Från norra Gotland.

Krig i fred.
Då den ovanligt klara morgonrodnaden 3:dje dag jul uppgick, tedde sig för mångas nyfikna blickar en ovanlig syn inom det eljes fredliga samhället Boge. De gamla, måhända rostfrätua »muskedundren» nedtogos från de sparlakanomhängda sängloften, läskades och laddades omsorgsfullt, knölpåkar, vår tids stridskiubbor, tillverkades i mängd, och ut tågade »man urhuse» de med ett rikligt matskott och en liten »lummadyst» i bröstfickan, försedde från alla håll och kanter. Man stälde kosan åt »korsvägen» eller samma plats, der Ryssarne det ödesdigra fåret 1808 hade, uttröttade geaom sin shöpliga afmarsch från Visby, lägrat sig för att hvila ut.
För att ordna alle desse modige krigsbussar hade blifvit utsedd en gammal »mejlangtär», som, till de till ett 20-tal med eldvapen försedde, stälde några uppmaningens ord, talade och sade: Varen vaksamme, ty eder fiende, mickel, går omkring smygande efter hvem han af eder öfverlista må och skjuten ej förr” ni ser hvitögat på fienden. Till de till ett 100tal i skallet gående gjordes den uppma: ning att ej genom ohägn lemna dåliga spår ofter sig, använda lungorna, hålla väl tillsammans och ej i farans ögonblick, då slaget skulle utkämpas, lemna sin plats i ledet Af en i skallet gående fick man veta, att mickel kl. 5 på morgonen låtit sig afhöra i trakten på jagt efter hare, hvadan man hade god »väl\’n».\”) Och nu skall man tro det blef ett lifi skog och mark.
De i ovanligt riklig mängd befintliga >jössarne» trodde sannolikt deras förlossningsstund vara inne att få komma till de sälla jagtmarkerna och, spetsande örouen, drogo de genast harvärjan. De gamla mögliga jägarhornen gåfvo hesa, men täta stötar, stridslurarne ljödo fjerran och man väntade hvarje stund att den långsvansade fieuden skulle blifva synlig ”för de i förväg långs sjön utstälde skyttarne, och man väntade ej förgäfves. En af skyttarne, sjelfve anföraren hade nöjet få på en gång beskåda 2 räfvar och 6 harar; de förre saluterades med 6 skott, men, hast du mir gesehen, som tysken säger, efter åtskilliga kullerbyttor och rifven pels, drogo de sig genom skallet för att undslippa de något hårdkokta ärteraa. — Swidslusten hade emellertid vaknat hos en hvar, och högljudt fordrades att åter blifva förda i elden. Man gjorde ett återskall med den påföljd, att en af de äfven då två synlige, måste bita i gräset. Da lycklige banemännen voro: en af vederbörande myndigheter för nit och skicklighet känd och at omkringboende särdeles afhållen och omtyckt jurist, van att gripa brottslingar och befordra dem till laga näpst, samt en, hvars namn är beslägtadt med en viss roffågel, känd för sin skarpa blick och snabbhet i vändniogarne. I stor triumftågades nu af mot »sjuströmmar», der högtidligt graföl firades, och hvarunder man sköt prick på i vädret uppkastade stenar, hvarefter hvar och en drog hem till sina i hemmet väntande mammor och mör efter uttalad önskan att än en gång under vinterns lopp få leka krig i fredliga tider.
Georg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Svårt våld. Ransakning hölls i dag & länsfängelset med häktade sjömannen Johan Hjalmar Vängström, som juldagen på e.m. föröfvat gröfre våld å bagaresonen Karl Löfgren.
Den häktade berättade, att han sammanträffat med Löfgren norr om staden, der de roade sig med skridskoåkning. Löfgren skulle då hafva öppvat gräl med honom och uppmanat honom till slagsmål, hvarvid V. sprungit undan men upphunnits af Löfgren, som, knuffat och slagit honom. Vängström hade då med sina skridskor tilldelat L. ett slag i ansigtet och ett i ryggen.
Enligt stadsläkarens intyg har Löfgren erhållit ett 3 till 4 tuws långt sår i hufvudet, hvarjämte 4 tänder blifvit bortslagna. TLöfgren, som ännu i dag är sängliggande, synes, säger läkaren, ej gå någon allvarsammare fara till mötes, detta dock ej fullt visst.
Vängström är född 1866 här i Visby, der bans föräldrar, ett arbetarfolk, ännu är boende. Han bar hela tiden vistats i hemmet, med undantag af halftannat år, då han varit till sjös.
För vittnens inkallande uppsköts målet, och skulle Vängström fortfarande hållas i häkte.

