Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Förfalskningsbrott. Detta förut omnämda mål mellan allmänna åklagaren samt judiske trosbekännarne handelsbiträdet Markus Zacharias och dennes hustru Rebecka samt deras 16-årige son Bernhard Leopold, tillhörande fjerde klassen i härvarande högre allmänna läroverk, handlades åter i förgår. Som bekant har handlanden K. J. Ohlsson angifvit makarne Zacharias för förfalskning af en vid rätten företedd vittnesstämning, hvilken förfalskning enligt hvad tvänne vittnen intygat bestått deruti, att ett nytt namn skrifvits å stämningen, sedan den af borgmästaren undertecknats. Ynglingen Z. har, såsom äfven förut nämts, inför läroverkets rektor, sinbklassföreståndare och åklagaren öppet erkänt, att han ditskrifvit det nya namnet, men sedan återtagit denna sin uppgift.
Samtliga svarandeparterna voro nu närvarande. Fadren Z. inlemnade ett skriftligt anförande, hvari han gjorde en del tillägg till protokollet för föregående rättegångstillfälle samt begärde tre veckors uppskof för afgifvande af slutligt svaromål.
Förhöret med ynglingen Z. vidtog derefter, under hvilket föräldrarne fingo taga afträde. Rättens ordförande uppmanade nu ynglingen att öppet erkänna sin förseelse, hvilken, om den erkändes, skulle mildt bedömas såsom ej hafvande blifvit begången med uppsåt. Svaranden förnekade att hafva skrifvit något som hälst namn och sade sig ej hafva vetskap om hvem som skrifvit namnet; han sade sig hafva blifvit lockad att ljuga och pinad till bekännelse, hvarigenom han också blifvit sjuk. På fråga af rektor på hvad sätt och genom hvilka medel han skulle hafva blifvit pinad till bekännelse svarade han, att det skett genom hårda tilltal vid förhören samt genom hotelse af straff och förvisning från läroverket; hvilket sistnämde ban ansåg hårdt, då, såsom orden föllo sig, »jag ju ej begått något brott på skolam».
Läroverkets rektor framhöll, att ynglingen i hans och stadsfiskalens närvaro erkänt, att han skrifvit modrens och ett par andra namn å stämningen samt att han kallats till rektor förutnämda eftermiddag för att delgifvas, om han finge stanna vid eller tillsvidare skulle uteslutas från skolan, hvarom rektor vid förmiddagens förhör ännu ej fattat beslut, hvaraf sålunda framgick, att ynglingen på f. m.
ej hotats med förvisning från skolan.
Åklagaren anhöll om vittnesförhör med adjunkten Berglund, ynglingen Z:s klassföreståndare, mot hvilken svarandena anmälde jäf, enär han samt rektor, stadsfiskalen och 2 polisbetjenter voro till åtal anmälde hos justitiebudsman för att hafva pinat ynglingen Z. till bekännelse. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten det åceropade vittnet vara oförhindradt att i målet höras, enär nämda anmälan ej blifvit styrkt.
Vittnet berättade, att rektor vid förhöret på e.m. på ett allvarligt, hjertligt och bevekande sätt uppmanat ynglingen Z. att bekänna sanningen. Vid det förhör vittnet ord i enrum höll med gossen, då vittnet i vänliga ordalag stälde sina ord till lärjungen, erkände ban sin förseelse, som han uppmanades att äfven bekänna för rektor, hvilket han också strax derefter gjorde under strida tårar.
Orsaken hvarför den på f.m. afgifna bekännelsen återtogs angaf gossen vara fruktan för att göra sin fader olycklig.
Tvänne af svarandena åberopade vittnen hade ingenting att i saken berätta.
Ynglingen Z., som under den med honom ensam företagna ransakningen ofta förgäfves kämpade med sina tårar, kunde oaktadt rätten ordförandes till honom stälda än stränga, än milda ord ej förmås frångå sitt nekande. Fadren Z. betedde sig på ett i högsta grad otillständigt sätt inför rätt, beskylde gång på gång ordföranden för partiskhet, utfor i smädelser mot åklagaren, rektorn och sonens klassföreståndare m. m., på grund hvaraf åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt uppförande inför rätta.
Åklagaren öfverlemnade målet med yrkande om ansvar å sonen Z. för förfalskningsbrott samt & makarne Z, för begagnande af falsk handling och för ärekränkande beskyllningar, i hvilket sistnämda yrkande rektor Hernlund instämde.
Målet uppsköts till 28 dennes, dåsvarandena vid hämtnings påföljd skulle komma tillstädes och vara bereda att slutligt utföra målet vid äfventyr att något vidare uppskof ej beviljades dem.

