Dag: 6 maj 2023

Publicerat

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg:
Till Visby: 13 September, skonerten Fru Lona, Nyman, Svendborg, barlast; 14 September, briggen Svante, Stenberg, Grimsby, stenkol; 15 September, skeppet 17 Maj, Telefsen, Filadelfia, fotogen.
Till Klinte: 8 September, skonerten Lina, Pettersson, Wismar, barlast; 11 September, jakten Serine, Tvedt, Ystad, majs.
Till Burgsvik: 31 Augusti, skonerten Starkodder, Siltberg, Malmö, mjöl; 1 September, galeasen Petrine, Odman, Köbenhavn, barlast; 8 September, jakten Josefina, Berggren, Lybeck, spritvaror; 10 September, jakten Sälla Hoppet, Vidström, Lybeck, barlast.

Utgångna:
Från Klinte: 8 September, jakten Teodor, Toftén, Vestervik, kalk; 11 September, jakten Två Bröder, Ahlström, Rostock, trävaror och kalk.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 September 1885
N:r 74.

Publicerat

Passagerarelista.

Från Stockholm: Med »Gotland» 12 Sept. häradshöfding Anjou, hrr Langberg, Kinberg, Vahlström, Sandin, Årnelius; fröknarna Eriksson, Andersson, — Med »Visby» 13 Sept. ingeniör Fahnehjelm, hrr Lind, Na v. Knonau. — Med »Gotland» 15 Sept. prosten Gu stafssop, hrr Vallin, Marelius, Pettersson, Ahlgren, Larsson, Palmqvist, Odin, Holtz; fröknarna Grönlund, Hedenström.

Från Kalmar: Med »Tjelvar» 13 Sept, hrr Jansson, Tare, Nicklasson.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 September 1885
N:r 74.

Publicerat

Dödsfall Mårten Andersson

Att min älskade fader förre busbonden Mårten Andersson, Bondarfve i Levide, stilla och lugnt afled den 14 September 1885 i en ålder af 95 år, 5 månader och 13 dagar; sörjd af son, sonson och sonsons son, varder på detta sätt slägt och vänner tillkännagifvet.
Anders Mårtensson.
Sv. Ps.-b. 360 v:na 4 och 5.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 September 1885
N:r 74.

Publicerat

Haveri-Auktion.

Genom offentlig auktion- som tisdagen den 22 dennes kl. 10 f.m. förrättas vid Barsbage fiskläge i Sundre soc ken, försäljes för vederbörandes räkniog i mindre utrop ett större parti ilandbergad stenkol, som tillhört britiska ångaren »Inverleith\’s» last. Betalningen skall kontant erläggas.
Visby i Storbitanniska vice konsulatet den 14 September 1885.
John E. Stare.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 September 1885
N:r 74.

