Dag: 18 oktober 2022

vid härvarande navigationsskola egde rum i dag under ledning af maskinisten G. Holmqvist, hvarvid följande fyra anmälde godkändes, nämligen styrmännen Jakob Ludvigsson och Per Adolf Herman Gardsten, hvilka erhöllo betyget »med beröm godkända kunskaper», samt Karl Anders Petter Stenberg och Jakob Teodor Herman Söderdahl, hvilka vitsordades med betyget »med godkända kunskaper».
Skolans föreståndare, major Törnqvist och läroverksadjunkten Haillenberg voro examinatorer. Af skolstyrelseledamöterna öfvervoro major Ihre, lektor Fagerholm och kapten Holst examen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Mars 1883
N:r 23

afläggande vid Visby högre allmänna läroverk innevarande termin hafva anmält sig samtlige lärjungarne i läroverkets högsta afdelning, nämligen Adolf Bolin, Alrik Dahlquist, Oskar Häglund, Johan Lange, August Löfgren, Hago Olofsson, Hjalmar Pettersson, Hugo Sjöström, Gustaf Tjäder och Sture Valström, tillhörande latinlinien, samt Gustaf Falk, Gustaf Hedström, Knut Köhler, Fredrik Magnusson, Alrik Sillén, Hilmer Sillén och Ferdinand Smedberg å reallinien. Dessutom hafva såsom privatister anmält sig Hago Kahl å latinlinien och Kristian Adolf Julius Persson Björnbäck (från Skåne) å reallinien, hvarjämte Gunnar Stenström anmält sig för komplettering af förut aflagd examen. Hela antalet anmälde utgör nu, liksom sistl. år, 20.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Mars 1883
N:r 23

firade i söndags en talrikt besökt fest, under hvilken sång och instrumentalmusik utfördes.
Föredraget för dagen hölls af dr P.G. Lyth.
Talaren började med en skildring afsöderns sköna länder, der drafvan glöder, men der man likväl ej får se någon berusad person. Derpå skildrades vår natur med dess hårda klimat, som ställer vida större uppgifter på inbyggarne. Det ligger något nedslående i denna naturens karghet och derför är till och med den nordiska naturens skönhet melankolisk. Men inbyggarne i detta land äro ett kraftfullt folk, rikt på hopp. Dessa goda egenskaper slå dock ofta öfver i sin motsats, och modet blir öfvermod och hoppet blir lättsinne. Sådant är det folk, som bebor ärans och hjeltarnes land, ett land, som äfven är en hemort för bränvinet. Hvilken betydelse har då bränvinet för svenskarne? Det är ett medel att sporra arbetskraften och glömma bekymren. Men medlet måste ofta användas och blir derför dyrbart och, användt i öfvermått, är det skadligt i både sanitärt och moraliskt afseende. Finnes det då intet medel, som kan ersätta bränvinet? Icke är det kaffe, utan man måste se sig om på andra områden. Och de medel, som måste auvändas, äro arbetsamhet;ordning och bildning. Så tung arbetarens lott än är, måste han dock afstå från det nöje, som upprepade njutningar för stunden kunna skänka. Han måste i dess ställe arbeta för att spara. Och spar han, kan han skaffa sig medel, som icke bestå för stunden, utan för alltid kunna värna honom från nöd. Den, som försakar supen, kan skaffa sig en varm bostad, en skyddande och snygg beklädnad och närande föda. Ordning och trefnad skola göra hemmet mera kärt än krogen och skola möjliggöra ett sundt familjelif. Bildningen, som kan inhämtas på de stunder, som eljes egnades åt rusets förderfvande nöje, skall gifva arbetaren en makt, ty kunskapen är i våra dagar en stor makt.Men huru skall denna förändring kunna genomföras i hvarje särskildt fall? Hurn skall det vara möjligt att afstå från gamla vanor och slå in på en bättre och ändamålsenligare väg. Här är det som goodtemplarordens verksamhet är af en så stor betydelse. Det är denna ordens uppgift att underlätta denna förändring i lefnadsvanor. Och hvilka medel använder den? De medel, som i allmänhet karaktärisera ordensväsendet, nämligen löften, en viss hemlighet i förhandlingarne, kamratanda och vissa grader. Är detta något ondt? Något\’ ondt.är det för visso icke, men det är något, som är tillkommet för mensklig svaghets skull. Och kan genom oskyldiga nöjen, nöjen som man ju består sig äfven på samhällets höjder, tusentals menniskor räddas undan superiets last, då är äfven denna yttre sida af ordens verksamhet värd allt erkännande. Men är kanske denna nu så allmänna rörelse blott en tillfällig yttring af begäret efter något nytt? Skall orden kanske inom kort dö ut? Svaret är: En sådan orden som denna kan ej lefva evigt, ty den har en uppgift att fylla och när den är fyld, så skall orden försvinna eller antaga en annan gestalt.
Emellertid skall detta gemensamma arbete hafva andra följder än blott superiets utrotande. Det skall vänja arbetarne vid sammanhåliighet i striden för en god sak. Och när den första scriden, striden mot superiet, lyckligen blifvit slutad, då först kunna strider af mera positiv natur börja, strider för frihet och medborgerliga rättigheter. Och här är en stor uppgift, som är värd ett sällskap af nyktre och sansade arbetare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Mars 1883
N:r 23

stämma i lördags godkände styrelsens förslag om 6 procents utdelning för 1882.
Till ledamöter i styrelsen utsågos, sedan hr Jeurling förklarat sig hindrad att vidare mottaga uppdraget, hrr Axel Pettersson och Alfr. Palm. Hrr Auz. Romdahl och J. F. Smedman blefvo ersättare i styrelsen och hrr J. M. Sandström och M. N. Siltberg revisorer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Mars 1883
N:r 23