Det ligger i hvarje diskussion stor vigt uppå att låta detta vara detta, att icke af gjorda påståenden eller framställningar draga förhastade slutsatser eller misstänka motståndaren för att ha menat annat än hvad han verkligen sagt. Det synes oss, som skulle en erinran om dessa oundgänvgliga förutsättningar för ett allvarligt debatterande af allmänna , angelägenheter vara behöflig med anledning af den uppfattning, som i nedan stående insända uppsats gjort sig gällande med hänsyn till den på dagordningen framskjutna frågan om artillerikårens stamtrupp. Såsom en röd tråd löper genom denna uppsats den missuppfattningen, att de sträfvanden, som nyss tagit sig uttryck att få denna trupp förlagd utanför Visby stads område, skulle grunda sig på något alldeles särskildt missnöje med den för närvarandei tjenst varande styrkan af samma trupp. Det är hardt när besynnerligt att en sådan föreställning kunnat uppkomma, så mycket mera som det af de statistiska uppgifter under flere år från fattigvård, kurhus och länsfängelse, hvilka lagts till grund för den till k. m:t gjorda framställningen, gifvetvis borde framgå en alldeles motsatt uppfattning. – Det är icke från stamtrup pen sådan dena ter sig &r 1886 eller något annat År, man önskar befria samhället, utan det är allt det elände, som iuom samhället så att säga nedärfts och nedärfves år från år derigenom att det nödgas inom sig bysa denna truppstyrka, som man önskar på ett eller annat sätt förekomma. Och den synpunkten anhålla vi att vederbörande icke måtte lemna ur sigte. Kanske kommer då både ett och annat att te sig i annan dager. — Der med lemna vi ordet åt den ärade insändaren, anhållande blott att till hans text få sätta litet noter:
Med anledning af tvävne i Gotlands Allehanda af den 19 Februari och 9 Mars detta år förekommande artiklar angående här förlagda stamtrupp, som deri göres till föremål för möjligen mer eller mindre berättigade, men i många afseenden vilseledande betraktelser, vill jag, såsom målsman för denna trupp, underkasta sagde båda uppsatser en närmare och hvad viljan angår, opartisk granskning.
Beträffande den med räöbriken »Dålig manstukt» märkta artikeln, som innehåller i allmänmna ordalag hållna, obestyrkta angifvelser och beskyllningar, kan vara nog, såsom tillräckligt betecknande för dess värde, att anföra, att oaktadt de under anonymiteters slöja sig döljande insändarne blifvit genom redaktionens för Gotlands Allebandas förmedling uppmanade att i och för rättelses vinnande till artilleribefälhafvaren inkomma med formlig, på fakta grundad, anmälan om möjligen timade oegentligheter från artilleristernas sida, detta dock icke föranledt dem till någon som helst åtgärd i antydda riktning, hvarför väl antagas får, att klanderbegär mera än omsorgen om det allmänna bästa ledt pennan för de sig så kallande »Vänner af maustukt och god ordning».1) Föromnämde uppsats har emellertid ett bestämdt företräde framför den s. k. Orlofssedel, som Gotlands Allehanda fännit til\’s\’ändigt utfärda för här förlagde artilleristamtrupp; den förre sysselsätter sig nämligen endast med den i tjenst varande styrkan deraf, under det den senare utan ringaste betänkande gör denna trupp ansvarig icke allenast för dess egna synder utan äfven för allt, hvad för detta medlemmar deraf under tidernas lopp låtit komma sig till last,2) ett sätt att gå tillväga mot hvilket jag på det bestämdaste måste protestera. — Evligt de uppgifter, som tjenat till \”underlag för artikeln i fråga; utgör för 1877—1885 den kontingent, som f. d. artillerister med familjer lemnat till fattigvården härstädes, 14 procent af samtlige understödstagare i samhället under denna period och har denna kategori af hjelpbehöfvande, representerad i medeltal för år räknadt af 11 män, 11 qvinnvor cch 34 barn, ådragit staden en årlig utgift af 3,500 kr. med i medeltal 61 kr. 40 öre personen, en i sanning storartad frikostighet, hvartill motsvarighet på annat håll icke torde vara lätt att finna.3)
Af de f. d. artillerister, som under tidrymden ifråga fallit fattigvården till last, har ungefär halfva antalet tjenat under 10 år och andra hälften öfver 10 år; äfven om det kan antagas, att för dem, som tjena en längre tid t. ex. 10 år och deröfver, den, som det heter på konstspråket, depraverande garnisonstjensten har sin dryga andel såsom orsak till deras ekonomiska obestånd, så synes det dock något obilligt att utgå från samma förutsättning med afseende å dem, som endast tjenat
1) En icke ovanlig, men derför alldeles icke berättigad föreställning, då offentliga myndigheter eller personer utsättas för anmärkningar i pressen, att en insändare skulle sjelf personligen uppträda och beifra anmärkta oegentligheter genom formlig anmälan, möter ofta praktiska svårigheter och är någon gång förenadt med obehag, för hvilka han icke vill utsätta sig. Hellre låter han då saken förfalla. Men sådant vore, förutsatt att hans anmärkning är befogad, till skada för det allmänna, och derför är det en bland pressens vigtigaste uppgifter att efter bästa bepröfvande frambära grundade erinringar, då de komma från af redaktionen känd och trovärdig befunnen person.
