Månad: december 2022

afgifver arkitekten Langlet följande utlåtande:
I motsats till S:t Drotten är väl S:t Nikolaus genom sin enkla form den till det yttre kanske minst pittoreska af Visby betygligare ruiner. Den företer dock helt visst ett högst imponerande inre.
Dess jämförelsevis tämligen väl bibehållna murar, pelare och till större delen ännu qvarvarande hvalf föra ovilkorligen tanken på möjligheten. att ännu en gång bringa detta, fordom så härliga bygnadsverk i det skick, som fordras för praktisk avvändbarhet. Högst anslående är det ädelt proportionerade koret med sina förvånande höga fönster och sina fina prydliga börnkolonner, öfver hvilka ännu de af dem uppburna, fint profilerade hvalfribborna delvis äro qvar. Så mycket mera beklaglig, ja upprörande, är den vandaliska framfart, som röjer sig kring kontre-forternas (kring koret) bortbrytning, och detta äfven derför, att just häri torde ligga ett af de svårare hindren mot ett icke alltför kostsamt iståndsättande af det hela. Att ett förslag i den riktningen emellertid nu, då tillräckligt kyrkligt utrymma för stadeus menighet lärer saknas, borde komma under öfvervägande, vore väl en icke alltför orimlig tanke. Må det förlåtas mig, att denna reflektion här finner avg och måtte den så till vida icke helt och hållet onyttigt vara framkastad, som det ju i alla fall torde förtjena öfvervägas, huruvida det egentliga målet för en undersökning af ruinens närvarande tillstånd icke skulle på det mest fullständiga sätt vinnas just genom ofvan antydda användande af det ståtliga bygnadsverket för tillgodoseende af nutida behof, hälst då detta stode i så nära förhållande till deu ursprungliga bestämmelsen.
Det är klart, att ett tak öfver det hela vore just hvad som framför allt behöfdes och nästan det enda för att skydda mot ett fortgående förfall. Och ett sådant tak belagdt med asfaltpapp skulle i kostnad knappast öfverstiga 10,000 kronor. I fall man nu, för att bringa det inre i brukbart skick, ville påkosta en lika stor summa, så tror jag att — på den kyrkliga inredningen när — målet vore vunnet. Detta allt under förutsättning, att monumentet skulle fortfarande betraktas hufvudsakligen som fornlemning, dess kyrkliga användning deremot endast såsom provisoriskt — och i enlighet dermed dess. apterande ordnas.
För att emellertid nu icke vidare öfverskrida det uppdrag mig är gifvet, skall jag tillåta mig här nedan angifva, i hvilka delar de allra nödvändigaste skyddande åtgärder synas mig böra finna tillämpning.
1) Under förutsättning att blott det minsta möjliga göres, tvekar jag icke att iförsta rummet sätta de båda hvalfbågarna närmast koret, öfver sidoskeppen, såsom varande i högsta behof af något åtgörande till förekommande af instörtning. Uppstöttning, insättande af en eller annan sten, en förstärkande påmurning, ingjutning och betäckning med cement är hvad allt här tarfvas och icke utan risk kan länge UPpekENeA 2) En liknande behandling torde ock korfönstrens hvalf böra underkastas och i samband dermed alla kormurarne genom cementbehandling upptill stärkas.
3) En sydöstlig kontrefort vid koret torde böra till dess nedre del, minst 10 till 12 fot högt, restaureras, för att något stödja korets omslutningsihur.
4) Önskligt vore, att öfrige kontreforter något reparerades förmedels nya stenars insättande, der de svåraste skadorna finnas.
5) Tillmurning af mindre hål i 2:a hvalfvet från koret öfver södra sidoskeppet — sedan nämligen en nu hotfullt sväfvande murklump derifrån blifvit aflägsnad.
6) Nordvestra murtrappans reparerande.
7) Borttagande af ett nästan horisontelt utskjutande större träd öfverst å norra muren samt diverse buskväxter.
8) De midtre hvalfkupornas stärkande förmedels cementingjutning — isynnerhet mot söder, der ingen sammanhängande gräsmatta skyddar dem.
9) Att kanterna af delvis rasade hvalfkupor på något sätt stärkas vore helt visst önskigt, men lämpligaste sättet härför torde utfinnas först sedan behöfliga ställningar uppsatts och med hjelp deraf noggrann undersökning kunnat ega rum.
Den ovanligt rikt anordnade hufvudportalen vid vestra ändan af södra långsidan, genom felande sex kolonner och andra brister mycket degraderad torde för närvarande böra utan vidare förbigås.
Sammaledes östligare portalen å samma sida och den mera enkelt ordnade å norra långsidan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.

