Strandningen å Salvoren.

Sjöförklaring aflades igår af styrmannen å förolyckade tyska ångfartyget »Prima» Tomas Thomsen; förklaringens öfverensstämmelse med verkliga förhållandena beedigades af de sju man af besättningen, hvilka lyckades rädda sig i land.
Af förklaringen, som var afgifven på både tyska och svenska språken, framgick, att ångaren, som väl bemannad och utrustad 2 dennes afgick från Riga, följande dag kl. 4,15, e.m., sedan Holmuddens fyr å Fårö observerats, under disigt väder med full fart törnade på Salvoren. Orsaken till grundstötningen angafs vara den starka strömsättningen. Maskinen slogs genast back, hvarvid propellern stötte mot sten, så att fartyget ej kunde komma loss. Undersökning vidtogs genast för att utröna, om fartyget tagit någon skada, men ingen läcka upptäcktes.
Kl. 9 samma dags afton utkom lifräddningsbåten från Fårön till strandningsstället och qvarlåg vid fartyget omkring on timmes tid. Manskapet å räddningsbåten uppmanade kaptenen och besättningen att lemna fartyget och medfölja till land samt upplyste de skeppsbrutne, att det var förenadt med fara att qvarstanna, men ingen ville lemna fartyget, emedan detsamma då ännu var tätt. Med räddningsbåten afsände kaptenen ett telegram till Visby med begäran om bergningshjelp.
Under natten till 4 dennes utbröt en stark storm, så att vågorna bröto öfver hela däcket; pumparne höllos hela tiden klara. Tidigt på morgonen hölls skeppsråd, då det beslöts, att alla skulle söka rädda sig i land i fartygets egna båtar, emedan räddningsbåten från land ej syntes till. Fartygets båtar gjordes i ordning.
och kl. 9,80 f. m. rodde på kaptenens order styrmannen, andre maskinisten och sex man af besättningen i fartygets lifbåt mot land och landade lyckligt kl. 11 f.m. i närheten fyren. Styrmannen uppsökte då räddningsmanskapet vid Skär och uppmanade det att med räddningsbåten begifva sig ut till grundet, men manskapet vägrade för den höga sjöns skull och de svåra bränningarne, som nu slogo öfver fartygets masttoppar; han bjöd manskapet 200 kronor (maskinisten uppgaf i onsdags den erbjudna summan vara 500 kronor) men erhöll samma vägrande svar. KIL. 4 em. drefvoen del mindre spillror från fartyget i land och ett par timmar senare fartygets Iåringsbåt kantrad.
Följande dag, 5 dennes, begaf sig räddningsbåten med styrman Thomsen ombord ut till grundet, då fartyget befans vara öfvergifvet af kaptenen och de återstående åtta besättningsmännen samt fartygets kronometer, journal och skeppsdokumenter borta. Senare på qvällen ankommo bergningsångarne Poseidon och Hero. men kunde för mörkret och den höga sjön ingenting företaga.
Med Poseidons kapten uppgjordes följan= de dag, 5 dennes, bergningskontrakt, som bestämde, att 30 procent af fartygets och den oskadade lastens värde samt 50 proc. af inventariernas och den skadade lastens värde skulle betalas för bergningen.
Den 7 dennes närmade sig Poseidon grundet, då man fann det strandade fartyget bräckt itu med förskeppet liggande långs sidan af akterskeppet.
Lotskaptenen Berggren fick derpå till styrmannen och den öfriga besättningen framställa en del frågor om nedannämda förhållanden. De: tillfrågade ansågo, att räddningsbåten mycket väl kunnat qvardröja vid fartyget till följande morgon, då fartygets egen båt begaf sig motland, men de visste ej, om kaptenen begärt räddningsbåtens qvarstannande, enär samtalet mellan denne och räddningsmanskapets förman egt rum nere i fartygets kajata. Både ljud- och ljussignaler hade gifvits från fartyget från kl. 4 till 8 på fredagsmorgon, men ingen båt från land kunde upptäckas göra försök att komma till de skeppsbrutne. De tillfrågade förklarade sig anse, att räddningsbåten hade kunnat utan fara begifva sig ut till fartyget på morgonen till kl. 8, men sedan hade det varit förenadt med lifsfara att gå ut; besättningens rodd mot land hade varit mycket farligare än en samtidig färd med räddningshåten till fartyget skulle hafva varit. Vid besättningens rodd till land måste alla krafter användas; deras båt intog dervid endast litet vatten och lade oskadd till vid land, der intet räddningsmanskap då påträffades. DÅ styrmannen uppmanade räddningsmanskapet att göra ett försök att komma till grundet, svarades”att på morgonen ett tre timmars fåfängt försök gjorts, men att båten måst återvända. Kl. 2 på middagen var räddningsbåten redan insatt -i sitt skjul, då styrmannen gaf öfverenskommen signal till ångfartyget, att någon hjelp från land ej varatt vänta. Räddningsmanskapets uppförande hade för öfrigt varit tillmötesgående mot de räddade.
Vidare upplystes att afståndet från fartyget till land utgör omkring 5 1/2 minuter, d. v. s. närmare en svensk landtmil.
Såsom tolk vid sjöförklaringens afgifvande tjenstgjorde tyske konsuln Karl L. Ekman.
Denna sorgliga händelse torde vara ett gif akt för vederbörande att till ett bättre ändra det i mindre tillfredsställande skick varande lifräddningsväsendet vid våra kuster. Lifräddningsmanskapets bristfälliga utrustning och materiel förmå ej att tillräckligt skydda äfven det modigaste manskap vid dylika utfärder till sjös under vintertiden. Utom dugliga båtar måste manskapet förses med vattentäta, kroppen fullt skyddande kläder, som ej genast blifva genomisade, för att kunna utföra sitt svåra värf. Derjämte bör detta manskap, som ofta har att kämpa den största kraft och uthållighet fordrande strider på hafvet, utgöras af ungt och fullt arbetsfört folk. Först då kan det med tillförsigt upptaga kampen med vågorna och rädda de skeppsbrutne från undergång.
Af fartygets räddade besättning afreste i dag med Sofia de sex matroserna.
Styrmannen och maskinisten komma ännu en tid att qvardröja härstädes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1884
N:r 4.

