Visby rådhusrätt.
För utsläppande af stinkande orenlighet från artillerikasernen, så att trakten deromkring i hög grad ee stades, dömdes i förgår arbetaren Mattias Hedin till fem kronors böter.
Detta mål var det enda, som handlades vid årets första sammanträde.
Svårt våld. Med häktade sjömannen Johan Hjalmar Vengström, som juldagen svårt våldfört sig å bagaresonen Karl Löfgren, hölls i afton ransakning å länsfängelset. Et vittne berättade, att Löfgren, som varit berusad, börjat gräla med, förfö!\’jt och till slagsmål utmanat Vengström, som flytt undan men upphunnits af Löfgren, hvilken vittnet sedan påträffat slagen och blodig. Hvem som börjat slagsmålet och huru detta tillgått kunde vittnet ej upplysa. Löfgren sjelf påstår, att han slagit Vengström, som deremot framhåller, att han blifvit öfverfallen af Löfgren, hvarafter han med sina skridskor tilldelat Löfgren ett slag i hufvudet och ett i ryggen.
Målet uppsköts ånyo för infordrande af nytt läkarebetyg öfver Löfgrens tillstånd, och skulle Vengström fortfarande hållas i häkte.
För oljud, fylleri och våld mot polis var ofvannämde Vengström äfven tilltalad ; likaså sjömannen Karl Oskar Ferdinand Jakobsson för oljud och fylleri, hvilka förseelser Jakobsson skriftligen erkände.
Vittnen berättade, att Vengström å Adelsgatan uppfört sig på ett mycket förargelseväckande sätt, hvarvid han varit i Jakobssons och flere civilklädde artilleristers sällskap, hvilka äfven fört oljud och sökt lösrycka Vengström från polisen, mot hvilken V. på det mest hårdnackade sätt satte sig till motvärn, knuffande och sökande slå omkull konstaplarne. Då två konstaplar, sedan eftertelefonerad polisförstärkning anländt till Adelsgatan ochgripit Jakobsson, efter mycket besvär lyckat föra Vengström till rådhusplanen, måstes stadsfiskalen sjelf inbära Vengström & vaktkontoret, enär konstaplarne voro alldeles uttröttade.
Vengström ergände sin förseelse.
Häktade korffavrikören Hanséninfördes derpå inför rätten angående ett af hofrätten till rådhusrätten återförvisadt mål mellan stadsfiskalen och Hansén, svarande, angående tillgrepp af en krona från slagtare Ahlstedr. Hansén hade i detta mål af rådhusrätten ådömts edgång, hvaröfver han besvärat sig. Hofrätten har återförvisat målet för att ett af H. åberopadt vittne må få höras ånyo; Hanséas påstående, att rådhusrättens protokoll vore oriktiga, lemnades utan afseende, då rätten sjelf vitsordat protokollen. För nämda vittnes inkallande uppsköts målet.
Hansén, hvilken såsom bekant af rådhusrätten och hofrätten dömts skyldig till mordbrand, såg ytterst nedslagen ut och hade unudergått en stor förändring till sitt yttre. Han var nämligen ytterst blek och aftärd, hvarjämte all hans under föregående ransakningar visade tvärsäkerhet och trotsighet voro alldeles försvunna.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1885
N:r 2.