Månad: februari 2023

Publicerat

Son och måg.

Othems sockens fattigvårdsstyrelse yrkade år 1883 hos k. m:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län åläggande för generalkonsul H. A. Bürger i Göteborg eller vice konsuln H. K. Bergström i Lysekil att till sig afhämta den förres fader och den senares svärfader, f. d. tullförvaltaren K. G. Birger, hvilken åtnjöt underhåll af nämda fattigvårdsstyrelse. Under åberopande af sitt utslag 81 December 1881, hvarigenom Bürgers måg och son ålagts att för framtiden i mån af behof draga försorg om tullförvaltare Birger, beslöt k. m:ts befallningshafvande att Othems fattigvårdsstyrelse ägde öfversända tullförvaltare Birger till vare sig till konsul Bürger eller v. konsul Bergström.
I besvär hos kammarrätten yrkade Bergström, att, då han befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter, hvilket nödsakat honom söka betalningsanstånd af sina borgenärer, konsul Bürger, som vore i goda omständigheter, måtte åläggas att ensam försörja sin fader. I sin förklaring häröfver framhöll konsul Bürger, att han till 1881 ensam bekostat sin faders vård och efter denna tid bidragit ej blott med den honom genom k. m:ts befallningsbafvandes utslag samma år ådömda hältt af underhållet för fadren utan äfven med gåfvor i penningar och varor; såsom ogift och ofta stadd på affärsresor. ansåg han sig icke lämpligen kunna mottaga fadren i sitt hem, hvaremot Bergström, som hade eget hus i Lysekil och en landtegendom ej långt derifrån och hvars ekonomiska obestånd ej var annat än en tillfällig förlägenhet, borde kunna upptaga fadren i sin familj. Han yrkade derför, att Bergström måtte åläggas att antingen betala det bidrag, hvartill han år 1881 förpliktats, eller ock mottaga sin svärfader till feg i sitt hem. Detta senare ansåg han böra blifva billigast för Bergström och sålunda mest förenligt med den krassa egennytta Bergström i denna sak ådagalagt. Othems fattigvårdsstyrelse ville i anledning af hvad sålunda blifvit anfördt göra ett praktiskt val mellan sonen och mågen på det sätt, att styrelsen yrkade att, i händelse detskulle visa sig att Bergström blefve oförmögen att lemna sin svärfader behöfligt understöd, skyldigheten att försörja denne måtte varda ålagd generalkonsuln Bürger; men kammerrätten afböll sig från att ingripa i fattidvårdsstyrelséns valfrihet och faststälde konungens befallningshafvandes beslut.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Till granskare

af sjömanshusets räkenskap och förvaltning under sistl. år ha inför magistraten valts af inom Visby och dess tullkammaredistrikt boende skeppsredare och fartygsbefälhafvare bokhållare E. Cramér med handlanden Åckander till ersättare, inom skeppsredareklassen, samt sjökapten Emil Lyberg med sjökapten K. J. Kahlström till ersättare, inom fartygsbefälhafvareklassen. Magistraten utsåg handlanden Emil Gerle med handlande G. T. Hägg till ersättare.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Å utmätningsauktion

igår inropadet Mårten Liljegrens 11/48 mantal Slumra och Gennor i Vallstena, värderadt till 6,525 kronor, af kronolänsman Bolin för 4,500 kronor.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Om ett tillbud till eldsvåda,

som yppat sig i snickare Simanders hus vid norra Murgatan och icke ansetts vara af beskaffenhet att påkalla brandkårens oroande, bar polisförhör hållits. I huset, ett envåningshus; bor i ett rum på nedre botten hustru Genberg jämte en 13-årig flicka. Vid tolftiden på natten, under det hustru G. lig i sin säng, märkte hon plötsligt eldfammor slå ned från taket, hvarvid hon sprang upp och ut i blotta linnet, väckarde husyärden och grannarne, En af dessa skyndade till krogen vid östra torget, medels hvars telefon polisen underrättades. Denne infann sig raskt med den på vaktkontoret placerade slangsprutan, och med vatten från pumpen vid nya torget vardt elden inom kort släckt.
I förskräckelsen och häpenheten glömde hustru G. att väcka flickan, men denna hade under hennes bortovaro af sig sjelf vaknat och skyndat ut.
Orsaken till eldens uppkomst är att söka deri, att en i eldstadsmuren tätt intill rökgången inmurad bjelke antändt. Den befans vara till öfver hälften afbrunnen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Turisternas

tid för besök på Gotland brukar vara sommaren, men sedan vi kommit i förbindelse med en centralpunkt för sanfärdseln har, jämte det antalet resande i allmänhet ökat sig, äfven sådana, som resa för sitt nöjes skull, icke låtit vinterfärden afskräcka sig att besöka Visby. Så anlände hit i torsdags med Sofia en resande Albionsson och dotter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

