Hävradsskrifvaren Johan Edvard Knut Molander afled stilla i Wexjö den 24 i denna månad kl. 4 f.m., i en ålder af 48 år och 25 dagar; hvilket härmed tillkännagifves.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1884
N:r 104.
Hävradsskrifvaren Johan Edvard Knut Molander afled stilla i Wexjö den 24 i denna månad kl. 4 f.m., i en ålder af 48 år och 25 dagar; hvilket härmed tillkännagifves.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1884
N:r 104.
En SON.
i Grankulla den 16 Dec. 1884.
Helena Schenström, Mauritz Schenström.
född Svebilius.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1884
N:r 104.
Måndagen den 29 innev. December från kl. 11 f.m. låter hemmansegaren O. Smedberg, Smide i Ekeby, gerom offentlig auktion till den mestbjudande försälja växande skog till afverkning under innevarande vinter i en under Öjers hemman i samma socken belägen hage omkring 8 tunnland, Lerhagen kallad, och belägen i närheten af Smide. Upplysningsvis får nämnas att skogen, som skall rothuggas, och är tjenlig till sågtimmer och bygnadevirke, utbjudes i mindre lotter med förbehållen pröfningsrätt. Godkände köpare lemnas 2 månaders betalningsanstånd.
Hörsne den 17 December 1884.
efter anmodan,
L. P. CHRISTENSSON.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1884
N:r 104.
Att den Högste efter sitt allvisa råd, söndagen den 14 December kl. half 9 f.m, behagat hådankalla min ömt älskade maka Johanna Elisabeth, som afsomnade i tron på sin Frälsare i en ålder af 51 år, 2 mån, och 14 dagar; djupt sörjd och begråten af mig, 2:ve baru samt slägtingar och många vänner, har jag den sorgliga pligten härmed tillkännagitva.
Mickels i Vall den 22 Dec. 1884.
Per Nilsson.
Så din strid du kämpat ut,
Palm och krona fått till slut;
Genom Jordan bergad väl,
Englar burit hem din själ.
Efter slutad jordisk sång,
Jordisk nöd och jordiskt tvång
Mötas vi — o fröjdeljud
Och få evigt bo hos Gud.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1884
N:r 104.
Att min älskade make f. d. hemmansegaren P. O. Wahlgren, efter en lång och tärande sjukdom lugnt afled vid Alfvena i Vallstena måndagen den 22 December 1884 i en ålder af 61 år, 3 månader och 15 dagar; sörjd af barn och barnbarn, är min sorgliga pligt att härmed tillkänvagifva.
Klara Wahlgren,
född de Flon.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1884
N:r 104.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 December 1884
N:r 103.
Prinsessan Eugénie, som varmt intresserar sig för den på dagordningen stående djurskyddsfrågans framgång, lät, som bekant, förliden sommar å Gotland i samråd med skolrådet i Vesterhejde församling inbjuda öns presterskap och skollärare jämte andra för saken intresserade personer till ett möte vid Vesterhejde skola, Sedermera ägde ett ytterligare möte i och för samma ändamål rum hos prinsessan å Fridhem, dit ett mindre antal prester och skollärare m. fl. särskildt inbjudits. Vid båda tillfällena visade sig intresset för djurskyddssaken ganska lifligt bland både prester och skollärare, och dithörande frågor hafva sedermera varit föremål för ytterligare öfverläggning vid särskilda kretsmöten å skilda orter på Gotland under den nu förflutna hösten.
På inbjudning af prinsessan Eugénie och styrelsen för Svenska allmänna djurskyddsföreningens qvinnoafdelning hafva flere bland Stokholms lärare och lärarinnor 14 och 28 sistl. November varit för samma ändamål hos prinsessan församlade, vid först nämda tillfälle från stadens högre läroverk och vid det senare från folkskolorna. Vid båda dessa möten diskuterades följande frågor: 1. Bör icke allt slag af djurplågeri beifras och såsom syndigt bestraffas? 2. Är icke inplantandet af en mild och ändamålsenlig behandling af djuren af djup moralisk betydelse för hvarje menniska? 2. Hvad kan särskildt skolan verka för att hos detuppväxande slägtet inplanta kärlek till och barmhertighet mot djuren?