Publicerat

Borgevärerna

i förra hemmansägaren J. H. Jacobssons, Båtels i Mästerby, konkurs kallas att sammanträda å Stadshotellet i Visby torsdagen den 1 nästkommande Oktober kl. 11 f.m., för att, med anledning af Gotlands södra häradsrätts beslut, höras öfver gäldenärens anhållan om tillökning af det bonom förut beviljade underbåll.
Klintehamn den 11 September 1885.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerna i Lars Alivegrens i Lye socken vid Gotlands södra häradsrätt anbävgiga konkurs varda härigenom kallade att sammanträda å handlanden R. Wittbergs i Hemse kontor lördagen den 26:te innevarande September klockan tre (3) eftermiddagen för att bestämma arvode för förvaltningen af konkursboet.
Stånga den 3 September 1885.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Att samtlige borgenärer i filosofiekandidaten Fr. Björkmans och bans bustra Tittys konkurs blifvit kallade genom offentlig stämning att hevaka sina fordringar inför Domhbafvanden i Gotlands södra härad å tingsstället Skogs i Levide töre klokan tolt på dagen den 21 västkommande November månad, sådant varder bärigevom kuogjordt.
Visby d. 14 Sept. 1885.
DOMARE-EMBETET.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 September 1885
N:r 74.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Amerikanska arfvet. Såsom förut nämts har ett fattigt arbetarefolk Lauvall i Eke i sommar utbekommit 45 tusen kronor i arf efter hustru Lauvalls i San Francisco aflidne broder Charles Robinson. Arfsmedlen hafva af utrikesdepartementet sändts. till länsstyrelsen, som låtit tillställa makarne L. arfvet.
Kronolänsman Eneman har nu till södra häradsrätten instämt makarne L. med yrkande att de måtte åläggas till honom utbetala en tredjedel af beloppet. Såsom grund för deona sin talan företedde käranden en fullmakt af svarandena, hvilka i denna uppdragit åt käranden att å ministeriell, administrativ eller annan laglig väg utsöka qvarlåtenskapen efter nämde Robinson, hvarjämte ett mellan käranden ochsvarandena upprättadt kontrakt framlemnades, hvari svaraudena förbundit sig att till Eneman utgifva tredjedelen af det belopp, till hvilket arfvet kunde komma att utfalla, såsom ersättning för de af Eneman i anledning af uppdraget vidtagna åtgärder.
Svarandena inlemnade genom kronolänsman Dahlbäck som ombud en längre skrift, hvari krafvet bestreds. Svarandena hade genom list lockats att underteckna kontraktet, hvadan detta vore ogiltigt inför lagen. Mannen Lauvall var 77 och hustrun 76 år gammal, den förre litet och den senare ej alls skrifkunnig; de voro då i ytterst fattiga omständigheter.
Då en man vid namn Norman i April 1884 infann sig hos svarandena och berättade, att hustru L:s broder aflidit i Amerika och efterlemnat 60 tusen kronor, som han testamenterat till sin syster, spred sig ryktet härom som en löpeld. Följande dag kom också käranden på besök till makarne L. och varnade dem på det allvarligaste för Norman, som sagt sig vara utredningsman i boet och ville hafva fullmakt att utsöka arfsmedlen åt dem, samt bad dem hellre anförtro uppdraget åt käranden. Af allt detta blefvo svarandena yra i hufudet. De lemnade fullmakt åt käranden, som nödvändigt ville ha en sådan. Likaledes erhöll han kontraktet. Af några käranden nära atående personer hade makarne L. blifvit rådda att köpa af käranden en egendom, Och käranden, som eljes vore känd för att vara försigtig och nogräknad i affärer, visade sig härvid som den älskvärdaste och »liberalaste» säljare. En noggrann berättelse om arfsmedlens utbekommande genom testamentsexekutorernas, svenska konsulatets och vårt Hjeikodepartermente försorg anfördes af svarandena. e yrkade att krafvet måtte i sin helhet ogillas eller, om detta ej kunde medgifvas, kärandens fordrade arvode måtte minskas med kronor 11,452:32, till hvilket belopp kostnaderna för arfyets utfåsnde stigit. Sitt yrkande på käromålets ogillande stödde svarandena derpå, att käranden ej fullgjort sitt åtagande att utsöka medlen, som utfallit genom myndigheternas och testamentsexekutorernas nitiska bemödanden. För att styrka sitt påstående begärde svarandena uppskof.
Käranden bestred på det bestämdaste, att han genom list aflockat makarne L. kontraktet. Han hade besökt dem och rådt dem att genom k. m:ts befallningshafvande göra hemställan till utrikesdepartementet om arfsmedlens utfående. Svarandena hade då ännu ej utfärdat någon fullmakt till Norman. Käranden hade vändt sig till landssekreteraren samt pastorerna i Rone och Fardhem samt erhållit prestbetyget, som han lemnat till landssekreteraren, hvarjämte han bemstält till länsstyrelsen att vidtaga åtgärder för arfvets utbekommande. Hade derna framställning ej giorts skritlig, hade den åtminstone framstälts muntlig i länsnotariens närvaro. Vid fullmaktens mottagande hade käranden ej betingat sig någon som helst ersättning för sitt besvär. Någon tid derefter hade käran den erfarit, att Norman jämväl fått uppdrag af makaårne L. att uttaga arfvet. Vid kontraktets upprättande hade mannen L. sagt: »Får jag 2/8, så får kommissarien 1/3». En ny fullmakt, annorlunda stiliserad än den förra, bade nu utgifvite. Käranden hade bekostat makarne L:s resor till notarins publicus m. fl.
utgifter. Käranden öfverlemnade målet till rättens pröfning.
Ett vittne intygade, att mannen L. egenhändigt underteckvat kontraktet utan tvång och kunde ej erinra sig anvat än att manien L. äfven skrifvit bustrauns namn. Ett annvat vittne berättade att käranden uppläst kontraktet för makarne L. och frågat dem: »Är det bra å här eller vill ni ha det annorlunda?» Derpå svarade mannen Lauvall: »Nej, det är just så vi ha kommit öfverens om». Mannen hade egenhändigt undertecknat det och makarnes måg på hustru L:s begäran skrifvit hennes namn. Käranden hade derefter yttrat: »Om det nu skulle bli mycket stort, så tycker ni väl jag får för mycket», hvartill mannen L. svarat: »Det må bli större eller mindre, har kommissarien 1/3, som vi varit öfverens om.
Häradsrätten afgifver yttrande 5 Oktober.

