Borgenärerna

i handlanden J. P. Stengårds på Slite konkurs kallas härmed att sammanträda & värdshuset på Slite torsdagen den 31 dennes kl. 3 e.m; för att höras och fatta beslut om några vigtiga angelägenheter, som röra konkursboet.
Slite den 24 Janbari 1884.
CARL LYBERG.
sysslomar.

Samtlige borgenärer i styckjunkaren Johan Visselgrens, Stora Rytftes i Fole denna dag började konkurs varda härigenom kallade att rist innan kl. 12 på (dagen onsdagen den 19 nästkommande Mars inför domhbafvandev i Gotlands Norra härad å Alleqvia tiogställe sina fordringar i konkursen lagligen anmäla och bevaka.
Visby den 17 Januari 1884.
DOMARE-ÄMBETET.

Samtlige borgenärer i hemmansegaren J. N. Budins, Stenstu i Anga, denna dag började konkurs varda härigenom kallade att sist innan klockan 12 på dagen onsdagen den 26 nästkommande Mars inför domhafvanden i Gotlands norra härad &å Alleqvia tingsställe sina fordringar i konkursen lagligen anmäla och bevaka.
Visby den 22 Januari 1884.
DOMARE-ÅMBETET.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Januari 1884
N:r 8.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Slagsmål, knifhugg m. m. I afton hölls ransakning ålänsfängelset angående det förut omnämda mellan artillerister och landtbor 12 dennes försiggångna slagsmål.
Åklagaren afgaf en redogörelse för de undersökningar han vidtagit, hvaraf framgick, att artilleristen nr 389 Frans Olof Oskar Östergren å en gård här i staden kommit i delo med smeden Oskar Ferdinand Engström och ynglingen Karl Hellgren trån Hägdarfve i Akebäck, hvarvid Östergren skulle hafva tilldelat Engström åtskilliga slag, så att blod flutit. Östergren, som äfven erhållit en del slag, skulle då hafva hotat landtborna med stryk, då de skulle hemresa. Vid 4-tiden på e.m. hade också flere artillerister samlat sig utanför Österport. Då detvänne ofvannämde landtborna åkte ut genom porten, förföljdes de af artillerister, af hvilka endast tre, nämde Östergren, nr 47 Gustaf Vilhelm Alexius Qviberg och nr 8 Reinhold Hansson, hunno tatt dem vid vägskiftet. Artilleristerna ryckte derpå piskan från de åkande och en af de senare ned från vagnen, hvars last af jernstänger artilleristerna sökte att draga från vagnen, Båtsmannen Källgren, som just i samma ögonblick kom åkande från staden, steg då ur sitt åkdon och gick fram till de tvistande, då artilleristen Qviberg fattade honom i rockkragen. Källgren gafdå Qviberg en knuff, så att Q. kom i diket, hvarifrån han började att bombardera Källgren med stenkastning. Artilleristen Hansson, som från andra sidan anföll Källgren, blef då träffad af Källgrens knif.
Häktade båtsmanen vid första kompaniet Olof Johan Hjalmar Källgren afgaf lugnt och uppriktigt sin bekännelse. Han hade först varit vittne till huru en artillerist (Östergren) slagit en landtbo å en gård i staden, så att landtbon erhöll blödande sår. Då artilleristen derpå blef tuktad af landtborna, hörde Källgren, att artilleristen hotade dem med stryk, då de skulle resa från staden. Vid 4-tiden på e. m. hade en hel hop artillerister samlat sig utanför Österport, då K. med en landtbo från Källunge var på resa från staden. K. såg då huru artilleristerna springande förföljde en skjuts, som for framåt vägen, hvarför K. hoppade ur åkdonet och sprang efter för att söka afstyra allt slagsmål. Vid vägskiftet hade den förföljda skjutsen (i hvilken ofvannämde Engström och Hellgren åkte) stannat och der upphunnits af nämde tre artillerister. Ea af desse senare rusade då på K. som knuffade honom i diket, K. öfverfölls då från den idiket nedknuffade artilleristen (Qviterg) med stenar, hvaraf han träffades i hutvudet; samtidigt anfölls han bakifrån af en annan artillerist (Hansson). Han drog då till sjelfförsvar sin knif, och märkte ej, att han sårat någon, förrän den, som bakifrån anfallit honom, ropade, att han blifvit skuren. Strax derpå åkte K. vidare.
Östergren och Qviberg nekade på ett tvärsäkert sätt, att de på något sätt förgått sig. De hade blifvit öfverfallne af Engströmioch Källgren; en hade till och med fått ett knifhugg, som han »först ett par dagar derefter märkte»,
Båtsmannen Källgren är född 1857 i Bäl, der hans föräldrar, ett arbetsfolk, ännu lefva.
Efter att i fyra år haft tjenst i Vallstena, blef han 1876 båtsman och ingick 1880 äktenskap, som är barnlöst.
Åklagaren begärde uppskof med målet dels för att inkalla vittnen mot artilleristerna och för anskaffande af Källgrens prestbetyg samt dels emedan lasarettsläkaren ej ännu kan afgifva något bestämdt omdöme om den sårade Hanssons tillstånd, hvarjämte artilleristerna Östergren och Qviberg nu åtalades för störande af vägfriden.
Rätten uppsköt målet till annan dag, då Qviberg och Östergren vid tio kronors| vite skulle tillstädeskomma,

