har medicinalstyrelsen faststält utgiftsstat för nästkommande år, slutande denna stat å ett belopp af 17.889 kronor.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.
Omkommen under segling.
Skepparen Aug. Olsson, förande jakten Bröderna, hemmahörande i Visby, har anmält hos k. m:ts befallningshafvande i Stockholms län att 17-årige ynglingen Amilung, som, under det man i svårt väder seglade öfver Kanholmsfjärden, var sysselsatt med hopläggning af gaffeltoppseglet, störtade öfver bord, då skutan af en häftig kastby svårt krängde öfver åt läsidan. Så fort skepparen märkte olyckan, gick han med tartyget genast öfver stag, lade back i förseglen och sände kocken ut med räddningsbåten för att söka berga den drunknande; men innan alla dessa åtgärder hutönit sättas i verket, var yoglingen redan försvunnen i djupet.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.
Äfven vid Gotlands nationalbevärings artillerikår
skola hädan efter utdelas de för artilleriregementena faststälda utmärkelsetecken, skjutmedalj och skjutmärke, enligt följande bestämmelser:
Skjutmedalj af silfver skall, sedan prisskjutning vid kåren under två på hvarandra följande år ägt rum, det senare af dessa år tilldelas den kanonbefälhatvare, sergeant eller 1:e konstapel, som vid sagda prisskjutningar med 8 c. m. kanon at 1881 års modell erhållit det högsta priset, om han dervid uppnått minst 382 poäng eller ock vid skjutning med framladdningskanon uppfylt de fordringar i afse. ende & skjutskicklighöt, som schefen för artilleriet äger fastställa.
Skjutmärke skall årligen tilldelas konstaplar och artillerister vid kåren enligt enahanda bestämmelser, som gifvits för samma utmärkelseteckens urtdelande vid artilleriregemeatenas fältbatterier och fästningskompanier.
Dessa utmärkelsetecken få ej tilldelas sammaperson mer än en gång.
I sammanhang härmed har k. m:t tilllåtit, att en skjutmedalj må för innevarande år beräknas för Gotlands nationalbeväriogs artillerikår.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.
Visby nya fattigvårdsinrättning,
efter våra förhålländen af ett storartadt omfång och med ettläge vid hafvet söder om staden, som skulle anstå hvilken praktbygnad söm helst, afsynåsi denna vecka och aflemnas af entreprenören, byggmästare Kihlberg Denna omständighet har föranledt oss att egna en undersökning åt fattigvårdsväsendet i allmänhet på Gotland sådant detsamma ter sig efter de senaste tillgängliga siffrorna, som gälla &r 1883.
Antalet fattigvårdssamhällen (kommuner) i hela \’riket &r 1883 utgjorde 2,482, deraf 941 Gotlands län. Af dessa voro 2 fördelade i rotar, men något enskildt fattigvårdssamhälle fans deremot icke inom länet.
Samtliga personer, som under ofvan nämda år åtojöto kommunalt understöd, befunnos för hela riket utgöra 223,974, hvilket är något mindre än de näst föregående åren. I Gotlands län ensamt uppgick antalet understödstagare till 1,779, hvilket dock med 25 personer, eller 1,4 prog , öfversteg det näst föregående årets siffra. Antalet i det hela fördelade sig med 1;397 på landsbygden öch 382 på Visby stad. Tänkes landsbygdens antal lika fördeladt på dess fattigvårdssamhällen, utgör medeltalet understödstagare i hvarje sambälle 15 personer. De båda ytterligheterna härntinnan bilda å ena sidan Klinte med 96 och å den andra Visby vorra och södra landskomtöuner samt Bäl med allenast 1 understödstagande hvardera.
Dessa tal äro likväl endast i mindre mån egnade för anställande af jämförelser i fråga om fattigpersonalens större eller mindre talrikhet. Man måste nämligen der vid taga hänsyn till förhållandet emellån antalet understödstagare och folkmängden.
Det visar sig då, att medan i hela riket på hvarje bundratal invånare kommo i medeltal 4,9 understödda personer, stan nade motsvarande procenttal för Gotland vid 3,4, således betydligt lägre. Också fans blott ett enda län med en lägre siffra, nämligen Jämtlands. Samma procenttal. som: Gotland hade. dock så väl Vesternorrlands som Vesterbottens län.
