Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Fru Augusta Stenmark var i går instämd i två mål, det ena och äldre angående köp af boktryckeristilar, för hvilka ingen ötaliing: erlagts, det andra, nytt, rörande en boktryckeripress, tillhörig maskinfabriken > Augsburg», hvilken press här uppstälts mot det att svaranden skulle betala hyra, men af hvilken hyra fabriken endast utfått en obetydlig del.
I det förra målet infann sig ingen svarandepart. För uteblifvande dömdes svaranden att böta tjuga kronor samt ålades vid laga påföljd personlig inställelse, I det senare målet var konsul Arweson svarandens ombud. En af snickare Osterman accepterad växel å 1,870 kronor ansåg svaranden böra betraktas som liqvid, ehuru endast 500 kronur af drtta belopp utfallit. Kärandeombudet ansåg växeln vara ett värdelöst papper, enär Ostermans för den protesterade växeln utmätta fastighet ej ens betingat så hög köpssumma, att inteckningarne betäckts.
Båda målen uppskötos till 14 dennes,

För olaga betning af kreatur å stadens mark dömdes drängen Niklas Albert Hallberg samt åkarne Oskar Pettersson och Johan Olsson att hvardera böra tem kronor.

Gjuteriarbetaren Oskar Gardelius dömdes att föta tio kronor för fylleri, tjugufem kronor för förargelseväckande batesnde istudentallén och femtio kronor för oskiekligt uppförande inför rätta.

För körande fortare än i gåeude istudentallén fäldes ölutköraren P. Liudgrea till fem kronors böter.

För öfverdådigt körande å allmän gata har jordägaren Karl Johansson vid Österby åtalats. Ett vittne intygade, att svaranden kört i galopp, så att mötande personer lätt nog kunnat utsättas för fara. Johansson nekade.
Utslag 14 dennes,

För våld mot garfveriarbetaren Johan Gardell har, såsom förut nämts, artilleristen Karl
Jonasson åtalats, Två vittnen berättade, att Gardell varit den anfallande parten; våldet hade dock föröfvats af Jonasson. Svaranden erhöll uppskof.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Om märkliga gutniska ortnamn,

af A. T. Snöbohm.