Genom magistraten öfverlemnades igår till stadsfollmäktige en skrifvelse från k. m:ts befallningshafvande af 15 sistl. Mars af hufvudsakligt följande lydelse:
På derom af hr riksantiqvarien gjord framställning beslöt k., m:ts befallningshafvande förelägga stadsfullmäktige i Visby att före 15 nästkommande April hafva från S:t Karins ruin borttagit de der förvarade gamla stadsportarne och åt dem bereda annan och lämplig förvaringsplats intilldess k. m:ts vilja om deras blifvande förvaringssätt blifvit känd, hvarjämte stadsfullmäktige uppmanas att hos k, m:t anhålla om tillstånd att aflägsna portarne från deras ursprungliga platser i portöppningarne samt om föreskrift om sättet för deras framtida förvarande;
Med anledning häraf beslöto stadsfullmäktige att till konungen afgifva en af fullmäktiges sekreterare uppsatt skrifvelse af bufvudsakligt följande innehåll:
Af ålder hafva de norra, östra och södra från Visby stad ut till landsvägarne genom den staden omgifvande ringmuren ledande portöppningarne varit försedda med stora träportar. Dessa NG blefvo emellertid sedan lång tid tillbaka icke blott obehöfliga, utan voro för trafiken i de trånga portgångarne rent af hinderliga, hvarförutom de, oaktadt polisens bemödande för uppehållande af snyggheten, beredde tillfällen till gömslen för smuts och hvarjehanda orenlighet, Det var sålunda icke blott för underlättande af trafiken utan äfven i sanitärt hänseende angeläget att få dessa träportar aflyftade och borttagna, och då slutligen, år 1873 och påföljande år, omläggning af de från portarne ledande gatorna egde rnm, samt dervid, för beredande af nödigt vattenaflopp, stensättningen i portöppningarne måste höjas, kunde träportarne icke längre der få qvarhänga, utan lät staden aflyfta och borttaga desamma.
Då likväl ifrågavarande träportar, om än ej af egentligen antiqvariskt värde, likväl voro ålderdomliga och i visst hänseende märkliga, ansåg sig staden böra förvara och vårda de= samma, och då, om också staden, såsom sannoligt är, sjelf anskaffat portarne och dessa sålunda kunde anses tillhöra staden, de likväl varit tillbehör till ringmuren, som står under statens vård, ansåg sig staden, i saknad af annat förvaringsrum, kunna tillsvidare insätta desamma i en undangömd plats i S:t Karins kyrkoruin, hvarifrån likväl sedermera tvänne utaf dem blifvit förda och tillsvidare deponerade i en lokal, hvari åtskilliga märkliga minnen från ön förvaras, nämligen Gotlands fornsal, med skyldighet likväl för fornsalen att vid anfordran desamma i orubbadt skick återställa.
Emellertid hafva nu stadsfollmäktige blifvit, uppå derom af riksantiqvarien framstäldt yrkande, af Eders k. m:ts befallningshafvande förelagde att inom 15 innevarande April låtafrån S:t Karins ruin borttaga de der förvarade portarne och åt dem bereda annan och lämplig förvaringsplats intill dess k. m:ts vilja om deras blifvande förvaringssätt blifvit känd; och hafva, till åtlydnad af denna befallning, stadsfullmäktige nu gått i befattning derom att portarne ofördröjligen blifva utur S:t Karing en bortskaffade och provisoriskt förvarade.
Med anmälan om hvad sålunda i denna sak förekommit, få stadsfullmäktige hemställa, att Eders k. m:t måtte meddela föreskrift om ifrågavarande träportars förvarande, och då de, såsom stadsfullmäktige anfört, numera icke kunna i portöppoingarne placeras, och staden saknar lämpligt förvaringsrum för de stora, tunga och skrymmande portarne, våga stadsfullmäktige anhålla, att Eders k. m:t, med medgifvande att tvänne portar måtte fortfarande få förvaras i Gotlands fornsal, täcktes befria Visby stad från skyldigheten att för framtiden förvara de öfriga fyra portarne, på hvilka, lika litet som de i fornsalen förvarade, staden för sin del gör något som hälst anspråk.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.