2) Här framträder skarpast den ofvan antydda missuppfattningen och förväxlingen mellan stamtruppeus i tjenst varande styrka och den garnisonerade stamtruppen såsom sådan.
3) Ja, vår fattigvård är nog tyngre än på många andra håll. Uppgiften om de 3,500 är emellertid riktig, hvilket ins. torde finna, då han erfar, att fattigvårdskostnaden i staden under de nämda åren utgjort 25,309 kr. 6 öre för år. Då f. d. artillerister med familjer af samtlige understödstagare utgjort 14 procent, behöfves icke vidlyftig räkning för att komma till siffran 3,500 kr. på deras anpart.
kortare tid meå deraf följande afskedstagande vid yngre år, under det de ännu äro i besittning af full arbetsförmåga.
Vidare förefaller det icke otroligt, att flertalet af de understödstagare, hvilka tillhört samhället före deras inträde i militärtjensten, obercende deraf förr eller senare, skulle hemfallit åt stadens fattigvård, 4) hvadan stadens förlust i detta hänseende torde kunna tillmätas en jämförelsevis ringa betydelse; att så icke är förhållandet med afseende på den fattigtunga, som ådrages staden på grund af inflyttningar, dessa må leda sitt ursprung från värfnings tegande eller icke, är jag den förste att villigt erkänna. — Om det befogade uti att tillskrifva stamtruppen hela skulden för den ökning af fattigbördan, som sådane f. d. artillerister tillskyndat samhället, kunna dock tankarne vara delade, då ju, om jag icke bedrager mig, en kommun har sig sjelf och ingen annan att skylla, när den beviljar hemortsrätt åt personer, som sakna förmåga att försörja sig och de sina, såsom fallet här varit med åtskilliga inflyttade f. d. artillerister, hvilka kommit i åtnjutande af fattigunderstöd så godt som omedelbart efter afskedstagandet. 5) Orimligheten af att i likhet med den värde artikelförfattaren skrifva hela det till f. d. artillerister utgående fatfigunderstödet påstamtruppens konto torde, efter hvad sålunda blifvit anfördt, ligga i öppen dager, liksom det icke bör lemnas obeaktadt att han, i sina sträfvanden att rigtigt grundligt ådagalägga den pekuniära uppoffring, staden i form af fattigunderstöd får vidkännas för f. d. artillerister, alldeles förbisett de fördelar i pekuniärt hänseende, som komma staden till godo på grund af värfvade batteriets befintlighet. Befälets sammsnlagda löneförmåner jämte underhållskostnaderna för truppen, tillsammans närmare 50,000 (femtio tusen kronor), hvilka till största delen finna sin användning på platsen i form af skatter, kyror samt såsom insats i den allmänna omsättningen, 6) borde helt säkert, menskligt att döma, uppväga förut omnämde pekuniära uppoffringar, äfven om dessa skola taxeras så högt, som tidningsuppsatsen satt dem.