Förloradt.

En stickväska med rödt foder och inneliggande arbete borttappades torsdags eftermiddagen. Upphittaren torde mot vedergällning återlemna densamma till egaren, hvars adress uppgifvas å Gotlands Allehandas annonskontor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1884
N:r 4.

Dödsfall Per Niclas Bergström

Att Körsnären Riddaren af Kgl. Vasaorden herr Per Niclas Bergström, född den 12 Febr. 1813, stilla och fridfullt afsomnade lördagen den 5:te Januari 1884 kl. 11,10 e.m.; djupt sörjd och innerligt saknad af maka, barn, slägt och talrika vänner, tillkännagifves endast på detta sätt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1884
N:r 4.

Auktion vid Alfvene i Vallstena.

Genom offentlig auktion, som lördagen den 19:de innevarande Januari från kl. 11 f.m. förrättas vid Alfvene i Vallstena, låta hemmansegarne Hans Thomasson, Rå, och Anton Klintberg, Hägvalds, i samma socken, i anseende till utflyttniog i följd af laga skifte, till den mestbjudande försälja alla åbygnader, som äro uppförda på deras samfäldta hemman vid Alfvene, bestående af: bo ningshus af sten uuder brädtak, en flygelbygnad af sten under tegeltak, en magasinsbygnad och ladugårdsbygnader, hvaraf en del äro uppförda af sten och en del af trä under brädtak, samt ett tröskverksskjul och ett tröskverk.
Bygnuaderna utbjudas hvar för sig med förbebållen pröfningsrätt; och lemnas betalningsanstånd åt godkände inropare till den 1 nästkommande Oktober.
Hörsne den 8 Januari 1884.
Efter anmodan,
L. P. CHRISTENSSON.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1884
N:r 4.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Förfalskningsbrott. Detta förut omnämda mål mellan allmänna åklagaren samt judiske trosbekännarne handelsbiträdet Markus Zacharias och dennes hustru Rebecka samt deras 16-årige son Bernhard Leopold, tillhörande fjerde klassen i härvarande högre allmänna läroverk, handlades åter i förgår. Som bekant har handlanden K. J. Ohlsson angifvit makarne Zacharias för förfalskning af en vid rätten företedd vittnesstämning, hvilken förfalskning enligt hvad tvänne vittnen intygat bestått deruti, att ett nytt namn skrifvits å stämningen, sedan den af borgmästaren undertecknats. Ynglingen Z. har, såsom äfven förut nämts, inför läroverkets rektor, sinbklassföreståndare och åklagaren öppet erkänt, att han ditskrifvit det nya namnet, men sedan återtagit denna sin uppgift.
Samtliga svarandeparterna voro nu närvarande. Fadren Z. inlemnade ett skriftligt anförande, hvari han gjorde en del tillägg till protokollet för föregående rättegångstillfälle samt begärde tre veckors uppskof för afgifvande af slutligt svaromål.