En komité, bestående af hrr Een, Bergman, Hellgren och Jeurling, har utarbetat ett förslag till föl jande tillägg och ändringar i nu gällande ordningsföreskrifter, hvilket förslag, igår föredraget inför stadsfullmäktige, innehöll följande bestämmelser:

»Å stadens område utanför stadsmuren mellan nordvestra hörntornet och intill Manhems park samt utanför nu nämda område på sex hundra fots afstånd från stranden vare det förbjudet att lossa skott vid ansvar af böter från och med fem till och med hundra kronor».

»Vid ansvar at böter från och med två till och med tjugu kronor vare det en hvar förbjudet att i de s. k. Palissaderna samt i den s. k. studentallén med dess nordöstra fortsättning färdas med arbetsåkdon eller att färdas fortare än i gående vare sig med andra åkdon eller ridande; dock vare det dem, hvilka för att komma till eller från närbelägna tomter nödvändigt måste begagna dessa vägar, medgifvet att färdas i gående med arhbetsåkdon, — Under tiden från och med 1 April till den 1 Oktober vare det vid enahanda ansvarspåföljd, som här förut är bestämd, förbjudet att å den allmänna promenadväg, som sträcker sig utanför studentallén och vidare fram till hörnet af Graham Brothers mekaniska verkstad rida fortare eller med åkdon färdas fortare än i gående.»

»Efter starkt snöfall och sedan plogning egt rum skall all långs gatornas sidor befintlig, för trafiken hinderlig snö bortföras från gator och allmänna platser; och skall vid inträffande halka gångbana långs gatornas sidor på det sätt anordnas, att sand eller annat tjenligt ämne, som förhindrar halka, utströs å gångbanan, eller, der den är täckt med snö, långs gatornas sidor till bredd, motsvarande gångbana. — Rännstenarne skola vintertiden hållas öppna så att svallis från dem ej uppkommer å gång- eller körbana.»

»Vid äfventyr af böter från två till och med ett hundra kronor vare det förbjudet att här i staden befintliga ålderdomsminnesmärken, bestående af ännu qvarstående ruiner af äldre kyrkor samt den omkring staden gående muren, på något sätt vanpryda eller åverka medels huggande eller annat arbetes förrättande i ruinerna, hvarigenom de bristfälliga hvalfvens och murarnes nedstörtande kan påskyndas; ruinernas användande såsom förvaringsrom af hvad slag som hälst; uppförande af bygnader invid kyrkoruinerna eller stadsmuren samt orenlighets utkastande, sophögars eller annan orenlighets samlande uti, inpå eller i närheten af kyrkoruinerna, eller inskrifters anbringande å desamma eller i allmänhet deras användande för något för dem opassande ändamål.»

»All torfskärning och jordhämtning & allmän plats eller mark inom staden eller dess område vare förbjudna. Afhämtning af sten får ske, efter anmälan hos drätselkammaren, å stadens mark; väggrus får hämtas vester om södra byrummet, norr om staden vid Trojaborg på de platser, som äro af drätselkammaren utståkade, och vester om Lummelunds väg vid Galgberget; samt sand (vid Gamlehamn) söder för staden vid s. k. Halsjernet och öster för staden från s. k. Sandbryor, dook får icke sand- och grustägt tagas från sandgropen söder för staden i närheten af Kolmodinska tomten närmare än tio fot från sydliga gränslinien af åkern vid nämda tomt och sex fot från den närmast till sandgropen varande gärdesgården, samt tjugu fot från gränsen af den söder om sandgropen belägna åkern; i örgropen vid Trojaborg får icke gräfvas närmare än trettio fot från nämda forntida minnesmärke och sex fot från förbilöpande vägen och närmast till örgropen varande gärdesgård samt i s. k. Sandbryor öster för staden får icke gräfvas på närmare afstånd än trettio fot från förbilöpande Follingboväg eller tjugu fot från vid grustaget befintlig stängsel. — Den här medgifna grus- och sandtägt vare dock tillåten endast för stadens invånare.»