Norra häradsrätten.
Slagsmål. Såsom förut nämts har kronolänsman Smedberg på angifvelse af fiskaren Teodor Schultz instämt arbetarne Oskar Bjersander och Oskar Andersson i Hangvar, hvilka öfverfallit Schultz Målsägaren – och svarandeparterna afimälde, att de ingått förlikning. Åklagaren ansåg sig dock ej kunna afstå från ansvarsyrkandet; enär målet flere gånger handlagts och födt af sig tre andra dylika mål. Utslag vid annat sammanträde.
— Nämde Oskar Bjersander yrkade ansvar å Anton. Bergström, som skulle hafva Fälg fört sig å Bjersander. Ett vittne hade svaranden kasta sig öfver käranden.
— Samme Bjersander afstod från sitt an« svarsyrkande mot Oskar Andersson. Parterna hade ingått förlikning.
— På angifvelse af ofvannätide Anton Bergström var Oskar Bjersander nu instämd, Äfven i detta mål hade förlikning ingåtts.

I barnuppfostringsmälet, förut omnämdt, mellan Johanna Helena Persson och Oskar Nilsson i Gothem anmäldes, att käranden nu nöjde sig med det belopp, som svaranden åtagit sig betala. Utslag vid annat sammanträde,

Ett ruskigt ärekränkningsmål mellan Fredrik Olofsson, Haltartve i Lokrume, och Petter Hallgren var instämdt. Två vittnen hördes och styrkte delvis käromålet. En till vittne inkallad flicka vardt förskonad från att höras i målet; man afstod nämligen från hennes hörande på uppmaning af rättens ordförande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.

Publicerat

Om märkliga gutniska ortnamn.*)

Af A. T. Snöbohm.

