Förebud till skogsbrand.
Den 15 Maj var en hemmansägare från Vamlingbo sysselsatt med s. k. bädning af enesvidor. Elden, som dertill skulle begagnas, anlades oförsigtigt nog alltför nära det höga och då torra gräs, som der på platsen växte och hvilket också genast fattade eld. En stor skog hotades att blifva nedbränd, men ett vindkast från motsatt båll dref elden åter tillbaka, hvarefter släckningen med mycken svårighet vidtog. De träd och buskar, som voro i eldens väg, nedbrunno samtliga.
Från en höjd vid Hoburgen
räknade jag, tisdagen 2 Juni, 128 (säger ettbundra tjugnåtta) seglare. Sedan de hade passerat Gotlands södra udde intogo de flesta 5. 8. V. kurs, dock styrde omkring ett 30-tal norrut. 7
Snabb resa
till Öland har kapt. N. Viderström från Sundre gjort. Han seglade från Hoburg till Källa hamn (belägen vid Ölands norra udd) på 7 timmar och från Källa till Hoburg på 8 1/4 timmar. Det skall här till den 59-årige kapt. Viderströms beröm sägas, det han ensam och i odäckad båt färdats öfver Östersjön omkring 500 gånger. Lefve Viderströml! Efier den utanför Sundre år 1874 strandade
»ångaren Dünkerquois»
hafva åtskilliga bönder på strandningsstället upptagit för 1,300 kronor malm metall, dels i form af rör dels ock plåtar. Nu ligger i den lilla Flisviken ett fartyg, som anländt på grunu af ryktet om god förtjenst.
Några flaggor
af tysk, engelsk, norsk, dansk, rysk och svensk nationalitet äro af en yngling från Vamlingbo hittade vid sjöstranden. Eu sjömanskoffert lär äfven vara funnen.
En jernnatur
är en gumma i Sundre socken begåfvad med. Hon har icke på ett tiotal af år, legat en enda natt på annat ställe än i ladugården, hur hård kölden på vintern än varit. Vore det fattigdom, som föranledde henne till denna sjelfmisshushållning, skulle jag beklaga henne, men hon kan, om hon vill, få lefva bättre dagar.
Elfva personer
utflyttade i förra veckan från Sundre och Fide socknar. Sex voro intagna af det förmodade krigets fasor och schappade i väg till utrikes orter.
»För efterkommande».
Sommaren är inne. Nu är det en gyllene tid här på landsbygden, allt växer och spirar upp; fåglarne qvittra, solen ler, skogen doftar aromatiska éngor, man kan med ett ord nu liksom lefva upp på nytt. Midt i egennyttans rike, som sannerligen denna verlden är, fick jag häromdagen skåda en i sitt slag oegennyttig sträfvan. Vid Hemse station har dess nuvarande innehafvare anlagt och med egen kostnad iordningstält en trädgård, så förvånande ordningsfullt och på samma gång planmässigt anlagd, att hvarje trädgårdsvän ej kan annat än glädja sig deråt. Med vänlighet förevisades mig de särskilda partierna deraf, och ehuru företaget nyss börjat, ger det redan nu ägaren ett nöje, men hvilket i förhållande till de sammor, som nedlagts derpå, är tämligen dyrköpt. Än mera oegennyttig framstår saken vid tanken derpå, att np.
v. ägaren aldrig kan ens tänka att hans efterkommande skola draga någon fördel af detsamma, men »min son kan, om han lefver i framtiden, få se, då han reser här förbi någon gång, att dessa träd har hans fader planteradt». Således — et minne blott, men ett kärt sådant.
Gotländska missionsförbundet
höll 13 och 14 Juni halfårsmöte i Hemse. På lördagen börjades mötet kl. 1 med predikningar utaf Jacobson och Pettersson till kl. 1, hvarefter hölls 1 timmes rast, då diskussionen vidtog öfver frågorna: »Hvad vill det säga att vara barn åt Gud? Och hvad förmån äger den som så har blifvit?» samt »Kuana och böra de kristna verka för nykterhet såsom att bära »blåbandet» eller d.? hvilka frågor dryftades flitigt. Derefter predikade Ahlquist och Vessman, hvarefter ombudssammanträdet vidtog och räckte till kl. 9 e.m.
I söndags börjades kl. 10 f.m. med predikan af Jacobson, Elfström och Vassberg till 12. Derefter hölls en till hjertat gående bön utaf Hasselblad från Roma och vidtog en särdeles intressant diskussion öfven frågan: »Kan den mission, som af oss bedrifves, på något sätt upplifvas, och hvilka äro vilkoren härför?» för hvilken viskussion här närmare torde komma att redogöras. Folkskockningen hade nu tagit så väldiga dimensioner, att dörrarne och töustren måste vidöppnas, att de massor som stodo utanför måtte få höra något ord.
Hela buset var bokstafligen fullt och ändå var det folk \’utanför. Som förut valdes äfven denna gång Kristoffer Johansson, Hogrän, att leda diskussionerna. Kl. 2 rastades emot programet till half 4, då predikant Elfgren ledde samtalen öfver frågorna: »Hvad vill Apostelen lära oss med orden »icke bekymrade för något i Filippernas 4: 6—7 v.» och »Uti hvad förhållandestår Guds folk till Rom:b. 12: 9, 10, 11 v:na?» samt »Hvad vill Herren lära oss uti Ef:bretvet 4: 29—30.» Derefter predikade Skedin öfver orden »Är Baal Gud, så tjenen honom, men är Herren Gud, så. tjenen honom». Mötet afslöts utaf Veinhult från Småland med tack och lof åt Gud för det rika Guds ord som blifvit utsådt och den frid vi fått njuta under mötesdagarna.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Juni 1885
N:r 48.
