Skenande hästar.

I förgår vid 11-tiden på f.m. råkade ett par hästar, körda af ynglingen Johan Johansson, i tjenst hos hemmansegaren Lars Pettessson, Hagvards i Follingbo, i sken å planen utanför Wallérs handelsbod samt rusade i vild fart utför S:t Hansgatan. Egendomligt nog vände de å S:t Hans plan och begåfvo sig uppför samma gata samt fasttogos på samma plats, der de började skena.
Såväl körsvennen som hästarne sluppo undan med några mindre skråmor; vagnen blef deremot illa tilltygad, hvarjämte fyra säckar med säd slungades af lasset, så att säden kriogspreds här och der efter gatan.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Februari 1884
N:r 12.

En arbetarering

har bildats i Klinte, i hvilken ring bvarje inom Klinte och närgränsande socknar boende välfräjdad man eller qvinna eger att inträda. Hvarje medlem erlägger 25 i inträdesafgift och 25 öre i årsafgift. Ringens syfte angifves vara främjande af nykterhet, sedlighet och sparsamhet. Ur ringens stad gar medddelas följande utdrag:
För att minska arbetarnes lefnadskostnader, vill ringen träda i underhandling med Klintehamns köpmän och bagare m. fl., för att söka erhålla afslag eller rabatt på lifs- och andra förnödenheter af fullgod vara, mot det, att ringens medlemmar förbinda sig, att kontant köpa sina varor hos den eller de handlande och andre, som erbjuda högsta rabatten.
För att de besparingar, som genom mindre användande af spirituösa drycker, billigare förnödenheter m.m., kunna af arbetarne åstadkommas, må kunna göras fruktbärande, tillhandahållas hos ringens leverantörer postsparmärken å 10 öre, hvilka, så svart tiostycken äro samlade, insättas i postsparbanken, för att göras räntebärande.
Ringen må icke med sin verksamhet förena enbart religiösa eller politiska spörsmål, för att icke derigenom förlama eller förrycka dess egentliga verksamhet och uppgift.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Februari 1884
N:r 12.

Tillvarataget.

En mindre summa penningar är upphittad utanför kyrkan och kan af rätte egaren återfås i S:t Gertrudsgränd huset nr 1, 1tr. upp.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Februari 1884
N:r 12.

I anseende till arrendets upphörande

den 14 nästk. Mars af kronolägenheten Skenholmen försäljas genom offentlig auktion Måndagen den 18 de innevarande Februari från k. 10 förmidd. för vederbörandes räkning vid Lergrafshamn i Rute socken till den mestbjudande en större hölada at timmer, 2:ne st. i godt stånd varande pråmar, 2:ne mindre bygnader å Skenholmen, en land: bryga dersammanstädes, jämte åtskilliga andra inventarier, som här ej behöl va uppräknas. — Tre Månaders betalningsansfånd lemnas af mig godkända köpare. — Ladan å Lergraf jämte bygnaderna och landbryggan å Skenholmen skola af blifvande köpare afbämtas invan den 14 Mars detta år. Närmare bestämmelser erbållas före auktionen.
Rute den 7 Februari 1884.
L. D. SILTBERG.
Anmodad auktionsförrättare.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Februari 1884
N:r 12.

Dödsfall Maria Carolina

Att vår oförgätliga lilla dotter Maria Carolina stilla afled Mån Sage den 4 Februari 1884 kl. 8 f. m. i en ålder af 6 månader, batva vi den sorgliga pligten slägt och vänner tillkännagifva.
Visby den 6 Februari 1884.
Johanna Pettersson, Karl Pettersson,
född Pettersson

Herran gaf och Herran tog
Välsignadt vare Herrans namn.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Februari 1884
N:r 12.

Några betraktelser öfver hästuppfödning och hästdressyr på Gotland.

