Visby rådhusrätt.
Krig ifred. I detta förnt vidlyftigt omnämda mål föll igår utslag, hvarigenom löjtnant F. Hertzman och K. Bratt fäldes att hvardera böta 20 kronor för misshandel. Målsegarens, skomakare Lundbergs yrkande om ersättning för sveda och värk afslogs.
För en knuff, tilldelad skomakaregesällen Vilhelm Kalqvist, fäldes skomakare J. O. Österberg till 10 kronors böter.
För olofligt tillgrepp af en bur med en deri förvarad kanariefågel voro ynglingarne Johan Emil Pettersson, född 1868, Olof Jakob Salomot Dahlgren och Karl Harald Teodor Björkrot, födda 1866, instämda af åklagaren. De två förstnämde af dessa ungdomar hafva förut varit tilltalade för dylikt brott, Pettersson tre gånger och Dahlgren en gång, då de likväl voro minderårige. Dahlgren och Björkrot dömdes nu att för snatteri hvardera böta 25, kronor samt skulle Pettersson agas i hemmet i närvaro af stadsfiskalen.
I barnuppfostringsbidrag dömdes eldaren vid Gotlands jernväg Oskar Lundberg att utgifva 6 kronor 50 öre, tills barnet fylt 15 år eller kan försörja sig sjelf; barnets moder, ogifta Karolina Rylander, Buttlegårda i Buttle, fordrade 10 kronor i månaden.
För djurplågeri voro f. sjökaptenen Bandelin och f. artilleristen Ahl instämda. Åklagaren förmälde, att en kapten Bandelin tillhörig hund en afton förts ut i palissaderna, der hunden i närvaro af egaren skulle skjutas af Ahl; att ett skott träffat hunden, som derefter lagts i en grop och öfverhöljts med några stenar; att hunden emellertid påföljande dag vid middagstiden släpat sig hem till kapten Bandelin, som, oaktadt tillsägelse af olis, först vid 7-tiden på qvällen låtit döda et svårt sargade djuret. Kapten Bandelin svarade, att han varit fullt öfvertygad, att hunden ljutit döden af det af Ahl lossade skottet samt att någon person ej förrän på qvällen följande dag kunnat anskaffas för djuSN dödande. För Ahls hörande uppsköts målet.
För ett omenskligt behandlingssätt har 17-årige, svagsinte ynglingen Hugo Pettersson från Rodarfve i Hogrän varit utsatt af sin förmyndare och svåger skomakaren Olof Petter Jakobsson här i staden. Till stadsfiskalen hade nämligen inkommit anmälan från några personer, boende i närheten af Jakobssons gård nr 15 Bredgatan, att ett ständigt qvidande och jämmer hördes från Jakobssons bostad. På gruni af denna anmälan ivfann sig stadsfiskalen med tvänne konstaplar hos Jakobsson för att efterforska förhållandet, hvarvid ett slags fängelse påträffades, i hvilket ofvaunämde yngling var instängd; vid inträdet i rummet, som var stängdt med hänglås och hvars enda fönster var försedt med täta jerngaller och saknade glas, möttes polisen af en så vidrig stank, att de med svårighet kunde förmå sig att stanna der någon längre stund; den svagsinte ynglingen var endast iklädd en kolsvart, kort skjorta och var hela hans kropp öfvertäckt af hårdnad träck; i rummet fans endast en träsäng utau sängkläder; i sängen låg enligt Jakobssons uppgift halm, hvilken efter hvad stadsfiskalen och de två konstaplarne uppgåfvo var alldeles svart och, blandad med den svagsintes träck, hade öfvergått till gödsel; ynglingen blef vid åsynen af polisen mycket glad och visade sig synnerligen belåten med stadsfiskalens yrkande, att ett annat rum skulle anskaffas åt honom, emedan han sade sig frysa och hafva plågor i bröst och mage; slutligen anförde stadsfiskalen samt de på ed hörda två konstaplarne, att det förfärliga, hjertrörande tillstånd, hvari de fanno den svagsinte, trotsade all beskrifning. Strax efter polisens besök derstädes anlände stadsläkareu, före hvilkens ankomst förmyndaren dock huonit tvätta sin myudling och tämligen rengöra fängelserummet, men förordnade änskönt läkaren, att den svagsinte genast skulle flyttas till ett af menniskor beboeligt rum, hvilket förmyndaren först efter en skarp befallning af stadsfiskalen lät verkställa, Vidare må nämnas, att den svagsinte i omkring fem månader varit instängd i detta fängelse och att förmyndaren för hans räkning uppburit närmare 700 kronor. Jakobsson sökte på allt vis försvara sin befogenhet att handla på ofvannämda grymma sätt mot sin svagsinte svåger och myndling, hvarjämte kan ville göra troligt, att förvaringsrummet ej varit så förfärligt som åklagaren och de tvänne på ed hörda vittnena förmälde; oaktadt rättens ordförande i skarpa och varnande ordalag framhöll det hjertlösa och omenskliga i svarandens handlingssätt mot den svagsinte svågern och myndlingen, uttalade dock Jakobsson som sin mening, att han ej kunnat vårda sin slägting bättre, För flere vittnens hörande uppsköts målet, till annan dag, då Jakobsson vid hämtnings äfventyr skall komma tillstädes.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 Juni 1882
N:r 45
