gängse i pastoratet, att tredje profpredikanten vore benägen för dryckenskap, samt särskildt att tilltalade hemmansegaren O. N. Höggren, Halvede, fällt yttranden, som skulle kunna anses innebära ett utspridande af detta rykte.
På begäran af åkl. uppsköts målet till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde, då Höggren ålades att infinna sig personligen, ej genom ombud.
Södra häradsrätten.
Hösttingets första sammanträde, som tog sin början i måndags och slöts i förgår vid middagstiden, var synnerligen rikt både på mål och åhörare.
För skogsåverkan å Alfva kyrkoherdeboställe var dess innehafvare, kyrkoherden Karl Lange åtalad af allmänna åklagaren på grund. af skriftlig angifvelse från 25 af pastoratets jordegare. Angifvelseskrifton innehöll, att kyrkoherde Lange låtit nedhugga ett större å prestgården stående valnötsträd, och sålt virket deraf; att han af boställets skog uppbygt ett tröskverkshus i stället för ett år 1875 nedbrunnet, för hvilket han uppburit 500 kronor i brandskadeersättning ; att han uppbygt egna bygnader af boställets skog, hvilken han äfven användt till hägnader af egna egor; att han försålt kastved m. m, huggen å boställsskogen, af hvilken hans egna arbetare erhållit sin del för åt honom utfördt enskildt arbete ; att han afyttrat afklappadt löf å bostället mot betalning ; att han, oaktadt han genom öfverenskommelse med sina pastoratsbot förbundit sig att sjelf bekosta uppförandet af hägnader, hvarför han särskildt uppburit en tunna spanmål årligen, dock användt boställets hårdt åtgångna skog härtill o. s. v.
Den åtalade, biträdd irättegången aftingsskrifvaren V. Broström, erkände, att han för 18 år sedan låtit nedhugga det ofvannämda valnötsträdet, som åsattes ett värde af trettio kronor; angående virket till tröskverksbygnaden ansåg han sig hafva varit berättigad att dertill begagna boställets skog ; erkände att han användt plankor och bräder till den bygnad, hvari han inflyttade efter pastorsboställets brand, hvartill han förklarade sig vara befogad ; förnekadesatt han till egna hägnader begagnat boställsskogen; medgaf sig hafva sålt några kastar ved och hassel samt en tunna tjära; erkände äfvenledes, att han låtit andra personer verkställa löfklappning, för hvilket han erhållit betalning. Slutligen bestred kyrkoherden L. all ersättningsskyldighet för den skog, som användts före 1872, samt ansvarsskyldighet för de förseelser i ifrågavarande fall, hvilka begåtts före 1880, emedan preskriptionstid här kunde åberopas.
En mindre del af förseelserna hade egt rum under de två senaste åren. Af åklagaren inkallade tjugu vittnen samt de 25 angifvarne fordrade samtlige ersättning för sin närvaro, hvilken ersättning åklagaren yrkade, att dena tilltalade måtte förpliktigas utgifva, hvarjämte åklagaren öfverlemnade målet till dom med yrkande af svarandens fällande till ansvar för den begångna olagliga skogsåverkan och att svarande måtte åläggas ersätta skogens värde med omkring 200 kronor.
Doktor A. J. Lyth, hvilken uppträdde såsom ombud för domkapitlet, öfverlemnade likaledes målet till domstolens pröfoing under uttalande af beklagande, att svaranden låtit sig komma dylika förseelser till last, hvilka dock kanske mest härledt sig af slarfoch oförsigtighet; framhöll vidare att ett dylikt åtal aldrig kunde ega rum, om ett godt förhållande vore rådande mellan presten och hans församliugsmedlemmar, hvilka senare dock framstält allt för minutiösa anklagelsepunkter; ansåg att den tilltalade varit i sin fulla rätt, då han, sedan eldsvåda härjat hans boställe, begagnat en del virke från pastoratets skog för att dermed skydda sig för köld i sin nya tillfälliga bostad, samt att svaranden äfvenledes varit berättigad lemna ved åt klockaren, som bodde å boställets grund.
Utslag i målet faller tredje sammanträdets första dag.
Ersättning yrkade smeden Nils Karlsson af kyrkoherden i Levide L. Bolin, hvars hästar inkommit på en Karlsson tillhörig rågåker, der de anstält en svår förödelse. Åhörda vittnen styrkte åtalet till fullo. Skriftligt svar aflemnades af Bolins ombud, i hvilket svar Bolin förklarade sig vara villig ingå förlikning, som han förut sade sig hafva erbjudit käranden. Målet uppsköts samt ålades Bolin att vid 15 kronors vite antingen personligen eller genpm befallmäktigadt ombud komma till städes vid målets nästkommande handläggning.
För jagt under förbjuden tid var arbetaren Isak Svensson i Hemse åtalad af kronolänaman Svallingson. Svaranden erkände, att han 1 sistl. Mars skjutit en hare. Dom faller vid tredje sammanträdet.
Konkursansökan å barnmorskan Anna Söderholm i När inlemnades af handlanden Emil Krokstedt i När. Enär Söderholm under målets handläggning lyckades erhålla borgen för sin skuld hos Krokstedt, blef ansökan återkallad.
För olofligt tillgrepp af varor i handlanden Krokstedts salubod var ofvannämda Söderholm åtalad. Svaranden nekade till anklagelsen, men genom vittnen styrktes, att hon trots handelsbokhållarens förbud tagit varorna och aflägsnat sig; hon ville nämligen få varorna på kredit, hvilket blifvit henne förvägradt. Käranden yrkade ansvar å Söderholm samt ersättning för varorna med 2 kronor 59 öre.
Målet uppsköts emellertid, emedan svaranden önskade få vittnen hörda.
Återvinning af konkursbo. Sysslomännen i hemmansegaren Gustaf Anderssons, Munsarfve i Hejde, konkurs yrkade, att hemmansegaren A. Karlsson i Tofta måtte förpliktigas till konkursboet återlemna en del lösegendom, som han af Andersson skulle hafva tillhandlat sig samma natt A. afreste från orten. Målet uppsköts för närmare utredning samt ålades Karlsson vid 15 kronors vite att tillstädeskomma vid dess nästkommande behandling.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 September 1882
N:r 72