Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Tryckfrihetsmålet mellan stadsmissionären N. A. Youngberg och utgifvaren af Gotlands tidning hr V. Byström förekom i förgår till behandling inför rådhusrätten. Sedan stämningen upplästs, anmärkte svaranden, att den honom tillstälda afskriften af stämningen ej vore lika med originalet, i det att i afskriften stode »tjenstovan> och monom. i stället för »tjensteman» och »mom.» hvarför svaranden sade sig ej kunna sätta lit till afskriften och ej vilja ingå i svaromål.
Härå invände kärandens ombud, v. häradshöfding Karl Herlitz, att den anmärkta otydligheten vore af oväsentlig art och ej gerna kunde missförstås, samt att svaranden, enär målet vore af kriminell natur, i hvarje fall vore skyldig att genast ingå i svaromål. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten, att, då de anmärkta felaktigheterna ej kunde missförstås och då för öfrigt ett brottmål här vore för handen, det ålåge svaranden att imålet svara. Mot detta beslut anmälde svarandeparten missnöje.
Den åtalade notisen inledes med de i kärandens mun under en predikan lagda orden »Tidningspressen är en mäktig häfstång i satans tjenst», Det vore fullkomligt osannt att käranden uttryckt sig så. Han hade sagt »skandalpressen». Härpå kunde käranden förete intyg från sju trovärdiga personer, hvarjämte i kärandens predikoutkast sist nämda uttryck är begagnadt. Ehuruväl således referatet af predikantens ord vore lögnaktigt ville käranden derför ej yrka ansvar, enär det kunde bero på misstag af referenten och af svaranden mottagits på god tro. Svaranden vidhöll emellertid att uttrycket varit »tidningspressen».
Kärandeombudet förklarade derpå, att hans Eufvudman afstod från de i stämningsansökningen gjorde auvsvarsyrkandena enl. tryckfrihetsförord. 8 3 mom 8 jämfördt med strafflagens 10 kap. men deremot vidbölls yrkandet om. ansvar enl. samma § mom. 11 (angrepp mot enskild person, hvilka å ära gå) och mom.
12 (lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar) för den i nr 99 af G. T. för 1882 förekommande uppgiften »att hr Y. af insamlade medel till en del af stadens behöfvande ansåg sig kunna, såsom arvode för sitt besvär att utdela dessa medel, beräkna sig till godo ett ganska betydligt belopp.» Nämda Pupgise vore fullständigt lögnaktig, emedan hr Y. ej uppburit ett enda öre af de för stadens fattige insamlade af honom utdelade medel.
Såsom stadsmissionär och föreståndare för missionsföreningens söndagsskola uppbär hr Y. ett bestämdt arvode och har han såsvm sådan ej uppgift att vare sig insamla eller utdela några medel. För styrelsen för stadsmissionen företeddes en intyg, att hr Y uppbär en bestämd lön och att han ej tillgodoräknat sig det allra ringaste för sitt besvär att utdela de af honom insamlade gåfvorna till de behöfvande.
Visserligen skulle hr Y., fortsatte kärandeombudet, ej hafva fäst sig vid saken eller uttagit stämning, om uppgiften endast förekommit i Gotlands Tidning, men nu hade den sanningslöst och för hr Y. vanhedrande beskyllningen, att stoppa i egen ficka en del af åt fattiga insamlade medel, influtit i flere tidningar å fastlandet. Som exempel på det intryck en sådan osanving kan göra, anförde kärandeombudet att från fastlandet hit ingått bref med förfrågningar, om hr Y. tillgripit något af omhänderhafvande medel. Derför hade käranden varit tvungen försvara sig. Kärandeombudet anhöll vidare att få uppläsa ett af hufvudmannen efter stämningens uttagande mottaget anonymt bref, som innehöll i en rå ton de mest smädliga uttryck om hr Y., som bland annat påstods hafva »knipit pengar», samt anmärkte, att, ehuru han visserligen ej ville beskylla någon viss person för att hafva skrifvit det, emellertld nödvändigt ett af de två fallen måste egt rum: antingen hade svaranden låtit skrifva brefvet (och det kunde ej föroekas, att en viss frändskap rådde mellan brefvet och tidningsartikeln) och man kunde då väl förstå, hvad svaranden menat med sina beskyllningar i tidningen, eller också hade han ej skrifvit det, och då kunde man sluta till hvad intryck artikeln haft på en del läsare, exempelvis den namnlöse bretskrifvaren.
Svaranden bestred allt hvad kärandeombudet anfört samt återslungade!alla de insinuationer, som riktats mot honom, mot kärandeombudet. Svaranden anmärkte, att den åtalade artikeln ej innehöll, att hr Y. tillgripit medlen utan endast beräknat sig ett högt arvode för sitt besvär att utdela dem. Att meningen med den åtalade artikeln ej varit någon annan, ansåg svaranden bestyrkas deraf, att den syftade tillbaka på en i tidningen för 22 sistl.
April förekommande uppgift »att hr Y af hopskjutna medlen 629 kr. 30 öre helt blygsamt hållit till godo för sin egen person med med det nätta honorariet af — 509 kronor» Här hade således nämts ordet »honorarium», å hvilket de nu åtalade orden syftade tillbaka.
Kärandeombudet ansåg, att det förhållande, att i svarandens tidning en gång förut en likartad uppgift förekommit, ingalunda förbättrade saken, och för öfrigt, om också den senast förekommande beskyllningen i sammanhang med den förra kunde förstås annorlunda, så kundeman ej förutsätta, att de personer, synnerligast de å fastlandet, som läst den senare artikeln, varit i tillfälle att betrakta den isammanhang med den föregående, utan bildade sitt omdöme endast efter den senare artikeln.
Kärandens ombud begärde tre veckors uppskof för att, sedan han nu hört hvad svaranden andragit, få inkomma med vidare utveckladt käromål. Härå invände svåranden, att ombudet redgn öfver höfvan utvecklat sin sak med både »sant och osant>, men förklarade sig slutligen ej hafva något att erinra mot uppskofvet. Målet utsattes att förekomma 19 nästkommande Februari.