Olaga utskänkning af maltdrycker. Såsom förut nämts, har Heleva Brita Erlandsson af rådhusrätten dömts till värjemålsed, hvilken dom af hofrätten faststälts Svaranden förklarade nu genom ombud, att hon ej ville gå eden. Utslag afkunnas 14 dennes.
— Enkan Avnva Maria Blom har äfven åtalats för utskänkniug af maltdrycker och kaffe. Hon nar förut erkänt att hon sålt kokt kaffe, men förnekat det öfriga. Två poliskonstaplar intygade nu, att de i henneslokal funnit berusade personer och bredvid dem uppslagna ölbuteljer; vid ett tillfälle hade polis eftertelefonerats, emedan oordning varit rådande å lokalen, som af polisen måst utrymmas. Såsom ombud för svaranden uppträdde f. artilleristen Flygare, hvilken på grund af det sätt, hvarpå han utförde sin talan, förehölls af ordföranden att, innan han åtoge sig ett sådant uppdrag, lära sig burn ett ombud borde uppträda.
Målet uppsköts på åtta dagar.

I sjörättsmålet angående sammanstötningen mellan finska ångfartyget Storfursten och österrikiska skeppet Nina inlemnades af kapten Åströms och styrman Vestins ombud ritningar öfver ångfartyget efter sammanstötningen. Nämda ombud begärde Sppaken emedan svar ej ännu ingått från hans hufvndmän.
Målet uppsköts till 21 dennes, då hrr Åström och Vestin skulle vara beredde att föra målet till slut.

Redovisningsmål. Sakförare A. K. Stenmark var af Niklas Ihre iostämd, emedan han ej redogjort för en af Ihre till honom lemnad inkassering. Såväl nu som förra gången målet var före bade svaranden till rätten sändt ett ombud, som i sak ej kunde något i målet upp\’ysa, hvarför svaranden nu såsom då bötfäldes. I en till rätten inlemnad skrift sade sig svaranden ej hafva haft något som hälst uppdrag af käranden. Målet uppsköts till 21 dennes, då svaranden vid laga påföljd skulle komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Från sjön.

Bergningsångaren Hero, kapten Höjer, hitkom i måndags från Fårösund och afgick härifrån igår.
— Engelska ångfartyget Vistka, kapten Sullon, hemma i London samt på resa från Shields till Libau med last at kol, strandade i fredagsnatt strax norr om Torekov. För- och storrummen blefvo vattenfylda. Svitzers bergningsångare äro reqvirerade till strandningsstället.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Ett par skenande hästar

rusade i lördags middag in genom Österport och fortsatte med vild fart nedåt staden, tills den ena hästen föll vid Donnersplats, der de fasttogos. Hästarne voro förspan s. k. långvagn, som blifvit svårt ramponerad. Körsvennen, hemmahörande vid Norrgårda i Vallstena, kastades redan utanför stadsmuren ur åkdonet, hvarvid nyckelbenet afbröts och ett svårt sår i pannan erhölls. Den skadade fördes ge nast till lasarettet, der han ännu vårdas. Den å Donnersplats fallande hästen blef obetydligt skadad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Goodtemplarlogen »Hoppets här»

firade i söndags sin årsfest å Oskarssalen, som var festligt prydd samt nästan fyld af ordensmedlemmar och andre. Föredrag, deklamation och sång omvexlade under aftonens lopp, hvarjämte kaffe serverades.
Efter festens slut intogos flere nya medlemmar i orden.
I förgår höll predikanten K. Englund ett nykterhetsföredrag å Oskarssalen inför en stor samling åhörare. Efter föredragets slut försåldes af logen »Hoppets härs» syförening förfärdigade arbeten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Gymnastikläraretjensten

vid Visby högre allmänna läroverk sökes af löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring K. O N. Hammarström, samt af underlöjtnanterna D. H. Söderberg vid Gotlands nationalbeväring, K. L. G. Mossberg vid Vestmanlands regemente och R. P. Petersson vid Jönköpings regemente.
De tre förstnämde äro födde 1856 och den sistnämde 1853.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Lots- och fyrväsendet.