I alla delar af riket är vanligt, att städerna förete ett relativt större antal understödstagande än landsbygden. -Detta gäller äfven om Gotlands län, såsom närmare framgår af efterföljande sämmanställning.
Skilnaden emellan land och stad är alltså till och med något Större för Gotland än för riket i dess helhet, men det oaktadt torde man kunna säga, ätt procenttalet för Visby ej är synnetligen högt, åtminstone om jämförelsen stannar vid det för rikets städer gemensamma talet 7,0.
Inom de särskilda landtkommunerna växlade det relativa antalet understödstagare ganska betydligt. Sålunda utvisade Martebo, Klinte, Eke och Lye ända till.8: proc. understödda; Follingbo och Atlingbo hvardéra\’6: proc:; Hejdeby, Fole, Lärbro, Fleringe, Vesterhejde, Eskelhem, Sanda; Mästerby, Näroch Fide 5 proc, medan åandrå: sidan Broj Fårö, Hörshe, Viklan, Guldrupe, Ala, Visby södra lands: kommunys: Träkumla; :Vestergarn, Öja, Alfva, Gerum och Stårga éndast håds 1 understödstagare på hvarje hundratal af sin; folkmängd, och Visby: norra landskommun samt Bäl icke ens uppnådde detta läga tal.
Antalet äldre personer inom länet, som åtnjöto fattigunderstdd, utgjorde 1,139 och antalet. barn (under 15 år): 640, deraf 55 föräldralösa. Af de äldre understödstagarne. voro 370 ogifta, till största delen qvinonor; 279 gifta, hälften af hvartdera könet, samt 98 enklingar och 392 enkor.
Relativt. taget är de giftas: antal: lägre, men antalet af. såväl de ogifta som af enklingar och enkor högre än i flertalet öfriga delar af riket.
I hvilken mån familjeförsörjare måste hufvudsakligen för sina minderåriga barns skull anlita den allmänna fattigvården, framgår deraf, att 80 ogifta qvinnor erhöllo understöd för sig och 107 tillhörande barn; 83 gifta. personer hade 146 barn, hvarförutom 70 enklingar och enkor ägde ett samfäldt antal af 182 minderkringar. Hela antalet indirekta understödstagare, d. v. s. tillhörande barn, uppgick . alltså till 435, utgörande 24,5 proc. af hela fattigpersonalen, under det motsvarande procenttal för hela riket uppgick till 27,6.
Då hittills anförda uppgifter omfatta samtliga personer, som erhållit kommunalt understöd, vare sig detta varit större eller mindre, af mera varaktig eller tillfällig beskaffenhet, kunna utderstödstagarne särskiljas i tvänne klasser: de som åtnjutit fall fattigförsörjning, och de, som för sitt underhåll endast erhål!it mindre bidrag. Till den förstnämda klassen, fullt försörjda, räknades 333, eller nära 19 proc. af samtliga understödstagarne, och är detta ungefär det för riket normala, Delvis understödda voro deremot 1,448, d. ä. öfver 81 proc.
I afseende på sättet för understödets meddelande befinnes, att 418 personer, (23 proc.) vårdades i fattighuset, och är detta ett högre antal än i något annat län med undantag af Södermanlands, Fattig vårdsanstalterna, hvilka alla utgöras af fattighus, äro också rätt talrika, nämligen 88 med utrymme för sammanlagdt 852 per soner. — De utackorderade, 359 personer, eller öfver 20 proc. af samtliga understödda, äro jämväl relativt flere än I allmänhet är fallet, ty endast Vesterbottens, Jämtlands och Elsborgs län hafva högre tal. — I sjukvårdsanstalter vårdades på kommunal bekostnad 42.
Under året afledo 75 understödstagare inom länet, utgörande 4,2 proc. af dessas hela antal. Bland länets befolkning i allmänhet var dödligheten samtidigt föga mer än en tredjedel så stor, eller blott 1,5 proc.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.
Ett gammalt gutniskt bondhus.
