Blyertsanteckningar.
III
Liksom i söderns större handelsstäder konster och vetenskaper varmt omhuldades, så kan man med skäl säga, att äfven Göteborg, en af nordens första handelsstäder, i denna riktning utveckra nitälskan. För främjandet af sina materiella intressen har denna stad äfven visat sig mån om att tillgodose tidens andliga kraf. Derom vittnar det nya hem för dess Handelsinstitut, som, bekostadt af Renströmska fonden, nu värdigt reser sig vid sidan af Göteborgs monumentala byggnader. Detta storståtliga hus är uppfördt efter ritning af arkitekten Adrian Peterson och beläget helt nära elementarläroverket. Högtidssalen i denna skola är tjugotvå fot hög, dessutom innehåller byggnaden föreläsningssalar, mönsterkontor, varumuseum m. m.
En annan byggnad, äfven bekostad af medel ur den ofvannämda fonden är den förlidet år invigda utmärkt ptydliga S:t Pauli-kyrkan, uppförd å ett fritt och beherrskande läge på Redberget. Den lär rymma sittplatser för 1,200 personer. Ritningen är uppgjord äfven af arkitekt Peterson. Som altarprydnad har blifvit uppställd en gipsafgjutning af Thorvaldsens kolossala Kristusbild. Tornets hela höjd är 156 fot.
Ett annat namn, som på ett berömvärdt sätt ingripit i Göteborgs utvecklingshistoria, är det Dicksonska, och flerstädes omnämnes detta namn i förening med något ädelt syftemål.
För att taga kännedom om den vackra trakten med sina villor rundt om Göteborg, tillfrågades vi en dag om vi ville göra en promenad i vagn, hvilken framställning naturligtvis med nöje antogs. Således \”from sounds to things.\” Sedan vi passerat en hel rad af villor, Vilhelmsberg, Underås, Jakobsdal m. fl., som hvar för sig vittna om smak och skönhetssinne, anlände vi till hr James Dicksons egendom Öfverås, dit jag inbjuder läsaren att med oss aflägga en liten fransk visit, emedan jag förut hört så mycket omtalas om detta Tuseulum.
Omslutet af en parkanläggning ligger det palatslika boningshuset, uppfördt efter ritning af engeiske arkitekten Bulnois. Byggnaden är i och för sig en konstskapelse, då ritningen prisbelönats af ett konstnärlig samfund i England.
Hvad som i hög grad ökar det intresse, Öfverås erbjuder den, besökande, äro de storartade anläggningar, som gjorts för odlingen af ädlare växter och frukter. Helt visst finnas få motstycken härtill i vår nord, åtminstone hos en enskild man.
Man genomvandrar här flera glaspalatser, uti hvilka vindrufvor och ananas af sällsyntaste slag frodas, i andra åter i krukor uppdragna dvärgträd, bärande de saftigaste päron och äpplen, som jag hörde sägas väga ända till halftannat skålpund. Äfven finnas de ypperligaste aprikoser, persikor, fikon, dadlar, mandlar m. m., förutom i drifhusen uppdragna hallon och jordgubbar. Uti varmväxthusen finnas palmer och ormbunkar i sin grönskande skrud.
Det ovanligaste, i sitt slag egendomligaste, är dock ett litet palats, äfven det omgifvet med sin särskilda parkanläggning. Detta palats en miniature bebos af egendomens – fjäderfä.
Som man ser, lönade det sig att företaga promenaden utåt Göteborgs omgifningar. Från Öfverås foro vi till Lorensberg, ett riktigt stiligt utvärdshus, der spiran föres af hr G. Lundstedt, förut innehafvare af den renomerade källaren Hamburger börs i Stockholm. Beläget strax utanför staden, är också Lorensberg för göteborgaren isynnerhet om sommaren, hvad Hasselbacken är för stockholmaren. För vinternöjena derute hade värden anordnat en kälkbacke samt i värdshusets glasveranda en granskog, hvarest vi vid en behaglig temperatur slogo oss ner omkring ett af småborden. Under muntert glam och vid pokalernas klang sutto vi här uti villande skog tills uppbrottsorder gafs; tiden hade skridit för fort tyckte vi, och som vi hade en middagsbjudning i perspektiv, måste vi snart taga afsked af det trefliga Lorensberg med dess gemytlige värd.
Apropos en angenäm värd, så, tag då in antingen på Haglunds hotell eller Göta källare, hvarest ni kommer i åtnjutande af allt som till ett första klassens hotell hörer och som icke äro dyrare än om ni logerade å ett hotell af andra klassen. I värdfolket träffar ni de älskvärdaste menniskor, ni gerna kan önska er som främling.
Genom ett skämt af en af mina nyförvärfvade bekanta råkade jag att qvarstanna längre i Göteborg än ämnadt var. Vi gjorde nämligen samma dag hemresan skulle företagas en utflykt i vagn. Jag sade körsvennen att jag måste vara vid stationen vid en viss tid. Med klockan i handen skyndade jag derför på honom, men just som vi kommo fram till trappan, ljöd signalpipan till afgång och jag stod der lång i synen med min nattsäck i handen. Som jag såg att kusken skrattade åt mitt missöde, blef jag smått förargad, då det upplystes mig, att jag varit utsatt för en sammansvärjning. Mina bekanta hade nämligen legat i komplott med honom att jag skulle komma för sent, för att, som de sade, få se något mera af Göteborg. Jag kunde derför ej annat än skratta åt alltsammans, och tråkigt fick jag sedan alls icke, ty ingen ciceron kunde vara mera artig, uppmärksam och förekommande än roten och upphofvet till min vistelse ytterligare några dagar i Sveriges andra stad. Hvem det var, vill jag icke här sqvallra om, ehuru jag hotade honom dermed; men i förtroende kan jag i stället omtala en säkerligen välkommen nyhet, att det är mycket möjligt att hr Emil Hillberg, en bland Sveriges utmärktaste dramatiske skådespelare, kommer att till sommaren vesöka Visby. Hvem vet, hvad vi så få se framställas på vår skröpliga scen? Om någon stad är vanlottad på offentliga konstnjutningar i dramatiskt, musikaliskt eller annat hänseende, så är det helt säkert Visby; men man kan ej undra derpå, då ingen för sådana prestationer lämplig lokal finnes. Skulle derför någon framstående person inom samhället vilja sätta sig i spetsen för ett bolags bildande till uppförandet af ett societetshus, tror jag för visso att han skulle röna både tacksamhet och sympatier.
Eftersom jag nu kom på tal om Visby, så är det väl bäst att här nämna att jag åter dväljes der; hemresan skedde utan några vidare omtalelser, endast att jag vid Norsesund fick syn på min inspektor, då vi bytte hattar genom kupéfönstret, han fick sin och jag åter fick min.
Till alla dem, som gjorde min vistelse i Göteborg så underhållande och roande frambär jag härmed mitt hjertligaste tack.
H. B.
Gotlands Tidning
Lördagen den 10 mars 1883
N:r 20.
