Månad: januari 2023

Man läser ej sällan i tidningarne om större och mindre afdiknings företag, som på fastlandet blifvit bragta å bane. Äfven på Gotland är man i detta hänseende icke overksam; nyligen äro med statsunderstöd afdikade

och för det närvarande har på grund af länsstyrelsens förordnande den inom länet tjenstgörande landtbruksingeniören under utarbetande afdikningsplaner för

Då af Gotlands hela areal omkring en sjettedel eller 50,000 har är vattensjuk mark, hvars afdikning vore högeligen nyttig så väl för det närvarande som för framtiden, så är det ett vigtigt spörsmål, huruvida den nya odlingslånefonden, med hvars användande följer ej blott dikningsutan ock odlingsskyldighet, kan för länets afdikningar med fördel användas.
Af ofvan nämda 50,000 har vattensjuka marker äro 32,000 har myrar i vanlig bemärkelse, hvaremot 18,000 har utgöras af ängar, hagar, skogsmark och åker. Hvad först myrarne beträffar, så är nyttan af deras afdikning för frostländighetens minskande, betets förbättring och angränsande markers torrläggning visserligen insedd, men den odling, som å dem bittills skett, är ej så vidsträckt att öfvertygelsen om deras odlingsbarhet blifvit allmän; deras dikning med vilkor af odling inom viss kort tid vilja för det närvarande jordegarne ej åtaga sig.
Den öfriga sankmarken har alls icke myrjords natur; den består af några tums mylla på lera, mergel eller sand, den är som oftast stenfri i ytan och ihopsjunker vid afdikning obetydligt; ängarne hafva sankängens vanliga vegetation, hagarne bära dessutom löfskog och skogsmarken stundom hörskog af furu. Om sådana marker afdikas, förvandlas ängarne till hårdvallsängar, d. v. s. bättre grässlag inkomma genom sjelfsådd, men gräsvallens upplöjning skulle här snarare vara en försämring än en förbättring; hagarne gifva efter dikning bättre bete, men ingen vill hugga bort den åväxande löfskogen för att bryta upp marken till åker. Detsamma är förhållandet med den å den vattensjuka skogsmarken växande skogen, ofta den enda som hemmanet eger; men blir marken torr, så får äfven skogsväxten .bättre trefnad.
Det finnes ännu ett skäl, som gör jordägarne mindre benägna för odlingsfondens användande, om dermed följer skyldighet att inom viss tid odla hvad som med bidrag deraf torrlägges. De frukta nämligen att genom odlingsfondens användande med största möjliga utsträckning af odlingsskyldigheten gå i mistning af den afsägelserätt, som i gällande dikningslag är tillförsäkrad intressenter i vattenafledningsföretag. Jordägaren behöfver nämligen ej besluta sig om han vill eller icke vill begagna sin afsägelserätt, förr än efter utgången af kalenderåret näst efter det, då arbetet blef fullbordadt. Enligt odlingsfondens vilkor är arbetet ej fullbordadt förr, än det är både afdikadt och odladt; vid den tid då den eventuella utbrytningen skall ske, är således fältet förvandladt till åker, men enligt första kapitlet af dikningslagen gäller om åker ingen afsägelserätt, endast dikningsskyldighet.
Vår förmodan är derför, att odlingsfonden endast under det vilkor kan blifva af gagn för Gotland, att det dervid häftande odlingstvånget inskränkes till odling af så stor del af det afdikade området, som med fördel kan odlas omedelbart efter afdikningen, men utan afseende på huru stor del efter teoretiska grunder kan anses odlingsbar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 December 1884
N:r 98.