Förhöret med ynglingen Z. vidtog derefter, under hvilket föräldrarne fingo taga afträde. Rättens ordförande uppmanade nu ynglingen att öppet erkänna sin förseelse, hvilken, om den erkändes, skulle mildt bedömas såsom ej hafvande blifvit begången med uppsåt. Svaranden förnekade att hafva skrifvit något som hälst namn och sade sig ej hafva vetskap om hvem som skrifvit namnet; han sade sig hafva blifvit lockad att ljuga och pinad till bekännelse, hvarigenom han också blifvit sjuk. På fråga af rektor på hvad sätt och genom hvilka medel han skulle hafva blifvit pinad till bekännelse svarade han, att det skett genom hårda tilltal vid förhören samt genom hotelse af straff och förvisning från läroverket; hvilket sistnämde ban ansåg hårdt, då, såsom orden föllo sig, »jag ju ej begått något brott på skolam».
Läroverkets rektor framhöll, att ynglingen i hans och stadsfiskalens närvaro erkänt, att han skrifvit modrens och ett par andra namn å stämningen samt att han kallats till rektor förutnämda eftermiddag för att delgifvas, om han finge stanna vid eller tillsvidare skulle uteslutas från skolan, hvarom rektor vid förmiddagens förhör ännu ej fattat beslut, hvaraf sålunda framgick, att ynglingen på f. m.
ej hotats med förvisning från skolan.
Åklagaren anhöll om vittnesförhör med adjunkten Berglund, ynglingen Z:s klassföreståndare, mot hvilken svarandena anmälde jäf, enär han samt rektor, stadsfiskalen och 2 polisbetjenter voro till åtal anmälde hos justitiebudsman för att hafva pinat ynglingen Z. till bekännelse. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten det åceropade vittnet vara oförhindradt att i målet höras, enär nämda anmälan ej blifvit styrkt.
Vittnet berättade, att rektor vid förhöret på e.m. på ett allvarligt, hjertligt och bevekande sätt uppmanat ynglingen Z. att bekänna sanningen. Vid det förhör vittnet ord i enrum höll med gossen, då vittnet i vänliga ordalag stälde sina ord till lärjungen, erkände ban sin förseelse, som han uppmanades att äfven bekänna för rektor, hvilket han också strax derefter gjorde under strida tårar.
Orsaken hvarför den på f.m. afgifna bekännelsen återtogs angaf gossen vara fruktan för att göra sin fader olycklig.
Tvänne af svarandena åberopade vittnen hade ingenting att i saken berätta.
Ynglingen Z., som under den med honom ensam företagna ransakningen ofta förgäfves kämpade med sina tårar, kunde oaktadt rätten ordförandes till honom stälda än stränga, än milda ord ej förmås frångå sitt nekande. Fadren Z. betedde sig på ett i högsta grad otillständigt sätt inför rätt, beskylde gång på gång ordföranden för partiskhet, utfor i smädelser mot åklagaren, rektorn och sonens klassföreståndare m. m., på grund hvaraf åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt uppförande inför rätta.
Åklagaren öfverlemnade målet med yrkande om ansvar å sonen Z. för förfalskningsbrott samt & makarne Z, för begagnande af falsk handling och för ärekränkande beskyllningar, i hvilket sistnämda yrkande rektor Hernlund instämde.
Målet uppsköts till 28 dennes, dåsvarandena vid hämtnings påföljd skulle komma tillstädes och vara bereda att slutligt utföra målet vid äfventyr att något vidare uppskof ej beviljades dem.