Norr- och Söder- Kvie i Gröttlingbo, hvilket gårdsnamn kommer af det fornnordiska. Qvi eller Kvie, d. ä. fäbodvall, mjölkstad, äro sambygda bondgårdar med sådana gammaldags flata stentak, hvilka ännu brukas på Gotland, men blott i öns södra del, och hvilka åt gårdarne der, ofta liggande i täcka löflundar, förläva en sydligt täck prägel. I det nw mera mest skoglösa »Södret», hvarest man ej kan bygga hus med hög takresning, brukas öfver allt, både på manbygningar och uthus, sådana flata sten-eller flistak, hvilka hvila på grofva runda understockar med vanligt brädtak. Först derofvanpå läggas dessa ofantliga flisar, af kalk- eller sandsten, hvilka stundom hafva en vidd af 6 till 8 alnar och enstjocklek af 3 till 6 tum. Men att kunna få upp dessa tunga. hällar på ett ej sällan två våningar högt tak, är ej lätt. Man gör då af bjelkar en snedt sluttande ställning från marken upp till takfoten, ställer derpå en låg drög med fasta rullar, hvilken kallas »stain-gait» \'(stenget) eller flisvagn, lägger derpå den stora takhällen, tager sedan dragtåget tvärs öfver huset och spänner så en häst för lasset, hvilket sålunda behändigt släpas upp på taket, Sedan takflisorna blifvit på det nogaste sammanjämkade, lägger man mindre täckstenar öfver fogningarne; och om stentaket då är omsorgsfullt och väl lagdt, så är det gildt och tätt mansåldrar igenom. På de, senare åren hafva »sudar-gutarne» börjat bygga dessa stentak vida prydligare derigenom, att man hugger både under- och täckhällarne jämna, rätvinkliga och sins emellan lika stora. Dessa flistak hafva, utom tätheten, den stora fördel i hushållningen, att de säkrare än andra utestänga både hetta och köld; så att bondgumman kan om sommaren ha på vinden sitt öl och dricka, som der ej surnar, samt om vintern t. ex, potatis och annat, som der ingalunda tager skada af kölden.
För öfrigt äro dessa manbygningar, då de bestå af blott en våning, inredda efter vanlig . gutased, eller så, att husets. ena ända utgör hvardagsstugan, hvarest alla »husfolken» ligga; man kokar i »grufvan» och arbetar vid spiseldens sken med slöjd, spånad, nätbindning m. m;, då ännu ofta i skogsbygden en och annan, för att bättre se vid lyset, sitter makligt på den 5 eller 6 alnar långa »gruf-pakken» (en vedstock), som. i början ligger långt ut på stugugolfvet, men: efter hand skjutes in i elden. Den andra ändan af häset innehåller nystugan, som stundom är högtidsrum och hvarest man eljes har i förvar kläder, selar, spamnål, o. s. v. Ändtligen är mellan dessa den afskilda s. k. kammaren, ett mycket litet rum, hvarest gamle »faffar» eller ockenålderstigen »spannemåls-källing», sm har undantåg, bor och stundom hushållar försig sjelf. I senare tider, har man ej sällan jämte den egentliga manbygningen för större; utrymme uppfört ett särskildt litet tillbygge, hvaruti man har köket. — Och i dessa gammaldags hus, när de voro snygga, bodde gutarne. efter forntidens enfaldige seder varmt, godt och trefligt.
Men våra dagar hafva med sin växanr de håg för öfverflöd och; storlefverne lockat vår allmoge, som i allmänhet ännu vanligen har god, och lätt tillgång på timmer eller sten samt. kalk, att uppföra stora granna »på-byggningar» eller tvåvåningshus med tegeltak, som visserligen gifva landsbygden ett rikare utseende, men blott innehålla för bonden alldéles öfverflödigt många. rum, hyilka med sina frånsluppna tapeter, svartnade .spegelglas och gistna dragkistor, o. s. v., skänka huset föga trefnad, men oftast belasta ägaren med en odräglig skuld, alltid draga sinnet och kraften från åkerbruket och hus: värfven, samt ej sällan för all framtid knäcka sjelfva »grundarfvingeén>, eller det af husets barn, som skall iarfskiftet dyrt utlösa syskonen och. sedav alltjämt underhålla den onödiga och kostsamma manbygningen, som blott, står der och ståtar till en ögonfägnad för samtligere: sande och till afund för ofötnöjsamme grannar.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.
Högklint och Getsvältan.