Under sistl. år har ny fyrplats med fast aflönad betjening blifvit anordnad på Gotska Sandöns sydostligaste udde,! hvarjämte det förut i Öregrundsgrepen förlagda fyrskeppet under året blifvit utlagdt vid undervattensgrundet Kopparstenarne.
Under sagda tid har derjämte Faluddens lifräddningsstation förändrats från fullständig station till lifbåtsstation samt en ny raketstation inrättats i Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Rådhuspredikan

hölls i förgår i domkyrkan at läroverksadjunkt Westöö. Den text, predikanten valt för sina betraktelser, var hämtad ur Mattei evangelium, vd kapitlets 1 och 2 verser: »Dömen icke, på det I icke skolen varda dömde. Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda, och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda>. Det ämne, som på grund af denna text uppstäldes och närmare utvecklades, var föl jande: »Hvarje menniskas plikt att icke döma sin nästa orättvist och hårdt».

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:

Stenkyrka socken: födde 17; döde 15; inflyttade 25; utflyttade 43; folkmängd 31 December 875, deraf 423 man- och 452 qvinkön; minskning 16.
Tingstäde socken: födde 9; döde 13; inflyttade 42; utflyttade 387; folkmängd 31 Dec.
524 deraf 235 man- och 289 qvinkön; ökning 1.
Stenkumla socken: födde 11; döde 13; inflyttade 38; utflyttade 42; folkmängd 31 December 482; minskning 6.
Träkumla socken: födde 3; döde 8; inflyttade 22; utflyttade 19; folkmängd 31 Decemcember 231; ökning 8.
Vesterhejde socken: födde 14; döde 5; inflyttade 49; utflyttade 44; folkmängd 31 December 527; ökning 14.
Rone socken: födde 17; döde 23; inflyttade 40; utflyttade 52; folkmängd 31 December 1,075; minskning 18.
Eke socken: födde 8; döde 8; inflyttade 10; utflyttade 28; folkmängd 31 December 236; minskning 18.
Närs socken: födde 16; döde 19; 15 dere utflyttade än inflyttade; folkmängd 31 Decemder 1,154; minskning 18.
Lau socken: födde 10; döde 5; 10 flere utflyttade än inflyttade; folkmängd 31 December 550; minskning 5.
Hafdhems socken: födde 11, deraf 5 manoch 6 qvinkön; döde 17, deraf 6 man- och 11 qvinkön; inflyttade 48, deraf 16 man- och 27 qvinkön; utflyttade 64, deraf 27 man- och 37 qvinkön; folkmängd 31 December 706, deraf 327 man- och 879 qvinkön; minskning 27.
Näs socken: födde 10, deraf 6 man- och 4 qvinkön; döde 2, deraf 1 man- och 1 qvinkön; inflyttade 17, deraf 9 man- och 8 qvinkön; utflyttade 26, deraf 12 man- och 14 qvinkön;\’ folkmängd 31 December 440, deraf 216 manoch 224 qvinkön; minskning 1.
Garda socken: födde 8; döde 10; inflyttade 17; utflyctade 84; folkmängd 31 December 474: minskning 19.
Etelhems socken: födde 13; döde 7; inflyttade 36; wflyttade 36; folkmängd 31 December 503; ökning 6.
Vänge socken: födde 14; döde 8; inflyttade 21; utflyttade 29; folkmängd 31 December 568; minskning 2.
Buttle socken: födde 2; döde 6; inflyttade 13; utflyttade 30; folkmängd 31 Decewber 325; minskning 21.
Guldrupe socken: födde 8; döde 2; inflyttade 18; utflyttade 22; folkmängd 31 December 286; ökning 2.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