Illa står det till i ett land, der forntida minnen ej högt skattas, der man ej värdar sig om huruledes förfädren lefvat och verkat; men väl är, när yngre slägten akta på det, som före dem varit hafver och deraf hämta sina lärdomar. Vår tid har att berömma sig af en sådan sträfvan och det ser ut som det svenska folket nu, mer än någonsin förr, blifvit bågadt att känna sig ejelft» Med dessa ord inleder en författare, Maximilian Axelson, en liten, uti Familj-Journalens 14 band införd, skildrivg. Denna skildring afhandlar en »död» fornlemning; jag vill med samma ord inleda det anspråkslösa lilla föredrag jag bär ärnar hålla om en »lefvande» fornlemning, som dagligen framstår för vårt öra; men som vi, just emedan den är så vanlig, så föga aktgifva på, så litet undersöka och som likväl så högligen förtjenar att beaktas, Denna lefvande fornlemniog är våra urgamla märkliga gutniska, d. v. s. forngotländska, ortnamn, i hvilkas språk forskaren ännu en gång hör ljuåa emot sig toner af hans fosterlands äldsta modersmål, eljes förvaradt blott i sagans dunkla skrifter. Dessa ortnamn stå i samband med landets äldsta historia. Den, som älskar Gotlands forntid, dess ära och minnen, bör ej vara likgiltig för våra ålderdomliga ortnamn. Kärlek för forntiden och landets historia är det kraftigaste medel att lifva och underhålla nationalandan.
Ämnet är så rikt att, om jag ville någorlunda fullständigt behandla detsamma, skulle jag komma att taga edert tålamod alldeles för mycket i anspråk och långt öfverskrida den tid som här är mig tillmätt. Jag måste derför behandla det med lätt hand och endast utp\’ocka ett oci annat, utan att ingå i lingvistiska undersökningar. Jag kommer att fullständigare behandla blott ex namnflock och lätt vidröra en annan. Jag vill i förväg fästa uppmärksamheten på, att, om man vill forska efter ortnamns betydelse, bör man icke hålla sig så särdeles vid huru namnen nu för tiden skrifvas, men så mycket mera gifva akt på huru de af gammalt uttalats af allmogen. Visserligen hafva under tidernas lopp namnen uti folkets mun blifvit vridna och ändrade, men något af namnens rot och ursprung finnes vanligen qvar och denna lemning förtjenar att tillvaratagas. Kan man lyckas påträffa gotländska ortnamn i handlingar, som äro äldre än 1645, bör man uppmärksamma huru de stafvas, de äro då vanligen så stafvade som allmogen brukade uttala dem. Efter nyssnämda år, då Gotland genom Brömsebro freden blef en svensk provins, hitkommo en stor mängd prester och ämbetsmän från svenska fastlandet, hvilka gode herrar voro alldeles obekanta med gotlandsmålet och derför stafvade namnen så, som de ansågo rättast. Hvad våra socknenamn beträffar hafva vi en gammal handling från katolska tiden, som upptager dem; det är den förteckning på Gotlands kyrkor, fördelade i 6 »divisioner», (2 i hvarje treding), efter hvilken visitationerna på Gotland verkstäldes af biskoparne i Linköping, men, tyvärr, bafva genom felaktiga afskrifter somliga af namnen blifvit förderfvade. I fråga om sådana socknenamn, som tydligen äro äldre än kristendomen på Gotland, (senare hälften af 1000-talet), får man ej fästa sig vid begreppet socken och anse dessa namn ursprungligen hafva betecknat alldeles samma område som nu socken eller kyrkosocken betydde från början en kyrklig kommunitet, icke, såsom nu, derjämte en kommun i borgerligt hänseende. Socknar uppstodo i och med kyrkorna på 10 och 1100-talen, men långt dessförinnan hade Gotland folk och bygder, hvilka bildade kommuner. Dessa urgamla kommuner, äldre än kristendomens införande här, bibehöllo sig långt ia i den kristna tiden, ja ända till midten af 1600-talet, i bredd med och oberoende af den kyrkliga indel ningen i socknar och pastorater, till bevis hvarpå jag kan åberopa Revisionsboken öfver södra Gotland, när hemmanen, åren 1653 och 54, blefvo satta i mantal i stället för den äldre uppskattningen i »markeley» (marketal, markeland).
Landets urgamla hufvudindelning var Tredingar och Tingslag, de förra voro 3, de senare 20, men lära ursprungligen varit 21. Tingslagen hade sina underaf: delningar och dessa utgjorde kommunerna. De flesta tingslagen hade 4 underafdelningar, »fjerdingar», hvaraf namnet fjerdingsman, såsom än i dag den lägsta polis- och administrativa tjenstemannen på landsbygden benämnes. Var tingslaget litet, delades det, ej i 4 fjerdingar, utan i 3 tredingar, såsom Burgs ting (till hvilket Lau socken då icke hörde), eller i 2:ne hälfter, såsom Dede och Eke tingslag. Hurn töga den urgamla kommunalindelningen öfverensstämde med sockneindelningen vill jag visa med några exempel. Alfva socken, som nu hör till Hemse ting, hörde fordom dels till Eke ting, dels till Hablinge. Sistnämda tingslag bestod af 4 fjerdingar, nämligen Landby