Stölder. Ogifta Emma Augusta Nilsson, från Madesjö i Kalmar län, hvilken 2 sistl.
December, såsom förut nämts, föröfvat stölder på tre olika ställen i staden, dömdes i dag till tre månaders straffarbete och ett års vanfräjd utöfver strafftiden.

Ersättaingsmålet mellan handlanden Jakobsson i Burgsvik och skepparen Karl Svensson, hvilken, såsom förut nämts, på resa från Visby till Burgsvik med last af dynamit hade på lotsens befallning kastat denna käranden tillhöriga last öfver bord af fruktan för explosion vid fartygets befarade grundstötning, förklarades vara förlikt och afskrefs.

Skuldfordringsmål. Handl. G. T. Hägg bade instämt handl. Lars Bachér med yrkande, att Bachér måtte åläggas betala käranden 1,700 kronor, enär käranden inropat å auktion ett konsul Vestbergs konkursmassa tillhörigt och af svaranden utfärdadt skuldebref å denna summa. Skuldebrefvet hade visserligen förkommit, men erbjöd sig käranden att gifva svaranden den säkerhet, som af rådhusrätten kunde bestämmas, för att ej svaranden, om skuldebrefvet upptäcktes, skulle deraf lida någon risk.
Härå inlemnade B. ett skriftlig svaromål, innehållande bland annat, att han, som haft motfordran i nämda massa, med sysslomännen gjort upp full qvittning; den ene af sysslomänmännen (en nu afliden person) hade derefter försäkrat svaranden, att v uppbränt skuldebrefvet. På grund häraf bestred han käromålet och fordrade 20 kronor för sin inställelse.
Kärandens ombud, v. häradshöfding Karl Herlitz anhöll på grund af svarandens vägran att betala att få målet afskrifvet samt medgaf en skälig ersättning åt svaranden för hans inställelse, men upplyste derjämte att, sedan stämningen uttagits, det förkomna skuldebrefvet kommit till rätta, hvadan svarandens uppgift, att en af nämda konkursmassas sysslomän skulle hafva yttrat, att han uppbränt detsamma, således vore osnna..
Efter enskild öfverläggning förklarade rätten målet afskrifvet och tillerkände svaranden i ersättning tre kronor.