Olaga utskänkning af maltdrycker. Såsom förut nämts, har Heleva Brita Erlandsson af rådhusrätten dömts till värjemålsed, hvilken dom af hofrätten faststälts Svaranden förklarade nu genom ombud, att hon ej ville gå eden. Utslag afkunnas 14 dennes.
— Enkan Avnva Maria Blom har äfven åtalats för utskänkniug af maltdrycker och kaffe. Hon nar förut erkänt att hon sålt kokt kaffe, men förnekat det öfriga. Två poliskonstaplar intygade nu, att de i henneslokal funnit berusade personer och bredvid dem uppslagna ölbuteljer; vid ett tillfälle hade polis eftertelefonerats, emedan oordning varit rådande å lokalen, som af polisen måst utrymmas. Såsom ombud för svaranden uppträdde f. artilleristen Flygare, hvilken på grund af det sätt, hvarpå han utförde sin talan, förehölls af ordföranden att, innan han åtoge sig ett sådant uppdrag, lära sig burn ett ombud borde uppträda.
Målet uppsköts på åtta dagar.

I sjörättsmålet angående sammanstötningen mellan finska ångfartyget Storfursten och österrikiska skeppet Nina inlemnades af kapten Åströms och styrman Vestins ombud ritningar öfver ångfartyget efter sammanstötningen. Nämda ombud begärde Sppaken emedan svar ej ännu ingått från hans hufvndmän.
Målet uppsköts till 21 dennes, då hrr Åström och Vestin skulle vara beredde att föra målet till slut.

Redovisningsmål. Sakförare A. K. Stenmark var af Niklas Ihre iostämd, emedan han ej redogjort för en af Ihre till honom lemnad inkassering. Såväl nu som förra gången målet var före bade svaranden till rätten sändt ett ombud, som i sak ej kunde något i målet upp\’ysa, hvarför svaranden nu såsom då bötfäldes. I en till rätten inlemnad skrift sade sig svaranden ej hafva haft något som hälst uppdrag af käranden. Målet uppsköts till 21 dennes, då svaranden vid laga påföljd skulle komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Från sjön.

Bergningsångaren Hero, kapten Höjer, hitkom i måndags från Fårösund och afgick härifrån igår.
— Engelska ångfartyget Vistka, kapten Sullon, hemma i London samt på resa från Shields till Libau med last at kol, strandade i fredagsnatt strax norr om Torekov. För- och storrummen blefvo vattenfylda. Svitzers bergningsångare äro reqvirerade till strandningsstället.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Ett par skenande hästar

rusade i lördags middag in genom Österport och fortsatte med vild fart nedåt staden, tills den ena hästen föll vid Donnersplats, der de fasttogos. Hästarne voro förspan s. k. långvagn, som blifvit svårt ramponerad. Körsvennen, hemmahörande vid Norrgårda i Vallstena, kastades redan utanför stadsmuren ur åkdonet, hvarvid nyckelbenet afbröts och ett svårt sår i pannan erhölls. Den skadade fördes ge nast till lasarettet, der han ännu vårdas. Den å Donnersplats fallande hästen blef obetydligt skadad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Goodtemplarlogen »Hoppets här»

firade i söndags sin årsfest å Oskarssalen, som var festligt prydd samt nästan fyld af ordensmedlemmar och andre. Föredrag, deklamation och sång omvexlade under aftonens lopp, hvarjämte kaffe serverades.
Efter festens slut intogos flere nya medlemmar i orden.
I förgår höll predikanten K. Englund ett nykterhetsföredrag å Oskarssalen inför en stor samling åhörare. Efter föredragets slut försåldes af logen »Hoppets härs» syförening förfärdigade arbeten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Gymnastikläraretjensten

vid Visby högre allmänna läroverk sökes af löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring K. O N. Hammarström, samt af underlöjtnanterna D. H. Söderberg vid Gotlands nationalbeväring, K. L. G. Mossberg vid Vestmanlands regemente och R. P. Petersson vid Jönköpings regemente.
De tre förstnämde äro födde 1856 och den sistnämde 1853.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Lots- och fyrväsendet.

Under sistl. år har ny fyrplats med fast aflönad betjening blifvit anordnad på Gotska Sandöns sydostligaste udde,! hvarjämte det förut i Öregrundsgrepen förlagda fyrskeppet under året blifvit utlagdt vid undervattensgrundet Kopparstenarne.
Under sagda tid har derjämte Faluddens lifräddningsstation förändrats från fullständig station till lifbåtsstation samt en ny raketstation inrättats i Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.