fjerding innehöll 19 Hablinge gårdar och 5 Hafdhem gårdar ; Silte fjerding hela Silte och 8 Hablinge gårdar, Habo fjerding innehöll 2 gårdar i Hablingbo, 8 i Hafdhem, 3 i Hemse, 8 i Alfva, Näs fjerding socknen af samma namn och 12 Hafdhem gårdar. Sistnämda sockens gårdar hörde till 4, Hablingbo sockens till 3 fjerdingar. Så olika var ännu 1653 och 54 fjerdingsindelningen med sockenindelaingen. Det var först på 1720 talet som fjerdingsindelningen upphörde och den forna tingsindelningen ändrades, så att Tingslagen blefvo öfverensstämmande med socknarne och pastoraten. Under hedna tiden hade, enligt Gutasagan, hvarje tingslag sitt ting, följaktligen ock sin tingsplats och denna liggande i tingslagets midt var, så länge tinget stod, helig.! För att bättre hålla den i helgd var den, under det tinget hölls, omgifven af snören eller band, »bönd»; »band» tyckes ock betyda sjelfva tingsplatsen, hvilken, till följd af sin runda form, äfven kallas »ring». Den fredskrets, som, enligt Got lands gamla lag, »>Gutalagen>, biltog eller fredlös man var berättigad att uppdraga åt sig i skogen, fjerran från menniskors boningar och inom hvilken han var berättigad njuta frid, kallas också Band. Vi finna här betydelsen af namnen Bönda, Bönders, Bander, Bandelunda, Banda ting. Nämda tingslag består nu af socknarna Sanda, Mästerby, Vostergarn, Eskelhem och Tofta. Gården Bander i Mästerby, som säkerligen fått sitt namn deraf att han legat i tingsplatsens grannskap, ligger i utkanten af nu varande Banda ting; men efter gamla indeloingen bestod Banda ting af socknarna Sanda, Vestergarn, Mästerby, Atlingbo, Hogrän och Björke. Då utgjorde Mästerby socken tingslagets midt och här ha: säkerligen tingsplatsen varit i närheten af gården Bander. I grannskapet af nämda gård ligger i samma socken; gården Ringume, ett namn, som visserligen kan härledas från mansnamnet Ring och betyda Rings hem, ty um ären förvridning af hem, men. ock kan häntyda på »ringen>, d. v. s. tingsstället och betyda hemmet vid tingsstället. Sockennamnet Mästerby skrifves i det gamla registret öfver Gotlands kyrkor, som förut omnämts, »Meystabye», som betyder stor ansenlig by, hufvudbygd. Säkerligen bar den trakt, hvilken blifvit så benämd, ansetts som tingslagets hufvudbygd, att här varit tiogets heliga domsplats, derom vittna namnen Bander och Ringume.
Tredingarne hade sina tinogs- och domsplatser, sina högtidliga ting, hvilka utgjorde det föreningsband, som omslöt och sammanhöll de tingslag, hvilka hörde till Tredingen. Tredingens tingsplats låg i tredingens medelpunkt. – Hvar Nordertre dingens varit, derom vittnar sockennamnet Tingstäde, d. v. s. tingsstället. Namnet Romma tyckes vara en förändring af »räumä», rummet, d. v. s. planen eller platsen, ty öppna, allmänna platser benämnas på Gotland rum. Landets högsta ting, »Gutn-al-tinget» (alla gutars ting), der landets\” riksdag hölls och dess vigtiga angelägenheter afgjordes, lär hållits i Romma och der har väl ock Medeltredingen haft sin tingsplats. Ungefär i medelpunkten af Södra Tredingen, i gränsen mellan socknarna Alfva och Hemse, ligga gårdarne Stora och Lilla Ringume, ett namn, hvilket, såsom redan nämts, bäntyder på ett hem i närheten af »ringen», tingsplatsen. , Det är högst sannolikt att en forntida tingsplats funnits här. Denna tingsplats kan ej varit för Hemse tingslag, som innefattade socknarna Hemse, Rone, Fardhem, Linde och Löjsta, men icke Alfva, i hvilken socken nämda går dar ligga; det tingsställe, som varit här i midten af tredingen, har nog varit Södra Tredibgens domställe. Ett annat ortnamn, som häntyder på tingsplats, är gårdsnamnet Mäl-städe, (icke Mällstäde, eller Milstäde). Mäla betyder tala eller framföra sitt ärende och fortlefver ännu i samman sättaingarna förmäla (andraza), genmäla (besvara) och anmäla (omtala). Mälstäde betyder ett ställe, der man mäler, d. v. s.
andrager, framför sin talan, således ett tingsställe. Gården ligger i Hablingbo socken, Hablinge ting. Detta tingslag innefattar nu sockvarna Hablingbo, Silte, Ejsta och Sproge. Enligt gamla indelningen hörde icke de 2 sistnämda socknarna till Hablinge ting, utan bildade, jämte Levide och Gerum, ett särskildt ting, Ejsta tiog. Hablinge ting bestod då af socknarna Näs, Hablingbo, Silte, 8 gårdar i Hafdhem, 8 i Alfva, 3 i Hemse.
När man aktgifver på Hablinge tings forna areal, skall man finna, att gården Mälstäde ligger något när i midten deraf. Så är äfven förhållandet med gården Tings i Kräklingbo. Kräklinge ting består pu af socknarna Kräklingbo, Ala, Anga, Östergarn, Gammalgarn och Ardre.
Efter gamla indelningen hörde äfven Buttle socken till Kräklinge ting och gården Tings låg då något när i dess medelpunkt.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Från sjön.

