Gotlands skårpsbytte och jågaregillo hade i tisdags sammantråde, som leddes af gillets v. ordförande jågmåstare Sylvan.
Hr Sylvan nåmde, att gillet sammankallats i och för ett inom styrelsen af v. ordf. våekt förslag om inptantering afrådjur på Gotland, för hvilket åndamål styrelsen begårde ett reservationsanslag intill 200 kronor. Till k. mit hade ansökan inlemnats om medgifvande att från Engelholms kronopark i Skåne innevarande månad få infårga 5—6 getter och 2 bockar, hvilka skulle utslippas på Elinghemsmyr i Tingståde, der vilkoren för deras vistelse och trefnad vore för handen. Anslaget begårdes för djurens infångande, hvilket sker medels garn, och för deras bitforsling.
I sammanhang härmed upplystes, att gillet hade en kassabehållning af 2,265 kronor.
Anslaget, förordadt af borgmästare Een, major Carlstedt och doktor Goës, beviljades.
Rådjur hafva på senaste tid med framgång utplanterats på flere ställen i mellersta Sverige såsom i Vestergötland, Småland och Östergötland ja ända upp i Upland, der de trifvas väl och ej obetydligt förökat sig. Och Gotland bar ett betydligt mildare klimat än dessa provinser.
Elingshemsmyr, der djuren skola utsläppas, anses lämplig för ändamålet, enär myren, som har en areal af 1,200 tunnland, är inhägnad medels jordvallar med häckar samt är försedd med småskog bär och der jämte tillräckliga betesmarker. Rådjur äro nu öfver hela riket fridlysta till I nästkommande September. Meningen lär sedermera vara att begära en fridiysningstid på Gotland för fem år i likhet: med hvad som äger rum för andra provinser, der djuren: ioplanterats. För öfrigt har man för afsigt att i myrens närhet stationera en extra kronojägare, som kunde tillse att djuren ej ofredades. För att genast få djurstammen så talrik som möjligt skall man söka att tå hit drägtiga honor. Rådjuren äro som bekant utmärkta för sin smidiga välbygda växt samt mycket oftersöktå för sitt läckra kött, Så vidt man vet har rådjuret aldrig förekommit på Gotland.
I sammanhang härmed kan nämnas, att Gotland bland ädlare djurraser äfven haft kronhjorten ganska talrikt förekommande i flere trakter af ön, Man anser att bjorten möjligen införts hit redan under den tid de danske höfdingarne residerade på Visborgs slott, men sannolikast torde vara, att den hitkommit i början på 1650talet, då prins Karl Gustaf gjorde ett jagtbesök på ön. Djureos antal ökades sedan allt mer och mer, hvarjämte de spredo sig öfver större delen af ön.” Da fingo dock på grund af den skada de gjorde på åkrar och skog en farlig fiende i öns landtbrukare, hvilka också så småningom utrotade de vackra djuren. I början på vårt årbundrade, man antager år 1812, föll den siste hjorten på Gotlands mark för jägarens kula.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 April 1885
N:r 29.
