hade igår årsstämma, hvilken, efter hvad som på förhand sports, troddes blifva stormig. Af den lifliga utvexlingen af röstsedlar och fullmakter utanför samlingslokalen kunde man ock finna, att något var i görningen. Hvad saken gälde, spordes sedermera vid styrelsevalet.
Det var emellertid egentligen blott en punkt i revisionsberättelsen, som gaf anledning till skarpare meningsbyte. Revisorerna, som hade påpekat, att styrelsen beslutit en allmän nedsättning i spanmålsfrakten på Stockholm med 2 öre pr kub.fot eller från 12 till 10 öre, ansågo denna nedsättning icke af behofvet påkallad och yrkade på att frakttaxan skulle i detta afseende i regeln tillämpas och endast undantagsvis och i nödfall nedsättas. Med anledning af denna anmärkning hade hr O. P. Rundberg ett skriftligt anförande.
Han ansåg, att styrelsen gjort denna nedsättning till sin egen fördel alldenstund dess fleste ledamöter äro spanmålsexportörer. Frakten hade icke heller på hösten höjts såsom vederbort. Derigenom ansåg han, att en förlust för bolaget af 8,200 kronor uppstått. Då dessutom bolagets stenkol stått bolaget till högre pris än hvad som i Stockholm betalas, hvarigenom han ansåg att en förlust uppstått af omkr. 2,000 kr., yrkade han, att styrelsens medlemmar skulle kännas skyldige till bolaget återbära 10,000 kronor.
Hr Ax. Ekman, en af revisorerna, ansåg denna hr R:s framställning bero på någon missuppfattning af revisionsberättelsen. Revisorerna hade aldrig ansett, att styrelsen genom det beslut om nedsättning, den fattat, öfverskridit sin befogenhet, som ju medgåfve en jämkning i frakttaxan, då styrelsen så pröfvar skäligt. Men revisorerna hade endast varit af en annan åsigt än styrelsen och ansett nedsättningen obehöflig, öfvertygade som de voro att afsändarne hade så stora fördelar af att få sända sin spanmål med ångbåtarne, att icke 12 öre kubikfotén vore för mycket. Ansåg derför hr R:s framställning minst sagdt opassande.
Styrelsen hade i sitt svar på revisorernas erinran anfört, att denna nedsättning i spanmilsfrakterna tillämpats icke blott för 1882, utan för alla år ända sedan år 1879. Det vorenödvändigt att vid bestämmandet af fraktsatser rätta sig efter konjunkturerna. Och det skäl, som förnämligast bestämt styrelsen till den nu omtalade nedsättningen, vore en sträfvan att söka leda så sior del af spanmålsexporten som möjligt med bolagets båtar till Stockholm. Sättes dervid frakten för hög, så säljes spanmålen på andra platser, än 4 hufvudstaden, och bolagets båtar gå miste om frakterna. Nu hade exempelvis 10 å 12 tusen tunnor spanmål från Hemse befordrats med bolagets båtar, hvilken spanmål vid högre frakter sökt sig väg till Ronehamn.
Slutet vardt, att stimman beslöt, atti gällande fraktaxa för spanmål någon nedsättning icke skall göras annat än undantagsvis och i nödfall. Hr Karl Ekman, som önskade ett ovilkorligt beslut, reserverade sig mot sist nämda tillägg, emedan han deraf befarade ytterligare svårigheter.
Styrelsen erhöll ansvarsfrihet för 1882 års förvaltning, och dess förslag till delning af vinsten godkändes sålunda: till reservfonden 6,000:12 proc. utdelning 52,200:till årets utrustning 2,615:15 Summa kr. 60,815:15
Inkomsterna af trafiken utgjorde i rundt tal 184 tusen kronor mot 169 tusen året närmast förut.
Som häraf synes har inkomsten, yttrar styrelsen, af trafiken varit ej obetydligt större än under föregående året.
Å andra sidan voro fartygen äfven i fart betydligt längre tid, än under det föregående året, till följd hvaraf, likasom ock särskildt till föjld afinförandet af fyroch båkafgiften samt drygare hamnumgälder i öfrigt i anseende till nya mätningssättet af fartygen, omkostnaderna uppgått till så betydligt mera, än under det nästföregående året, att nettovinsten till och med blifvit något mindre än under sistnämda år.
Att inkomsten af godstrafiken blifvit så stor, måste till större del tillskrifvas den ovanligt stora spanmålsskeppningen härifrån, hvaremot fartygen medhaft ovanligt litet spanmål från Kalmar och Öland, hvarifrån korn icke lärer kunnat under året med fördel afyttras på Stockholm. Här torde emellertid böra anmärkas, att ångfartyget »Tjelvar» gått förlustig om ej obetydlig frakt derigenom, att fartyget i anseende till det under hela hösten rådande oerhördt låga vattenståndet i Visby hamn ej kunde medtaga full last, utan befälhafvaren flere gånger måste neka medtaga gods, som erbjöds från Kalmar eller Borgholm, då teckning af gods var anmäld från Visby.
Den under förra året öppnade traden på Vestervik har redan under första året visat sig så pass fördelaktig, att den äfven under innevarande år kommer att fortsättas.
I fråga om bolagets koluppköp hade revisorerna anmärkt, att de af bolaget från England införskrifna kol här stode till 2 kr. pr 5 kub.-fot, under det kolen i Stockholm gälde endast 1:85. Styrelsen, som tagit denna sak i öfvervägande, föreslog och stämman biföll, att på försök endast en af bolagets båtar skulle intaga kol i Visby, de öfriga i Stockholm och Kalmar.
Vid styrelsevalet, hvarvid 48 godkända röstsedlar afgåfvos, märktes två slags listor med utpräglad tendens. Den ena, som i sin rena form följdes af 13 röstande, ville i styrelsen omvälja alla de afgående, den andra, som, ren, togs af 8 aktieegare, ville göra en fullständig omsättning istyrelsen och nyvälja hrr landsekr. Hambraeus, lektor Bergman, major Ihre, handl. Lindgren och Åckander. Iugendera listan segrade fullständigt. Den förra fick vid valet in fyra af de gamle ledamöterna, den senare genomdref en ny. Utgången vardt sådan, att till styrelseledamöter återvaldes hrr R. Cramér (med 641 röster af 38 röstande), Karl Ekman (545 af 29), J. O. Hederstedt (474 af 24), Karl Björkander (464 af 22) samt nyvaldes major Ihre (304 af 19). Splittringen var stor, ty närmast i röstetal kommo handl. A. Ekman (291 af 15), lektor Bergman (282 af 16), handl. Lindgren (280 af 20), handl. Klingwall (270 af 13) och handl. Åckander (269 af 18).
Till delegerade (rådplägande ledamöter) i styrelsen valdes hrr Hambraus, I. Lindgren, A. Bokström, G. T. Hägg och J. T. Lundin.
Revisorer blefvo hrr A. Ekman och L. N. Åckander, återvalda, samt handl. Klingwall, nyvald.
Ordet vid stämman fördes af konsul R. Cramér.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Mars 1883
N:r 18