Ångfartyget Lübeck, kapten Paulsson, hitkom i lördags middag söderifrån aflastande härstädes 29 kolly styckegods från utrikes samt 102 säckar mjöl och 3 kolly styckegods från inrikes ort. Ångaren, som afgick samma dags afton till Sundsvall, erhöll som vanligt ingen last härifrån.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Från östra Gotland

skrifves till Gotlands Allehanda: De senaste dagarnes samtalsämne har varit det allmänna bollspelet i Visby 16 Augusti. Att Visby bollklubbs bemödanden krönas med framgång, kan man platt icke undgå att märka, lika litet som man kan vara blind för de 2 skilda sätt, på hvilka »bakpärk» spelas. De två sätten äro som landtborna beteckna dem: 1) Spel, »som bollklubb» eller »uppriktigt spel och 2) spel »påvåg». 1:sta sättet kännetecknas af matta och svaga inslag eller »hugg» och höga utslag bädder eller »väddar», det 2:dra sättet af kraftiga och snarfva inslag — »puttbugg» — och låga, långs efter marken krypande utslag — pa trills —. Nu frågas: Bollspelare! hvilket sätt bör föredragas eller m. a. o. hvilket är egentligen gotländskt?

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

I Gotlands länsfängelse

qvar sutto 31 Angusti nio män och fem qvinnor mot fem män och fem qvinaor 31 sistl. Juli. Under Augusti månad hafva tretton män tillkommit samt nio män utskrifvits.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Fastigheten

ur 4 1/2 i S:t Hansrotens tredje qvarter är af slagtare Ernst Odin såld till arbetare Reinhold Stenberg för 1,600 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Södra tredingens lärareförening

höll i förra veckan sitt årsmöte i Burs\’ skolhus. Trots det ogynsamma vädret hade likväl ett fyratiotal lärare och lärarinnor infunnit sig, deribland många från medeltredingen, jämte en mängd andra för folkupplysningen intresserade personer. Till ordförande valdes föreningens ledare i tjugutal af år skolläraro Saöbohm i Levide och till sekreterare skollärare Fredin i Linde.
Sedan trenne med synbart intresse åhörda proflektioner — hvaraf 2 inom folkskolans och en inom småskolans område — hållits, företogs till behandling de från Centralstyrelsen för Sveriges allm. folkskollärareförening utsända ärenden, af hvil ka följande torde förtjena omnämnas: I fråga om högre bildningsanstalt för folkskollärare, som minst 5 år tjenstgjort i folkskolan, uttalade mötet som sin åsigt önskvärdheten af en sådan anstalts upprättande, och på frågan efter hvilka hufvudgrunder en sådan anstalt borde ordnas förenade sig slutligen mötet i Rännebergsoch 8. Luggudekretsens väl utarbetade och allsidigt behandlade svar på frågan, hvilket i sin helhet kan läsas i Svensk Läraretidning ur 31. Mötet uppdrog åt Centralstyrelsen att ombesörja frågans behavdling vid riksdagen. Till plats för nästa allmänna Svenska folkskolläraremöte beslöt man föreslå Jönköping.
Sedan middagsrast hållits, hvarunder kyrkan besöktes, der fosterländska sånger sjöngos och orgelmusik utfördes, samlades man åter, då ordföranden höll föredrag »Om märkliga gutniska ortnamn», hvflket föredrag mötet utbad sig att få och erhöll tillåtelse fill att befordra till trycket.
Utaf tvänne af en föreningsledamot in lemnade frågor, medhans blott eu enda om slöjds införande i tredingens skolor — till följd af det långa lifliga meningsutbytet, som förekom, Mötets åsigt i denna fråga blef sålunda: »Det är önskligt, att slöjd varder införd i alla tredingens folkskolor.» Sedan mötesförhandlingarne till följd af qvällens inbrott måst afslutas, bjöds man af värden skollärare Löfveberg ut i hans vackra, af kulörta lyktor upplysta skolträdgård, der snart blef rådande en angenäm sinnesstämmning, hvilken nådde sin höjd, då doktor Lyth, som hindrats deltaga i dagens förhandlingar, slutligen anlände. — Tal höllos i mängd, och mellan dessa klingade qvartettsången skönt i den stilla vackra Augustiqvällen.
Det var allas åsigt att skollärare Löfveberg förtjenar allt er! ännande för sitt myckna besvär och sin i allo lyckade tillställning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Visby bollklubb