Såsom misstänkt för olofligt tillgrepp af omkr. 30 fotjernkettingar vid prånhamnen hade åklagaren på anmälan af hamumästaren åtalat smeds arbetaren Johan Petter Engström, hvarjämte smedsarbetaren Johan Reinhold Eklöf var instämd för att i målet höras och efter omständigheterna svara. Engström påstod sig ej hafva tillgripit några kettingar utan hade hon köpt sådana af flere personer; hans uppgifter vid polisförhöret och inför rätten voro emellertid stridande mot hvarandra. Eklöf sade sig ej hafva varit hvarken delaktig i eller medveten om hvad som händt. För målets närmare utredande erhöll åklagaren uppskof till 5 Februari, då Eaogström vid hämtningsäfventyr och Eklöf vid tio kronors vite skulle vara närvarande.

För djurplågeri fäldes fiskaren Kristian Karlsson, Lickershamn i Stenkyrka, att böta tio kronor. Karlsson, som förut varit instämd för samma slags brott, ville ej vidgå, att han visat grymhet mot det hästkreatur han begagnat vid körslor till staden; tvänne vittnen iutygade dock, att hästen varit behäftad med ett öppet blödande sår.

För nedslående af en urmakeriskylt å Nygatan var ynglingen Axel Leonard Linnerson åtalad. Linnerson erkände, att han af okynne gjort sig skyldig till förseelsen, men förnekade, att han såsom stämningen innehöll skulle hafva varit öfverlastad vid tillfället. Åklagaren begärde och erhöll uppskof för bevisnings förebringande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Hertigen af Gotland

lär efter hvad det berättas komma att deltaga i innevarande års vapenöfningar med Gotlands nationalbeväring, vid hvilken kår hertigen är löjtnant.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

För Gotland

var år 1882 i ekonomiskt afseende ettaf de mest minnesvärda, en den skarpaste motsats till dess föregångare.
Dot såg rätt bekymmersamt ut på hösten 1881. Vår förnämsta inkomstkälla, skörden, hade så godt som alldeles slagit fel och lemnat ett exportöfverskott af endast 5,000 tunnor, det lägsta i mannaminne. Och följden vardt bland den hårdt skuldsatta allmogen dels en rad af konkurser, som fortsattes långt in på 1882, och ännu i spridda fall fortgår, dels en högst betydligt ökad utvandring af öfver 1 procent af öns arbstsdugligare befolkning, som trodde sig på andra sidan hafvet kunna fiana en drägligare utkomst, än hvad hemmets njugga torfya bjöd.
Emellertid kom fjoråret med sin tidiga och varma vår, sitt ypperliga växt- och bergningsväder, och bondens lador förmådde icke ens rymma den rika äringen: exportöfverskottet växte till 96,000 tunnor spanmål, hufvudsakligast korn, denstörsta utförsel, som någonsin, såvidt man kan döma af tullkammarens siffror, egt rum från Gotland.
Det kan ha sitt intresse att tillse, hvad verkan blott ett enda sådant godt år kan utöfva på landets ekonomi sådan den får sitt uttryck i bankernas fordringar af och skulder till allmänheten.