Vid båda mötena besvarades efter några kortare yttranden de tvänne första frågorna, för så vidt de rörde skolans område, med enhälligt ja. Öfver den 3:e och sista frågan utspann sig deremot vid båda tillfällena en liflig och långvarig diskussion. Alla enades derom, att skolan både kunde och borde verka mycket godt i denna sak, företrädesvis vid undervisning i religion och naturkunskap. Vidare påpekades nyttan af att i skolorna spriddes kortfattade” och lättlästa skrifter med ur djurens lif bämtade berättelser, som kunde väcka barnens intresse och deltagande för djuren. Vid det senare mötet uttrycktes tillika den önskan, att den för granskning och afgifvande af förslag till läroböcker för folkskolorna nu församlade komitén, derest den ansåge en ny eller. omarbetad läsebok för folkskolorna behöflig, ville tillse, att i sådant fall äfven djurskyddet så väl i och för sig som med hänseende till dess moraliskt förädlande betydelse komme att vederbörligen beaktas. I afseende å nyttan af djurskyddsföreningar bland skolungdomen voro meningarne delade; dock upplystes, att till följd af ett under årets lopp från styrelsen för djurskyddsföreningens qvinnoafdelning till Sveriges lärare och lärarinnor utsändt upprop dylika föreningar flerestädes uppstått, deribland en vid folkskolan å k. Djurgården. Förste läraren vid nämda skola utdelade bland de närvarande tryckta exemplar af ett utdrag ur stadgar för djurgårdsskolans djurskyddsförening, stiftad år 1884.
Föreningen, ehuru så nyligen bildad, räknar redan 120 medlemmar, och enligt uppgift dels af bemälde förste lärare, dels ock af skolans närvarande lärarinnor hade efter föreningens stiftande en väsentligen förbättrad anda i afseende å behandlingen af djur blifvit bland barnen rådande. Förut hade dessa icke gerna lemnat något tillfälle obegagnadt att förfölja och kasta sten efter alla mindre djur, som kommit i deras väg. Nu deremot visade de en sådan ömhet för djuren, att de ofta delade med sig af sitt eget frukostbröd för att dermed mata småfåglar, och de visa alltid synnerligt deltagande, när de få se en liten fågel, som på något sätt blifvit skadad. Så inplantas hos dem redan tidigt tanken på att äfven djuret eger rätt till medlidande och kärlek från menniskans sida, och den mildhet, som sålunda uppväckes i de ungas sinnen, kommer säkerligen att visa sitt förädlande inflytande äfven på förhållandet till deras medmenniskor. N. D. A.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 December 1884
N:r 103.
Att tiggeriet på landsbygden
visserligen något litet aftagit, är väl godt, men att äfven många begagna det som ett geschäft, är rent af sorgligt. Mot sådant är någon lag ännu ej nog skarp. Många underhålla det äfven genom att gifva utan urskiljning. Men att synnerligast barnen till sin moral genom tiggeri förderfvas, vill jag härmed med färskt exempel bevisa. Ett par pojkar, som »gingo omkring«, behagade härom sistens i Rone taga en båt och i den ro till Ete och der byta båt och sedan ro längre söderut, der de land:tego,lemuande båtägarne att sedan först efter mycket bråk återhämta sina båtar. Pojkarne voro under femton år.
Flere qvarnar
hafva i höst af stormen ramponerats, såsom då helt nyligen alla vingarne under malning blåste af en qvarn vid Findarfve i Rone. Vid Koparfve i Alfva kom en qvarn under en orkanlik storm i gåvg på vatten, hvarvid hon betänkligen aftacklades.
Söndagsskolan.
