Den 8 Juli.
Minornas upptagande
började i måndags och fortfares dermed dagligen. Tre veckor anses åtgå dertill. De utlagda minorna voro till antalet 59 och laddade med ej mindre än 120 centner krut. De s. k.
minankarpe magasineras härstädes.
Artilleriafdelningen gör sig i ordning till affärd. Tälten nedtogos i dag på morgonen och nedpackades jämte vapen och bagage. Afdelningen bivuakerar i natt uti de små skyddstälten, I går hitkomintendeuten friherre Wrangel.
I morgon mellan 6 och 7 f. m, passerar ångaren Visby hamnen, går till Slite och afhämtar dervarande detagemenot och anläuder hit vid 1-tiden, då bärvaraude afdelving embarkerar.
Befästningsarbetet vid norra gattet pågår med ringa ökad arbetsstyrka. Anländer ej arbetskommenderingar från arméa ellér arbetsmanskap från fastlandet i likhet med hvad som skedde under jeruvägsbyguadeu, kommer säkerligen arbetet att fort:krida mycket långsamt.
En spekulativ man
måtte handlanden i Visby herr Axel Sjöström vara. Knappast hade han förnummit de stora arbeten, som här skulle utföras, inuan han hitkom medförande en till salubod och marketenteri passande bygnad, hvilkea i slutet af förra veckan i en hast uppsattes vid norra gattet. Förnödenketer af alla slag medföljde och »kommersas det värre» derute. En af handlandeva vid Fårösund förser äfven arbetarne med lifsförnödenheter.
Schaktmästaren Andersson från Visby residerar vid samma gatt uti en af staten uppförd- paviljopg af enklaste beskaffenhet och hvilken bygnad äfven begagnas till redskapsbus, Nu är sålunda det förr så ödsliga inloppst bebygdt, och befolkadt är det äfven af en mängd om hvarandra krälande menniskor, som med korparne hacka i kalkstenshällen och medels skottkärror framskaffa sten och jord till lande:s försvar.
Tre yngre finske sportmän,
deraf två studenter, hitkommo i söndags i en liten segelkutter af en den vackraste konstruktion. Å den hade de seglat öfver hafvet till Stockholm, derifrån till Visby och Karlsöarne samt sedan hit. Härifrån fortsatte de färden måndags e.m., ankrade i Lutterborn och fortsatte sedan resan till Suomis land igen. Man vet att finskan och gotländskan är mycket lika. De tre resenärerna talade ock ett tungomål som infödde Fåröbor. De syntes trifvas här förträffligt och bevistade med största intresse matrosspektaklet å herr Högströms magasin.
I söndags vil middagstiden hitkom Visby med
lustresande
från staden. Fårösund tycktes denna gång ej vara så tilldragande nu, när kriget Inärmar sig sitt slut. Samlingen var ej synnerligt talrik, ehuru väderleken var den avgenämaste.
Många af de lustresanude besökte befästningar: ne vid södra inloppet.
Matrosteatern
i söndags var så talrikt besökt som utrymmet medgaf. Inträdesafgiften var nu 25 öre. Man gaf lustspelen »Det drömda idealet» och »Midsommarnatten», Akiörerna redde sig godt och aktriserna »Den lilla älskliga Blise» och jäntorna Britta och Lotta sökte på allt satt att vara lika älskvärda som de unga damer, hvilka varit af den godheten att lemna dem oumbärliga små bidrag ur sin garderob.
Trängseln var emellertid förskräcklig och värmen oerhörd, hvadan schefen för mivafdelningen, innan »Midsommarnatten» med all dess kärlek och många äfventyr var slut, inbjöd flere af ortens damer, tillstädesvarande officerare och andra på en lustfärd & den för bogsering af fartyg öfver minlinierna ständigt uppeldade minbåten. Med svindlande fart förde minfartyget det Iustresande glada sällskapet genom det spegelblanka vida sundet, genom norra gattet ur på havet, der solen just då sänkte sig ned i den lugna vågen.
Huru obeskrifligt härliga äro ej dessa solnedgångar här ute, då allt öfversvämmas af den varma, gyllene färg-glansen, som glimmar öfver såväl skogar, klippor och skär som det vida omätliga hafvet. Och hvarje ny dag medför samma skådespel i ständigt ny skiftande färgprakt.
Ja, »ktiget», som aldrig blef af, måste väl nu vara slut, åtminstone tills vidare. Den hit beordrade militären så till lands som vatten drager nu under närmaste tid hvar och en åt sitt håll och till sitt land igen.
Ej utan saknad
kommer dock något hvar att lemna denna lilla trefva vrå af verlden, här ute bland bergen och böljorna långt bort i Östervåg. Nog var här blåsigt och killt på vårsidan, men så kom sommaren, Gotlands härliga, oförlikneliga sommar, med vestanvind och den behagligaste värme, och alldeles lemnade i glömska den kalla våren och de deruuder utsrtådda mödorna. Att de hitbeordrade officerarne isynnerbet under dessa angenäma dagar kommit i åtnjutande af visad artighet från ortens herskapers sida, är ju sjelfklert, och sent lära de glömma mången skön aftonstund tillbringad under lek och skämt eller i dansens yra vimmel med lifliga ungmör och aldrig komma de att glömma »den gotländsra kadriljen».
Men äfven manskap och underofficerare ha blifvit välvilligt bemöta och tillbragt en angenäm tid sisynnerhet sedan sommaren på fullt allvar gjorde sitt intåg, och ingen lemnar det soliga Fårösund och den ståtliga skogomkransade hamnen utan att önska såväl den som näjden ett hjertligt farväl.
För såväl Gotlands som fastlandet hafva dessa ännu pågående neutralitets-rustningar haft och hafva sitt djupa allvar. Man har allt mer kommit till den insigt att Gotland i en främmande makts vård vore en. dödsstöt åt Sveriges sjelfständighet. — Då först kunde det sägas att landet hade fienden framför portarne.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juli 1885
N:r 55.