Såsom för helsan skadligt födoämne har Stockholms helsovårdspolis lagt beslag på tre slagtade får, hvilka utbjödos till salu å Kornhamnustorg af ogifta Maria Björklund från Busarve i Gothem.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Från sjön.

Skeppet Eugenie, kapten Lindström, afseglade från Rio deJaneiro 27 sistl. Oktober, ankom till Kap 29 November, der en del af kaffelasten lossades, samt fortsatte 4 dennes till Mosselbay, en vik af indiska hafvet vid Kaplandet, der återstoden af lasten skall 10ossas.
— Skonerten Tjelvar, kapten Sandström, hitkom i förgår från Torrevieja i Spanien med last af salt.
— Ångaren »Bjälbo». Då det wissöde, som drabbade »Bjälbo» förra månadenu, delvis ofullständigt, delvis oriktigt blifvit i tidningarna omnämdt, meddelar Norrk. Tidn:r sjökapten Soblgrens sjöförklariog:
Efter att i Libau hafva intagit full och komplett laddning spanmål för att dermed afgå till Motala, gjordes allting ombord klart förestående resav, Juckorna skalkades och försågos med dubbla presenningar, och fartyget befans i alla afseenden i ful!komligt gödt och sjövärdigt skick, då lots erhölls ombord tisdagen 18 November kl. 2 e.m., och jag gick till sjös med ångaren kl. 3 e.m. samma dag, med ostlig vind och frisk bris. Resan fortgick utan att något anmärkniogsvärdt passerade till påföljande dag, onsdagen 19 Nuvember, då Jnellanaxela emellan maskin- och propelleraxlarne sprang sönder kl. 5 t. 15 m. e.m.; jag hade då sigte på fyren på östra sidan af gotska Sandön i NN.V., gissad distans omkr. 15. Seglen tillsattes då och jag höll ostlig kurs med laber bris och hög sjö. Torsdagen 20 November kl. 4 f.m. började maskinisten med tillbjelp af maskinfolket försöka att medels kettingar sammankoppla den bräckta axeln för att kunna drifva fartyget med maskin, men försöket misslyckades. Kl. 10 f.m. utsattes båt med manskap för att bogsera fartyget med vinden, och fortsattes dermed till kl. 2 e.m., då det befans omöjligt att kunna uträtta något dermed. Etter samråd med berättningen beslöts, att styrmannen skulle fara i land för att telegrafera efter hjelp samt underrätta rederiet om olyckshändelsen. Kl. 4 e.m., då fartyget befaus i N. O. omkring 14” från Fåröns fyr, lemnade styrmaunen med fyra man firtyget för att söka assistans. Fartyget låg sedan och dref i sjön under snötjocka, och ehuru flere punkter at Gotland voro synliga, kunde fartygets läge ej bestämmas. Lördagen 22 November kl. halt 8 e.m., då jag genom lodning funnit 17 famnars vatten och sandbotten, fäldes styrbords ankare och fartyget blef liggande till ankars. Under natten till lördagen var lugnt och vackert väder och på söndagsmorgonen blef land synligt. Under hela tiden hade signalerats med nödsignaler, utan att någon bjelp erhållits. . Söndagen 23 kl. 9 f.m. ankom en båt ombord med manskap från land, som befans vara lotsar från Kyllej, då jag erhöll upplysning om fartygets läge. På min anmodan afgingo lotsarne till Slite för att anskaffa hjelp och kl. 11 f.m. samma dag aukom dykeribolaget Neptuns ångare Eol tll fartyget och inbogserade detsamma till Fårösund, dit jag anlände kl. 2 på e.m. Styrmannen och manskapet, som lemnat fartyget för att söka hjelp, återkommo ombord med åagaren Eol. På grund af telegrafiska instraktioner, som jag erhöll från mitt rederi, och befälhafvaren å ångaren Eol erhöll från sitt rederi, hvarigenom kunde antagas att de respektive rederierna träffat öfverenskommelse rörande bergningaoch bogsering, lättades ankaret tisdagen 25 kl. 6 e.m. och fartyget utbogserades fråa Fårösund af sagda bogserångare Evl för att afgå till Norrköping, dit jag anlände med fartyget torsdagen 27 Nov. kl. half 3 e.m. utan att något vidare anmärknivgsvärdt passerade, ufom det att fartyget under uppbogseriogen genom härvaraude skärgård blef något skamfiladt af is.
Masklnisten Lindgren antog att orsaken till att mellanaxeln rföndersprungit varit, att under smidningen af densamma någon så kallad kall bråcka uppstått,
— Tyske skonerten »Hansa», som strandade på Östbygrund söndagen 23 nov., kastades af ostlig storm öfver grundet 22 d:s. Flytande på lasteu inbogserades fartyget af ångaren Poseidun till Kalmar slip 26 d:s.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Den kyrkskrifna folkmängden

i Visby uppgår vid årsskiftet till 6,187 personer, hvilket antal med 94 understiger den vid 1884 årsingåog angifna folkmängdssiffran. Anledningen till minskningen torde sökas i upphörandet af verksamheten vid mekaniska verkstaden, hvarigenom ett tjugutal familjer afflyttat härifrån. Enligt mantalskrifniogslängden har folkmängden under året ökats.
Norra landsförsamlingens invånarantal har under året minskats med 11 och utgör nu 158.
I södra landsförsamlingen har folkmängden minskats med 7 och uppgår nu till 94 personer.
Visby stadsförsamling:

Inom staden hafva 36 äktenskap ingåtts under året.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Å utmätningsauktion

igår å landskansliet inropades 1/6 mantal Hemmor i När, värderadt till 4000 kronor, af kronolänsman Svallingson för 3,200 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

En aftonskola

har gradtemplet »Visborg» af den urspruvgliga goodtemplarorden inrättat här i Visby, i hvilken skola under höstmånaderna undervisat: hvarje onsdagsafton kl. 6—10 i skrifning, räkning, geometri och historia. Såsom lärare vid skolau hafva tjenstgjort styrman Gustafsson, sergsant Erlandsson och agenten Berggren samt såsom biträdande lärare snickare Stenström. Eleverna, som kostnadsfritt åtnjuta undervisningen, hafva ökats allt mer och mer till antalet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Biskop Anjous begrafning

egde ram härstädes igår under det lifligaste deltagande från allmänhetens sida. Samlingen skedde kl. 11 f.m. i sorgehuset, hvarifrån processionen vid 1 tiden afgick. Kistan bars af åtta prester, nämligen kyrkoherdarne Nyberg, Sik och Ötverberg samt komminister Söderberg, hvilka tjenstgjort såsom komministrar i Visby pastorat, samt af läroverksadjunkten Westöö, domkyrkoadjunkt Ekman, v. pastor Hallström och stadsmissionären Youugberg. På en katafalk i domkyrkokorets midt nedsattes kistan, som var alldeles öfverhöljd af blommor och kransar med svarta och hvita hand. Bland kransarne, som utgjorde omkring ett 40-ta!, märktes flere synnerligen vackra och smakfulla, af hvilka må nämnas följande med nedannämda inskrifter:

Välsignelse och tacksamhet ! Kristus är mitt lif, döden är min vinning.
Prinsessan Eugenie.

Laurentio Antonio Anjou pie facultas theologica Upsaliensis.

Viro illustrissimo L. A. Anjou pie memor Hugo Hernlund.
Tuvia virtuti nulla est via.

Fridens helsaing och en vördnadens gärd från Domkyrkorådet.

Defunctum ornabant pietas, labor veraque virtus. Lopgo fessa evo molliter ossa cubent!
Collegium lycei Visbyensis.

Tack för trofast broderlighet.
Ölverste Hagberg.

Den käre aflidnes syster och fosterdotter,
Lowise och Hedda.

Ett kärlekens och saknadens tack från prester i södra kontraktet. Uppenbarelseboken 14:13.

Åt minnet af en älskad och vördad inspektor!
Uplands nation i Upsala.

Säll den är i Herrens hand, säll den, som hem till fridens land från lifvetsstormar hunnit.

En enkel gärd af vördnad och tillgifvenhet från Domkyrkans prester.

En gärd af vördnad, tacksamhet och saknad.

Guds gåfva är det eviga lifvet.
Visby högre flickskolas lärjungar.

Salige äro de döde, som i Herranom dö!
En sista gärd af vördnad och tacksamhet från
Visby högre flickskolas lärarinnor.

Tack för trofast broderskärlek !

Åt stiftets biskop en vördnadens gärd.
Visby domkapitel.

Hvila i frid till uppståndelsens morgon!
En vördnadens, tacksamhetens och saknadens gärd af
Visby hushållsskolas styrelse.

Minne från Lärbro och Hellvi församlingar.

Minneskransar funnos dessutom från, bland andra, landshöfding Horn, Karlskrona, samt från Teres och Johan Hambræus, Helny och Gustaf Bolling samt flere band från slägtingar och vänner.