Våld och fylleri. Jordegaren Enok Stenström vid Broväg var instämd, emedan han 2 sistl. November med ett tillhygge tillfogat husbonden Vilhelm August Lindberg, Haldarfve i Lokrume, ett slag i ansigtet,; så att ett tumslångt sår samt blånader och svullnad uppstått. Stenström genmälde att han vid tillfället varit till den grad berusad, att han ej visste hvad som händt, men kunde ej tro, att han slagit någon, bvarför han nekade till anklagelsen, Lindberg upplyste, att de båda åkande följts åt från staden, då Stenström med piskskaftet tilldelat honom slaget.
Åklagaren erhöll uppskof till annan dag, då Stenström, som äfven var åtalad för fylleri vid ett annat tillfälle, vid hämtnings äfventyr skulle komma tillstädes.

Svea hofrätt har faststälts Visby rådhusrätts dom, hvarigenom färgare J. V. Fornell, hvars skenande hästar så illa skadat en hemmansegare Oskar Högberg tillhörig häst, att den måste dödas, ålagts att ersätta Högberg med 245 kronor och utgifva 50 kronor irättegångskostnader, hvarjämte Fornell skall betala kärandens kostnader i hofrätten med tio kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Från sjön.

Ångaren »Wolmer» har i tisdags strandat på Refsnaes.
— Ångaren City of Columbia, på resa från Boston till Savannah med 81 passagerare, af hvilka tredjedelen utgjordes af fruntimmer och barn, strandade i fredags vid Kap Gaghead på ön Merthas-Vineyards vestkust (vid Massachusetts kust). 104 omkommo, hvaribland 55 första-klass-passagerare, 15 andra-klass-passagerare och 34 af besättningen. Endast 22 räddades. 1 det ögonblick olyckan inträffade störtade alla upp på däcket. Böljorna bortspolade nästan alla. Den tarkiska generalkonsuln i Boston drunknade.
— 13 dennes landsattes omkring 8/4 mil söder om Kjöge skonerten »Emania» från Oskarshamn, kapten Eriksson, på resa från Eagland tiil Kjöge med kol. Då vädret var klart och vinden gynsam för att uppnå Kjöge hamn antog man, att fartyget sprungit läck och icke kunde hållas på pumparne, hvilket sedermera visade sig icke vara fallet, ty om natten kom det vid inträdande högvatten åter flott och infördes oskadadti hamnen. Samma fartyg strandade under stormfloden 1872 vid Kjöge och var då hemmahörande i Amsterdam. Derefter hade det sin hemort i Kjöge till 1880 under namnet »Margrete».

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Vid nationalbeväringens artilleristamtrupp

anstälde officerare hade gevom t. f. artilleribefälhafvaren anhållit, att, alldenstund de äro i daglig tjenstgöring, i likhet med underofficerarne och läkaren vid batteriet komma i åtnjutande af dagaflöning under hela året. Arméförvaltningen och krigsministern hafva tillstyrkt saken, och regeringen gör vid årets riksdag framställning om att dagaflöning, måtte tillerkännas kompanischefen med 3 kr. samt löjtnanten, underlöjtnanten och adjutanten hos artilleribefälhafvaren med 2 kr. hvardera om dagen. Då vid en sådan anordniog de hittills anvisade arvodesbeloppen åt sagde officerare i stället skulle ur\’staten utgå, så skulle, om riksdagen bifaller förslaget, statsanslaget till beväringen höjas med 1,015 kr: till 201,997 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Ett dödsfall,

lika oväntadt som sorgligt, egde rum i lördags å Karlsborg, der nämligen underlöjtnanten vid Gotlands nationalbeväring Gustaf Timoteus Falck tog sig afdaga. Falck, som var född 1859, blef officer 1880 och tjenstgjorde de två senaste åren såsom adjutant vid norra bataljonen.
Den unge mannen, som sedan i somras innehade kommendering & Karlsborg, var i julas på besök i sitt hem här i Visby och var då vid sin vanliga friska helsa.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Den brandskadeersättning,