Sammanlägger man minskningen i allmänhetens bankskulder med ökningen i dess fordringar (depositions- och upp- och afskrifningsmedel), skulle således allmänhetens ställning till bankerna hafvå bättrats med i rundt tal 580 tusen kronor. Nu kan visserligeu vara en fråga, om ett nedåtgående i bankernas försträckningar till allmänheten under alla omständigheter är någonting glädjande. Ett sådant förhållande kan vittna om en förlamning i affärsrörelsen och en bristande företagsam hetsande, som icke tillhöra de angenämaste företeelser.
Emot ofvanstående tablå kan göras de invändning, att den störste fordfingsegaren, hypoteksbanken, är uteglömd. Tnovändningen är berättigad, och upplysas bör derför, att landtmännens skuldsättning hos sist nämde bank under året ökats med 236 tusen kronor, hvadan, om dennå summa drages från nyss nämda 580 tusen, ändringen i ställningen visar sig vara 344 tusen kronor, hvartill komma icke obetydligt ökade insättningar i sparbankerna.
Om Gotlands handel och sjöfart under det senast förflutna året meddela vi här nedan det sedvanliga sammandraget, grundadt på Visby tullkammares berättelse. Till vinnande af lättare öfverskådlighet hafva vi deri gjort en del bearbetningar och sammandrag, hvarjämte vi uti sifferraden till höger angifva med huru stora summor 1882 års utförsel eller införsel öfverstiger eller understiger den för år 1881.

Om man i förestående sammandrag fäster sig endast vid våra tre hufvudexportartiklar spanmål, trävaror och kalk, så visar sig i afseende på
Spanmålen, att utförseln tillsammans utgjort 16,746 kubikmeter omalén och 8,416 kilogram malen säd. Om emellertid härifrån drages hit införd spanmål (nästan uteslutande malen), så utgör Gotlands rena spanmålsexport för 1882 15,796 kubikmeter motsvarande 96,167 tunnor. En jämförelse med de närmast föregående tio åren visar

Trävaruexporten har icke ökats i så hög grad, som man på grund af Februaristormens våldsamma och omfattande skogsförödelser haft anledning förmoda. Visserligen har utförseln af bjelkar m.m. stigit med 2,618 kbm, men denna stegring är icke större än den, hvarmed utförseln år 1881 öfversteg den för 1880. Och i afseende på bräder och plank visar det sig, att ökningen för 1882 utgör endast 4,704 kbm, under det att år 1881 på samma artiklar låg öfver år 1880 med 6,254 kbm. Dossa siffror torde styrka den förmodan, att en stor del af den ifjor af stormen nedblåsta skogen ännu, icke exporterats, knappast afverkats.Rosultatet af årets kalkutskeppning visar i förhållande till det för år 1881 ett minus af 3,003 kbm osläckt och ett plus af 3,523 kbm släckt kalk.
I fråga om öns stenhuggerirörelse, som änovu hufvudsakligen bedrifves inom Burgsviks och Rone tulldistrikt samt i Visby, visar årets afsättning i sin helhet en minskning af 585 kbm. blocksten, men deremot en tillökning af 332,815 kg oarbetad sandsten och 12,947 st. slipstenar mot 1881 års skeppning.
Detta om hvad Gotland sändt i verldsmarknaden. Återstår att se hvad vi i utbyte mottagit derifrån eller Gotlands

I fråga om införseln förete siffrorna just intet anmärkningsvärdt, om vi undantaga den glädjande och betydliga minskningen af importen af fisk samt den oväntade sänkningen i siffran för gödningsämnen. Att den införda tobaksmängden så väsendtligt understiger den för 1881 står måhända i något samband med den under sist nämda år vidtagna höjningen itullen å denna artikel.
I ett följande nummer skola vi egna uppmärksamhet åt fjorårets sjöfartsförhållanden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Redovisning

öfver influtna gåfvor till »De sju små fiskarebarnen i Tofta», hvilka blefvo faderlösa genom olyckshändelsen den 20 Jan. 1883.
E. H. 0:50; C. H. 0:50; V. R—n 1:—; E. L. 1:—; C.J. B. 3:—; —m—m 0:50; O. J:g 2:—; Allehandas tryckeripersonal 6:75; F. W. 1:50; Åtta syskon 3:—; Johan Hägg, Gerum 2:—; fiskaren J. Engvall, Lummelunda 1:25; R:n 3:—, Summa 26 kronor.
Insamlingen fortgår.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Födde och Döde i Visby.

