Rådhusrätten den 19 mars.
Olaga gästning. I det förut omnämda af åklagaren anhängiggjorda åtalet mot källarmästaren Malmqvist om olaga gästning den 15 och 17 i förra månaden hördes några nattpoliskonstaplar, som berättade, att de under sin patrullering märkt gäster en half timme efter stängningstiden aflägsna sig från stadshotellet. Något annat hade de icke iakttagit. Svaranden erhöll på begäran uppskof för att visa att han icke förbrutit sig mot länsstyrelsens nyligen ut färdade ukas.
Våld, fylleri och oljud. För våld mot plåtsl. Arnell äro tilltalade bröderna Carl och Gustaf Rörfelt. Den förre erkände att han tilldelat målsegaren några slag; men derför att denne förut skulle slagit hans syster, hustru Pettersson. Detta förnekade Arnell på det bestämdaste, ehuru vittnet Augusta Andersson intygade att hon stått på trappan jemte hustrun, när denna blef slagen af Arnell. Deremot berättade andra vittnen att Augusta Andersson icke alls syntes till under slagsmålet. Åklagaren yrkade ansvar å C. Rörfelt för våld och att både G. Rörfelt och Arnell måtte åläggas värjemålsed.
För fylleri och oljud den 25 febr. å Adelsgatan var garfvaregesällen A. F. Viderström åtalad. Han nekade, hvarför målet uppsköts.
Smedlärlingen C. Fredin var tilltalad för oljud och förargelseväckande uppförande å gata. Äfven han nekade; målet uppsköts.
Muraren Johan Holmgren hade i dag två åtal för fylleri; den 27 febr. å St. Nygatan, då han gjorde så våldsamt motstånd att han i vagn måste afföras till vaktkontoret, och dagen derefter, då han i redlöst tillstånd anträffades liggande å vägen utanför Österport. Han erkände. Utslag faller annan dag.
Sjömannen Herman Ruthberg hade den 2 sistl. dec. i berusadt tillstånd uppfört sig oskickligt å ett ölutskänkningsställe, hvarför han åtalades; men som han sedan begaf sig på sjöresa, kunde han icke träffas med stämningen. För en tid sedan återkom han. Den 29 febr. hade R. återigen uppfört sig oskickligt, han hade nämligen mellan kl. 9-10 på aftonen under en andaktstund varit inne i härvarande metodistkapell och der medelst högljudd sång, som verkat störande, åstadkommit förargelse, hvarför han blifvit utvisad, men på gatan utanför skrålat och fört oväsen. Ruthberg anförde att han, som icke kan sjunga, deltagit i sången, men råkat att ta för högt, hvarför han utvisades; något störande uppträde utanför kapellet hade han icke förorsakat, endast talat lite engelska och det hade tagits för oljud. Utslag afkunnas annan dag.
En märklig rättegång har på initiativ af en af vår statskyrkas nitiske apostlar blifvit väckt mot n. v. föreståndaren för metodistförsamlingen härstädes, pastor Carl Vallenius. Förhållandet är att han den 28 sistl. dec. döpt ett gossebarn, hvars föräldrar då ännu icke hade enmält sig till utträde ur statskyrkan. Naturligtvis borde ett sådant tilltag näpsas tyckte pastorsembetet, hvarför den himmelsskriande saken anmäldes för domkapitlet, hvilket i sin ordning med biskop Anjou i spetsen med vanlig känd fördragsamhet aflät en skrifvelse till länsstyrelsen med begäran om åtals anställande mot pastor Vallenius. Länsstyrelsen förordnade stadsfiskal Jansson att vara aktor i detta högvigtiga mål.
Herr Vallenius var personligen tillstädes och bemötte med logisk skärpa det mot honom anstälda åtalet. Ibland annat framhöll han att föräldrarne hos honom anhållet om barnets döpande, hvilken begäran han icke ansett sig kunna afslå, då föräldrarne förut anmält sig vilja af personlig tro och öfvertygelse bli upptagna i metodistförsamlingen. Detta hade ock antecknats å en lista, hvarå för att icke allt för ofta besvära pastorsembetet med sådana anmälningar, uppsamlades namn på de personer, som uppgåfvo sig önska utgå ur den svenska statskyrkan. Till följe häraf hade herr V. trott att den svenska statskyrkans prester här i Visby voro så ofördragsamma, hade han uppskjutit barnets dop någon tid, till dess vederbörlig anmälan hunnit ingå. Någon skada hade emellertid icke uppkommit genom barnets döpande af metodistkyrkans dertill berättigade prest, ej heller får denne enligt sin instruktion, af sina medlemmar taga arvode för vare sig förrättande af vigsel, barndop eller begrafning. Herr V. ansåg målet tillkommit af ren kitslighet och lusten hos det lutherska presterskapet att trakassera. Tillika upplyste han att i ett lika beskaffadt mål ett prejudikat nyligen erhållits, hvarigenom svaranden frikänts från allt ansvar. Utslag afkunnas den 2 april.
Sjörättsmål. Genom i dag afkunnadt utslag frikändes grosshandl. C. J. Björkander såsom hufvudredare för skeppet Georg & Ludvig och kapten R. Pedersen, båda som förut nämdt af åklagaren upp å angifvelse af kapten J. P. Bingmark tilltalade för brott mot svenska sjölagen.
Om anledningen till denna rättegång ha vi förut redogjort.
Samme kapten Bingmark hade till denna rättegångsdag utverkat sig stämning å grossh. Björkander och kapten Pedersen om ersättning för den förlust han lidit genom att svenske konsuln i Sevilla entledigat honom från befälhafvareplatsen å Georg & Ludvig. Herr Björkander hade han stämt för att denne, innan fartyget afseglade härifrån, till Pedersen aflemnat en handling, som skulle visat att Pedersen varit verklig befälhafvare ombord, ehuru Bingmark här påmönstrades som sådan. Denna handling skulle i Sevilla varit egentliga orsaken till tvisten mellan P. och B. Kapten Pedersen anklagades dels för att hafva gjort bruk af nämda handling, hvarigenom Bingmark af konsuln afsattes, och dels för utspridande af falska och osanna beskyllningar om käranden. Häremot invändes, dels att redariet ansett sig berättigad att lemna Pedersen en sådan instruktion, alldenstund Bingmark vore för rederiet okänd och Pedersen egt dess fulla förtroende, hvarför ock åt honom uppdrogs att handhafva fartygets ekonomi, dels att, när Bingmark hotat att arrestera Pedersen om han icke ville till honom utlemna skeppshandlingarne, Pedersen måste vända sig till konsuln, som då tillsatte Pedersen såsom befälhafvare och dels att Bingmark erhållit fri förskaffning till England och dessutom två månaders extra hyra.
Käranden begärde 400 kronor i ersättning för de förlust han lidit genom sitt afskedande från fartyget. Utslag afkunnas framdeles.
Gotlands Tidning
Onsdagen den 21 mars 1883
N:r 23.