Hvad slutligen angår kodifieringen af samtliga för staden gällande ordningsföreskrifter, anse komiterade, att denna åtgärd lämpligast borde kunaa verkställas af magistraten hälst, förutom nu ifrågavarande ordningsföreskrifter, andra dylika snart äfven tillkomma och böra bland de öfriga inanordnas, och få vi hemställa, att stadsfullmäktige ville hos magistraten anhålla, att magistraten måtte kodifiera samtliga för staden särskildt gällande ordningsföreskrifter samt låta trycka desamma i ett enda sammanhängande häfte.
Härtill fogade lektor Bergman ett förslag till skärpning af nu gällande stadgande om rännstenarnes renhållning, hvilken nu skall ega rum endast två gånger i veckas. Hr Bergman föreslog, >»att rännsten, der i följd af stagnerande smuts och orenlighet så behöfves, äfven på andra dagar skall renhållas och sköljas med friskt vatten,» vid straffpåföljd såsom i ordningsstadgan för rikets städer å 14 är stadgadt.
Borgmästare Een påpekade det bedröfliga skick, i hvilket S:t Olofs gränd vid ingången till botaniska trädgården befunne sig. Ingen rännsten funnes der, hvadan vattnet stannade just vid ingången till trädgården. Talaren hemstälde till vederbörande att med första vidtaga åtgärder till iståndsättande af gränden. — Major Ihre upptog denna hemställan såsom sin motion och föreslog, att fullmäktige måtte uppdraga åt drätselkammaren att af disponibla medel låta utföra arbetet. Motionen remitterades till drätselkammaren.
På förslag af hr Kolmodin beslöts att komiterades utlåtande skulle cirkulera bland fullmäktige.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.

hade igår sitt ordinarie månadssammanträde, från hvilket sju ledamöter på grund af bortresa från staden voro frånvarande.
— Styrman Vahlbäcks af drätselkammaren förordade ansökan om infäste å tomten nr 57 i Strandrotens 1 qvarter och å nr 75 vester om staden beviljades.
Af drätselkammaren, under vilkor för staden att få genom tomten, om så behöf ves, afleda vatten, tillstyrkt ansökan från sjömannen Oskar Edvard Eriksson om infäste å nr 37 i Klinterotens 1 qvarter bifölls.
N. J. Andersson fick sin af drätselkammaren gillade ansökan om infäste å nr 127 i Klinterotens 4 qvarter beviljad.
En ansökan från bokhållare Johan G. Herlitz om infäste af nr 35 norr om staden blef åter hänskjuten till drätselkammaren.
— Hamndirektionen anhöll om ett förslagsanslag å ett tusen kronor till reparation af en å kajen vid Skeppsbron genom några stenblocks utskjutning åstadkommen skada, hvilken anhållan af fullmäktige bifölls.
Sedan anslaget beviljats, framstälde hr Lyht, om ej skäl vore att tillsätta en sakkunnig tillsyningsman öfver arbetet. På det ställe, der utskjutningen nu skett, hade ytan varit vacker men det inre varit klent arbete, i det stenarne varit illa apterade, ej sammanbundna med jern och egt intet fäste. Arbetet hade varit så dåligt gjordt, att det vore en riktig skam.
Konsul Ekman upplyste, att hamndirektionen uppdragit utförandet af arbetet åt en pålitlig och skicklig person samt anmodat en fullt sakkunnig att deröfver utöfva tillsyn. Det föregående arbetet hade utförts på entreprenad, hvarvid möjligen någon felaktighet i arbetet blifvit begången. Att nu tillkalla någon fackman från fastlandet, blefve lika dyrt som hela arbetet.
— Hr Jeurlings förslag om insättande af en ledamot i spritbolagets styrelse blef förklaradt hvilande.
— Fullmäktige beslöto att hos k. m:ts befallningshafvande anhålla, att för näst kommande försäljningsår 1 minuthandelsställe och 7 utskänkningsställen för försäljning af bränvin (af hvilka skulle användas 2 för hotell- och schveitserirörelse, 3 för krogrörelse, 1 för nykterhetsvärdshus, der utskänkning af bränvin endast eger rum till spisande gäster vid måltider, samt 1 för D. B. V:s paviljong från 1 Maj till 1 Oktober) skulle anses tillräckligt.
Magistraten hade föreslagit, att krogen i norr måtte anordnas till nykterhetsvärdshus. För detta förslag talade hr borgmästaren, mot detsamma hrr Hederstedt, Engström, Ihre och Bergman.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 April 1884
N:r 29.