Mältaren K. O. Carlssons lotter, snickaren Gustaf Jonssons son.

Döde:
Arbetarehustrun Anna Sofid Matilda Jacobsson 38 år, 8 mån. och 24 dagar; flickan Tilda Gerda Kristina Svensson 5 år, 2 mån. och 29 dagar samt gossen David Emanuel Hellström 10 månader.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Dödsfall Christian August Timotins Hedström

Tillkännagifves, att handelsbokhållaren Christian August Timotins Hedström stilla afled i Visby söndagen den 28 Januari 1883 kl. 1 f.m., i en ålder af 26 år, 6 mån. och 4 dagar; sörjd och begråten af moder, syskon, slägt och vänner.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Fridlyst vildt.

För på Gotland förekommande vildbrådsarter är jagten förbjuden under nedannämde tider, näml.:
å hare och orre från och med 15 Februari till och med 10 Augusti.
å rapphöns hela innevarande år och till 11 September nästkommande år 1884.
å morkulla från och med 1 Februari till och med 10 Maj.
å beckasin, svan samt änder af andra slag än dykänder och således äfven härstädes förekommande grafanden (»jugås»), krickan, årtan och bläsanden (»brunkopp») från och med 16 Mars till och med 10 Juli.
å ejder (»od») från och med 24 April till och med 10 Juli samt tillsvidare året om å Stora och Lilla Karlsö med tillhörande områden, dels ock till 1 Januari 1885 & Skenholmen, Furillen, Stora och Lilla Graut, Fjaugen, Klasen, Lörjeholm och Lörjeskär, Ytterholm, Öskär, Skinalden och Asunden samt & strandområdet till dessa holmar äfvensom &å stränderna från Kyllej till och med S:t Olofsholm och Hidevik, äfven med tillhörande sjöområden.
Och får ej häller ägg af förenämde fridlysta fåglar eller af annan nyttig fågel ur deras bon tagas eller förstöras, hvarjämte en hvar, som under ofvannämde tider köper eller säljer fridlyst vildt, äfven är underkastad laga ansvar.
Gotlandsskarpskytte-och jägaregille.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Auktion å Egendom.

Genom offentlig och frivillig auktion, som kommer att förrättas i Dalhem prestgård onsdagen den 7 nästkommande Februari klockan 10 förmiddagen, låta sterbhusdelegarne efter afl. doktor 8. J. Ihre till försäljning utbjuda sina egande hemmansdelar 1/8 mantal Malms, 1/8 mantal Nyqvie och 3/16 mantal Halfvede, hvarvid först utbjudes hvarje hemmånsdel för sig, sedermera alla tre delar tillsammans, beroende det på säljarena att antaga eller förkasta, möjligen blifvande anbud. Egendomen, som är vackert belägen invid stora landsvägen 1/8 mil fr. Dalhems kyrka, 1/2 mil från Barlingbo station, med enareal af 114 tunnland, innehåller, utom öppen åker, god änogs- och odlingsmark samt mycket god tillgång på såväl barrsom löfskog, passande till sågtimmer.
Invid åbygnaderna som stå på Malms-delen fiones en större fruktträdgård.
Köpevilkoren kunna lämpas efter reele köpares beqvämlighet. Tillträdet får ske genast. Närmare upplysningar meddelas vid auktionen eller dessförinnan hos kamrer IHRE i Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Enär vid auktioners förrättande