Man behöfver ej länge vistas på Gotland eller göra många resor till landsbygden, man behöfver knappast något annat än att iakttaga det litet emellan törekommande vilda skenandet af landthästarne på Visby gator eller läsa uppgifterna i Gotl. Allehanda om de ofta förekommande olyckshändelserna, dervid stundom menniskolif gått förlorade, för att få det omdömet stadgadt, att det måste vara mycket illa bestäldt med dessa hästars tämjning och dressyr. Och så är det äfven! I ingen svensk provins torde någon motsvarighet dertill förekomma. Forskar man åter efter orsakerna till detta säregna förhållande, så ligga dessa ej långt borta, då man vet, att den lilla skogshästen, »russen», af ålder här användts såväl till jordbruket som till åkhäst. Dessa halfvilda pony underkastades först vid 4 till 5 året ett slags bristfällig tämjning och inkörning, men bibehöllo under hela sitt lif en viss envis sjelfständighet, för att ej säga egensinne. Sedan med ett ökadt jordbruk dessa hästar befunuits för små och svaga, lyckliggjordes provinsen i början af 1830-talet med s. .k. ädla hingstar, införda sannolikt från Ottenby stuteri, och frambragtes genom dessa en kroasering så märklig, att enligt länsveterinär Schougs årsberättelse af 1866 till d. v. Sundhetskollegium minst 3/4 af länets hästar var behäftad med ärftliga fel. Detta beklagliga förhållande hade till följd, att genom hushållningssällskapets försorg norska hingstar anskaffades såsom beskällare, och sedan dess har genom dessas inflytande äfvensom genom de årliga hästpremieringsmötena ett märkbart bättre förhållande så småningom inträdt särdeles i mellersta och södra delen af ön.
Emellertid qvarstår tämligen oförändradt samma vårdslöshet vid uvghästens uppfödning och inkörning, som under de tider »russen» fann ett mera allmänt användande. — Fölen och unghästarne få under vintern för liten rörelse samt tämjas och inköras för sent. Unghästens medfödda liflighet och envishet tyglas ej genom en under de första lefnadsåren börjad dressyr, som ej sker med den omsorg och noggrannhet som behöfves för att utbilda uongdjurets egenskaper till de ändamål man åeyftar. Deri ligger till största delen förklaringen till alla dessa olater och denna stora skygghet, som är så karaktäristisk för Gotlandshästen och som visar sig med benägenbet att skena vid den ringaste anledning. Naturligt är att öns hästar med dess härstamving från en ras, som stått så nära naturtillståndet som möjligt, också skall bibehålla en mängd af dennas egenskaper, men fullkomligt säkert är också, att skyggheten och egensinnet kunna mildras och borttagas genom en i tid börjäd tämjning, icke såsom nu i 3:dje, 4:de och 5:te utan i 1:a och 2:a lefnadsåret, innan fölet ännu är medvetet om sina krafter och derför äfven mera benäget att låta sig ledas och kufvas. Derför bör fölungen i tid vänjas vid att låta handtera sig, att låta upptaga sina fötter och ledas i grimma; efter 2:a året bör inköringen börjas, under vintern för lätt släde eller eljes i par tillsammans med någon lugn, äldre häst, som ej fått vanan att »ränna>, Derför att inkörningen börjar vid en tidigare period, behöfver unghästen ej förses med något hofbeslag. Med de utmärkta vägar som finnas på Gotland och med det lindriga arbete, som här åsyftas, slites hofhornet ej hastigare an att naturen godt hinner sörja för återväxten.
Mycket kunde finnas att vidare tillägga i denna sak och möjligen torde jag framdeles återkomma till ämnet. Mycket önskvärdt vore dock, att nu anförda förhållande något allmännare uppmärksammades, och borde man ega förhoppning derom, då man vet, med hvilket intresse hästuppfödning omfattas inom länet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Februari 1884
N:r 11.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Det bekanta sjörättsmålet mellan kapten Cossulich samt kapten Åström och styrman Vestin öfverlemnades i förgår af båda parterna. Dom afkunnas 3 Mars.

Kontraktsbrott. I det förut omnämda målet mellan fotografen Lagergren samt byggmästare Persson och dennes borgesmän & bygnadskontrakten afgaf käranden i förgår slutpåstående, hvari en ersättning af omkring 2,500 kronor yrkades, Svarandena bestredo yrkandet. Dom faller 3 Mars.

Redovisningsmål. Såsom förut nämst, har Niklas Ihre fordrat redovisning af sakförare Stenmark för evt af Ibre till Stenmark lemnadt inkasseringsuppdrag. Vid målets handläggning i förgår var svaranden, som var ålagd personlig inställelse, ej närvarande, hvadan ytterligare uppskof måste af käranden begäras.

För försummad renhållning i sin gård var enkan Anna Hultman åtalad. Svaranden ingaf genom ombud ett skriftligt erkännande.
Utslag meddelas 11 dennes.

För misshandel å husbonden P. Pettersson, Medebys i Vallstena, fäldes ynglingen Fredrik Viderström och sjömannen Edvard Falk till femton kronors böter hvardera.

För oljud och fylleri fäldes vavigationseleven Magnus Olsson att böta femton kronor.

För våld mot drängen Anton Pettersson ochtullvaktmästare J. A. K. Lind var artilleristen nr 35 Johan Hultqvist åtalad. Svaranden erkände endast våldet mot den sistnämde.
För bevisnings förebringande erhöll åkalagaren uppskof till 18 dennes, då Hultqvist vid tio kronors vite skall komma tillstädes.