firade i förgår afton å Snäckgärdet sin högtidsdag.
På den vackra, rymliga öppna platsen, omgifven af furuskog, tedde sig inom kort ett rörligt folklif. Bollklubbisterna spelade »pärk» och »varpa»> samt samlades då och då omkring punschbordet, der åtskilliga tal höllos. Bakom nämda bord strax nedanför bergsaluttningen var en vacker flaggdekoration uppsatt, å hvilken förekommo namnen på klubbens tre hedersledamöter — P. A. Säve, C. J. Bergman och Gabriel Herlitz — på klubbens stiftare (J. V. Klintberg) och förutvarande och nuvarande ordförande (Rud. Kolmodin, Hugo Pettersson och Karl Lundin.) Ett tiotal flaggor och en mängd vimplar svajade derjämte omkring den utstakade spelplatsen.
Ett par hundra personer hade infunnit sig för att åse spelen. Snart nog öfvergaf dock en stor del af dessa sin passivitet. Ett tiotal kastade varpa, några roade sig med dans efter musik af två floler och ett messingsinstrument samt största delen ordnade åtskilliga spring- och danslekar.
Vid 7-tiden på qvällen intogo bollklub bens ledamöter en i det gröna dukad sexa, hvarefter kaffe dracks. Man beredde sig derpå att under kulörta lyktors sken afsluta festen, men deraf vardtintet. Strax före klockan 8 började stridt regn att falla, så att hemfärden hals öfver hufvud måste företagas.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Förslag till förändrad anordning af försvarsväsendet