som tillerkänts borgm. Een på grund af den hans fastighet sistlidne fredag öfvergångna eldsvådan, är bestämd till 10,200 kronor sålunda delade: 500 kr. för rotundan (försäkrad i städernas allm. bolag för 750 kr., samt 9,700 kronor för huset (försäkradt för 10,400 i npyssnämda bolag samt för 5,000 i Svea). Uti ersättningssumman 9,700 kr. deltager »Svea» med en tredjedel. Värderingsmän voro komiterade för städernas bolag : kapt. Ternstedt, kakelugnsm. Berg; byggm. Stenbom garfvare Ödin och handl. G. T. Hägg jämte agenten för Svea konsul Ekman.
Någon värdering på skadan å lösöreboet har ännu icke egt rum.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:
Klinte socken: födde 29; döde 19; folkmängd 31 December 1,197; ökning 30.
Fröjels socken: födde 11; döde 10; folkmängd 31 December 621; minskning 5.
Fardhems socken: födde 4; döde 2; inflyttade 20; utflyttade 17; folkmängd 31 Deacember 368; ökning 5.
Linde socken: födde 11; döde 1; inflyttade 35; utflyttade 88; folkmängd 31 December 346; ökning 7.
Lojsta socken: födde 4; död 8; inflyttade 19; utflyttade 20; folkmängd 31 December 292; minskning 5.
Sanda pastorat: födde 31; döde 18; inflyttade 109; utflyttade 124; folkmängd 31 December i Sanda socken 902,i Mästerby socken 425 och i Vestergarns socken 361, summa 1,688.
Kräklingbo socken: födde 9; döde 4; inflyttade 23; utflyttade 28; folkmängd 31 December 474; ingen ökning eller minskning.
Ala socken: födde 9; döde 4; inflyttade 25; utflyttade 13; folkmängd 31 December 316; ökning 17.
Anga socken: födde 7; döde 7; inflyttade 22; utflyttade 28; folkmängd 31 December 318; minskning 6.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Arbetarringen

hade i söndags ett talrikt besökt sammanträde, hvars förhandlingar leddes af handl. Aug: Johansson.
Ordföranden redogjorde för ringstyrelsens förslag till en inom ringen tillämnad sjukoch begrafningskassa. Styrelsen hade tänkt sig såsom lämplig en inträdesafgift å 1 krona 25 öre och en årsafgift å 5 kronor, då medlem vid behof skulle vara berättigad till en sjukhjelp af 7 kronor i veckan (under högst 13 veckor årligen).
Till begrafningshjelp skulle 75 kronor utgå till hvarje dödsbo, livartill en uttaxering af 50 öre skulle ega rum, så länge medlemsantalet ej öfversteg 200; då antalet växt öfver denna siffra, skulle uttaxeringen kunna minskas.
En rätt liflig öfverläggning uppstod på grund af detta förslag, hvarvid flertalet ansågo, att kassan borde stå öppen för alla ringens medlemmar samt för alla både manliga och qvinliga invånare i Visby stads- och landsförsamlingar mellan 16 och 55 års ålder. Åt styrelsen uppdrogs att, med anledning af de uttalade åsigterna, till nästkommande sammankomst utarbeta förslag till kassan, hvarvid styrelsen hade, om den så fann nödigt, att till biträde förena med sig lämpliga personer.
Det annonserade: föredraget uteblef, enär doktor Goës måst företaga en sjukresa till landet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.