Våldet, begånget med piska, mot husbonden Vilhelm August Lindberg, Haltarfve i Lokrume, erkändes nu af jordegaren Enok Stenström vid Broväg. Utslag 11 dennes.

Vilde slagskämpar. Förre artilleristen Johannes Henriksson blef nu genom vittnen öfverbevisad att inne i ölutskänkningslokalen vid Skeppsbron hafva svårt misshandlat husbonden Johan Ledin, Stenstu i Stenkyrka, äfvensom att med sin broder artilleristen nr 49 Axel Henriksson hafva slagits å södra torget, så att bloden runnit af dem båda.
Johannes H:s förut omnämda vildsinta uppträdande å vaktkontoret blef äfven styrkt.
Utslag afkunnas 11 dennes.

Ransakning hölls i dag på e.m. å länsfängelset angående det förut omnämda uppträdet utanför Österport mellan artillerister och landtbor.
Utom sårade artilleristen nr 8 Reinhold Hansson och åtalade nr 39 Frans Olof Oskar Östergren och nr 47 Gustaf Vilhelm Alexius Qviberg, hvilka tre anfalfit landtborna, hade äfven artilleristerna nr 40 Höglund, 57 Löfqvist, 46 Jonsson och 35 Hultqvist begifvit sig utanför Österport för att, såsom det tycktes framgå af vittnesmålen, vara sina kamrater behjelplige i anfallet mot landtborna, ehuru desse fyra sistnämde ej hunno fram till slagfältet i rättan tid.
Vittnen styrkte, att Östergren misshandlat en landtbo å en gård i staden, samt att de tre förstnämde artilleristerna förföljt landtborna utom staden, hvilka senare öfverfallits med stenkastning af martissönerna.
Häktade båtsmannen Källgren, som, åkande från staden, blifvit vittne till öfverfallet, hade då yttrat, att det ej skulle hända, att landtborna skulle ha stryk af artilleristerna, samt derefter sprungit fram till de öfverfallnes bistånd, hvarvid han, ansatt från två håll af krigsmännen, för att värna sig sjelf dragit en knif mot den bakifrån kommande artilleristen Hansson, som dervid erhöll ett hugg.
Ett vittne uttalade sin förvåning öfver, att fredlige landtbor ej kunde få fara fram en allmän väg utan att blifva öfverfallne af arlillerister, »hvilkas öfverhet väl borde bättre tillse sina underordnade».
Åklagaren öfverlemnade målet till rättens pröfning samt företedde ett öfver den sårades tillstånd afgifvet läkarebetyg, hvari yttras, att den skada, Hansson tillfogats, väl för framtiden komme att vara honom till hinder och olägenhet, men ej vara af någon lifsfarlig beskaffenhet. Åklagaren, som ansåg, att den häktade af nödvärn försvarat sig, hvarför åklagaren yrkade hans försättande på fri fot, yrkade dock ansvar å Källgren, emedan han utöfvat mer våld än hvad nöden kräfde, samt yrkade likaledes ansvar å Qviberg och Östergren.
På målsegarens ombuds begäran uppsköts nålet till annan dag, då Källgren, som nu försattes på fri fot, samt Qviberg och Östergren ålades vid hämtnings äfventyr komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Februari 1884
N:r 11.

Från sjön.

Skeppet Marie Louise, kapten Ekelund, anlände 1 dennes till Pernambuco.
— Till Norrköping är nu vägen sjöledes, efter att blott en kortare tid hafva varit stängd af is, åter öppen. Ångt. Pampus har nämligen i onsdags och torsdags gjort resor till Mauritsberg och dervid blott träffat på något drifiz, hvarjämte här och hvar i vikarne is observerats. Antagligt är att, ifall Bråviken ännu en gång skulle frysa till, isen dock ej kan blifva af någon svår beskaffenhet, och i så fall skulle vi hafva åter öppen sjötart redan i slutet af Januari, hvilket väl torde höra till det ovanliga.
— Från Hunnebostrand skrifves till Bohusläningen: Fredagen 25 Januari vid middagstiden i då rådande starka blåst törnade jakten Två Bröder, lastad med sill, skepparen August Pettersson från Hunnebostrand, på grund å en holme kallad Tåcken i närheten af Langön. Jakten blef sönderslagen och gick förlorad, hvarvid 2 man ombord, Karl Pettersson och Herman Andersson från Hunnebostrand, omkommo. Skepparen räddade sig på på ett flytande stycke af vraket till Långön, hvarifrån ban bergades påföljande dag. De omkomne efterlemna enkor och barn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 Februari 1884
N:r 11.