— 3/4 mil söder om Visby. —
Några timmar på Högklint en stilla och solig sommardag måste vara verkliga högtidstimmar för den, som älskar vackra, storartade utsigter af haf och land, af strand och skög, af klippor och grottor, afifjärran framträdande tempelruiner, stadsmurar och fästningstorn.
Sådana utsigter erbjuder i rikt mått den med 151 fots höjd öfver hafvets yta framspringande udden Högklint, hvilken står liksom en kolossal skyddsmur i söder för den mycket lindrigt bugtande hafsvik, vid vilkån Visby är beläget; och hvilken vik längst i norr begränsas af udden Stenkyrke-huk. När, man, genom eller förbi Fridhems park k??????it ut på den lilla slätten vid Buske fiskläge, och derifrån. antingen på den smala, mellan lossnade klippblock långs randen af den branta sluttningen uppåt slingrande gångstigén eller på kösrägen genom Nygårds-hage hunnit upp till Högklints väldiga, gräsbevuxna a så \’stannar man några ögonblick, öfverraskad och hänförd. Bakom\’si har mänh den nyssnämda Hägen då dess friska, för ett nordiskt landskap karakteristiska barrskog, hvars färgtow är så allvarlig ock nästan me: lafikolisk, men året om oföränderligt densamma. Framför sig ser man det friska, lifliga, blå och glittrande; mén städsé föränderliga hafvet så långt blicken når — Hafvet, som både i si hyila och i sin rörelse är\’så rikt på glans och skiftande färger. Blickår mån mot norr, så synes till höger prinsessan Eugénies i schweéitzerstil (åren1861 och 1862) uppförda sommarvilla Fridhem, romantiskt och vänligt belägen i en af utomordentligt vackra, pyramidaliska granar bestående skogsdunge, hvilken af den höga ägarinnan. blifvit smakfullt ordSv till en äkta nordisk park med inflyttade, löfträd och brokiga. blomSLOrRpapRer Eör, stormen ; är, detta furstliga fridshem skyddadt, å södra sidan af Högklint, å den norra af Nygaras-brutt, sasom en tvärt afbruten udde benämnes. Mellan dessa uddar ochynedanförs Fridhem” bildar hafvet dekal eng liten vik: närmast stranden lyser genom det ljusa vatthet bottenhällen fram med sina hvita och röda stenar och bruna växter; men allt efter söm bottnen sluttar utåt, blir vattnets färg allt blåare, tills den, ute på djupet, blir alldeles mörkblå. Och blicka vi vidare framåt, skåda vi höga, branta, gulgrå stränder med här och; der smärre uddar: vi se Kopparsvik med sina pildungar, vi se röken stiga upp fråficement- och kalk-ugnarna derstädes, vise på höjden der Svan de många väderqyvarnarna.
Derefter stannar blicken och dröjer med förtjusning vid taflan af den monumentala, forna hansestaden, som i detta fjärran, isommarvarm belysning, visar sig i all sin höga, ålderdomliga skönhet. Omgifven af sin ringmur, som prydes af högre och lägre torn, och som i Norden icke äger sin like, höjer sig staden med tempel och kyrkoruiner och en oredig massa af boningshus midt ibland rikt grönskande omgifningar. Bortom staden har kusten i allmänhet tvärbranta konturer, tills den längst bort, förminskad och med ble: kare färger, slutar med en udde, bakom hvilken stranden kröker sig inåt och derigenom blir härifrån osynlig.
Att utsigten från Högklintiär hika egendomlig som hänförande, hafva många vidtbereste män i starka ordalag förklarat. Man har hört dem :berätta än om likheten af vattnets som: marfärg med Medelhafvets, än om de ljusa, strändernas likhet med Italiens; och en tysk författare, Ludv. Passarge, har uttalat sin hänförelse i följande ord: Visby murar och torn visa sig ingenstädes rer majestätiska än på detta afstånd Sedd från Högklint, höjer sig staden omedelbart ur och öfver bhevke strålande och härlig såsom en ur horisontens töcken uppgående stjerna. Vi räkna ännu en gång torn efter torn och sämtliga templen; och för vårt inre öga framstiger historien om denna den underbaraste bland Nordens städer, och man leémnar icke denna plats utan att känna en flägt af den ande, som talar ur Egyptens tempel, ur Akropolis ruin i Atén, tr pelarfragmenten på Roms Forum.