Man skiljer på två slags söndagsskolor. Det ena slaget, dervid undervisning lemnas i vanliga skolämnen, som några skollärare här ooh der hålla. och det andra, der endast religionsundervisning förekommer. Om detta senare slaget tänkte vi något yttra oss. Statskyrkan har få sådana på landet, och der de finnas ledes undervisningen vanligen af småskolang lärarinna, Sekterna åter ha många söndagsskolor, och undervisningen ledes af lirare och lärarinnor och personer urfolket. Undervisningen är ungefär lika i båda. Bibelns ord ha blifvit lästa och tillämpade i all enfaldighet. Och fastän vi besökt många, hafva de skilda läromeningarne och åsigterna fått vika för detta enfaldiga ord, som, säga hvad man vill, ändock är en mäktig häfstång för ungdomens lyftning i sedligt hänseende.
Enkan Anna Erasmidotter
från Smiss i Eke, »Smissmor» kallad, är en person, som här ute på landet var allmänt känd och i Visby och till och med i hufvudstaden icke okänd. I omkring 12 till 15 år har hon ideligen vaudrat utåt landsvägen, styrd af vansinnets mörka demon, än hit och än dit men vanligen till tingsstället, der hon fritt fick inlemna sina »handlingar» och derpå aflägsna sig. Hennes fixa idé var, att hon ständigt processade, satte af och satte till ämbetsmän, högt skrikande sitt »nå jär dä slänt» o. s. v. Hon var ibland ganska otidig, kunde göra små skälmstycken såsom lösa bundna hästar, kullkasta kärror m. m., men det stannade också dervid, På desenare åren blef hennes ansigte mörkt och fult troligen af det ständiga vandrandet och kaffedrickandet (man säger, som ock är sant, ända till sju Koppar hvarje gång). På senare tiden sof Hon sällan i någon säng utan tillbragte natten sittande på en stol. Hon hade fritt tillträde till alla myndigheter och ämbetsmän, som kände henne, och hon reste ofta på ångbåt till hufvudstaden, der hon äfven framförde sina klagomål för som det bestämdt påståa sjelfve konungen. Detta verkade ej illa på hennes sinne, och i somras tycktes en liten förbättring vara märkbar. Det påstås att svåra sorger och tillstötande motgångar varit en bidragande orsak, att den svaga förståndsgnistan släckts, Emellertid reste hon på eftersommaren i år till Amerika, der hennes barn lära vistas och der, som hon sjelf hoppades och sade innan hon reste, lyckan ändtligen skulle le mot henne, så hon en vacker dag komme igen och »satteaf» allt som var odugligt.
Gråsparfvarne
ha ökat sig i tusental detta år, så att nu är hungern inom deras slägte stor. Vintern är hård för fåglarne, Sätt ut julkärfven!
Räfvar
kringströfva på landsbygden. Härom dagen tittade en in i en ladugård, hvarest en dräng sysslade. Men då mickel blef varse drängen, kilade han i väg.
Vatten, bara vatten
har flödat jämt öfver åkrar och ängar under senaste rika nederbörd, och ännu stå myrarne till större delen under vatten.
Vägarne
äro de eländigaste, så att julkandefn och försäljuingen af skogsprodukter, som före jul bruka äga rum, varit nästan omöjliga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 December 1884
N:r 103.
Skonerten Elisabet, kapten D. Herlitz, inkom i torsdags till Kyllej i barlast.
— Skeppet Georg & Ludvig, kapten Petersen, hvilket afgick från Visby i söndags, passerade igår Helsingör på resa till Medelhafshamn med last af plankor.
— Briggen Mathilda, kapten Johansson, törnade i torsdags på grund å Sandörefvet vid inseglingen till Sandhamn. Fartyget kom flott följande dag medels hjelp af lotsarne.
— Skrofvet af skeppet »Marnix» hvilket — såsom förut nämts — under resa från Skutskär till Sevilla strandat vid Brouwershawen på holländska kusten, är nu — enligt meddelaude från Maasluis 13 dennes — totalt sönderslaget, och lasten uppkastad på stranden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 December 1884
N:r 103.
i Visby hamn äro följande: ångbåtarne Visby och Gotland, skeppen Iris, Göran och Moya, skonerten Retzia, Felix, Auguste, Confi dentia, Karl, Lars, Alma, Fru Lona, S:t Olof och Sofia, galeas Aurora samt jakterna Bröderna och Maria.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 December 1884
N:r 103.