Dag: 28 september 2022

Visby rådhusrätt.
För försummad renhållning i gården nr 53 i Strandrotens första qvarter dömdes ölförsäljaren Fredrik Andersson att böta tio kronor.

För förseelse mot bygnadsstadgan var arbetaren Mårten Larsson åtalad af allmänna åklagaren på grund af angifvelse från bygnadsnämden. Larsson ansåg sig ej hafva gjort sig skyldig till någon förseelse, enär han endast reparerat, ej nybygt, en stallbygnad. För målets närmare utredning erhölls uppskof samt ålades Larsson att vid tio kronors vite komma tillstädes vid dess nästkommande handläggning.

Olofligt tillgrepp. Arbetaren vid härvarande hamnbygnad Karl Johan Hedenberg, som 19:de sistl. Augusti i en ölstuga här i staden tillgripit ett par skodon, värderade till fem kronor, var härför åtalad af allmänna åklagaren. Då Hedenberg igår vid 10-tiden på f.m. infaun sig i rättens förmak, hade han förplägat sig med ett så grundligt rus, att han måste nedföras i vaktkontoret, der han i närmare fem timmar fick sofva ruset af sig, för att kuona uppträda inför domstolen. Utan att visa det minsta tecken till ånger vare sig öfver tillgreppet eller det grundliga ruset erkände han sitt brott. För tillgreppet dömdes han att böta 30 kronor och för fylleri i rättens förmak till tio kronors böter. Hans moder, enkan Elisabet Hedenberg i Vesterhejde fäldes till fem kronors böter, emedan hon haft vetskap om och sökt dölja brottet.

— Med f. båtsmannen K. P. A. Pettersson (»Fulltupp») hölls ånyo förhör för det af honom förut omnämda tillgreppet af en rock. Äunu hade det ej lyckats att få hans föregående öden fullständigt utredda, hvarför målet uppsköts till 18:de dennes, då han ålades att vid hämtnings påföljd komma tillstädes.

För olaga handel var ryske undersåten Levysvhn instämd af åklagaren, men fann för godt att nu liksom förra gången lysa genom sin frånvaro. Han fäldes för uteblifvandet att böta tio kronor samt ålades vid tjugu kronors vite att infinna sig vid målets nästkommande behandling.

För olaga utskänkning af maltdrycker fäldes Karolina Salmberg att böta tjugu kronor.

I målet angående forsling af spillning i otätt fordon mellan allmänna åklagaren samt smeden K. A. Sandberg och drängen Karl Pettersson hördes igår ett vittne, på grund af hvars berättelse åklagaren afstod från åtalet mot Pettersson, men vidhöll sitt ansvarsyrkande å Sandberg. Målet, från hvilket Pettersson blef skild, uppsköts.

För försäljning af vattenmängd mjölk hade åklagaren instämt pigan Charlotta Ekvall, hvilken tjenstgör såsom mjölkbud hos inspektor Knudsen å Suderbys i Vesterhejde. Enär inga omständigheter förekommit, som tala för Knudsens delaktighet i bedrägeriet, afstod åklagaren från ansvarsyrkande å denne samt öfverlemnade målet till rättens pröfning under yrkande om ansvar å Ekvall.

Otrohet i äktenskap. I det ruskiga, förut omnämda målet mellan :f. husbonden L. P. Jakobsson och hans hustru Maria Josefina Jakobsson, född Malmsten, hvilken skulle hafva stått i brottsligt förhållande till skräddare J. S. Sandelin (hvars hustru vårdas å härvarande hospital), hördes igår ytterligare flere vittnen, hvilkas berättelser innehöllo åtskilligt graverande för svarandena, Målet öfverlemnades å ömse sidor under yrkande om ansvar och ersättning.

Södra häradsrätten.
För att hafva bortkört en yngling ur sin tjenst var Nils Nilsson, Fie i Lau, åtalad af ynglingens förmyndare Petter Höglund, Mikels i När, Nilsson förnekade på det bestämdaste, att ban bortkört ynglingen och var högligen förbittrad öfver åtalet, som han ansåg vara en skandal; Genom vittnen styrktes, att Nilsson, då ynglingens moder anhållit att få hem sin son å hans faders begrafoingsdag, höjt sin hand och bedt tjenaren gå sin väg. Följande dag aflägsnade sig också ynglingen och tog sedan tjenst hos aunan person. För närmare utredning uppsköts målet.