Under det en af direktör Söhrling på orgel utförd sorgmarsch tonade, intågade den väldiga processionen, bestående af när: mare ett halft tusental medlemmar, i domkyrkan, som var till trängsel fyld af åhörare. I processionen deltogo främst läroverkets ungdom och den aflidnes slägtingar, Visby domkapitels ledamöter, ett femtiotal af stiftets prester, skolstaten samt härvarande ämbets- och tjenstemannakårer.
Jordfästningen förrättades, efter afsjun gat af psalmen 452, af kootraktsprosten doktor Lyth, hvarefter doktor Lemke, sedan psalmen 33 sjungits, höll likpredikan och uppläste den aflidnes personalier.
Doktor Lemke inledde sin predikan med att framhålla, att det vore oss beskärdt att betrakta döden såsom liggande bakom oss, hvarigenom vi kunde känna oss äga ett lif, som ingen död vidkomme. Attså betrakta döden vore skönt och härligt.
Men då så mycken förgängelse herskade omkring oss, blefvo vi benägne att mera tro på döden än lifvet. Det vore derför angeläget att betrakta döden på ett rätt sätt. — En den ömmaste sorgefest firades i dag, i det Gud från detta jordiska lif förlossat stiftets främste man, som nu fått inför den store öfverherden nedlägga sin herdestaf. Sina mångfaldiga ämbetsplikter i kyrkan, skolans cch akademiens tjenst samt vid konungens rådsbord hade han förvaltat med tro och saktmodighet, allvar och nit, hvarför han också under sin långa lefnadsbana varit älskad och ärad. Hans lif vore för oss alla ett föredöme. Vi kunna ej annat än med djup tacksamhet glädja oss åt att hafva i honom ägt en den bästa förman, som genom sin mognade vishet, månsidiga erfarenhet, varma hjerta och välvilliga sinnelag varit oss alla en föresyn. Saknaden efter honom vore djup ej blott i trängre kretsar utan inom hela stiftet.
Predikanten lade derpå till grund för sina betraktelser 16, 17 och 18 verserna 4:de kapitlet i Pauli andra bref till Korintierna så lydande: Derför förtröttes vi intet; utan ändock vår utvärtes menniska förgås, så varder dock den iuvärtes förnyad dag från dag.
Ty vår bedröfvelse, den dock timlig och lätt är, föder i oss en evig och öfver allo måtto vigtig härlighet.
Vi som icke se efter de tiog som synas utan de som icke synas; ty de ting som synas d timliga, men de som icke synas äro eviga.
Ur denna text behandlade predikanten ämnet »Huru Kristi uppståndelses kraft är den enda säkra grund, hvarpå vi kunna bygga vårt vittnesbörd, att vi hafva öfvergått från döden till lifvet.»
I de öfver biskop Anjou upplästa personalier framhölls bland annat, att han inom kyrkans tjenst från den lägsta plats uppstigit till den näst högsta. Sin varma kärlek till vetenskapen hade han visat i sina båda stora kyrkohistoriska arbeten, utmärkta för grundlig forskning och ovanlig lärdom. Det stora antal visitationer han gjort, de under hans biskopstid hållna fem prestmötena samt af honom förrättade 38 prestvigningar utvisade, att han nitiskt förvaltat sin biskopliga tjenst. Hos alla, som med honom kommit i beröring, efterlemnade han ett godt minne såsom en ärans man i allo. Hans krafter voro på senaste tiden brutna och sista fret tillbragte han i ensamhet. I samhällets, kyrkans, skolans och vänners namn bragte honom talaren nu ett sista farväl.
Psalmen 495 afsjöngs derpå, hvarefter altartjensten förrättades af doktor Lyth, som äfven utförde begrafningsmessan med svar från orgelläktaren af en utvald sångkör af herrar och damer.
Sedan psalmen 496 utförts, utbars kistan på likvagnen, hvarefter processionen afgick till nya kyrkogården, der den aflidnes stoft nedsänktes i sitt sista hvilorum, hvarefter Geijers »Stilla skuggor» utfördes af en dubbelqvartett prester.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Graham Brothers,

6 Slottsbacken, Stockholm,
leverera på kortaste tid efter beställning Lokomobiler och Ångtröskverk af Richard Garrett & Sons verldsberömda tillverkning, hvaraf många äro i anvätidning & ön och hvarom de allra bästa vitsord kunna lemnas.
Äfven säljes från stort och välsorteradt lager: Utmärkt goda Läderremmar till i jämförelse med qvalitén lägsta pris.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Dödsfall Karl Tofftén

Att min son repslagaren Karl Tofftén, lugnat och stilla afled i Örnsköldsvik den 26 dennes i en ålder af 48 år, sörjd och saknad af mig, syskon och vänner, varder härmed tillkännagifvet.
Visby den 29 Dec. 1884.
Katarina Tofftén.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.

Dödsfall Martha Katharina Romin

Tillkännagifves att f. d. nämndemansenkan Martha Katharina Romin, född Jakobsdotter, stilla och fridfullt atsomnade vid Mallgårds i Levide den 26 Dec. 1884 i en ålder af 84 år, 8 mån. och 12 dagar; sörjd af slägtingar och många vänner.
Rudolf Jakobsson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.