på Gotland har krigsministern i dessa dagar ingifvit till k. m:t. Enligt detta förslag skulle hvad angående nationalbeväringen särskildt finnes stadgadt upphöra att gälla vid ingången af år 18987, från hvilken tid värnepliktslagen. 5 Juni 1885, med undantag af de i paragraf 52 gifna öfvergångsstadganden, skulle äga tillämpning äfven å Gotlands invånare, dock tills vidare med den olikhet
att tiden för värnpliktens fullgörande inträder två år tidigare och upphör sex år senare än på fastlandet;
att tjenstetiden varder i beväringen tolf år och i landstormen åtta år;
att den tid, vederbörande. skola vara skyldige att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid, bestämmes till femtiofyra dagar, hvaraf trettio under det första, tolf under det andra och tolf under det tredje värnepliktsåret, skolande öfningarne ske på Gotland;
att, så länge det åligger Gotlands befolkning en vidsträcktare värnplikt än rikets öfrige inbyggare, öns beväring är i fredstid befriad från all kommendering utom öns gränser; |
att alla till beväringen eller landstormen hörande värnpliktige, som icke under årets lopp varit inkallade till tjenstgöring och ej heller äro å sjömanshus inskrifne, skola en gång hvarje år undergå mönstring kompanivis.
Med anledning af detta krigsministerns till k. m:ts pröfning framlagda förslag har k, m:t förordnat att, då Gotlands invånare hittills alltid lemnats tillfälle att yttra sig rörande väckta förslag till ändringar i de angående krigstjenstskyldighet derstädes särskildt gällade bestämmelser, hvilken förmån k. m:t ansett äfven nu böra medgifvas den gotländska befolkningen, det nämda förslaget skall delgifvas länets inbyggare med förständigande att inkomma med ytttande derom.
På grund häraf hark. m:ts befallningshafvande beslutit utfärda kungörelse med anmodan till Visby stadsfullmäktiges, kommanaliullmäktiges och kommunalstämmornas ordförande att låta fullmäktige och stämmorna utse ett ombud, hvar för sin kommun, hvilka ombud skola sammanträda å landskansliet, de från staden och norra häradet 25 dennes samt södra häradets ombud 26 dennes, för att afgifva det af k. m:t infordrade utlåtandet.
I en särskild skrifvelse till k. m:ts befallningshafvande, hvilken skrifvelse kommer att delgifvas de valda ombuden, som skola yttra sig öfver förslaget, framhåller krigsministern med anledning af våra riksdagsmäns bekanta petition några af de synpunkter, hvarunder den ifrågasatta undantagsställningen måste betraktas och hvilka äfven, anser krigsministern, kunna påvisa denna undantagsställnings nödvändighet.
Statsrådet Rydings utredning af frågan lyder. sålunda:
Sveriges arméorganisation är bygd på systemet stam och beväring. Då indelningsverket ordnades af Karl 11, var Östersjön ett af Sverige beherskadt haf, som till nästan hela sin vidd var omgifven af till Sverige hörande provinser. Följden häraf var, att ön Gotland inroterades till sjöförsvaret, såsom den ännu i dag är. Den KS som å Gotland finnes, hörer sålunda till flottan och upp går för öfrigt ej till mera än 260 man.
I det skede försvarsfrågan för närvarande befinner sig här i Sverige, kan någon öfverflyttning af båtsmansroteringen från sjö- till landtförsvaret svårligen vinna riksdagens bifall, och äfven om k. m:t skulle finna för godt att låta Gotlands båtsmän fullgöra sin tjenstgöring å Gotland i stället för i Karlskrona, skulle stamstyrkan likväl blifva allt för fåtalig i förhållande till beväringsstyrkan. Gotlands beväring måste således antingen ordnas enligt milissystemets grunder eller ock hänvisas att finna behöfligt stöd hos fastlandets stamtrupp. Det är emellan dessa båda alternativ som valet måste ske.
Ett milissystem kännetecknas derigenom, stt den tid; hvarunder truppen utvildas under fanan; är kortare, betydligt kortare än öfningstiden uti det rena värnpliktssystemet och för stamsoldaten, hvaremot man uti qvantiteten, det vill säga uti ett större antal tjenstgöringsskyldige årsklasser vill söka ersättning, för qvaliteten. Men på samma gång utbildningstiden för milissoldaten är kortare än för stamsoldaten, måste den dock vara längre än för den beväring, som vid mobiliseringen och vid repetitionsöfningarna har den bättre disciplinerade och mera fullständigt öfvade stamsoldaten att sluta sig till. Skall således Gotlands beväring ordnas enligt milissystemet, fordras större antal årsklasser och längre öfningstid än som för fastlandets beväring är uti den nya värnpliktslagen bestämdt.
