Dag: 22 november 2022

inleddes i dag kl. 9 f. m. med gudstjenst i domkyrkan, hvarvid altartjensten förrättades af kyrkoherdarne V. L. Klint i Follingbo och G. A. Gardelius i Othem samt v. pastor V. Sundblad i Barlingbo, hvilka uppträdde i full messskrud. Dagens predikant kyrkoherden i Lärbro K. P. Sik tog till ämne, för sina betraktelser »Guds väsendes och egenskapers djuphete med text hämtad ur Pauli Romarebref 11 kap. 33 versen »O, hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegriplige äro hans domar och outransaklige hans vägar». Kyrkan var fyld af hög: tidsklädda åhörare.
Efter predikans slut vid 11-tiden samlades presterskapet, till ett antal af omkring femtio, å allmänna läroverkets samlingssal, hvarvid biskop Anjou helsade stiftsbröderna välkomna, hvilka han knappast vågat hoppas ännu en gång få se.samlade till en sådan sammankomst som den förevarande, samt uttalade den förhoppning, att mötets förhandlingar måtte föras i vänlighet och kärlek och lända till upp byggelse. Talaren anhöll derpå att få inleda förhandlingarne med några anmärkningar, hvilka nog skulle förundra en del af de närvarande, men som för visso egde sin befogenhet. Förhållandet vore nämligen, att i ett par i Gotlands Missionsblad förekommande uppsatser pånyttfödelsen i dopet öppet förnekades. Författaren häraf hade, ansåg talaren, fullständigt hemfallit till okunnighet om kyrkans och mensklighetens historia samt till den godtycklighet i skrifttolkning, som utmärkte baptismen, hvilken skarpt kritiserades. En del bibelställen, hvilka enligt talarens åsigt tydligt visade, att barndopet var en apostolisk inrättning, anfördes och tolkades.
Slutligen framkastade hr biskopen möjligheten af en dryftning af denna fråga under följande mötesdagar.
Biskopen öfverlemnade derpå ordet till mötets preses kyrkoherden i Hafdhem J. J. Broander under uttalande af den önskan, att preses svaga helsa måtte stå ut med detta mötets ansträngningar.
Katedern bestegs derpå af kyrkoherden Broander, som framhöll, att vi alla af egen erfarenhet förnummit, att vår kyrkas fredliga tider nu vore förbi. En ny tid och en ny vishet hade rest sig upp mot hvad som fordom var. Detta nya åskådningssätt och denna nya tro voro till finnandes ej allenast hos de lärde utan hade äfven inträngt på handtverkarens verkstad och i landtmannens boning samt öfverallt spridt tvedrägt omkring sig. Hvilken ställning borde presten intaga till dessa nya tidsriktningar? Det hjelpte för visso ej att utfärda befallningar att hålla fast vid de gamla stadgarne. Senare tidens storartade forskningsresultat borde man högt akta, men man kunde dock ej undgå att högt beklaga, att den nya visdomen ej aktade för rof att bära hand äfven på det gamla verkligt goda. I stället för att slunga bannstrålen mot den nya tron, skulle man söka att förena det nya: med det gamla.
Przeses inbjöd derpå stiftsbröderna till ett utbyte af tankar öfver den af honom utgifna afhandlingen »Augsburgiska bekännelsens lära om kyrkan». En liflig öfverläggning uppstod nu, i hvilken doktorerna Lemke och Lyth, prosten Sundahl, kyrkoherdarne Sik, Öfverberg, Uddin, Odin, Alfvegren och Kahlström samt komminister Pettersson deltogo. De af desse talare mot afhandlingen gjorda invändningar anhöll przases att i morgon i deras helhet få besvara, hvarefter mötesdeltagarne vid 2 tiden på middagen åtskildes.
Öfverläggningarne åhördes af en rätt talrik allmänhet, till största delen bestående af damer. Från främmande stift voro 5 prester närvarande.
Prest- och skolstatens medlemmar intaga i dag middag hos biskop Anjou, hvarefter det förat omnämda föredraget om lekmannaverksamheten af doktor O. Öfverberg afslutar dagens förhandlingar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 Augusti 1883
N:r 69.