Arkitekten E. V. Langiet, som af vitterhets, historie- och antiqvitetsakademien. utsetts att leda underhållsarbetena vid Visby kyrkoruiner, har till stadsfullmäktige ingiivit förslag om nämda torns borttagande.
Såsom bekant, yttrar hr Langlet, är det riksantiqvariens önskan — och utan tvifvel allas deras som äro vänner ar Visby fornlemningar — att S:t Karins ruin måtte kunna bringas i det skick, att ej allenast dess vidare förfall förekommes, utan ock dessaf främmande tillsatser möjligast ostörda framträdande som fornmine måtte befordras. De i denna sommar förehafda och ännu pågående arbetena lida nu mot fullbordan, och bland störande tillsatser af betydenhet, hvilka nu önskas afligsnade, står naturligtvis tornet i främsta rummet. Företagna undersökningar visa, fortsätter för slagsställaren, att, genom bortrödjande at tornet, ett pelarpar jämte tvärbågen dem emellan (öfver midtskeppet) samt tvänne långsåtgående bågar, skola kunna frigöras och sedermera kunna iståndsättas till samma grad af fasthet och varaktighet som öfrigt nu fritt och synligt murverk i denna intressanta ruin. Hvilket tillskott i anslående verkan härigenom vunnes, är förmodligen lätt för en hvar att inse.
I fall nu tornet såsom lokal för urverk och brandstatior kunde undvaras och utan synnerlig vidare uppoffring från stadens sida kunde utbytag mot annan anordning, torde tå antagas,säger br Langlet, att vederbörande myndigheter för den fosterländska sakens skull icke måtte befiauas ovillige att tillmötesgå. Och i sådant fall reducerar sig frågan till: hvar finna lämplig plats för nämda lokaler?
Hr Langlet föreslår först Mariakyrkans stora tora härtill eller, om ettur på mycket nära håll till rådhuset skulle vara af synnerlig vigt t. ex. för bestämmande af fatalietids utgång, ett godtnytt mindre ur anbragt & 1ådhusets fasad, der uret kunde vara under säkrare kontroll. Ett nytt tornur torde i hvarje fall snart behöfvas, och det fiunes intet hinder för dess anbringande i öfra delen af Mariatornet. Hvad åter brandstationen beträffar, så lär i betraktande af nutidens resurser för fortskaffning af meddelanden (telegraf, telefon), några tå huadra fots ökadt afståvd ej bjuda nämnvärda svårigheter. En elektrisk gnista eller blott en ringa mekanisk rörelse skall vara nog för att t. ex. bringa en vigt att verka kring vridning af en vals, hvarigenom Å ringklocka larmsignal åstadkommes, hvilken af tillskyndande väktman kan fortsättas.
På grund af hvad hr L. ofvan anfört hemställes, att Visby stad måtte lemna sitt medgifvande till tornets bortrifning på statsverkets bekostnad och utan någon utgift för staden.
Slutligen erinrar hr Langlet om den fördel, som ett snart afgörande, i fall af gillande, skulle komma stadens arbetssö kande till godo just nn, då en årstid stundar, under hvilken – arbetstillfällena vanligen bruka minskas.
Gotlands Tidning
Fredagen den 5 September 1884
N:r 72.