I Nationalmuséum finnes en af den berömde marinmålaren Joh. Kristian Berger (död 1871) utförd öch af prinsessan Eugénie (år 1868) föräråd oljemålning, framställande i natur trogna och glänsande drag den utsigt, hvärs säregna lynne här i korta ordalag blifvit antydt.
Vänder män sig möt söder, så ser man en romantiskt vild kuststräcka, der! Röfvar Liljas håla gömmer sin pittoreska hemskhet bakom en lång, fristående klippa, som liknar en fästningsmur, och der; längre fram, den ena udden bakom den andra springer fram med branta profiler, af hvilka uddar Stafklint är den sista, som härifrån är synlig.
På Högklints gräsbevuxna högslätt ser. man flerestädes tecken till remnor, i hvilka matjorden är rikareioch gräset, frodigare, . Dessa linier på berget bebåda framtida ras. Ty,när vågorna; förr eller senare, hunnit-att vid bergets fot än vidare söndersmula och urhålka det der befintliga, lösare mergel-lagret, då skola; ehligt tyngdlagen, de öfre partierna, som nu upptill på flera ställen skjuta dristigt fram och som synas liksom Hängandei luften, nedstörta, och Högklint skall sedan visa sig i nya former. Om sådana, längesedan och senast år 1845, skedda större ras vittna de huller om bullet nedramlade klippstycken, som ligga i vågsqvalpet vid bergets fot.
Men — det är icke blott uppe på bergslätten som man har märkliga taflor att skåda.
Genom en skrefva i bergets vestliga utsida och på en der, genom ägarens af Nygårds närbelägna herregård berömliga försorg, anbragt trappa stiger man ned, vid pass 30 fot, och kommer till en vacker och rikt gräsbevuxen terrass. I dess nordliga del finner man här en förunderligt danad, 8 till 10 fot djup grotta, hvars väldiga tak hvilar på en sned, fristående stenpelare; hvilken genom \’sin hårdare art motstått vågornas förstörings-arbete, när de i urminnes tid urhålkade grottan. Denna grotta kallas Getsvältan, och en af S. gjord teckning deraf pryder detta blad. Anledningen till namnet hår varit, att getter och får, som betat öfverst på berget, blifvit löckade af det frodigare gräset å terrassen och lyckats krafla sig ned genom skrefvan, men icke kunnat SR upp samma branta väg. Sedan de afbetät gräsplaånen, häfva de der Mätt svälta och dö af hunger och törst.
På samma terrass, något längre norr-ut, finnes äfven en annan mindre grotta. Men hvart vandraren vänder sig, vandre han varsamt, ty intet stängsel varnar för bråddjupet utanför den vidpass 120 fot höga, nästan lodräta bergväggen.
Professor Gustaf Lindström, som i många förträffliga skrifter med ord och bilder har skildrat äfven sin fäderneös geologiska förbållandenj, har i sitt arbete »Geologiens gruänder», bland annät, beskrifvit bergsbildningen på Gotlands branta vestkust och såsom den visar sig vid Högklint. Af denna beskrifning förstår män lätt, hur de många utskärningärnaoch grottorna i fordomtid hafva tillkommit. Den lärde författarens ord lyda i sammandrag:
Nederst vid hafvet ser man en underbädd bestående åf blå, tunnskifvig, mycket lerhaltig mergel-skiffer, i hvilken knölar af korallkalk ligga inblandade. Detta lager öfvergår upptill i en mergel-skiffer, som omväxlar med tunna kalkstens-skifyor. Dessa tilltaga i mäktighet och mängd ju högre upp man kommer, till dess att man anträffar endast en tät, hård kalk, som ligger i 2 till 3 fots mäktiga hvårf och som bildår det tredje lagret: Detta lager åtskiljes från det närmast lägre genom sin rikedom på enkriniter (förstenade liljelika stråldjur), af hvilkas sönderbrutna delar ofta stora klippstycken äro bildade. Dessa lager \’betäckas öfverst afen härd kalk, som ligger i oregelbundna bankar och som innehåller lemningar af koraller och enkriniter.
C. J. Bergman.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.
Från sjön.
Danska ångfartyget »Svea», kapten Nyholm, hvilket 26 sistl. Oktober strandade å grundet Britterna utanför Östergarn, flottogs igår vid middagstiden af bergningsångarne »Belos» och »Poseidon», hvilka igår afton inbogserade fartyget till Katthammarsvik. Idag på f. m. fördes fartyget. till Slite föratt undersökas och provisionelt tätas.
