Visby rådhusrätt.
I tryckfrihetsmålet mellan stadsmissionären Youngberg och utgifvaren af Gotlands Tidning hr V.-Byström blef ej något kompletteringsval af jurymän nödigt, enär ingen af de valde aumält förhinder att mottaga uppdraget. Rådhusrätten utsatte juryns sammanträde till 11 dennes kl. 11 f.m.
För försäljning af vattenblandad mjölk här i Visby har kyrkoherden i Vall M. Lyth åtalats af allmänna åklagaren, som nu äfven instämt mjölkmagasinsförestånderskan hustru I. M. Årnell, till hvilken hr Lyth levererat mjölken, att i målet höras och efter omständigheterna svara. Hustru Årnell, som för åklagaren anmält, att den till henne af svaranden levererade mjölken varit dålig och att hennes kunder anfört klagomål öfver mjölkens beskaffenhet, hade intet nytt att vidare omförmäla. Hr Lyth utförde vidlyftigt såväl skriftligen sm muntligen sin försvarstalan, hvarvid han beskylde åklagaren för sanningslösa, obevisade uppgifter, som gingeå svarandens heder och ära. Å åklagaren yrkade han ansvar efter lagrum, som ådöma ända till två års straffarbete, hvarjämte han yrkade, att åklagaren måtte dömas skyldig att bekosta införandet af blifvande utslag i ortens och allmänna tidningar; slutligen fordrade han ersättning med 48 kronor jämte lösen för protokoll och utslag. Under sitt långa anförande blef svaranden flere gånger uppmanad af rättens ordförande att hålla sig till saken och ej inblanda hvad dit ej hörde, hvarjämte han tillrättavisades skarpt för sina ohemula utlåtelser mot åklagaren, till hvilka han hvarken såsom svarandepart eller prest hade bort göra sig skyldig. Äfven hustru Arnells uppgifter förklarade svaranden vara osanna, hvarjämte han uttryckte sin stora förundran öfver, att ett vittne kunde få och ansåg sig kunna göra en rättelse i ett förut på ed aflagdt vittnesmål.
Åklagaren, som bestred allt afseende å hvad svaranden såväl skriftligen som muntligen an: fört, vidhöll sin ansvarstalan mot hr Lyth, hvarjämte han fortfarande nämde, att han ingalunda beskylt svaranden eller någon annan viss person att hafva uppblandat mjölken, för hvars vattenmängda beskaffenhet svaranden dock hade att ansvara.
Efter enskild öfverläggning förklarade rådhusrätten målet vara af den beskaffenhet, att åklagaren ej egde behörighet att deri uppträda, hvarjämte svaranden tillerkändes en ersättning af 24 kronor; hvad i målet förekommit kunde ej lagligen föranleda till något ansvar för åklagaren.
Slutligen må nämnas, att hr Lyth, som under målets handläggning sade sig ämna gå ända till k. m:t för att få rätt, förklarade, att han och sex hans tjenare ämnade anmäla åklagaren för justitiekanslern.
Olaga förining. I detta förut nämda mål mellan åklagaren och källarmästare P. Malmqvist hade svarandev i förgår inkallat två vittnen, hvilka såsom varande i svarandens tjenst och hushåll af rätten förklarades jäfviga. Svaranden yrkade ansvar å åklagaren för obefogad rättegång. Utslag annan dag.
Fylleri och oljud. Garfvaregesällen A. F. Viderström har åtalats för att 25 sistl. Februari på qvällen hafva i berusadt tillstånd fört oljud å Adelsgatan, hvaraf folksamling uppkommit. Ett par vittnen styrkte anklagelsen. Svaranden ordade om att ett vittne var mutadt. Utslag afkunnas annan rättegångsdag.
— För fylleri och oljud fäldes drängen Fredrik Vilhelm Nyman från Pejsarfve i Levide till femton kronors böter.
I målet, förut omnämdt, mellan hustru Ahl samt f. artilleristen Anders Ahl och arbetaren Karl Rörfelt föll i förgår dom. Svarandena fäldes att hvardera böta 10 kronor.
Smedslärlingen Karl Fredin dömdes att för oljud böta femton kronor och för att hafva oqvädat polis tjugu kronor.
För våldsamt motstånd mot polis och för fylleri dömdes muraren Johan Holmgren till 45 kronors böter.
— För samma förseelser fäldes sjömannen Oskar Vengström till 35 kronors böter.
För opassande uppförande i metodistkapellet blef sjömannen Herman Rutberg dömd till 45 kronors böter.
För våld mot plåtslagare Ahnell hafva arbetarne Karl och Gustaf Rörfelt åtalats. Svaraudena ådömdes edgång.
Metodistpredikanten Vallenius, som åtalats för att hafva döpt ett barn, hvars föräldrar tillhörde – statskyrkan, har såsom förut nämts åtalats af åklagaren, som af k. m:ts befallningshafvanden, till hvilken myndighet domkapitlet avmält saken, förordnats till aktor i målet. Rådhusrätten frikände svaranden, enär de i stämningen åberopade lagrum ej vore tillämpliga i förevarande fall.
För att hafva stört nattron genom att knacka på åtskilliga personers fönster och för att hafva inkastat en större sten genom fönstret i ett hus, der en gammal qvinna bodde, hvilken under sin flykt för fridstöraren skadat sig illa, var svarfvaren Karl Nikolaus Viktor Söderberg från Sjonhem åtalad af allmänna åklagaren. Söderberg har vid polisförhör erkänt en del af hvad lagts-honom till last samt uppgifvit, att han å Skeppsbron blifvit öfverfallen och illa slagen af ett par herrar. Inför rådhusrätten återtog nu Söderberg, en jättelik, martialisk gestalt, med dånande stämma sitt erkännande och frågade rytande, om han stod inför en polisdomstol eller fådhusrätten. Då han af rättens ordförande uppmanades att ej uppträda på ett dylikt opassande sätt inför domstolen, utbrast han med stentorsstämma: »Karl den 12 var ej rädd och jag hör till hans bussar». Orsaken hvarför han talade så högt angaf han med på följande egendomliga sätt: »mor min är döf och far min» lefver ännu.
Målet uppsköts.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 April 1883
N:r 27
