som bölls i Slite skolhus i fredags, var besökt af folkskolinspektören dr Rosman, kyrkoberden i Othem, större delen af tredingens skollärare, äfvensom någre skollärare från medel- och södra tredingen, samtliga eleverna vid seminariet på Slite, några lärarinnor samt dessutom af en del andra personer.
Sedan bön förrättats, höll läraren för seminariet på Slite, hr O. N. Ljungberg, ett undervisningsprof om telefonen, hvarefter en af de elever, som nu genomgår ny kurs vid semivariet derstädes, Karin Olsson från Vestergarn, höll undervisningsprof om ljudmetodens första grunder.
Vid derefter företagen öfverläggning om de på programmet uppstälda ämnen leddes förhandlingarna af mötets ordförande, skoll. Mörrby i Boge. Till sekreterare valdes skoll. Dahlström, Follingbo.
Den af dr Rosman vid föregående stifts-möte väckta frågan om upprättandet af mindre kretsföreningar i stället för de hittills varande tredingsföreningarna inleddes af förslagsställaren sjelf, hvilken såsom skäl för förslaget framhöll, att de större allmänna frågorna (hvilka fortfarande fin ge sin plats vid.de vanliga stiftsmötena) nu till stor del blifvit slutbehandlade och att smärre kretsmöten, der hufvudsakligen undervisningsprof borde förekomma, skulle medföra större nytta. Dessutom blefve afståndet till mötena mindre, och resorna således billigare. Af de tvänne alternativa förslag han framstält (att dela tredingen i 2:ne kretsar: Rute-kretsen och Visby-kretsen, eller i 3 kretsar: Rute-, Slite-, och Visby kretsen) förordade han sjelf det första. Under diskussionen önskade någre af lärarne, att de årliga tredingsmötena måtte bibehållas och derjämte kretsföreningar ordnas med möten flere gånger om året. Vid derefter företagen omröstning beslöts emellertid tredingsföreningens upplösning med 12 röster mot 4 och i sammanghang dermed tredingens delning i 2 kretsar: Rute kretsen med 6 pastorat, väml. Fårö, Rate, Hangvar, Lärbro, Othem och Hejoum, samt Visby-kretsen med 9 pastorat, näml, Visby, Follingbo, Barlingbo, Endre, Fole, Källunge, Vöskinde, Martebo och Stenkyrka.
Till ordförande för Rute-kretsen valdes skoll. O. N. Ljungberg på Slite, och för Visby-kretsen skoll. Edv. Dahlström i Follingbo, hvilka skulle inom årets slut (till hvilken tid tredingsföreningen: skulle fortfara) sammankalla kretsarne för att närmare ordna sig och sina möten.
Frågan om djurskyddsföreningars bildande såväl bland skolbarnen som äldre inom församlingen föranledde en längre öfverläggning, hvarunder flere talare yttrade sig om sättet att främja djärskyddet. Emellertid tycktes alla enige derom, att skolbarnen sakna den stadga, som behöfves för att vara medlem och verka i en dylik förening. Deremot föreslogs att i mindre kretsar bilda föreningar bland äldre, hvarigenom äfven barnen kund påverkas. Lärare och föräldrar böra ock verka för djurskyddssaken gevom att uppvisa de plikter mot djuren, som skapelsens Herre lagt på oss. Till djurskyddets främjande föreslogs dessutom att för skolorna skaffa en eller flere djurskyddstidningar, samt föredrags hållande af dertill lämplig person.
Det tredje af programmets öfverläggningsämnen: Huru kan folkskolans räkneundervisning göras mera gagnelig för det praktiska lifvet? företogs derefter. Uti inledningen nämdes dels att i normalplanen allt för få timmar äro anslagna för muntlig direkt undervisning af läraren, hvilket hufvudsakligen är fallet för öfre afdelningarna i de förslag till läseordning, som kunna lämpas på våra folk.
skolor; dels att oaktadt den omsorg, som åt räkneundervisningen egnas, barnen i allmänhet hafva svårt att i det praktiska lifvet göra gagn af den undervisning de erhållit. Detta erkändes allmänt under diskussionen, och orsaken till det senare förhållandet torde vara ämnets svårighet samt olika anlag hos barnen; måhända hade ock, ansåg man, hemmen för stora fördringar i detta hänseende.
Såsom verksammaste medlet att afhjelpa den påpekade bristen anfördes, att prak: tiska räkneöfningar i skolan flitigt böra förekomma och noga utredas, att den behöfliga mekaniska färdigheten bör inöfvas i folkskolans lägre afdelningar, på det man i de öfre må kunna egna den hufvudsakligaste tiden till praktiska uppgifters lösving, hvilket bäst lämpar sig för den mognare åldern. Fördenskull fordras ock att barnen ej lemna skolan förr än den ilag föreslagna tiden, 14 år. Vidare förordades ock varmt, att barnen, jämte den munt liga undervisningen, böra hafva praktiska räknekurser med tarika praktiska öfningar, t. ex. dem af Håkan Olsson & Celander samt af J. N. Karlsson. Mötet ansåg att de större barnen behöfva minst lika mycken tid till räkning som de mindre.
Den 4:de frågan: Vid hvilken ålder och hvilket kunskapsmått under barnets skolgångstid bör uppsatsskrifning förekomma; huru ofta vch på hvad sätt?
utreddes af skoll. Enaderberg i Endre med ett skriftligt anförande, hvilket för frågan ansågs uttömmande.
Vid den 5:te frågan: Bör läraren oförtäckt i barnens närvaro fälla sitt om döme om barnen, och huru bör man förhålla sig mot föräldrarna i detta hänseende? anfördes i inledningen barnens ömtålighet att höra omdömen om sig sjelfva, såväl deras förtjenster, hvilket retar till högmod och sjelfkärlek, som ock deras klena framsteg, hvilket lätt gör dem försagda och modfälda. Under den lifliga öfver: läggningen framhölls denna frågas stora vigt i pedagogiskt hänseende, och enades mötet om följande svar: Då frågan framställes af föräldrarna af sann nitälskan för barnet och ej af >föräldrafåfänga>, bör läraren oförtäckt fälla sitt omdöme; dock helst aldrig i barnens närvaro.
Den sista af programmets frågor uteslöts af brist på tid.
Till sist höll skoll. Rosvall i Eskelhem ett med spänd uppmärksamhet afhördt föredrag »Om tidsandan och dess kraf på folkskolan»; hvarefter mötesmedlemmarne åtskildes omkring kl. half 8.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Augusti 1884
N:r 68.