I Gotlands länsfängelse

qvarsutto 28 dennes 15 män och 1 qvinna mot 14 män och 2 qvinnor 31-sistl. Januari, under hvilken månad 13 män och 1 qvinna tillkommit samt 12 män och 2 qvinnor afgått.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Död

nedföll i onsdags qväll i palissaderna mjölnardrängen Lundgren från Kopparsvik, då han jämte sin husbonde skulle begifva sig från staden till sitt hem. Döden, som orsakades af ett slaganfall, föregicks ej af något som helst illamående. Lundgren var omkring sextio år gammal.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Ett dödsfall,

som både med hänsyn till dess plötslighet och den aflidnes personlighet väckt deltagande inom samhället, inträffade i torsdags e. m., då handlanden J. O. Hederstedt afled efter endast ett par dagars sjukdom, orsakad af en bulnad i örat, som framkallade hjerninflammation.
Född år 1829 i Dalhems söéken, öppnade den aflidne år 1856 i Visby egen handelsrörelse, som han med framgång bedref, tills för några år sedan, då han öfverlemnade affären till yngre krafter för att sedermera hufvudsakligast egna sin verksamhet åt spritbolaget, hvars verkställande direktör han var.
För kommunens och allmänna angelägenheter ägde Hederstedt stort intresse, och på de senare årens kommunala val öfvade han, ehuru den försigtighet, som utmärkte hans natur, stundom bjöd honom att icke så mycket synas, stort inflytande. I allmänna värf var han också mycket använd. Vid sin död var han ledamot af landstinget och stadsfullmäktige, medlem af styrelserna för spritbolaget, Gotlands jernväg, ångbåtsbolaget och lasarettet, hvadan han alltså lemnar många och vigtiga rum att fylla.
Den aflidne, som ansågs vara i goda ekonomiska omständigheter, efterlemnar en son och en dotter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Fyr på Stenkyrkehuk.

Med an ledning af en från k. m:ts befallningshafvande i Gotlands län gjord framställning och efter lotsstyrelsens hörande har regeringen tillåtit att å Stenkyrkehuk må uppföras en fyr med linsapparat af 3:e ordningen, visande fast hvitt sken, afbrutet genom två tätt på hvarandra följande röda blänkar, hvaremot regeringen icke funnit skäl att för närvarande bevilja medel till uppförande af en tillika föreslagen fyr å Stora Karlsö.
Kostnaden till den nya fyren kommer enligt inom fyringeniörkontoret uppgjordt förslag att uppgå till omkring 55,800 kronor, hvilken summa k,. m:t enligt lotsstyrelsens hemställan anvisat skola utgå från bebållna lots- och fyrmedel.
— I och för anläggningen af den nya fyren hitkommo i förgår kommendörkapten N. D. Ruuth, inspektör i lotsverket, och fyringeniören J. Höjer, hvilka igår i sällskap med landshöfding Poignant begåfvo sig till Stenkyrka.
Undersökningarne derstädes komma ännu en eller annan dag att fortsättas af fyringeniören.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.

Publicerat

Det är en gammal iakttagelse,

att reformer, de må nu förefalla så berättigade som helst, äro ytterst svåra att genomföra, då de mötas af ett på fördomar och förutfattade meningar grundadt motstånd. Inför sådåna skäl hjelper ingen annan bevisföring, än den ojäfaktiga erfarenhetens. Vi nämde häromdagen, att bland erfarenhetsrön under årets vintersamfärdsel äfven ingick det, att Visby hamn icke är omöjlig att angöra om qvällarre. Derpå svarade samme insändare, vi då bemötte, att den erfarenheten, tyckte han, kunde vinnas lika bra med Vestervik som med Stockholm till utgångspunkt. Och han kan ha rätt. Men minnesgod som han är bör han erinra sig, att det af vederbörande förklarats rakt omöjligt.
Det är nu många år sedan vi började arbeta på att få vår vintersamfärdsel ordnad efter något andra grunder än dem, som på 1850-talet ansågos tillfyllesgörande.
Bland de ändringar, vi då i främsta rummet påyrkade, var den, att postbåten skulle stå i omedelbart sammanhang med posttåget, eller med andra ord afgå från Vestervik på middagen för att vara här på qvällen. Men poststyrelsen och dess maritima biträde och ångbåtens befälhafvare och en mängd annat godt folk bådo oss låta bli att bysa en så förmäten tanke, ty det gick helt enkelt icke för sig att gå in i Visby aumnat än vid dagsljus.
Visserligen hade vi sett, att sådant för våra egna båtar gick ganska bra, men inför sådana auktoriteter måste man böja sig och förslaget föll.
Och så märkligt kan hända, att hvad som då så allmänt bestreds nu efter några veckors rön lär vara på väg att öfvergå till axiom. Åtminstone ha ögonen öppnats på poststyrelsen, ty, efter hvad vi idag erfara, har denna myndighet på framställning af länsstyrelsen och militärbefälhafvaren beslutit, att Sofia från och med imorgon skall afgå från Vestervik kl.
3 e.m., sedan det postförande tåget ankommit kl. 2,45. Båten ankommer alltså hädanefter / hit på söndagsqvällar, hvarigenom posten kommer att utdelas måndags morg nar och längre tid vinnes för besvarande med tisdagsposten aft ankommande bref.
Antecknas såsom minnesvärdt från år 1885 bör derför, att man nu omsider kommit till insigt af att den ankommande Gotlandsposten icke med nödvändighet behöfver 15 till 16 timmars hvila i Vestervik.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.