(Bref till Gotl. Alleh.) I förra månaden hölls i Alfva sockenstuga ett möte mellan delegare i
Alfva myr,
hvarvid beslöts, att den stora genom hela fältet (bestående af omkring 1,081 tunnland) gående kanalen jämte de tre tillhörande bikanaler, som derstädes äro att gemensamt underhållas af alla delegare i myren, skulle upprensas till samma djup, som de gräfdes för 30 år sedan. Man hade beräknat, att kostnaden härför skulle blifva omkring 2 kronor 50 öre tunplandet. Då kanalerna gräfdes nya, belöpte kostnaden sig till 3 kr. på tunnlandet.
Emellertid är kanske detta just ingenting att omtala. Men det egendomliga i saken är, att den gamla direktionen, bestående af kapten G. F. Duse, Henrik Larsson, Hulte, och Jakob Bolin, Butjerfve, nu lefvande veterligt ännu ej lemnat formlig redovisning för de medel, den omhänderhaft. Kallad, som denna direktion var, att nu här infinna sig,instälde sig endast de två sistnämde. Detta ansågs såsom att revision at denna direktions räkenskaper skulle hafva försiggått, utan att någon derom eger någon kännedom.
Emellertid valdes nu ny direktion för detta arbetsföretag, bestående af kapten J. N. Sommar, husb. P. Jakobson, Hulte, och N. O. Nilsson, Jacksarfve, hvilken styrelse eger déelegarnes fullmakt att af förra direktionen fordra redovisning för möjligen innevarande medel m. m.
Djurplågeri.
I en socken härstädes timade nyligen följande händelse, som här torde få återgitvas för att visa ett sätt att plåga djur genom tjenares ofta förekommande oförsigtighet.
En dräng kommer inledande på ladugården med ett par hästar. Framkommen till stallets dörr kastar drängen tömmarne ned på jorden och går fram att afsela. Under det han dermed håller på, kommer den andre drängen med ett par” oxar, hvilka han genast befriar från oket, släppande dem lösa på gården. Dervid komma oxarnes ben att intrassla sig i de ännu ej urknäpta hästtömmarne med den påföljd, att hästarne dragas tillbaka. Oxarne känna någonting ovanligt om benen och sätta at i språng, hvarvid hästarne kullsnördes och släpades ett stycke på gården, till dess ändtligen ena tömmen brast och gjorde slut på eländet.
Stora sår i hästarnes mun voro synliga, och djuren åto endast med svårighet sitt foder.
Pest på ekorrar.
Dessa våra små vackra skogsdjur hafva varit och äro ännu på vissa orter föremål för menniskornas utrotningsbegär.
Man har fätt tycke för deras lilla pels, hvilken dock är bäst prydande der han sitter. Till beklädnader äro skinnen ock allt för små och opassliga, och skräddarne ha äfven för länge sedan utdömt desamma.
Emellertid påstod en sakkunnig person på eftersommaren i fjor vid påträffandet af en sjuk ekorre, att de ledo af vattusot. Han sade sig då hafva påträffat 2 fall förut. Jag kom nu att täuka härpå, då vi häromdagen påträffade fjorton lik efter dessa djur ute i en hage i Hemse. Dju ren lågo hvar för sig under olika träd. Det säg åtminstone så ut, som en sjukdom bland dessa djur (månne till följd af den våta väderleken) verkligen rådt och kanske ännu är gänse, ty något yttre våld kunde ej förmärkas.
Igelkottarne
hafva ock under denna höst och vinter dött i mängd. Man påstår, att de till följd af den blida väderleken begitvit sig ur sina iden och att detta skulle inverkat menligt på deras helsa.
En skock svanor
simmade 26 Januari i Gansviken utanför Fide.
Om två harar i en »lambgift»
stängde en person dörren häromdagen i Grötlingbo. Men då man kom för att knipa desamma, voro jössarne försvunna ty, — der fans ett hål på väggen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Februari 1882
N:r 14
