Södra häradsrätten.
Sparbankskatastrofen i Hejde. Ransakning med häktade f. folkskolläraren i Hejde K. P. Blomberg samt med Peter Olsson, Mölner i Väte, J. Procopé, Krämplösa i Hejde; Pettersson, Rågåkra i Hejde, och Fredriksson, Vesterväte i Väte, hvilka åtalats för delaktighet i Blombergs brott, hölls i förgår 4 länsfängelset inför en meninghet af ett par hundra personer.
Rättens ordförande var t. f. domhafvanden i södra häradet, v. häradshöfding G. Bergman, hvarjämte kronofogden Boktström tjenstgjorde såsom allmän åklagare.
Olsson och Procopé anmälde urmakare Norstedt från Klintehamn såssom sitt rättegångsbiträde. Åklagaren hemstälde, att på grund af målets beskaffenhet svarandena sjelfve måtte åläggas svara, på grund bvaraf rätten resolverade, att svarandena ej kunde förvägras att begagna biträde, skolande de dock sjelfve svare på till dem framstälda frågor.
Utom de vid föregående rättegångstillfälle företedda motböckerna, i hvilka oriktigheter förekommit, anmälde åklagaren, att 16 motböcker ånyo inkommit, hvilka hvar för sig nu granskades inför domstolen. I några af dessa fans endast en styrelseledamots namn, oaktadt enligt sparbankens reglemente minst två styrelseledamöter skulle teckna sina namn i motboken vid insättningar och uttagningar af pengar. Dessutom erkände Blomberg, att än sjelf falskeligen skrifvit styrelselemöters namn i ett par motböcker. Peter Olssohs namn hade han dock ett par gånger ditskrifvit på Olssons eget medgifvande. Härom tillfrågad svarade Olsson, att han kanske möjligen medgifvit det, hvilket han dock ej kunde påminna sig. De enligt dessa motböcker i or banken insatta medlen, hvilka ej införts i bankens räkenskap utan tillgripits af Blomberg utgjorde omkring 1,900 kronor.
Målsegandenas ombud K. V. Kahlqvist nämde, att flere oriktiga motböcker ytterligare funnos, hvilka ännu ej inkommit till styrelsen.
Ombud från Hejde och Väte kommuner framhöllo, att kommunerna ej hade något ansvar för den uppkomna bristen, hvilken bankens styrelse, som enligt bankreglementet vore solidariskt ansvarig, hade att ersätta.
Fem vittnen hördes derefter. Angående den förut omnämda, Hejde sparbank tillhöriga inteckning å 8,000 kronor i Blombergs hemman Tass, hvilken inteckning belånats i Gotlands enskilda bank för 2,000 kronor, hvilken senare affär enligt Blombergs uppgift skulle hafva utförts af Peter Olsson, upplyste ett vittne, en enskilda bankens styrelseledamot, att inteckpvingen såsom ett mycket godt Papper belånats med 2,000 kronor i banken 19 Juri 1883. \’Vittnet hade samma dag enligt hvad ett postqvitto utvisade till Blomberg afsändt en summa till ungefär sagda belopp. Huruda det var Olsson, som inlemnat papperet till belåning, kunde vittnet ej påminna sig.
Ett annat vittne, Anders Andersson, Medebys i Hejde, som till år 1879 varit ledamot af sparbankens styrelse, berättade, att Blomberg, antagligen år 1878, till vittnet sagt, att pengar måste skaffas till fyllande af brist i banken, hvadan B. föreslog, att vittnet och Johan Jakobsson, Smiss, skulle teckna borgen å en af B. utfärdad revers & 700 kronor, som sparbanken skulle belåna. Så skedde ock. Sedan lånet förfallit, hade vittnet ej återfått sitt namn, men nöjt sig dermed, då B. sagt, att det var inlöst. En tid derefter fick vittnet emellertid underrättelse från Gotlands enskilda bank, att vittnets namn förekom på en i banken belånad revers å 700 (reversen hade, såsom förut nämts, belånats här i Visby hos en enskild FR, som sedan belånat den i enskilda banken). Vittnet tillsade då Blomberg, hvilken såsom poststationsföreståndare sökt förekomma att brefvet från enskilde banken skulle framkomma till vittnet, om förhållandet. Blomberg sade då, att vittnet ej behöfde oroa sig, ty han och Olsson skulle lösa ut reversen. Olsson, med hvilken vittnet äfven talat, blef då ond och otidig. Då vittnet af Blomberg fordrade säkerhet, mottog han slutligen af B. en inteckning i Isume i Väte å 7,000 kronor. Vittnet, som ej hade minsta kunskap om att detta papper tillhörde sparbanken, förfrågade sig dock hos en styrelseledamot, huru dermed kunde förhålla sig, utan att derom erhålla närmare upplysning.
