Visby rådhusrätt.
För forsling af spilling i otätt fordon fäldes statkarlen Johan Andersson till tio kronors böter.
För samma förseelse, begången å otillåten tid, dömdes drängen Johan Danielsson att böta femton kronor.
För försummad renhållning å sina gårdar voro igår af åklagaren instämda husegaren Fredrik Andersson, enkefru Augusta Åkerman, åkare Vilhelm Vestergren, arbetaren Lars Niklas Ahlstedt, åkaren Anders Stuxgren, postiljon O. N. Engström, handlanden N. A. Nyström, arbetare Nils Mårtensson, arbetare Johan Pettersson, glasmästare Hoffner, bagare Broström, hemmansegare : Henrik Thornell, f. åkaren Sakarias Larsson och fru Bacher.
Åklagaren upplyste, att afträdena ej voro af reglementsenlig beskaffenhet, hvarför orenlighet och stank vore rådande å gårdarne. Enär husegare Andersson redan vidtagit de af åklagaren påyrkade åtgärder inom sin gård, afstod åklagaren från sin ansvarstalan mot Andersson, hvadan målet afskrefs. Alla de öfriga svarandena erböllo uppskof för att blifva i tillfälle vidtaga dylika åtgärder.
Södra häradsrätten.
Sparbankskatastrofen i Hejde. Ransakning med häktade f. folkskolläraren i Hejde K. P. Blomberg samt med Peter Olsson, Mölner i Väte, J. Krämplösa i Hejde, J. Pettersson, Rågåkra, Fredriksson, Vesterväte i Väte, och Anders Andersson, Medebys i Hejde, hyilka åtalats. för delaktighet i Blombergs brott, hölls i dag å länsfängelset inför en talrik åhörarekrets.
Samtlige ledamöter i sparbankens styrelse voro närvarande med undantag af Karl Olsson, för hvilken J. V. Kahlqvist, Binges i Väte, var ombud, Svarandena Olsson och Procopé hade nu, såsom förut, urmakare Norstedt från Klintehamn till rättegångsbiträde.
Blomberg inlemnade till rätten en längre skrift, hvari nämdes, att han nu ej längre kunde tiga utan ville yppa hela sanningen. Han hade först tänkt att ensam lida, men vid närmare begrundande hade han funnit rättast att angripa Peter Olsson ock Procopé, hvilka varit delaktiga i hans brott. Olsson hade begagnat sparbanken såsom sin enskilda affär och Blomberg såsom ett redskap för utförande af Olssons affärer. Olsson hade till belåning inlemnat den omnämda reversen i Enskilda banken och underrättat Blomberg, att lånet ej beviljats, hvarjämte Olsson äfven sökt belåna den hos enskilda personer här i Visby; Olssons förnekande häraf och öfriga påståenden vore den svartaste lögn. Procopé vore dessutom ytterligare skyldig Minken omkring 500 kronor. Sjelf hade Blomberg ej afsigtligen varit brottslig; han hade felat på grund af oförmåga att sköta en- sådan aflär och emedan han hade varit för godhjertad.och släpphänd. Styrelsen i sin helhet hade också varit orsaken till olyckan. Emellertid ämnade Blomberg, om han någonsin komme på fri fot, att med alla krafter söka återbetala hvad banken förlorat.
Tre vittnen, af hvilka åklagaren inkallat ett och styrelsen de två öfriga, hördes.
Det af ålagaren ropa vittnet berättade, att P. Olsson och Blomberg besökt vittnet här i staden, I enrum med vittnet hade Blomberg vid nedslagen sinnesstämning sagt, att han måst lemna Olsson en af Blomberg utgifven förbindelse, & hvilken Andersson, Medebys, och Jakobsson, Smiss, tecknat borgen, hvilken förbindelse varit belånad i sparbanken men nu vore inlöst; denna förbindelse, som nu ånyo vore belånad, måste nu inlösas och härtill måste Blomberg nu skaffa pengar.