Skulle deremot det andra alternativet väljas vid orunandet af Gotlands beväring, det vill säga att den af riksdagen antagna värapliktslagen skulle i alla delar äfven tillämnas å Gotland och följaktligen endast ett mindre antal årsklasser kunna uppkallas genast »då rikets försvar det kräfver*) samt dessa årsklasser dessutom endast med samma öfning som den beväring, hvilken vid mobilisering sammanblandas med en fullständigare öfvad stamtrupp, då torde konseqensen bjuda, att äfven Gotlands beväring får stamtrupp att sluta sig till samt att denna beväring äfven under fred samöfvas med de truppdelar, som den vid mobilisering skall tilldelas; hvarjämte äfvenledes klokheten bjuder, att, då denna stamtrupp ej fiones annorstädes en & fastlandet, icke under sådana förhållanden till ön förlägga hvarken vapen eller beklädnadsförråder — och töljden häraf skulle således blifva ett upphäfvande af Gotlands nationalbeväring såsom särskild kår samt beväringens från ön införlifvand2 med något af fastlandets truppdelar.
Dessa äro de åsigter — i korthet framstälda — som leåt krigsstyrelsen vid utarbetandet af det förslag till ordnandet af Gotlands nationalbeväring, som nu till k. m:ts befallnipgshafvande öfversändes med befallning att deröfver inhämta yttranden från Gotlands invånare, Att krigsstyrelsen ansett organisationen fortfarande, såsom hittills, böra grunda sig på milissystemet, — således på en allmän väroplikt med större antal årsklasser och något större antal öfningsdagar för öbeväringen än hvad som är för fastlandets genom nya värnpliktslagen bestämdt —, är naturligt, emedan öns försvar härigenom bättre tillgodoses, hvilket skäl ju är beaktansvärdt samt tillräckligt för att rättfärdiga den undantagsställning för Gotland i afseende på väropliktens fullgörande som derigenom skulle bibehållas.
Emot en dylik undantagsställning i hvad den rörer ett större antal årsklasser och öfningsdagar, har dessutom aldrig af öns lojale och fosterländskt sinnade befolkning anmärkningar framstälts, hvadan allt skäl torde förefinnas, att öns befolkning, inseende fördelarne i flere hänseenden af att Gotlands nationalbeväring bibehålles såsom en särskild å ön öfvad och å ön särskild stationerad kår, skall uttala sig gillande öfver det framlagda förslaget, helst derigenom möjliggöres, att i afseende på beklädnad, proviantering, aflöning och irqvartering erhålla fullständig likställighet med fastlandets beväring, hvilket med den nuvarande organisationen icke är möjligt att, utan allt för stora kostnader, åstadkomma och emot hvilken brist på likställighet just de berättigade klagomålen från öns befolkning höjts. Ett annat skäl, som talar för bifall till förslaget, kan äfven sökas deruti, att det torde vara beqvämare för öns befolkning, att få fullgöra de föreskrifna öfningarna på 3 år, i stället för — såsom nu är fallet — på 11 år; hvarjämte fördelen i militäriskt hänseende af en mera koncentrerad rekrytskola ej heller torde böra förbises.
Genom antagandet af det nu ifrågasatta förslaget, skulle den nyorganiserade Gotlands nationalbeväring komma att i sig upptaga ett fullständigt, fast (ej af beväringen valdt) och aflönadt befäl och underbefäl, tillräckligt för att kunna öfva och vid mobilisering uppställa «3 beväringsbataljoner, I stam- och 1 beväringsbatteri samt 1 fästning-kompani; hvarjämte organisationen äfven skulle upptaga 8 landsstormskompanier, ordnade i enlighet med värnpliktslagens bestämmelser. Ön skulle vidare indelas i 8 kompaniområden (motsvarande landstormens kompaniområden) i och för inskrifning och rullföring. Beväringens förmåner skulle blifva lika med dem, som för fastlandsbeväringen komma att bestämmas. Slutligen skulle aflöningen för underbefälet och korpralsklasserna komma att ökas, hvarjämte särskild aflönirg dessutom beräknas för alla dem, som genom mullföring. m. m. skulle blifva mera sysselsatta än det öfriga befälet.

*) Se § 28 i nya värnpliktslagen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg:
Till Visby: 29 Augusti, jakten Maria, Hejdenberg, Stockholm, stenkol; 30 Augusti, skonerten Felix, Gardell, Klintehamn, barlast; 31 Angusti, slupen Edla, Karlsson, Öland, barlast; galeasen Aurora, Karlström, Slite, plankor; 1 September, skonerten Dannio, Mårtensen, Köbenhavn, mjöl.
Till Klinte: 26 Augusti, skonerten Felix, Gardell, Nakskov, barlast; 28 Augusti, jakten Teodor, Toftén, Örebro, hö; jakten Elfrida, Andersson, Öland, hornboskap; 29 Augusti, jakten Fyra Systrar, Löfberg, Simrishamn, barlast; jakten Josefina, Snöbohm, Norrköping, barlast.

Utgångna:
Från Visby: 31 Augusti, skonerten Gustaf Vilhelm, Eriksson, Stockholm, kalk.
Från Klinte: 24 Augusti, slupen Emelie, Magnusson, Karlskrona, kalk.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 September 1885
N:r 70.