Stadsfallmäktige

hade igår sitt första sammanträde för året, hvarvid till ordförande omvaldes konsul Cramér med 21 röster. En röst tillföll lektor Bergman och en anditör Engström. Till v. ordförande utsågs ånyo lektor Bergman med 20 röster; 3 röster tillföllo auditör Engström.
— Till ledamöter i bevillningsberedningen valdes grosshandlaren A. Ekman, smedsmästaren K. A. Sandberg och häradshöfdingen Valdenström med handl. Alfr.
Palm och kapten O. Ericsson till ersättare.
— Infäste å en i närheten af kyrkogården belägen tomt har sökts af handl R. Vallér, som å tomten ämnade uppföra en loge. Drätselkammaren hade förordat bifall till ansökningen under det vilkor att boningshus ej får uppföras. Fullmäktiges beslut blef i enlighet med kammarens till styrkan.
Af konsul Remdahl sökt infäste å tvänne söder om staden belägna tomter bifölls med de af drätselkammaren föreslagna vil kor, att tomtinnehafvaren skulle underka sta sig den reglering af tomterna, hvilken kunde ifrågakomma vid nya stadsplanens genomförande, och utan ersättning afstå möjligen behöfligt område.
Handl. M. Levin och bagare K. J. Broström beviljades infäste å tomten nr 25 i Norderrotens 3 qvarter.
I stället för de nu aflysta marknaderna i Visby hafva, såsom bekant så kallade stortorgdagar ordnats, afsedda för försäljning af kreatur, landtmannaprodukter och slöjdvaror. Å dessa torgdagar hafva dock en mängd vandrande krämare uppträdt. Från magistraten har nu till follmäktige inkommit ett förslag till utfärdande af en allmän kungörelse, hvari dylika krämare förbjudas attä dessa torgdagar idka handel såväl & den plats, der torgdagen hålles, som i dennas granskap. Skulle en sådan handlande vid tillsägelse af polismyndigheten ej upphöra med handeln, vare han förfallen till böter af 25 kronor, hvarjämte stadsfiskalen skulle lemnas rätt att taga i beslag så stor del af varorna, att böterna dermed kunde betäckas. Frågan hänsköts till drätselkammaren för utlåtandes afgifvande.
— Drätselkammarens afgifna yttrande i anledning af riksantiqvariens 3 sistl. December till k. m:ts befallningshafvande aflåtna skrifvelse, som föranledts af det svar fullmäktige lemnat på den af riksantiqvarien gjorda, förut omnämda framställning i afseende på S:t Karins kyrkoruin, föredrogs derefter.
Kammaren bemöter i sitt utlåtande först riksantiqvariens påstående, att äfven det nuvarande Visby har sin direkta andel iruinens vanställande genom uppförandet af tornspiran, med påpekande att genom en år 1858 företagen nödtorftig reparation af det för 200 år sedan uppförda tornet det nuvarande Visby väl ej gjort sig skyldig till ruinens vanställande, då tornets utseende genom denna reparation ej förändrats.
Med anledning af riksantiqvariens anmärkning att staden ända till senaste tid till förvaringsrum för hvarjehanda föremål användt den med ett trästängsel afstängda vestligaste delen af kyrkan, nämner kammaren, att staden ingalunda förbisett denna anmärkning, hvilket framgår deraf, att den afstängda delen blifvit utrymd och stängslet borttaget.
Stadens förfarande med ruinen, hvilket så, skarpt klandras, har dock ej saknat föredöme.
Kammaren erinrar nämligen om den af öfverstyrelsen för rikets hospital år 1783 meddelade, här icke förgätna befallning, att ruinerna i Visby skulle på auktion säljas med skyldighet för köpare att nedrifva dem och jämna marken, samt om det i fullkomligaste öfverensstämmelse dermed stående sakförhållandet, att år 1883 genom statens myndigheters försorg Roma kungsgård blifvit på 20 års tid ånyo utarrenderadt utan att från arrendet undantagits den der befintliga storartade klosterkyrkan, som Linné kallade »det präktigaste fähus i Sverige».
Avgående riksantiqvariens yrkande, att k. m:ts befallningshafvande skulle förbjuda staden använda vestligaste delen af ruinen, hemställes kammaren att, såvida yrkandet afser att förhindra stadens tillträde till det nuvarande tornet med deri varande urverk, fullmäktige på det kraftigaste måtte bestrida, att afseende dervid fästes, till dess stadens häfdvunna rätt till disposition öfver tornet blifvit genom laga krafivannen dom staden frånvhänd eller ock vänlig öfverenskommelse om denna rätts frånträdande tilläfventyrs kan blifva träffad.
På grund af anmärkningen mot stadsportarnes förvarande i ruinen och fornsalen anser kammaren att, om någon förseelse här begåtts, fullmäktige må afvakta det åtal, som på sådan gruud kan komma att mot den eller dem det vederbör väckas samt föreslår kammaren, att fullmäkrige förklarar staden beredd att när som hälst låta föra portarne ur ruinen och fornsalen antingen till den plats riksantiqvarien anskaffar och anvisar eller till något stadens förvaringsrum, om riksantiqvarien icke gör anspråk på dem.