d. 10 dennes för upplåtande åt de högstbjudande af arrenden från och med d. 1 Maj 1883 till s. d. 1884 af följande ecklesiastikboställen: Fårö kyrkoherdeboställe, 1 mantal, Dalhem kyrkoherdeboställe, 11/8 mtl, med Ganthem, 1/4 mtl och Halla 1/8 mtl annexhemman, Sjonhem kyrkoherdeboställe, 3/8 mtl, med Viklau, 1/4 mtl, annexhemman, antagliga anbud ej afgåfvos, komma förnyade offentliga auktioner att förrättas i domkapitlets expeditionslökal onsdagen d. 14 nästkommande Februari kl. 12 på dagen.
De hufvudsakliga vilkoren dervid äro: 1) att ehuru prestborden till hus och jord samt underlydandeiätorp] och lägenheter, med undantag af de lägenheter, som hittills varit åt klockarne upplåtna, åt arrendatorerna till nyttjande och begagnande efter lag och förordningar samt ortens bruk öfverlemnas, skogen icke får användas annorlunda än till prestgårdarnes nödvändigaste behof, efter föregången pröfoing och utsyning med iakttagande af det som med de tillträdande kyrkoherdarnes rätt öfverensstämmer, börande i öfrigt gällande kgl. förordningar om skogarne i riket lända till ofelbar efterrättelse; 2) att, enär afträdesårets höstgröda tillhör lägenheternas förre innehafvare, arrendatorerna deremot ega att utså samt berga och begagna hvad följande höst efter lag och ortens sed blifver utsådt, börande likväl den fallande halmen antingen hembjudas de tillträdande kyrkoherdarne emot skälig lösen, eller, om de densamma vägra, vid prestgårdarne uppstillas; 3) att arrendatorerna ansvara för alla boställena under arrendetiden åtföljande onera och skyldigheter af hvad namn de vara må, skolande dessutom åt de tjenstförrättande v. pastorerna nödiga rum och boställslägenheter kostnadsfritt i prestgårdarne af arrendatorerna upplåtas; 4) att, sedan domkapitlet på sin bekostnag låtit verkställa laga af- och tillträdessyner, arrendatorerna ansvara för boställenas -tillbörliga stängsel och häfd under arrenadetiden samt vid afträdandet från arrendena ersätta allt hvad för husröta och bristande häfd under arrendetiden kan blifva boställsinnehafvarne ådömdt; 5) att af arrendesumman hälften erlägges d. 1 December 1883 och andra hälften derpå följande 1 Maj.
Upplysningar, som ytterligare kunna erfordras, lemnas vid auktionstillfället eller dessförinnan i domkapitlets expedition.
Förseglade skriftliga anbud kunna före auktionen till domkapitlet ingifvas, börande hugade spekulanter vara med vederhäftig borgen för arrendevilkorens uppfyllande försedde, och förbehåller sig domkapitlet rätt att de gjorda anbuden antaga eller förkasta.
Visby Domkapitels expedition d. 10 Januari 1883.
Ex officio
N. F. ÖFVERBERG.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Januari 1883
N:r 9

Södra häradsrätten.

Återvinning åt konkursbo, Det förut omnämda målet mellan sysslomännen i till Amerika afreste Henrik Olssons, Sigulds i Lye, konkurs och hemmansegaren Anton Berglund, Bjerges i Lye, förekom nu åter till behandling. Berglund skulle nämligen hafva kommit i besittning. af Olssons fasta egendom mot en af Olsson utgifven förbindelse å 5,000 kronor, som var i Berglunds ego och för hvilken O. ej skulle hafva erhållit någon valuta. Berglund förnekade på det bestämdaste detta förhållande och återtog nu sitt förut gifna medgifvande att återlemna egendomen mot den summa hau betalt för densamma.

Fordringsmål. Kontorsskrifvare Lagergren i Hemse har af värdshusidkare Miihrer och hans hustru yrkat utfå betalning för till dem under flere år levererade spritdrycker och vin. Härå hafva svarandena genmält, att sedan I November 1877 har fru Mihrer ej iklädt sig någon betalningsskyldighet för varorna, som levererats till hr M., hvarjämte de af L. uppgjorda räkningarne ej till fullo gillats af svarandeparten. Såsom fru M:s borgesmän för de erhållna varorna hafva Oskar Petterson, Odvalls, och enkan Amanda Jakobsson, Orleifs, tecknadt sig, hvadan käranden äfven instämt dessa.
Vid målets handläggning vid sistl. sammanträde anförde makarne Mührers ombud, urmakare Nordstedt, att rättens ordförande varit jäfvig behandla målet vid sistl. Oktobersammanträdet, emedan ordföranden då haft rättegång med en af parterna, hvarjämte ombudet i en längre skrift anförde många anmärkningar mot protokollet från målets senaste handläggning. Dessa besvarade ordföranden, hvarjämte rätten i sin helhet föfklarade sig vitsorda protokollets riktighet. Från kärandepartens sida hördes tvänne vittnen, hvilka intygade, att fru Mührer år 1879 mottagit af Lagergren levererade varor oeh yttrat, att de af L. levererade varorna voro för hennes räkning.
Svarandepartens ombud framstälde förfrågan till vittnena, om de ej ansågo sig jäfviga och om de ej hade kunskap om hvad S. F. K. betydde, hvilka bokstäfver funnos på en del räkningar mellan Lagergren och Mührers, hvilka frågor med nej besvarades, Käranden upplyste, att dessa bokstäfver betydde Sprit-Försäljnings-Kompani, men att vittnena ej haft någon del i hans affärer med Mührers. Svarandena begärde uppskof för ett vittnes hörande. Yttrande i målet afgifves vid Majsammanträdet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Januari 1883
N:r 8