Norra Gotland, 28 Febr.
Huru kan det väl komma sig, att så sällan någon underrättelse från norra delen af »gutön» låter sig synas i vårt »Allehanda?» Skulle väl vi lefva så stilla och tillbakadraget, att vi ej skulle kunna hafva något att förtälja? Å, nej! Nog väga väl vi också några uns i samhällets vågskål så väl som de södra öborna, och nog kunna vi liksom de skrifva om snö, köld och rapphöns.
Men fast vi ej kunna skryta med att tåget staunar i snödrifvor och att köpingar skola organiseras, så kunna vi i stället framrulla storartade taflor, der fästningsverk uppföras, minor anläggas, och, stolta pekande på platsen, säga: se här den del af Gotland, som mest tilldrager sig vederbörandes omtanke, och se här det ställe, som i sitt framtida sköte kanske bär allas våra öden.
Till detta torde vi framdeles återkomma; vi vilja nu blott framhålla, med hvilken oro och bäfvan våra »rädda» emotse sommaren, ty då skall kriget börjas, mena de, alldenstund så stora kostnader nedläggas på försvarsverk vid Fårösund för statens räkning.
Kölden är här som på söder lika stark, om ej värre, ty vi äro litet längre från solen och hafva inga lokomotiv, som utsända sina varma ångor. Dock — fritt sagdt — skulle ett sådant snart behöfvas här, ty en god del af året skulle det hafva förtjenst med införandet af all hypoteksräntor till sta\’n, hvilka nu blifva oss öfvermäktiga. Och då dessa ej längre kunna honoreras, hvad skola vi då göra? Jo, då blifva vi torpare åt hypoteket. Sköna framtidsperspektiv !
Nu har en åtta dagars tid samfärdseln mellan Fårön och »storlandet» försiggått på den rätt säkra isen, som betäcker sundet; dock körde en person ner sig på densamma i går med helt par hästar, men lyckligtvis blefvo alla räddade, Äfven en stor del af Slitevik och Kyllejvik har gått till hvila, då deremot Kappelshamnsvik ännu glittrar med sina 1ekande vågor i det klara solskenet, som nu om dagarne varit rådande.
I somras hade man verkligen anledning att förmoda, att inga rapphöns funnos på norra Gotland, men nu kan man på de snötäckta fälten se dem gruppvis springa omkring, stela af köld och utsvultna, lefvande vittnen på jägaregillets tvetydiga åtgärd, då den på ön inplantar djur, som hvarje år i 3 till 4 månaders tid måste lida brist på allt, värme och föda.
I går var s. k. kretsmöte mellan norra Gotlands skollärare i Lärbro skolhus, der bland annat behandlades irågorna, huru en skollärare skall bevaras från sleutrian och hura de mera begåfvade skolbarnen böra behandlas.
Apropå Lärbro, så kan jag berätta, att den socknen består sig med ingenting mer och ingenting mindre än — en egen hektograferad tidning. Den utkommer till ett pris af 40 öre om året hvarje lördag och är ämnad att vara ett organ endast för socknen. Och redan deraf synes det ju, att vi ej äro så »likfram», och jag tror näppeligen att någon annan socken kan uppvisa motstycke dertill.
Parvus.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Mars 1886
N:r 18.