»Svea», som mäter 1,562 ton och var lastadt med trävaror, hvilka förut lossats, är mycket skadad.
— Skonerten Tjelvar ankom igår till Kagliari. Allt väl ombord.
Skeppet Iris, kapten Hansson, anlände i förgår till Algoa bai å Kaplandet i Afrika efter sjuttiofem dagars resa från Cardiff.
— Förut omnämda skeppet Neerlands Flag, fördt af kapten Deogong, hemma i Holland och från Hudiksvall destineradt till Holland med last af trävaror, som 30 sistlidne Oktober strandade vid Sörslask utauför Hodiksvall, har i måndags tagits flott af dergningsoch dykeribolaget Neptuns ångfartyg Hero, som inbogserade detsamma till Hudiksvall.
— Skonerten Emanuel, hemma i Vätö i Raslagen och från Norrland destinerad till Tyskland med trälast, strandade 4 dennes å Getskärsgrundet i Öregrunds Grepen, Far tyget togs flots af lotsverkets ångfartyg Frej.
— Tyska åvgaren Viola, kapten Dittmer, har under resa från Hamburg till Stockholm med styckegodslaet strandat på nordsidan af hullen. Fartyget hålles änna läns med egna pumpar, men läget anses mycket farligt, och lossning af lasten pågår. Enligt senare ingånget telegram är ångaren nu tagen flott.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 November 1885
N:r 91.
Ett simpelt dåd
öfvades i onsdags f. m. vid stadens gaskällare utanför östra porten, i det tra utaöförkällaren liggande fotogenfat borrades, så att omkring 140 kannor fotogen utrunno.
Fjorton dylika fat, som hitkommit på morgonen med Ångfartyget »Gotland», hade på f. m. körts till platsen utanför nämda källare. Då de vid middagstiden sknlle införas i källaren, befunnos tre fat borrade; ur det ena fatet hade all fotogenen utrunonic och ur de två öfriga borrade omkring halfva ivnehållet. Faten tillhörde handl. Ang. Johansson, som fått tillstånd att upplägga dem i stadens källare.
Någen spaning på föröfvarne af dådet, som med stor djerfhet begätts på ljusa dagen, har man ännu ej erbållet. Myjatiska ryktet om orsaken till dådet äro svang.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 November 1885
N:r 91.
Larmsignaler
förkunnade i förgår morgse några minuter före klockan sju, att eld utbrutit. I köket på nedra botten i f. Molanderska huset vid domkyrkan märktes vid half 7-tiden rök och eld i taket ofvanför spiseln. Husets invånare och några andra personer lyckades med tillbjelp af en assuransspruta och polisvaktkontorets slangspruta att hämma utsträckningen af elden, som, sedan man började upprifva taket både upp och nedifrån, dämpades i sin härd. Brandkåren behöfde ej utrycka, enär inom kort all fara var öfverstånden ; båda brandscleferna, eftertelefonerade, anlände snart till platsen och vidtogo anordningar för eldens släckande.
Larmapparaten slog sina alla slag; den elektriska ledningen till kanonerna vär deremot ej nog verksam, så att några skott ej afbrunno.
Eden antages hafva uppkommit derigenom att någon gnista antändt en del sot, som samlat sig i ett mellanrum mellan muren och taket.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 November 1885
N:r 91.
Hamnfyrens förbättrande
genom höjning och lysapparatens förstärkande hair varit ifrågasatt. Hamndirektionenr, till hvilken frågan hänskjutits, har låtit utreda saken genom kaptenerna Thomson och Holst. Desse i förening med kaptenerna Ruodblom, Smitterberg och Sindelin hafva upplyst, att den nya fyren på Stenkyrkehuk mycket klart synes på en minuts afstånd från kusten utanför Visby. Då nu lysvidden på hamnfyren sträcker sig vida längre (2 till 3 minuter). är man alltså, då skenet från Stenkyrkefyren en minut nära kusten försvinner, långt inom synvidden af fyren på vägbrytarens pirhufvud. Under sådana omständigheter ansågo fullmäktige någon ändring af hamn: fyren obshöflig.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 November 1885
N:r 91.