På grund af detta vittnesmål berättade Blomberg, att Olsson, då enskilda banken underrättat borgesmännen, sagt, att B. kunde lita Rh honom, så att intet obehag skulle uppstå. För att reglera saken uttogo de båda ur SR banken ofvannämda inteckning å 7,000 kronor (i sparbanken belånad af Olssons broder), hvilket papper de förgäfves sökte att belåna i enskilda banken och hos en enskild person Visby. Först då detta ej lyckats, lemnade Blomberg inteckningen såsom säkerhet till sistnämda vittne.
Häröfver hörd yttrade Olsson, att han, som väl hade hört att hans broder hade en dylik inteckning belånad i sparbanken, 4 hade tillsammans med B. hvarken uttagit den ur banken eller sökt belåna den i staden.
På grund af Anderssons vittnesmål yrkade åklagaren ansvar å Andersson, enär han bort misstänka, att den inteckningsrevers, som han af Blomberg erhöll såsom säkerhet, ej tillhörde Blomberg, hvarför han bort vägra mottaga den.
Vittnet Alfred Jakobsson, husegarei Visby, berättade, att Olsson sommaren 1883 inkommit till Jakobsson, då Olsson sagt, att vittnet nu skulle få pengar af Blomberg, emedan Olsson fått i uppdrag af B. att SpENAea 2,000 kronor för en inteckning, som B. skulle belåna i enskilda banken.
Olsson kunde ej förneka riktigheten af detta vittnesmål.
Vittnet Maria Hultgren mälde, att hon i Maj 1883 åhört ett mellan Blomberg och Olsson i B:s bostad hållet samtal, hvarvid Olsson skulle hafva yttrat: >Hvad ska vi göra med Henriksson (såsom förut nämts en Olssons slägting, som nu vistas i Amerika), vi få väl låna upp pengar någonstädes och hjelpa honom af?» Härtill hade Blomberg svarat: >Ja, men hvar skola vi få pengar?» — Vittnet hade i Januari 1883 äfven sett Olsson och Blomberg hemma i B:s bostad sitta framför ett bord, på hvilket pengar lågo. Olsson hade då sagt: >Dessa 400 kronor måste jag ha».
Blomberg hade då svarat: »Ja, men hvad skall jag då göra; intet fins då qvar till de andra».
Blomberg hade derefter yttrat till vittnet; »Jag blir olycklig, de ta pengar rent af ur händerna på mig».
Olsson invände häremot, att, om ett dylikt samtal egt rum, hade han endast återfordrat hvad Blomberg lånat af honom.
Blombergs hustru hördes derpå gra vis, på begäran af åklagaren, samt berättade.
att, sedan Blomberg rymt, Olsson och Procopé kommit till hennes bostad och bedt att få en B. tillhörig annotationsbok, hvarvid de yttrat, att ett blad var sönderrifvet och att den var för gammal. Medan de hade boken, aflägsnade sig hustru B. en kort stund i ett annat rum. — Eudast denna gång hade de haft boken i sina händer. — Boken, som nu företeddes inför domstolen, befans hafva flere stympade blad.
Åklagarens begäran om uppskot beviljades, hvarjämte rätten förordnade, att Blomberg fortfarande skulle hållas i häkte samt de öfrige fem svarandena vid vite af 100 kronor för dem hvardera komma tillstädes vid målets nästkommande handläggning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Juni 1884
N:r 48.