Om spåkonst, trolldom och andra mysterier, som ansågos vara den grå hednaålderns aldra högsta lärdom, tyckas följande gårdsnamn påminna: Wala i Stenkyrka -(spåqvinna), Galls, När (»galdr» trollsång), Gandarfve (af »gand» spåqvist), Alfva, Dalhem, Sproge, Vänge och Gand fordom en socken, Tula i Ganthem (af »tula» sång, och »thylia> framsäga, bedja till gudarne, i allmänhet hemlighetsfulla ord och besvärjningar). Bland ortnamp, som erinra om det hemlighetsfulla, det öfvernaturliga ilängesedan hänsvunna tider, vill jag nämna Trull halls, d. v. s. öfvernaturliga väsendens sal. Huru denna s. k. sal eller hall var beskaffad år 1799, när fornforskaren Hilfeling besåg densamma, det må hans egen beskrifning omtala. Den lyder sålunda: »Wi hade ett godt stycke. (från Bendes i Anga) innan vi hunno vårt önskade mål.
Ändtligen presenterade sig inne uti skogen, strax vid vägen och 900 till 1000 steg från hafsstranden, ett hittills på Gotland osedt och ovanligt monument, det förut nämda Trull hallsy — — — bestående först af 10 stora och i lika afstånd från hvarannan stälda graniter, hvilka utgjorde en cirkel af 24 alnars diameter utom kretsen, (lär väl menas innanför stenarna). Dessa 10 stenar voro hvar för sig stälda på 3:ne mindre, som mest af de förras tyngd genom tiden voro nedtryckta i jorden. Hölden af de förra var vid pass 2 alnar och vidden rundt omkring mätte 6, 7 till 8 alnar. Midt på planen af cirkeln var en större granit upprest, vid hvars fot en något mindre granitsten var liggande. Den förra var omkring 3 alnar hög ofvan jorden och 7 1/2 till 8 alnar omkring uti tjockleken. Utanför tätt vid stenarna, som utgjorde cirkeln, lågo många hoplagda stenrör, hedna grafsar eller kummel, först 1 för hvarje af de 10 stenarna, af 14 till 16 alnars diameter och 4 till 5 alnars höjd. Åter tätt utomkring dessa en cirkel af lika sådana rör, kontinuerande sedan i samma ordning på södra, sydöstra och sydvestra sidorna, 5 till 6 hvarf vid hvarandra, men åt norr, nord vest och nordost endast 2 till 3 hvarf, dock längst frånliggande voro mindre än de närmaste. De flesta af dessa rören voro upprifna i midten af skattsökare, hvaruti stenkistorna på kant af sammansatta. kalkflisor nu i flere voro synliga. Vidare observerades vid afvägen, som löper norr ut, flere å båda sidor i skogen varande monumenter, såsom rör, uppresta bautastenar, mindre cirklar, äfven stenar lagda i 3, 4 och 5-kantiga figurer, hvilkas. stenar alltid ligga på 3:ne mindre. På ett ställe till höger om vägen stodo 4 i rät linie uppresta stenar helt nära hvarandra. Dessa monumenter funnos samlade inom en längd af vid pass 200 alnar och 100 till :120 alnars bredd, Sejd. hjaller : Troll hall, hvarpå trollqvinnorna eller prestinnorna stodo, när de offrade.»
Så långt Hilfeling. Besynnerligt att denna urgamla fornlemning, en af de aldra märkligaste på Gotland, aldrig, så vidt jag vet, blifvit granskad och beskrif ven af någon annan: Det är högts sannolikt att Gutarne. aldra först bosatt sig på öns östra sida, för hvilken åsigt åtskilliga talande skäl kunna andrågas. Jag håller troligt, att den af Hilfeling beskrifna offer-och begrafningsplatsen, äfven varit landets äldsta tingställe… Såsom tingsplats, offer- och begrafningsplats trån urminnes tid har den säkert hållits istor helgd; de många här begrafna, på sin tid ansedda, och de många här åt gudarne offrade menniskornas andar, äfvensom de gudamakter, åt hvilka här blotades, hafva tvifvelsutan af folktron ansetts bruka emellanåt visa sig på denna dem tillhöriga och åt dem helgade, af mången kanske med rysning och rädsla betraktade plats. Häraf namnet Trull Halls, eller de öfvernaturligas sal. Jag har nu fullständigare redogjort för en namnflock och vill nu, vida kortare, vidröra en annan.
En stor mängd gäårds- och socken-namn bestå af personal: och slägtnamn. Dessa äro stundom sådana, som med kristendomen inkommit, såsom, Anders, David, Jakob, Matias, Mickel, Peter, Påvel; men största delen förråder ett långt äldre ursprung, äro rent nordiska och klinga som svärdshugg mot sköld. Jag vill exempelvis nämna blott en del: Alf, Ane, Angul, Atle, Bard, Bjarke, Björn, Bo, Bose, Bruse, Bryngel, Buzx, Budle, Dan, Domar, Drake, Ejnbjarn, Ejpur, Endrid, Esbern, Folke, Gannor, Gardr, Gejrvaldr (spjutkämpe) Grym, Gute, Gunnhild, Griotgard, Hafder, Hagbard, Hake, Hane, Harald, Harding, Helge, Hjalte, Humble, Ibbe (.Ebbe), Inae, Ingvar (Yngvar), Kjell, Lejf, Ragnar, Rangvaldr, Rane, Bing, Roar, Rodbjarn, Romundr, Rovaldr, Sigar, KSigdjerf, Sigfrid, Sigmund, Sigtryg, Sigulf, Sigurd, Sigvard, BSikling, Snö, Tyrvaldr, Tungel; Ugge, Watling, Wige, Åke, Östen. Alla dessa urgamla namn, mån ga af dem frejdade i sång och saga och mer än dubbla antalet af de här uppräknade, påträffa vi i gutniska ortnamn. De äro i sanning värda att uppmärksammas, ty så hafva de hetat de män, som först brutit bygd på gutarnes land. Gårdarne hafva fått namn antingen efter läget, efter jordwånens beskaffenhet eller åbygnaden, eller ock efter gårdens äldste ägare, från hvilken den gått i arf till hans ätt, hvarför också efter personalnamnet oftå förekommer: arfve, vide (skogsmark beteckuande att zsården legat i en sådan) eller gård, hem, bo. Ej sällan har ock gårdsnamnet, efter en i det högt ansedda smedyrket berömd ägare, blifvit Smiss, Smissarfve, Smedegårda. Ej mindre än 21 gårdar hafva namnet Smiss, Vid Smiss i Eke har i jorden påträffats forntida smedsaker och gjutformar af brons. De förvaras i Nationalmuseum. Stundom förekommer i ortnamnen en utbildningsändelse »ing». Om denna ändelse följer på ett personalnamn, så häntyder den på härkomst från en, som haft det namnet och som varit en så frejdad person, att hans efterkommande: ansett för en heder att härstamma från honom; men följer ändelsen ing på ett adjektiv, ett egenskapsord, så bildar den af adjektivet ett namnord eller substäntiv, såsom än i dag brukas, till exempel sjukling af sjuk, brottsling af brottslig, galning af galen, m. fl. Uti gårdsnamnet Welinge (Buttle) är adjektivet vél, som betyder konstfärdig, slug, stammen, Velingr alltså den sluge, den i konst förfarne; uti gårdsnamnet Watlings (Fole) är stammen adjektivet hvatr, som betyder snabb, rask, skarp, modig, Watliogr således den snabbe, den raske, Uti gårdsnamnen Amlings, Allings m.fl. samt sockennamnen Wamlingbo, Gröttlingbo (af Griotgard, namnet skrifves i katolska registret Grotlingbo), Hablingbo (i katolska registret Hagbardlingabo), Atlingbo, Follingbo, Barlingbo (i\’katolska registret Bardlingaboe) och Kräklingbo häntyder ing på en ätt, som härstammar från en Atle; en Griotgardr, en Hagbard, en Bard, en Fole (ty ett mansnamn Fole har funnits), en Amal, hvilket namn erinrar om Amaloniska konungaslägten, som styrde Ostgotarne i Södra Europa och hvars sköldemärke var detsamma som Gotlands: den behornade starka väduren. När personalnamnet slutar med vokal och efterföljes :af arfve, är en konsonant, d eller n, inskjuten melJan båda vokalerna. Så till exempel i gårdsnamnet Libbe-n-arfve. Namnet Libbe är sammandraget af Lille och Ibbe, som är en äldre form af Ebbe, således lille Ebbes arfvejord. Äfven ett par andra gårdsnamn hafva praefixet Lille sammandraget med ett mansnamn nämligen med Inge. Gårdsonamnen äro: Lingsarfve och Lingvide, det förra i Eskelhem, Näs och Gröttlingbo, det senare i Burgs och Hafdhem. I Lill Atlings, Lilla Rone och några andra gårdsnamn har detta Lill icke sammanflutit i ett ord med sjelfva namnet. Benämningarna Stora och Lilla förekomma vid många gårdsnamn. De utmärka då 2:ne gårdar med lika namn, men i de nu anförda gårdsnamnen hafva de betecknat personer. Bland alla gotländska ortnamn är Siklings (i Klinte) det stoltaste. Med namnet Siklings betecknas i skaldeqväden från forntiden hjeltar och sjökonungar. Efter någon sådan måtte gården blifvit uppkallad, ty en s. k. skeppssättning d. v. s. en grafvård af stenar, som bilda ett vikingaskepp, har i min barndom funnits nära intill gården; i en annån gården tillhörande äga, ej långt från gården, funnos bautastenar: Om de ännu stå qvar, dessa vackra fornlemningar, vet jag icke.
Till slut vill jag nämna ett namn, som bör af hvar redlig landsman hållas i vördnad. Namnet är Wallstena rum. Enligt en grafsten i socknens kyrka af år 1350 och katolska registret heter socknen Wallstena Wal gu stein, d. ä. de fallne gutarnes minnesstenar. Många bautastenar stå på Wallstensrum, många forngrafvar täcka slätten, vittnande tillsam mans med namnet, att en hård strid kämpats bär i hedentid och att våra tappre fäder offrat lifvet för att skydda hus och hem, frihet och oberoende. Man kunde nästan tycka att de mossiga, urgamla minnesstenarna till yngre slägter hviska fram de stolta orden i Gutasagan på forngutniskt, d. v. s. våra förfäders eget mål:
»Mangir kunungar stridu a Gutland, midan hadit var, tbau hieldu Gutar e jemlika sigri ok ret sinum».
(Många konungar stridde mot Gotland, medan det var hedniskt, dock behöllo gutarne för jämnan seger och sin rätt, (d. v. s. sitt oberoende).
(Slut.)