Af de två öfriga vittnenas berättelser framgick, att P. Olsson sökt anskaffa pengar till sin slägting NE Henrikssons resa till Amerika såväl i D. B. V:s Sprnnk som hos enskilda personer här i Visby samt att han såsom säkerhet härför erbjudit den af det föregående vittnet omnämda förbindelsen & 700 kronor. Slutligen lyckades han få pengar å förbindelsen, sedan han sjelf och det ena vittnet SA i underborgen, hos en anskild person här i Visby. Olsson hade sedan senare på dagen yttrat till vittnena ungefär följande: >Jag skall nu tala om verkliga förhållandet med den der förbindelsen, men ni får ej är om det, så att det blir utspridt, ty då blir det alldeles rasande. Förbiondelsen är utgifven af Hejde sparbank och har varit -belånad i enskilda banken för räkning men har sedan inlösts. »Vi» ha nu tagit ut den ur sparbarken för att skaffa pengar på den. Omkring en vecka derefter kommo Olsson och Blomberg åter till det ena vittnet, då Olsson åter ville låna pengar åt Blomberg.
Vittnet frågade sedan Blomberg, hvar de gjort at de pengar, Olsson fått i förra veckan, hvartill Blomberg svarade, att hvarken han eller Henriksson fått något af dessa pengar af Olsson, hvilken tillsagt Blomberg att skaffa respengar åt Fredriksson ur sparbanken,
Blomberg erkände riktigheten af vittnesmålen, som i hufvudsak bestredos af Olsson, som nu, liksom förut, skylde på sitt dåliga minne.
Olsson påstod, att han från Blomberg erhållit ett bref, hvari B. bedt O. skaffa respengar åt Henriksson, i hvilket ändamål Olsson erhållit reversen af Blomberg. Detta Olssons uttalande orsakades af en af åklagaren framr stäld fråga om det varit af tjenstvillighet elleannan grund Olsson sprungit omkring för att skaffa pengar och sjelf iklädt sig betalningsansvar. På åklagarens fråga, om det ofvannämda brefvet funnes i behåll, svarade Olsson nej. Blomberg tillade härvid att hela denna brefhistoria vore en uppdiktad lögn.
På åklagarens förfrågan upplyste styrelsen, att den ej hade kunskap om den nämda reversen varit belånad och utlöst eller om par banken stått i något betalningsansvar för den.
Rättens ordförande framhöll med skärpa det beqväma sätt Olsson begagnade att ?????? sig på grund af dåligt minne samt framhöll derjämte det sannolika i att just Olsson, som var slägt till Henriksson, borde varit den, som skaffat H. respengar, och ej Blomberg.
Styrelsen företedde derefter en af bankkamrer Edv. Ericsson verkstäld utredning af bankens ställning från 31 December 1882 till 9 April 1884. Enligt denna utredning uppgingo förskingringarne till kr. 11,027:70 samt öfverstego skulderna tillgångarne 9 sist]. April med kr. 11,871:05. Styrelsen förklarade sig godkänna utredningen, öfver hvilken Blomberg nu ej var beredd att yttra sig.
Slutligen gjorde ett förut hördt vitne den ändring i sitt vitnesmål, avt han ej bestämdt kunde påminna sig, om det varit Peter Olsson eller dennes broder Henrik, som varit hos vitnet och rådfrågat honom om en inteckning.
Vidare företeddes af Olssons ombud ett bref från den person, som afsände till Blomberg de i enskilda banken erhållna pengar, hvilket bref ombudet ansåg bevisa, att Olsson ej haft med affären att skaffa.
Styrelsen, som för sin del öfverlemnade målet, yrkade ansvar å Blomberg för förfalskving och förskingring samt skyldighet för B, att ersätta banken dess förlust, för hvilken förlust dessutom alla svarandena med undantag af Andersson, Medebys, såsom delaktiga i Blombergs brott borde ansvara en för alla och alla för en. Alla svarandena utom Blomberg och Andersson bestredo dessa yrkanden,
På åklagarens begäran erhölls uppskof med målet till annan dag för två motböckers företeende inför rätten, då samtlige svarandena vid förut stadgade påföljder hade att infinna sig.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 8 Juli 1884
N:r 55.