Då beträffande det vid norra sidan af rninen uppförda våghuset riksantiqvarien med beklagande af sin oförmåga att i detta afseende åstadkomma ruinens frigörande förklarat sig afstå från yrkandet om eventuell åläggande för staden att bortflytta bygnaden, så har kammaren ansett sig kunna och böra förflytta bygnaden och jämväl dermed redan gått i förfåttning. En följd deraf är ock, att det omordade stänglet mellan våghuset och ruinen blifvit borttaget.
Mot riksantiqvariens yttrande, att det icke är första gången Visby stad i offentlig skrift berömmer sig af att med betydande kostnader hafva frigjort norra sidan af S:t Karin, anföreg att fullmäktige år 1881 i utlåtande öfver Vitterbets-, historie- och antiqvitetsakademiens framställning i fråga om disposition af den i ruinens nästan omedelbara närhet belägna, å offentlig auktion utbjudna landtränteritomten tillåtit sig framhålla, att staden inköpt den intill ruinen belägna s. k. Herlitzzka egendomen för 20 tusen kronor, hvarvid äfven betonats, att i fall stadens afsigt endast varit att åt torghandeln bereda större utrymme, tillräckligt sådant kunnat beredas genom att utlägga en del af intill nämda egendom hörande gårdstomt. Vidare, om landtränteritomten blifvit & offentlig auktion såld till enskild person, så kunde en ruinen skymmande bygnad möjligen der hafva uppförts, och stadens sträfvande att få ruinen frigjord skulle sålunda genom statens åtgörande blifvit motverkadt och delvis tillintetgjordt. Attstaden vid nämda tillfälle tillåtit sig att framhålla denna synpunkt var visserligen lofligt och har tydligen haft ett annat syfte än sjelfberömmeta.
Med anledning af det erkännande, som i fullmäktiges skrifvelse egnats riksantiqvarien för hans omsorg om bevarandet af stadens medeltidsminnenv, säger riksantiqvarien att han skulle vara än mera tacksam, om detta erkännande uttalat sig i ett villigt tillmötesgående från stadens sida i fråga om ett verksamt främjande af det ansvarsfulla uppdraget att åt de märkliga ruinerna egna all den omvårdnad, som erfordras.
Någon gensaga häremot, fortsätter kammaren, skulle dock med fog kunna göras.
Detta villiga tillmötesgående är knappast tänkbart utan förutsättning af den tillmötesgåendes otvungna, fria vilja. I denna sak har riksantiqvarien dock tydligen redan från början ansett sig kunna undvara all fri medverkan från stadens \’ sida, enär riksantiqvarien, i stället för att inhämta stadens yttraude öfver sina önskningar och anspråk på staden i fråga om ruinvården, föredragit att genast hos k. m:ts befallningshafvande påkalla diverse ålägganden för staden. Sådana tvångsmedel, hvartill staden dock icke genom någon sin tredska eller oginhet gifvit anledning, äro emellertid föga egnade att framkalla det af riksantiqvarien åstundade villiga tillmötesgåendet, och om staden det oaktadt lifligt önskar, att hon vore i tillfälle att rätt verksamt främja det ofvan antydda ansvarsfulla uppdraget, så är detta förestafvadt af ett intresse för sjetfva saken, som inga omständigheter hittills kunnat rubba.
En mycket liflig och långvarig öfverläggning uppstod på grund af detta kammarens förslag till yttrande.
Å ena sidan yrkade herr Bergman, att särskildt slutstycket i skrifvelsen borde utgå och ersättas med ett annat, af honom skriftligen formuleradt, hvaruti man borde uttrycka stadens tacksamhet till riksantiqvarien för hans nit och omvårdnad för våra ruiners bevarande och underhåll.
Å andra sidan yttrade sig hrr Ihre, Bokström, Valdenström, Hellgren, Jeurling och Hederstedt mot att den föreslagna ändringen gjordes, både derför att en sådan ändring kräfde omarbetning af en stor del af det hela och derför att riksantiqvarien sjelf sitt skrifsätt användt en utmanande, skarp ton, som det icke vore fullt värdigt att lemna. alldeles obesvarad. Hr Jeurling, som emellertid ansåg det vara i stadens välförstådda intresse att så vidt möjligt gå riksantiqvariens önskningar till mötes, önskade på ett ställe i skrifvelsen ett tilllägg i syfte att, ifall, såsom riksantiqvarien antyder, för försättandet af St. Karins ruin i ett prydligt och för framtiden betryggande skick det vanprydande tornets borttagande skulle komma att erfordras, stadsfullmäktige, så framt sådant skedde utan kostnad för staden, icke vore principielt obenägne att på den vänliga öfverenskommelsens väg för sin del bringa denna fråga till lösning. Yrkandet härom återtogs emellertid, då man ansåg, att riksantiqvariens skrifvelse icke påkallade något direkt svar i afseende på tornet.
Efter votering antogs derefter med 20 röster mot 3 skrifvelseförslaget i den af kammaren uppsatta form, hvaremot hr Bergman anmälde sin reservation.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.