*) Uti den i föregående nummer inrymda afdelningen af detta föredrag förefannos några meningen störande tryckfel. Der stod plaut för hlaut, prodr för thruder, varpr för vardr, Rupul af Ronaru för Rudul af Ronum.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.

Publicerat

Från landsbygden.

Torgdagen
nu senast i Hemse var talrikt besökt, utan att derför affärerna voro lifliga, svarare nästan tröga och omsättningen ringa vid låga pris såsom för hästar 100—150 kr., oxar 90 —185, kor 45—80 kronor.

De religiösa mötena
ha äfven sträckt sig till Rone. Särskildt var ett 30 Augusti af frikyrklige ordnadt möte besökt af mycket folk och goda predikanter. I går 6 Sept. höllo baptisterna möte på Ronehamn, dock något mindre besökt.

Väderleken,
som varit ytterst regnig och i hög grad försvårat kornets bergning, har ändtligen börjat visa annan karaktär med klar luft, hvarefter vårsädens inbergning snart torde vara afslutad, om några vackra dagar inträda. Men idag måndag på morgonen har ett starkt och ganska. häftigt åskväder med slagregn gått öfver södra delen af Gotland. Många påstå, att en slik åska med så förfärliga knallar ej i mannaminne gått fram här. Den räckte i 8 timmar, och under hela tiden var vestra himmelen klar, under det att ovädret drog sig öster på utåt hafvet. Ryktet färmäler äfven att åskan slagit ned i Hafdhems kyrka, i träd vid Öfveröstres och Gandarfve i Alfva samt på flere ställen i skogen.

Strömmingsfisket
har nu en tid bortåt vid östra kusten varit föga eller intet gifvande, hvarför priset stigit till 50 öre valen. Derför har den rika tillgången på sill varit ganska välkommen, och fastän Klintehamn vid hvarje resa medfört stora partier, hafva dessa dock haft en strykande absättning. Likaså den lilla fisk som kallas brissling, hvilken förut här på landet varit alldeles okänd, eå att då den började först hitföras ansåg allmogen den nästan för dålig, emedan de hade fördom mot densamma, men pu ätes den med begärlighet i hvarje hushåll.

Hamnbygnaden
vid Hus fiskläge, som har en rätt stor omfattning, i det 2 stora s. k. hamnarmar lagts ett stort stycke ut i sjön samt derefter sprängning, muddring och fördjupning deremellan ägt rum, är nu ändtligen i det närmaste färdig. Den har kostat fiskarena mycket arbete och många utaf dem flyttade ifrån stranden, då detta stora arbete skulle företagas, men de som troget hållit ut kunna nu glädja sig åt fullbordadt värf. Ja, att i störm och oväder kunna landa säkert utan att riskera lifvet just vid landningsstället, är allt en god fördel, som fiskaren här vet att värdera.

God skörd
kan man kalla, då efter 11/2 tunnas utsäde vid Frixarfve i Rone skördats 17 tunnor ren råg.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.

Publicerat

Generalmajor Vegesack,

generalbefälhafyare för femte militärdistriktet, är 65 år gammal, men åren ha icke brutit hang krafter. Under fältöfningarne i Söderhamnstrakten gjorde han en rask ridt mellan Söderhamn och Ljusne samt tillbaka en sträcka på fyra mil, under hällande regn; och denna strapats tycktes föga anstränga honom trots hans höga ålder, yttrar Söderhamns Tidning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.

Publicerat

Från sjön.