Siffror och statistiska uppgifter kunna, som bekant är, brukas på mångabanda sätt; under 14-årsperioden 1870 —1883 hafva på länets kurhus vårdats icke mindre än 101itjenst varande artillerister af den, högt taget, till 75 man uppgående nummerstryrkan, — Oafsedt att dessa 101 reduceras till 37 olika individer, hvilka figurera flere gånger i talet 101, förefaller dock antalet häpnadsväckande vid jämförelsen med det fåtal, 141 st. civila personer, hvilka, af öns till 54,000 personer uppskattade hela befolkning, under samma tid åtvjutit enahanda vård. 7) Lyckligtvis ställer sig truppens moraliska ståndpunkt, jämförd med den civila befolkningens, icke fullt så tröstlös, som dessa nakna siffror tyckas gifva vid handen.
Man har nämligen icke aktat för rof att till jämförelse ur sedlighetssynpunkt med unga karlar om 18—30 år uppställa en hel befolkning, landtbor och stadsbor om hvarandra, gubbar och gummor, gifta och ogifta, qvinnor och barn 8) och af ett sådant förfarande djerfves man draga slutsatser, — Ärligt och följdriktigt hade varit att vid jämförelsen endast hafva upptagit stadens 9) manliga befolkning af motsvarande ålder och att deivid äfven bafva medräknat dem, som vårdats utom kurhbuset, hvilket, inom parentes sagdt, hvar och en som har råd dertill under slika förhållanden alltid gör, under det att nummeranten utan förvarmande hänvisas till karhuset ; om då sedlighetsförhållandena gestaltat sig lika ofördelaktigt för artilleristerna, då, men också först då, hade varit fullgiltigt skäl att såsom skett bryta stafven öfver den arma truppens hufvuden. 10) Glömmas bör icke heller, att den årliga omsättningen ihom truppen uppgår till 12—15 man och att således det i verkligheten är närmare 250 man och icke 75, som under perioden i fråga lemnat sin tribut åt kurhusläkarens praktik, 11) Konseqvent i principen, att den itjenst varande styrkan skall, som det heter, bära hundhufvudet för f. d. artilleristers alla synder, skrif7er orlofssedeln 16 procent af under 5 års perioden 1881—1885 här i staden begångna brott och förseelser helt sammariskt påitjenst varande och f. d. artilleristers räknivg, utan att taga ringaste hänsyn till att den i tjenst varande styrkan endast har en jämförelsevis mycket ringa andel i dessa procent. Vidare framhålles i uppsatsen att, under 18-års perioden 1869—1885, 177 st. eller närmare 11 procent af fångantalet i bär varande länsfängelse utgjord af artillerister och fördettingar. Förhållandet är att af dessa 177 st. endast 12 st. voro artillerister i-tjenst och af dessa 12 återigen de 6 borde, om utrymmet i militärhäktet så medgifvit, der uttjenat dem ådömda straff, ist. f. uti länsfängelset, såsom skett. 12) Ett botemedel mot allt detta onda, hvartill artikelförfattaren > söker roten och upphofvet uti artilleristamtroppens förläggning och kaserneriog i staden, tror han sig hafva funnit i dess förflyttning utom stadens område, ut på landet någonstädes, möjligen till Eaholmen, hvilken senare något naiva fandering, att vilja förlägga ett fältbatteri på en klippa ute i hafvet, får stå för dess upphofsmans räknicg såsom ett vittnesbörd om hans militära
4) Tänkbart, men omöjligt att bevisa. Förhållandet med f. d. artilleristerna åter qvarstår som ett ovederläggligt faktum.
5) Insändaren begår här ett misstag. Det beror icke på kommunen att bevilja hemortsrätt, utan förvärfvas sådan af hvarje person, som inom en kommun en viss tid uppehåller sig utan att under denna tid vara i åtnjutande af fattigunderstöd. — Möjligt, att det finnes några f. d. artillerister, som inflyttat, men sådant måtte höra till sällsynta undantag.
6) Någon direkt inkomst har staden visst icke af stamtruppen, men väl figurerar i vår utgiftsstat en post på 1,200 kronor årligen utom irqvarteringsskyldigheten. Insatsen i den allmänna omsättningen må vara stor eller liten, derom bör icke tal bli, då det är fråga om att befria ett samhälle från något, som i socialt och sedligt afseende anses för samhället menligt.