En sorglig strandning

inträffade, såsom förut nämts, i torsdags eftermiddag på Salvoren, der tyske ångaren Prima, kapten Hildegaard, stötte på. Följande dag på morgonen afgingo i fartygets egen båt styrmannen samt sju man af besättningen och ankommo lyckligt i land på Fårön. Enligt hvad desse berät tade, ämnade kaptenen och den öfriga besättningen senare på dagen begifva sig i land. På fredags qväll klockan 10 ankom bergningsångaren Poseidon till Ekviken, men kunde till följd af det hårda vädret ej företaga något. Samma qväll påträffades emellertid det tyska fartygets låringsbåt kantrad vid fyren på Fårön, hvadan det kan antagas för säkert, att kaptenen och den återstående besättningen, 8 man, förolyckats under rodden mot land.
Fårösunds tullinspektions rapport, dagtecknad 6 dennes, afslutas med följande ord: »Poseidon och Hero ligga vid Ekviken för att assistera, men hafva ännu i dag kl. 12 f. m, icke kunnat uträtta något för storm och sjögång».
Poseidon qvarlåg ännu 7 Jan., hvaremot Hero i måndags afton anlände till Visby.
Enligt i måndags hitkomna underrättelser har det strandade fartyget, som endast är fem månader gammalt, af stormen slagits midt itu.
Den räddade besättningen, som hitkom i går qväll för sjöförklarings afgifvande, be står af följande: Thomsen, styrman, Oland, maskinist, Eskildsen, eldare, Bastiansen, matros, Johansen, lättmatros, Kling, Böhme och Tidersen, jungmän.
Dessa hafva angående olyckan berättat bland annat, att fartyget kl. 1/2 5 itorsdags afton strandade på refvet och att, sedan från fartyget uppsändts nödsignaler, lifräddvingsbåt från land framkommit vid 9 tiden på qvällen, då likvisst ingen af besättningen ville öfvergifva fartyget, hvars läge då ännu ej ansågs farligt, hvarför räddningsbåten återvände. Under natten tilltog stormen allt mer och mer, hvarför s. k. skeppsråd hölls tidigt på morgonen följande dag, då alla förklarade sig vilja begifva sig i land. Vid 1/2 10 tiden på f.m. gjordes en båt klar, enär oaktadt nödsignaler någon hjelp från land ej in fann sig, och i denna stego förste styrmannen, andre maskinisten, ea eldare, 2 matroser och 3 jungmän. Efter en äfventyrlig färd var båten vid 11-tiden f.m. i närheten af land, dit de fleste dock vadande i vattnet kommo efter erhållna min: dre skador. De skeppsbrutne loforda det mottagande de rönte af kustbefolkningen, som på allt sätt sökte vederqvicka dem i deras nöd. De räddade anhöllo då, att lifräddningsbåten måtte ånyo sändas ut till fartyget för att afhämta kaptenen och deras kamrater, men, uppgifves det, lifräddningsmanskapet vägrade att begifva sig ut till refvet emedau det vore lönlös möda, så stark som stormen nu var. Styrmannen säges hafva lofvat ända till 500 kronor, om ett räddningsförsök gjordes, men fick samma nekande svar Vid 1/25 på em. påträffades vid stranden en af far tygets mindre båtar sönderslagen, hvadan man antog, att en del af den återstående besättningen i denna förgäfves sökt rädda sina lif, och ett par timmar senare på e.m. dref det strandade fartygets läringsbåt i land utan manskap, då man kom till visshet om att alla hade funnit sin graf i vågorna. Följande dag på f.m, lördagen, då stormen något bedarrat, begaf sig lifräddningsbåten med det strandade fartygets styrman ombord ut till refvet, då de funno fartyget utan besättuing men ännu helt. Räddningsbåten återvände derpå till land. Under natten till måndagen tilltog åter stormen i styrka och bröt fartyget midt itu.
Af de omkomne efterlemr.ar maskinisten enka och 4 barn samt kocken enka och 1 barn. Kaptenen var gift sedan ett halft år tillbaka; de öfrige voro ogifta.
Det räddade manskapet anser, att deras kamraters lif kunnat frälsas, enär lifräddningsbåten bort och äfven förmått företaga ett försök att komma till refyet på fredagen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Januari 1884
N:r 3.