pingst dagen med ångfartyget »Visby» deltogo ett hundratal personer. Ångaren lemnade Visby hamn strax efter klockan 8 på morgonen och anlände efter en i allt angenäm resa vid half 12-tiden till sundets norra inlopp. Sedan lots här tagits ombord, genomgicks det smala och grunda inloppet med sakta fart, hvarvid passagerarne fingo taga plats på fördäcket, för att lätta aktern, på det fartyget skulle kuona passera den grunda farleden, hvars botten öfverallt var synlig. Tnom kort ångade »Visby» in i sjelfva sundet, hvarvid allas ögon riktades söderut, sökande den i södra inloppet förankrade eskadern Det dröjde också ej länge, förrän den ståtliga flottiljen, det ena fartyget efter det andra, vardt synlig. Der lågo de hela raden: monitorerna \’Tordön och Tirfiog, den väldiga ångkorvetten Balder (som i fredags slöt sig till eskadern), kanonbåtarne Rota, Skuld, Astrid och Aslög, logementsfartyget Lagerbjelke samt en hel del minbåtar och ångkranpråmar, hvarjämte små ångbarkasser snabt ilade mellan fartygen och land. Det hela företedde en storartad anblick, som lifligt anslog lustfararne: »Visby» gled emellertid framåt genom sundet allt mer och mer närmande sig södra inloppet, passerade derpå genom krigsfartygs-linien tätt intill den vackra korvetten Balder (förande 260 mans besättning), vände så åter och lade till vid Fårösunds lastbrygga, der den omkringliggande traktens befolkning talrikt var samlad.
Strax efter kl. 12 på middagen stego lustfararne i land, delande sig i olika grupper. De fleste styrde genast kosan till de vid södra inloppet uppförda befästningsvallarne, bestyckade med kanoner, afsedda att skydda de öfver inloppet i tre linier lagda minorna. Efter en besvärlig marsch öfver betydligt sank mark anlände man till de nu färdiga vallarne, belägna omkring en qvarts mil från Fårösunds brygga. Emellan tvänne vallar, hvardera å 200 fots längd och 12 fots höjd, voro fyra 12 centimeters refflade kanoner (hvar och en omgifven af mindre vallar till skydd för manskapet) placerade i minliniernas riktning, vändande mot inloppet sina hotande gap, färdiga att utslunga projektiler mot de främmande fartyg, som ville våga försöket att söka uppfiska minorna eller spränga linien. I lördags egde skarpskjutning rum med kartescher, hvilken aflopp med bästa resultat. Vallarne, prydliga och solida, företedåe ett godt stycke arbete. Strax nordvest om dem voro tvänne kanoner förlagda i småskogen, hvilkas kulor skulle utgöra den första helsningen tiil en påträngande flotta.
Sedan dessa landtbefästnvingar tagits i beskådande, stäldes färden tillbaka mot Fårösunds brygga, i. hvars omnäjd det rörligaste lif nu var rådande. Hundratals båtsmän och ett 30 tal götaartillerister samt befäl från eskadern och den derstädes förlagda artilleriafdelningen och fortifikationsofficerare uppfylde stranden. Ea del af lustfararne gjorde nu en utflykt i sundet i ångbarkasser eller segelbåtar samt togo på närmare håll flottiljen i betraktande.
Eskaderns schefsfartyg »Drott», som med amiral Virgio ombord i torsdags afgick till Stockholm, väntade man åter annandag pingst.
Strax före klockan 4 på aftonen ljöd »Visbys» ånghvissla manande de lustresande till den förestående hemfärden. Inom kort voro alla ombord på ångaren, som flitigt besöktes af flottisterna, och kosan stäldes åter mot norr. Lyckligt passerades det trånga inloppet, lotsarne aflevererades och »Visby» gungade åter på Östersjövåg.
Vid 8-tiden inlöpte ångaren i Visby hamn under sång af en manstark kör och mottogs af en väldig folkmassa, som helt och hållet fylde Skeppsbron.
Det angenämaste minne af lustresan torde hvarje deltagare i färden hafva i behållning.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 Maj 1885
N:r 42.