Ärekränkningsmål. Olof Petter Olofsson, Hemmor i När, yrkade ansvar å Lars Larsson dersammastädes, emedan L. skulle hafva yttrat, att honom tillhöriga tio kronor blifvit i Olofssons bostad bortstulna. Efter en stunds tvekan förklarade Larsson, att han väl af misstag kommit att yttra några dylika ord.
Utslag vid annat sammanträde.
— Samme Lars Larsson var likaledes instämd af Lars Jönsson, Hemmor i När, emedan han skulle hafva beskylt Jönsson, att hafva tillnarrat sig eller stulit det hemman J. eger, hvarjämte han betecknat J:s hustru med åtskilliga grofva namn. Larsson medgaf, att han i förhastande gjort Jönsson och hans hustru dessa beskyllningar. Målet öfvevlemnades af båda parterna, samt afkunnas dom vid ett följande sammanträde,

Undanhållande af arf. Fru Emma Bäckstadius i Visby hade instämt enkefru Johanna Vestberg i Vestergarn med yrkande, att den sistnämda måtte åläggas att hålla nytt arfskifte efter en deras anhörig, emedån hon i det förut upprättade arfskiftet ej upptagit ett par fastigheter, af hvilka fru Bäckstadius genom testamente blifvit tillförsäkrad en del. Oaktadt flere stämningar har enkefru V. ej kunnat förmås att låta upprätta en ny, riktig bouppteckning; anmärkningsvärdt är derjämte, att enkefru V. med ed besvurit riktigheten af den gamla bouppteckningen. Häradsrätten ålade nu enkefru V. att på viss utsatt dag låta upprätta ny fullständig bouppteckning, hvarigenom fru B. måtte blifva i tillfälle att få sitt rättmätiga arf sig tillskiftadt. Fru Bäckstadius\’, i bouppteckningen ej upptagna, fastigheter hafva emellertid nu genom köp öfvergått till annan person.

Ett ruskigt mål, som utvisar den största slapphet i moraliskt afseende, förekom mellan frånskilda hustrun Anna Johansson, Lilla Homa i Stenkumla, kärande, och hennes förre svärfader husbonden J. P. Sandelius i Stenkumla, svarande. Förhållandet är, att Anna J., som för några år sedan ingick äktenskap med svarandens son Frans Johansson, i äktenskapet medförde en hemgift af omkring tretton tusen kronor; att de emellertid blifvit skilda åt, dock först sedan största delen af hustruns förmögenhet blifvit sköflad. Änskönt detta har Sandelius uppträdt och fordrat, att Anna J. skall-betala honom omkring 800 kronor, hvilka han säger sig hafva utgifvit för sin sons och \’hennes räkning; denna förmenta fordran yrkade nu Avna Johanna måtte förklaras ogiltig, enär hon förlorat nästan hela sin förmögenhet på Sandelius och hans son.
Ett vittne hördes och berättade, att Sandelius och hans son en natt legat och samspråkat med hvarandra, hvarvid fadren yttrat, att man gerna hade kunnat fordrat en ännu större summa, så hade man fått »kapa till sig» litet mer; härpå svarade Sandelius, att om han sagt något dylikt, hade det skett i drömmen. För närmare utredning blef målet uppskjutet.

Ersättning fordrade Lars Larsson, Hemmor i När, af Johan Hallander derstädes, emedan den sistnämdes kreatur varit inne på hans egor och anstält åtskillig förödelse. För utredning af saken, om hvilken de båda parterna tvistade med stor hetta, uppsköts målet till annat sammanträde, då svaranden förpliktades att vid femton kronors vite infinna sig.

För våld och oqvädingsord mot båtsmanshustrun Maria Höggren i Alfva var bonden Tomas Petter Löfgren åtalad. Genom vittnen styrktes, att Löfgren oqvädat hustru Höggren samt att parterna utkommit från Höggrens bostad, hvarvid hustru H. var blodig och sade sig hafva blifvit misshandlad af Lörtgren. Svaranden, som ej behagat infinna sig, fäldes att böta för uteblifvande samt förpliktades att vid tjugufem kronors vite infinna sig, då målet nästa gång förekommer.

För olofligt tillgrepp af en jernstör yrkade arbotaren Johan Johansson, Bopparfve i Hemse, ansvar å snickare Johan Bergström i Hemse. Svaranden sade sig ej hafva tillgripit jernstören, som endast blifvit lånad vid ett tillfälle, Johansson, som ännu ej återfått stören, begärde och erhöll uppskot för förebringande af bevisning, att Bergström olofligen tillegnat sig jernstören,

En tröja och ett par byxor yrkade drängen August Pettersson i Hemse att återfå af handlanden Johan Bokström, hvilken skulle hafva fråntagit Pettersson dessa persedlar, då P. lemnade sin tjenst hos Bokström. Svaranden Bokström, som var frånvarande, fäldes till böter för uteblifvande samt ålades att vid femton kronors vite komma till städes vid målets nästkommande handläggning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 September 1882
N:r 73