I tisdags afton inbogserade tyska ångaren Ostsee, kapten Krellenberg, till Slite danska briggen Louise, som utanför Hoburgen påträffats flytande på trälasten och öfvergifven af besättoingen. Briggen, hemmahörande i Odense, kommande från Finland och förd af kapten Hansen, hade blifvit öfverseglad af en engelsk ångare, som upptagit besättningen. Den tyska ångaren, lastad med styckegods, var på resa från Lybeck till Petersburg. Namnet på det engelska ångfartyget är ännu ej bekant.
— Briggen Svante, kapten Stenberg, afgick 1 dennes från Grimsby till Visby.
— Skonerten Nordstjernan, kapten Österberg, afgick 4 dennes från Kiel till Ljugarn.
— Josefina, kapten Berggren, och Sälla Hoppet, kapten Vidström, afgingo 4 dennes från Travemünde till Burgsvik.
— Skonerten Lina, kapten Pettersson, utgick 3 dennes från Wismar till Klintehamn.
— Engelska ångfartyget Inverleith, kapten Jahling, hvilket i måndags strandade. å Hoburgs ref, flottogs i förgår morgse af bergningsångaren Belos, seden mer än halfva stenkolslasten (1,300 x 10) kastats öfver bord. Vid flottagningen sprang en Belos kabel af 15 tum, som var alldeles ny. Sedan ångaren införts till Burgsvik och undersökts af dykare, afgick den igår morgse klockan 5 till Stockholm för reparation af lidna skador.
— Stadd på resa från Öland till Halmstad med last af osläckt kalk strandade i lördags morgse vid Särdal, skonerten Marie, kapten Malm från Dragör. Besättningen rädddades, men fartyget, som var försäkradt för 4,000 kr., blef genom lastens och vattnets inverkan helt och hållet förstördt. JLasten var destinerad till handlanden Schéle och var ej försäkrad, — Ryska barkskeppet Alodia, från Hernösand med trälast, har enligt underrättelse från Diinkirchen af 30 Augusti, strandat vester om denna plats och låg mycket illa, men kunde dock med hjelp af ångfartyg åter tagas flott och var redan i begrepp att inlöpa i hamnen, då bogsertåget sprang och skeppet dref mot pieren, der fartyget ånyo befiuner sig i ett farligt läge och blir sannolikt vrak.
— Briggen »Nordstjernan», kapten Nilsson, hemma i Kalmar, som 15 Augusti anlände till Ramsgate från Skellefte, blef, sedan lasten blifvit lossad, halad upp på land för att undersökas i botten, men föll dock under stark vstlig bris med ebben på sida och intryckte botten. Fartyget skall försäljas.
— Skonerten Hazard, på resa från Lule till London: med trälast, inkom i måndags till K almar för att reparera skador, som erhållits genom kollission med ett obekant fartyg öster om: Öland.
— Simrishamnsskonaren Svalan, kapten Persson, med last af björkved har strandat på ett ref utanför Kallundborg. Besättningen bergades, men fartyget varder sannolikt vrak.
— Engelska ångaren Sandsend, destinerad till Norrköping med kol, strandade natten till i förgår vid passerande af Häfringe, hvarvid förskeppet rände upp på grundet. Sedan en del af lasten lossats, kom fartyget, som endast obetydligt var läck, loss och fortsatte resan. Reqvirerad bergningsångare vardt således obehöflig.
— Norway och Abrota. Af de förut omtalade stora båtarna, som intagits i dockorna å Djurgården, afgick den förstnämde derifrån för omkring 14 dagar sedan. Abrota ligger ännu qvar och visar sig nu, sedan den till största delen är färdig, vara en af de vackraste båtar man får se. Abrota tros komma att afgå om 3 veckor med Söderhamn som första tilläggsplats.
— Ångaren Willie, förd af kapten Samuelsson och i Göteborg hemmahörande, som strandade på Ölands ostkust i midten af Juli, har sedan dess varit föremål för upprepade fruktlösa försök att flottagas genom bergningsångare. Af de senaste ihållande pålandsstormarne har ångaren också tillfogats så betydliga skador, att all bergning numera öfvergifvits. Vraket kommer derför att säljas å offentlig auktion någon af de närmaste dagarna, och samtidigt bergade inventarier och last å respektive bergningsorter; Öland och Oskarshamn.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1885
N:r 73.