18 Februari.
Dåliga tider.
hör man öfver allt klagas öfver och det är nog ej så alldeles utan orsak. Som ett exempel på huru svårt det understundom kan vara för landtmannen att afyttra sina produkter, kan jag nämna, att en landtbo från — som min sagesman uppgaf — Öja häromdagen bjöd ut ett lass slipsten. Att nödgas transportera sin vara 5 mil, sjelf ligga borta med dragare kanhända ett par dygn för att derför få ett tiotal kronor, är nog bittert.
Telefon
börjar man nu tänka på bär och hvar isocknarna. På Klinte lär man redan kommit så långt med besluten i denna fråga, att stolpar å närmaste områden börjat framforslas för en linie, som jag sport att börja med skulle omfatta Visby—Klintehamn — Burgsvik och redan i sommar vara färdig delvis. Här sitter man ännu och funderar, om man skall vara med om det nya företaget eller ej.
Processlysten
har man emellanåt hört Gotlandsallmogen skulle vara och det torde nog, ibland åtmin stone, ej vara så alldeles osant. Se här ett exempel. En hemmansägare från närgränsande socken inropade här på anktion förliden sommar hötägten af en ängsbit, hvilken låg tillsammans med en större äng. Ioroparen afslog i rättan tid en del af höet, men lät en fläck af vidpass 2 eller 3 kappland stå qvar ea längre tid, och en dag hände sig, att några å den större slagna ängen betande hästkreatur kommo att kasta sina blickar på de qvarglömda grässtråna, spatserade så derigenom och togo sig en mun här och der men dock ej värre än att skadan af 3 om ej 4 personer värderades till 50 öre. Häopå följde naturligtvis stämning. Förlikning bjöds af kreatursägaren ända till 30 gånger skadans värde, men käranden var af annan mening; han trodde slikt näppeligen kunde betalas med pengar, och nu hålla de på att processa och kalla in vittnen i detta riksvigtiga mål, som väl redan i omkostnader närmar sig trettiotalet.
Rapphönsens
svåraste tid är nu då snön betäcker marken. I vinter har det dock, hitintills åtminstone, ej varit så svårt för dem att skaffa sig föda, för det lilla snötäcket rifva de lätt igenom och dessutom finnes barjord i skogarna här och der under träden samt på åkerslätterna. Rätt godt om dem tyckes det ock vara här i trakten, der stora skockar af ända till 20 st. ibland synas lägrade på rågåkrarna. Ena dag sprang en stor skock genom trädgården och titt förbi trappan till brefskrifvarens bostad. Många fiender äro de dock utsatta för; den värsta kanhända af slögtet Homo. Här utbjudas nästan dagligen rapphöns till salu, synnerligast från en socken norr om denna, (namnet behåller jag tillsvidare), der en landtbo en dag hade ända till 5 st.; alla förklarades vara hittade döde.
Något besynnerlig förefaller dock saken.
En annan sommarfågel,
kommande söd ifrån och dragande norr på, lät häromsisteus höra sina toner, som i den stilla vinteraftonen ljödo vida omkring. Troligen berodde de vackra drillarne af den färdighet han förskaffat sig att »dra vefven» och detta gjorde han nu med så mycket mera lif och lust, som han, glad att ha sluppit ifrån »Gubben vinter», den der i de sydligare delar: ne af ön var så glad i honom och hans kamrat, så han ville famna dem i sina mjuka armar en hel natt.
Drifis
börjar nu samla sig härutanför kusterna; en dag syntes riktiga band kommande söderifrån, men sedan vinden dragit sig åt S. O. försvann större delen snart åter.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.