Till Visby ruiner

har, såsom ett telegram i lördagsnumret i korthet antydde, k. m:t hos årets riksdag begärt ett anslag af 20 tusen kronor, deraf 10 tusen skulle utgå under år 1885.
Angående denna angelägenhet har antiqvitetsakademien anfört bland annat, hurusom i den omständigheten, att Visby ruiner utgjorde minnen af en förgången storhetstid, hvars art man hade svårt att uppskatta utan dessa ruiner, låge ett tvingande skäl för deras bevarande åt samtid och efterverld, så mycket mer som. dessa minnesmärken vittnade icke blott om Visby stads forna storhet utan jämväl derom, hvad medeltiden i allmänhet mäktade åvägabringa. Men dertill komme äfven en annan omständighet af största vigt: dessa ruiner hade betydelse icke endast såsom illustration till historien, utan tillika ur konstens synpunkt, den svenska konstens ej mindre än medeltidskonstens i allmänhet. Af denna anledning hade de ock under senaste åren alltmera blifvit föremål för uppmärksamhet af utländske forskare. Af de många kyrkorna, som funnits i Visby, vore allenast en använd för gudstjenst och på grund deraf underhållen. De öfriga vore ruiner. När de efter reformationens införande ej längre behöfdes för gudstjenst, fingo de småningom förfalla; och af de förödelser, som öfvergått staden, hade äfven ödekyrkorna fått vidkännas sin rikliga andel, hvarigenom förfallet påskyndats, Men förstörelsens krafter verkade fortfarande, i det remnor uppstode, till en början skenbart ofarliga, men som, småningom vidgade, medförde ras. Sprickorna i murarna, isynuerhet de, som uppstått i deras öfre blottade delar, sedan taken försvunnit, medförde likaledes ständig fara: vatten trängde sig småningom in mellan stenarna, och när detta frös, sprängdes murarna sönder. Derest icke kraftiga mått och steg toges mot denna ständigt fortgående förödelse, hvars verkningar med åren stegrades, skulle af ruinerna slutligen icke annat återstå än oformliga murklumpar. Men vår tid, med dess mångsidiga forskningsbegär och dess uppmärksamhet för forntidens minnen, kunde icke med likgiltighet åse deras försvinnande.
Jämlikt k. brefvet 28 Maj 1880 förordnade k. m:t, att akademien egde för framtiden ombesörja, att Visby ruiner blefve på lämpligt sätt vårdade och underhållna, för hvilket ändamål ett af riksdagen beviljadt årligt anslag af 450 kronor stäldes till akademiens förfogande, hvarjämte akademien erhöll en samma af 977 kronor 73 öre, utgörande besparingen efter den så kallade ruinkassan, hvilken b2stod af vissa årligen inflytande afgifter från lägenheter, tillhörande Visby hospital. Denna behållning vore dock egentligen afsedd för inköp af till ruinerna stötande tomter med deras bygnader. För sjelfva ruinernas vård hade akademien för närvarande icke andra medel än förut nämda årliga anslagsbelopp af 450 kronor. Det vore likväl uppenbart, att detta anslag icke kunde förslå till annat än smärre åtgärder, såsom fyllande af remnor, igenmurande af mindre öppningar, understöttande af fallfärdiga ruindelar och dylikt, Sedan riksantiqvarien hos akademien gjort anmälan derom, att han vid sina årliga besigtningar af ruinerna funnit deras skick allt mera betänkligt, hade akademien ansett, att en i bygnadsfacket kunnig person borde\’ granska de vigtigaste kyrkoruinerna för att afgifva förslag rörande de åtgärder, som för ruinernas skyddande vore behöfliga, äfvensom beträffande kostnaderna för dessa åtgärders utförande.
Genom enskild persons frikostighet hade ock akademien blifvit satt i tillfälle att låta arkitekten E. V. Langlet besigtiga ruinerna och upprätta särskilda förslag i omförmälda syften, hvilka förslag afsåge de sex vigtigaste kyrkoruinerna — de enda, för hvilka några mera omfattande och med drygare omkostnader förenade åtgärder kunde under närvarande förhållanden ifrågasättas — och upptoge följande för ändamålet beräknade kostnadsbelopp, nämligen:

Riksantiqvarien har vitsordat lämpligheten af de åtgärder, som af Langlet föreslagits, och öfverintendentsämbetet, som erhållit befallning att häröfver afgifva utlåtande, har i skrifvelse 29 nästlidna December till bifall förordat akademiens framställning i ämnet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Januari 1884
N:r 7.