7) Att i talet 101 tjenstgörande artillerister samma personer figurera flere gånger betyder intet, ty enahanda är förhållandet äfven med de 141. Dessa 141 utgöras för öfrigt icke endast af civila personer, utan idenna siffra ingå äfven f. d. artillerister, hvarigenom förhållandet ställer sig ännu oförmånligare.
8) De jämförande siffrorna omfatta endast manspersoner.
9) Hade varit orätt, ty kurhuset är en länets inrättning.
10) Insändaren förbiser, att denna fråga har icke blott en sedlig utan äfven en ekonomisk sida. De under ofvan nämda år 1870—1883 vårdade artilleristerna hafva upptagit 2,957 underhållsdagar, under det de 141 vårdats 5,86!
dagar, kommande alltså på de fåtalige artilleristernas avpart närmare 35 procent af hela antalet underhållsdagar.
11) Alltså hvar 7:e man!
12) Om de 6 uttjent sitt straff i ena eller andra häktet betyder väl mindre till saken ifråga om swawtruppens trohet mot borgerlig eller militärisk ordning. Men erinringen om att det finnes ett särskildt militärhäkte och att detta brukar sakna brist på utrymme, betyder mera.
uppfattning. 13) Det är nog sant att en trupps förläggning, isynnerhet med afseende å inqvarterivgens beskaffenhet, utöfvar ett geromgående Inflytande, hvarför också den endast halfva styrkan rymmande kåk, med namn heder och värdighet af kasern, hvari artilleristamtruppen för närvarande inhyses, bör såsom alldeles olämplig för sitt nuvarande ändamål snarast möjligt utdömas, samt ersättas med annan, inom eller utom stadens murar, sak saminra, belägen mera tidsenlig kasernbygnad. 14) Sedan detta lifsvilkor blifvit uppfyldt och efter all sannolikhet från och med nästa år tjenstetiden för obefordrad nummerant nedsättes till 2 år, torde alla berättigade skäl till klagomål försvinna samt staden i eget väl förstådt intresse blifva lika avgelägen om att få behålla sin stamtrupp, som den nu beklagligtvis tycks vara benägen att blifva den qvitt.
I dennå förboppning nedlägger jag min talan i ämnet samt öfverlemnar åt en rättänkande allmänhet att fördomsfritt pröfva halten och värdet af den s. k. orlofssedeln, såväl i anseende till innehåll, som till dess antagna oberättigade titel. 15) Visby i Mars 1886.
Artilleribefälhafvaren på Gotland.
13) Visserligen ha vi icke gjort artillerivapnet till vårt fpecialstudium, men skilnaden mellan ett fältbatteri och ett fästningskompani torde icke vara svår att uppdraga. Och lika visst som det är, att”det endast kan vara det senare slaget af tjenstgöring, som kunde ifrågakomma på Enholmen, lika klart torde det ock vara, att ingen någonsin tänkt sig en flyttning dit af stamtruppen i dess helhet. Men väl delvis. Ocn äro vi icke illa underrättade om de tankar, som dväljas inom den panna, öfver hvilken den högsta — om än icke den allra högsta — svenska bhjelmbusken f. n. svajar, så torde insändaren få se, att det på den ensliga holmen i framtiden nog kommer till tjenstgöring för artillerikårens stamtrupp. Bristen af ett fästningskompani på ön gjorde sig i fjor allt för känbar, för att den snart skulle glömmas.
14) Att truppen får sig ny kasern ha viingenting emot, Men det är en sak som icke alls vidkommer staden. Der kaserner finnas, har kronan uppfört sådana såsom i Landskrona, Kristianstad, Hernösand m. fl. Men här i Visby har man tyckt det vara bra som det är. Och kraftig påtryckning på vederbörande i Stockholm har man från befälets sida icke sport. Visby stads skyldigbet i detta afseende inskränker sig till att tillhandahålla rum sin natura, hvilket kan ske antingen genom inqvartering af truppen här och der i staden eller, på sätt som för närvarande sker, genom att upplåta något stadens hus,
15) För titeln tro vi oss någorlunda kunna stå. För innehållet åter få fattigvårdens, kurhusets och länsfängelsets journaler ta på sig ansvaret.
Gotlands Allehanda.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Mars 1886
N:r 23.
